Franska revolutionen förklarad | HISTORIA | Gymnasienivå
Om nåt förknippas med den franska revolutionen så är det nog det här.
Giljotinen - uppkallad efter Joseph Guillotin, fransk läkare, aktivist-
-och ironiskt nog motståndare till dödsstraffet.
Men han reagerade på hur avrättningar gick till-
-för det var ett privilegium att bli halshuggen, och reserverat för adeln.
Bönder och andra vanligt folk kunde dränkas, brännas, stympas-
-hängas och utsättas för otroligt lidande-
-så han ville uppfinna en maskin som avrättade människor jämlikt.
Tack vare Guillotin skulle flera tusentals medborgare-
-förlora huvudet på ett jämlikt sätt-
-men att förknippas med dödsstraffet blev en livslång skam för Joseph.
Hans öde är typiskt för den franska revolutionen-
-där höga ideal och mänsklig grymhet ställs mot varandra.
Men varför blev det en revolution i just Frankrike - och vad emot?
Vid slutet av 1700-talet är Frankrike ett mycket hierarkiskt samhälle.
Det är uppdelat i tre stånd:
Adeln, prästerna och det något fantasilösa "tredje ståndet".
Merparten tillhör det tredje ståndet-
-men de saknar nästan helt adelns och prästernas inflytande-
-trots att de bidrar med mest skatt.
De är både bönder och arbetare-
-och borgare som köpmän, jurister och läkare.
Grupperna som har pengar men saknar inflytande blir en tacksam målgrupp-
-för upplysningsfilosofernas idéer:
Alla människor har ett eget förnuft.
Alla gamla idéer måste lysas upp och ifrågasättas.
Man hävdar att det finns ingen anledning att en liten elit-
-ska styra över en majoritet.
År 1788 är det den hårdaste vintern i mannaminne i Frankrike-
-och våren ger klena skördar. Nu skenar priset på bröd-
-och vanligt, fattigt folk svälter, men alla är inte hungriga.
I Versailles lever drottningen som en aningslös influencer-
-nåt som börjar sticka i ögonen på folket.
Här ser vi hennes lyxliv porträtterat i filmen "Marie Antoinette", 2006.
Drottningen klär sig i dyra kläder och spenderar mycket pengar.
-Hon kallas "madame Kassabrist". -Frankrike har kassabrist på riktigt.
Drottningen är en lätt måltavla för satir och propaganda.
När vi närmar oss sommaren 1789 pyr och glöder det i samhället.
Det är svält, orättvisor, kassabrist, ett hov som lever i överflöd-
-och nya upplysningsidéer med drömmar om ett nytt samhälle.
Då gör kungen nåt som han inte har gjort på 175 år.
Han kallar till generalständerna, Frankrikes riksdag, i Versailles.
Han vill nämligen nåt: öka kronans intäkter.
Den 5 maj samlas över tusen ledamöter från de tre stånden i den här salen.
Kungen vill reformera statsapparaten och omfördela skattebördorna.
Han behöver mer pengar till stats- kassan, och det kräver omröstning-
-men det tredje ståndet tänker inte enbart diskutera ekonomi.
Hur ska man rösta? Tredje ståndet har dubbelt så många ledamöter-
-men stånden har bara en röst var.
Om kungens förslag stöds av präster och aristokrater-
-så har kungens förslag vunnit.
Därför kräver tredje ståndet en röst per ledamot, men de vill ha mer.
Man förkastar kungens skattereformer. Man vill ha mer långtgående förslag-
-en skriven författning och ett annat politiskt system.
Man kan misstänka att kungen börjar ångra sig.
"Varför kunde inte alla bara prata om skatten?"
Hans lösning på tredje ståndets krav är att låsa dörren till deras lokal.
Nu var väl det problemet ur världen? Nej, för en av ledamöterna-
-Joseph Guillotin, som ännu inte förknippas med en avrättningsmaskin-
-känner till en ledig lokal där alla kan få plats.
Lokalen är ett bollhus där det spelas "je de paume", 1700-talspadel.
Här ses flera av revolutionens förgrundsfigurer-
-som bestämmer sig för att bilda en nationalförsamling.
De svär en ed att inte skiljas åt förrän Frankrike fått en författning-
-där alla människor har inflytande. Bollhusgänget är dock inte ensamma.
Allt fler präster och aristokrater kräver ett nytt politiskt system.
De har gripits av upplysningstidens idéer-
-och är trötta på Ludvig XVI och hans hov. Kungen håller på att förlora.
Han säger: "Tredje ståndet får vara nationalförsamlingen."
En vecka efter mötet är det bestämt.
Kungen ska vara kung, men inte enväldig-
-utan styra tillsammans med den nya nationalförsamlingen, bollhusgänget.
I juli samma år sker det som än i dag firas som Frankrikes nationaldag.
Efter att ha förlorat makt kallar kungen in soldater-
-och inte bara några få, utan 18 000. Det gör att ett rykte börjar spridas-
-om att kungen planerar att slå tillbaka mot den gryende demokratin.
I Paris blir det oroligt, och folket vill försvara sig-
-mot det möjligen inbillade anfallet.
Därför stormar man fängelset Bastiljen i jakt på kulor och krut.
Varför är det vissa händelser som lyfts upp och blir betydelsefulla?
Stormningen av Bastiljen den 14 juli-
-blev snabbt en händelse av stort symboliskt värde-
-så redan ett år senare hölls en fest för att högtidlighålla händelsen.
Den symboliserar folkets initiativ, att folket tar makten i egna händer.
Nåt som ännu mer visade att folket hade tagit makten i egna händer-
-sker i augusti 1789.
Då antas deklarationen om människans och medborgarens rättigheter.
Här slås de mänskliga rättigheterna fast.
Alla människor, oavsett föräldrar eller familj, ska behandlas lika.
Nu har alla samma rättigheter till frihet.
Men också jämlikhet. Människan är född fri-
-och förblir fri och jämlik i rättigheter och inför lagen.
Det är ett direkt slag in i den gamla ordningens-
-hierarkiska, politiska och institutionella modell.
Relativt fredligt har tredje ståndet fått inflytande-
-och infört en deklaration om mänskliga rättigheter.
Nån vars rättigheter dock inte nämns är kungens. Han är på många sätt-
-en symbol för det gamla, ojämlika samhället, och det sprids rykten.
Kungen sades vara emot revolutionen.
Att bo flera mil utanför staden markerade avstånd mot det som hände.
Han framlevde sitt liv som att folkets lidande inte angick honom.
I oktober tågar tusentals Parisbor, framför allt kvinnor, de två milen-
-till slottet Versailles. Många är beväpnade. Några släpar på en kanon.
De är trötta på det dyra brödpriset-
-och väl framme tränger de sig in i slottet och kräver billigare bröd.
De tar med sig kungen till Paris där han sätts i husarrest.
Medan kungen skjuts mer åt sidan blir nationalförsamlingen mer radikal.
Den bryter med påven i Rom och inför religionsfrihet.
Det ärftliga adelskapet avskaffas liksom titlar som greve och markis.
Men vissa börjar även få kalla fötter.
Börjar det gå lite väl långt?
När händelserna börjar bryta elitens makt-
-börjar många försvara kungen för att få behålla sina privilegier.
Splittringen som sker nu är bokstavligen en höger-vänster-fråga.
Det är här i nationalförsamlingen som den moderna politiska skalan föds.
De mer radikala satt till vänster.
Kungens försvarare satt till höger.
Konflikten ställs på sin spets-
-när kungafamiljen kring midnatt den 21 juni 1791-
-i en droska i smyg lämnar palatset.
Men flyktförsöket, som planerades av svensken Axel von Fersen, avbryts-
-en dag senare i staden Varennes.
Det var många inblandade som stod på kungens sida.
Så länge han satt vid makten kunde han vara ett hot.
Från den 22 september 1792 är han inte längre det-
-för då blir Frankrike en republik. Man har ingen kung längre.
I stället styr nationalkonventet, som valdes av alla män med en inkomst.
Väldigt demokratiskt vid den tiden. Men vad ska man göra med kungen?
Efter en flera månader lång debatt-
-ska nationalkonventet rösta om medborgare Capet, som kungen kallas.
Han döms enhälligt för landsförräderi.
Ska han dömas till döden?
Det blir jämnt, men till slut segrar jasidan.
Här tar kungen farväl av sin familj-
-innan han den 21 januari förs upp på schavotten.
Publiken skanderar "Leve republiken".
På den här satirteckningen säger kronan "Jag har tappat ett huvud"-
-varpå giljotinen svarar: "Jag har hittat ett."
Länge leve republiken...
Frankrike har inte bara avskaffat monarkin och feodalsamhället-
-utan till och med slagit fast att det finns mänskliga rättigheter.
Med kungen ute ur leken är väl alla nöjda?
Förhoppningen är att om man avrättar kungen så verkar republiken i frid.
Men, nej. Det slutar tyvärr ganska blodigt.
När man har avrättat kungen kommer andra konflikter till ytan.
Även inom dem som är revolutionärer-
-är man oense om hur Frankrike ska styras och vilka åtgärder man ska ta.
1793 genomför en vänsterfalang en kupp och tar över makten-
-från den mer moderata sidan. Ledaren är Maximilien de Robespierre-
-en jurist, politiker och "kändis".
Han var pådrivande för avrättningen av kungen, och sa då:
"Kungen måste dö, så republiken kan leva."
Han driver igenom radikala reformer-
-som fattigunderstöd, lika arvsrätt och avskaffandet av slaveriet.
Man tar äntligen itu med brödpriserna.
Hans devis är dock: "Ska man göra omelett måste man knäcka några ägg."
Tråkigt nog var ägg i det här fallet andra medborgares huvuden.
Den här perioden kallas skräckväldet, på franska "la Terreur".
Revolutionärerna ser skräcken som ett effektivt medel-
-mot revolutionens fiender.
Det är en repressiv regim.
Man avskaffar tryckfriheten. Man kan bli avrättad av vilka skäl som helst.
Nu avrättas kritiska röster i rask takt-
-för man ser fiender överallt. Inte bara adelsmän hamnar under bilan-
-utan de flesta som dör kommer från det tredje ståndet.
Nån som får känna av de hårda tiderna är Joseph Guillotin.
En dödsdömd greve ber Guillotin att ta hand om hans fru och barn-
-efter hans avrättning. Myndigheterna kräver att Guillotin ska berätta-
-var grevens familj håller sig gömd.
Guillotin vägrar svara för att han inte vet eller inte vill.
Denna vägran gör att han fängslas.
Han blir inte avrättad av maskinen uppkallad efter honom själv-
-men den går på högvarv. Den effektiva och rättvisa giljotinen.
Under de arton månader som följer i skräckväldet-
-döms 17 000 människor till döden.
Ytterligare 30 000-40 000 avrättas utan rättegång.
Det motsvarar hela Östersunds befolkning.
Hur kunde en person som var skolad i upplysningsidéer med socialt patos-
-så snabbt urarta till en diktator?
Man måste avrätta Robespierre.
Det är så det slutar.
Allt fler fruktar för sina liv och tänker sätta stopp för Robespierre.
Den 27 juli 1794 avsätts Robespierre i en kupp-
-och dagen efter avrättas han tillsammans med 21 av sina anhängare.
När de 22 huvudena har skilts från kropparna och skräckväldet är över-
-kan väl republiken bli mer demokratisk igen?
Nej, nu tippar vågen över åt andra hållet.
De mer konservativa tar över makten och hämnas.
De vrider tillbaka flera demokratiska reformer som införts-
-och direktoriet, som nu styr, avskaffar allmän rösträtt.
Vi får först en expansion av radikala krav, och sen en tillslutning.
Man frigör krafter som man inte kan kontrollera och som slår tillbaka.
På tidigt 1790-tal hade man genomfört långtgående politiska rättigheter-
-men sen återkallade man dem-
-och i början av 1800-talet var allt som förr.
Inte minst för kvinnor, som under revolutionen har spelat stor roll-
-dels på gatorna, som i kvinnotåget, men även inom den politiska debatten.
Man ogillar den starka ställning som kvinnor har fått-
-så man förbjuder alltså kvinnor att samlas i större sällskap än fyra.
Man vill inte ha kvinnan som politisk varelse.
Nu är revolutionen definitivt över, och även republiken.
Napoleon utropar sig till kejsare.
Han sätter kronan på sitt eget huvud-
-och väljer titeln kejsare eftersom "kung" har lite dåliga associationer-
-men i slutändan blir Frankrike åter en ärftlig monarki.
Vi är tillbaka där vi började.
I Napoleons lagverk "Code Napoléon"-
-begränsas kvinnors rättigheter kraftigt för lång tid.
Fram till 1900-talet ligger kvinnor efter-
-inom rösträtt, självständighet mot maken, förvärvsarbete och såna saker.
Napoleons lagstiftning hänger kvar och låser in kvinnan.
Samtidigt har revolutionen öppnat fönstret till en annan värld.
Dess motto "frihet, jämlikhet och broderskap" ekar över världen-
-och gör att förtryckta grupper snart kommer att kräva sina rättigheter-
-med och utan våld.
Utvecklingen går inte att stoppa.
Därför är franska revolutionen av så stor betydelse för demokratitanken.
Det är en debatt som pågår än i dag.
Det blev ett inspirerande exempel.
Folk kan få det bättre genom att ta makten.
Eller ett avskräckande exempel. Oreda. Våldsverkan.
Revolutionstanken ställer var och en inför frågan:
Var står du i relation till den dröm som formuleras-
-om att mänskligheten ska ta sitt öde i egna händer och realisera friheten?
Svensktextning: Staffan Åman Iyuno Media Group för UR
