image

Pippi Långstrump, 06 - Pippi är sakletare och råkar i slagsmål (02)

De gick vidare.

Plötsligt gav Pippi till ett riktigt illtjut.

"Nä, nu har jag aldrig sett på maken", skrek hon och plockade upp en gammal rostig plåtburk ur gräset.

"Ett sånt kap, ett sånt kap! Burkar kan man aldrig få för många av. "

Tommy tittade lite misstroget på burken och sa: "Vad kan man ha den till?

"

"O, den kan man ha till mycket", sa Pippi.

"Ett sätt är att lägga kakor i den. Då blir det en sån där trevlig Burk Med Kakor. Ett annat sätt är att inte lägga kakor i den. Då blir det en Burk Utan Kakor, och det är visserligen inte riktigt lika trevligt, men det duger bra det också. "

Hon synade burken som verkligen var rätt rostig och dessutom hade ett hål i botten.

"Det ser närmast ut som om det här vore en Burk Utan Kakor", sa hon eftertänksamt.

"Men man kan också tuta den över huvet och leka att det är mitt i natten. "

Och det gjorde hon.

Med burken på huvudet vandrade hon fram genom villakvarteret som ett litet plåttorn, och hon stannade inte förrän hon ramlade på magen över ett ståltrådsstängsel. Det brakade väldigt, när plåtburken slog emot marken.

"Där ser ni", sa Pippi och tog av burken.

"Hade jag inte haft den här på mej, så hade jag trattat direkt på ansiktet och slagit mej fördärvad. "

"Ja men", sa Annika, "om du inte hade haft burken på dej så hade du aldrig snävat på ståltrådsstängslet.

"

Men innan hon hade hunnit tala till slut kom ett nytt tjut från Pippi som triumferande höll upp en tom trådrulle.

"Det tycks vara min lyckodag i dag", sa hon.

"En sån liten söt, söt trådrulle att blåsa såpbubblor med eller hänga i ett snöre runt halsen och ha till halsband! Jag vill gå hem och göra det nu genast. "

Just då öppnades grinden till en villa i närheten och en pojke kom utrusande.

Han såg rädd ut, och det var inte underligt, ty hack i häl efter honom kom fem stycken pojkar.

De hade snart fått fatt honom och trängde honom in emot ett staket där allihop gick till anfall emot honom. Alla fem på en gång började boxa och slå honom. Han grät och höll upp armarna för ansiktet för att skydda sig. "På’n, grabbar", skrek den störste och kraftigaste av pojkarna, "så att han aldrig törs visa sej mer på den här gatan! "

"O", sa Annika, "det är Ville som dom klår.

Hur kan dom vara så elaka! "

"Det är den där otäcke Bengt.

Han ska jämt slåss", sa Tommy. "Och fem mot en, vilka fegingar! "

Pippi gick fram till pojkarna och knackade Bengt i ryggen med pekfingret.

"Hallå där", sa hon.

"Är det meningen att ni ska göra mos av lille Ville direkt, eftersom ni ger er på honom fem stycken på en gång? "

Bengt vände sig om och fick se en flicka som han aldrig hade träffat förr.

En vilt främmande flicka som vågade peta på honom. Först bara gapade han en stund av ren förvåning, och sen drog ett brett flin över hans ansikte.

"Grabbar", sa han, "grabbar!

Släpp Ville och ta er en titt på den här jäntan. Alla tiders jänta! "

Han slog sig på knäna och skrattade.

Och på ett ögonblick hade de flockat sig omkring Pippi allihop, alla utom Ville som torkade sina tårar och försiktigt gick och ställde sig bredvid Tommy.

 "Har ni sett sånt hår hon har!

Rena rama brasan! Och såna skor", fortsatte Bengt. "Kan inte jag få låna en av dom? Jag skulle så gärna vilja ut och ro, och jag har ingen båt. "

Så tog han tag i Pippis ena fläta men släppte den hastigt och sa:

"Oj, jag brände mej!

"

Och sen tog alla fem pojkarna i ring omkring Pippi och hoppade och skrek:

"Rödluvan, Rödluvan!

"

Pippi stod mitt inne i ringen och log så vänligt.

Bengt hade hoppats att hon skulle bli arg eller börja gråta, åtminstone borde hon se rädd ut. När inget hjälpte knuffade han till henne.

"Jag tycker inte du har nåt vidare fint sätt mot damer", sa Pippi.

Och så lyfte hon honom på sina starka armar högt upp i luften, och sen bar hon honom fram till en björk som växte där och hängde upp honom tvärs över en gren.

Sen tog hon nästa pojke och hängde upp honom på en annan gren, och sen tog hon nästa och satte honom på grindstolpen utanför en villa, och sen tog hon nästa och kastade honom tvärs över ett staket så att han blev sittande i en blomsterrabatt i trädgården innanför.

Och den sista av slagskämparna satte hon i en liten, liten leksakskärra som stod på vägen.

Sen stod Pippi och Tommy och Annika och Ville och tittade på pojkarna ett slag, och pojkarna var alldeles stumma av häpnad.

Och Pippi sa: "Ni är fega! Ni ger er på en ensam pojke fem stycken. Det är fegt. Och sen börjar ni knuffa en liten värnlös flicka också. Usch, så fult! "

"Kom nu, så går vi hem", sa hon till Tommy och Annika.

Och till Ville sa hon: "Om dom försöker klå dej nån mer gång, så kan du säja till mej. "

Och till Bengt som satt uppe i trädet och inte vågade röra sig sa hon:

"Är det nåt mer du har att säja om mitt hår eller mina skor, så är det bäst du passar på nu innan jag går hem.

Men Bengt hade inget mer att säga om Pippis skor och inte om hennes hår heller. Och då tog Pippi sin plåtburk i ena näven och trådrullen i den andra och gick därifrån följd av Tommy och Annika.


Want to learn a language?


Learn from this text and thousands like it on LingQ.

  • A vast library of audio lessons, all with matching text
  • Revolutionary learning tools
  • A global, interactive learning community.

Language learning online @ LingQ

De gick vidare.

Plötsligt gav Pippi till ett riktigt illtjut.

"Nä, nu har jag aldrig sett på maken", skrek hon och plockade upp en gammal rostig plåtburk ur gräset.

"Ett sånt kap, ett sånt kap! Burkar kan man aldrig få för många av. "

Tommy tittade lite misstroget på burken och sa: "Vad kan man ha den till?

"

"O, den kan man ha till mycket", sa Pippi.

"Ett sätt är att lägga kakor i den. Då blir det en sån där trevlig Burk Med Kakor. Ett annat sätt är att inte lägga kakor i den. Då blir det en Burk Utan Kakor, och det är visserligen inte riktigt lika trevligt, men det duger bra det också. "

Hon synade burken som verkligen var rätt rostig och dessutom hade ett hål i botten.

"Det ser närmast ut som om det här vore en Burk Utan Kakor", sa hon eftertänksamt.

"Men man kan också tuta den över huvet och leka att det är mitt i natten. "

Och det gjorde hon.

Med burken på huvudet vandrade hon fram genom villakvarteret som ett litet plåttorn, och hon stannade inte förrän hon ramlade på magen över ett ståltrådsstängsel. Det brakade väldigt, när plåtburken slog emot marken.

"Där ser ni", sa Pippi och tog av burken.

"Hade jag inte haft den här på mej, så hade jag trattat direkt på ansiktet och slagit mej fördärvad. "

"Ja men", sa Annika, "om du inte hade haft burken på dej så hade du aldrig snävat på ståltrådsstängslet.

"

Men innan hon hade hunnit tala till slut kom ett nytt tjut från Pippi som triumferande höll upp en tom trådrulle.

"Det tycks vara min lyckodag i dag", sa hon.

"En sån liten söt, söt trådrulle att blåsa såpbubblor med eller hänga i ett snöre runt halsen och ha till halsband! Jag vill gå hem och göra det nu genast. "

Just då öppnades grinden till en villa i närheten och en pojke kom utrusande.

Han såg rädd ut, och det var inte underligt, ty hack i häl efter honom kom fem stycken pojkar.

De hade snart fått fatt honom och trängde honom in emot ett staket där allihop gick till anfall emot honom. Alla fem på en gång började boxa och slå honom. Han grät och höll upp armarna för ansiktet för att skydda sig. "På’n, grabbar", skrek den störste och kraftigaste av pojkarna, "så att han aldrig törs visa sej mer på den här gatan! "

"O", sa Annika, "det är Ville som dom klår.

Hur kan dom vara så elaka! "

"Det är den där otäcke Bengt.

Han ska jämt slåss", sa Tommy. "Och fem mot en, vilka fegingar! "

Pippi gick fram till pojkarna och knackade Bengt i ryggen med pekfingret.

"Hallå där", sa hon.

"Är det meningen att ni ska göra mos av lille Ville direkt, eftersom ni ger er på honom fem stycken på en gång? "

Bengt vände sig om och fick se en flicka som han aldrig hade träffat förr.

En vilt främmande flicka som vågade peta på honom. Först bara gapade han en stund av ren förvåning, och sen drog ett brett flin över hans ansikte.

"Grabbar", sa han, "grabbar!

Släpp Ville och ta er en titt på den här jäntan. Alla tiders jänta! "

Han slog sig på knäna och skrattade.

Och på ett ögonblick hade de flockat sig omkring Pippi allihop, alla utom Ville som torkade sina tårar och försiktigt gick och ställde sig bredvid Tommy.

 "Har ni sett sånt hår hon har!

Rena rama brasan! Och såna skor", fortsatte Bengt. "Kan inte jag få låna en av dom? Jag skulle så gärna vilja ut och ro, och jag har ingen båt. "

Så tog han tag i Pippis ena fläta men släppte den hastigt och sa:

"Oj, jag brände mej!

"

Och sen tog alla fem pojkarna i ring omkring Pippi och hoppade och skrek:

"Rödluvan, Rödluvan!

"

Pippi stod mitt inne i ringen och log så vänligt.

Bengt hade hoppats att hon skulle bli arg eller börja gråta, åtminstone borde hon se rädd ut. När inget hjälpte knuffade han till henne.

"Jag tycker inte du har nåt vidare fint sätt mot damer", sa Pippi.

Och så lyfte hon honom på sina starka armar högt upp i luften, och sen bar hon honom fram till en björk som växte där och hängde upp honom tvärs över en gren.

Sen tog hon nästa pojke och hängde upp honom på en annan gren, och sen tog hon nästa och satte honom på grindstolpen utanför en villa, och sen tog hon nästa och kastade honom tvärs över ett staket så att han blev sittande i en blomsterrabatt i trädgården innanför.

Och den sista av slagskämparna satte hon i en liten, liten leksakskärra som stod på vägen.

Sen stod Pippi och Tommy och Annika och Ville och tittade på pojkarna ett slag, och pojkarna var alldeles stumma av häpnad.

Och Pippi sa: "Ni är fega! Ni ger er på en ensam pojke fem stycken. Det är fegt. Och sen börjar ni knuffa en liten värnlös flicka också. Usch, så fult! "

"Kom nu, så går vi hem", sa hon till Tommy och Annika.

Och till Ville sa hon: "Om dom försöker klå dej nån mer gång, så kan du säja till mej. "

Och till Bengt som satt uppe i trädet och inte vågade röra sig sa hon:

"Är det nåt mer du har att säja om mitt hår eller mina skor, så är det bäst du passar på nu innan jag går hem.

Men Bengt hade inget mer att säga om Pippis skor och inte om hennes hår heller. Och då tog Pippi sin plåtburk i ena näven och trådrullen i den andra och gick därifrån följd av Tommy och Annika.

×

We use cookies to help make LingQ better. By visiting the site, you agree to our cookie policy.