Antiken förklarad | HISTORIA | Gymnasienivå
Vi föreställer oss ofta antiken i en enda färg-
-men så såg det inte ut.
Vi har en bild av den vita antiken.
Att skulpturer och arkitektur var vitt, men det var målat.
Antiken är färggladare och smutsigare.
Alla statyer vi är vana att se så här såg under antiken ut så här.
Målade, guldklädda och ofta smutsiga.
Antiken ses som startskottet för vår moderna historia-
-och är en tid då mycket vi har i dag tar form.
Allt från demokrati och religion till filosofi och arkitektur.
Så vad hände under den färgglada antiken-
-och hur var det att leva då?
Den tidiga europeiska historien kan delas in i tre epoker.
Det här är den första: antiken.
Den består av en grekisk och en romersk del.
Den börjar när grekiska stadsstater har sina första olympiska spel-
-och slutar när kejsarmakten i Rom avsätts.
Det är nu vår tideräkning börjar - år 0-
-men vi är långt ifrån människans början.
Roms diktator Julius Caesar har lika lång tid till i dag-
-som till färdigställandet av pyramiderna i Egypten.
Vi börjar med den grekiska antiken.
Grekland är uppdelat i stadsstater.
De är självständiga och består av en stad med omgivande landskap.
De flesta är jordbrukare.
Om de är självstyrande - varför pratar vi om ett Grekland?
Grekerna ser sig som ett folk, oberoende av var de bor-
-och alla talar och skriver på grekiska.
De delar också samma gudar-
-och vart fjärde år hålls olympiska spel för att hedra dem.
Religionen var polyteistisk, med många gudar.
De hade olika speciella funktioner och arbetsområden, kan man säga.
Det är det här gänget: Zeus, Athena, Poseidon, Apollon, Afrodite o.s.v.
Trots att mycket håller stadsstaterna samman skiljer mycket annat dem åt.
De har egna lagar och politiska system.
Dessutom är de ständigt i krig med varandra.
Två ärkefiender är de ledande stadsstaterna Aten och Sparta.
Vi tittar närmare på dem. Först Aten.
Aten har sina glansdagar under 400-talet före vår tid-
-och här föds idén om demokratin.
Det är en lång politisk process där man försöker hitta medel-
-för att ta makt från de rika aristokratiska familjeöverhuvudena-
-och fördela den till fler.
Det löser man genom att ge alla medborgare rösträtt.
Parentesen är att bara fria, atenska män räknas som medborgare.
I Aten bodde också kvinnor, utlänningar och slavar.
De hade ingen rösträtt eller yttranderätt i det här systemet.
Det är en demokratisk princip, men inte en demokrati som i dag.
Val sågs inte som en demokratisk institution, för de gick att påverka.
Lotten var det demokratiska sättet att välja människor på.
Med den kommer rättigheter och skyldigheter.
Lottas du fram är du skyldig att ta ditt ansvar.
Lottas du in i rådet behöver du kunna övertyga de fria atenska männen.
Man behöver båda ha goda idéer och vara en skicklig talare.
Många filosofer var också lärare i retorik.
Det finns en liten bonus i systemet.
En politiker du ogillar kan du få landsförvisad med 6 000 röster.
Det ses som ett skydd för demokratin.
Medan Aten fokuserar på demokratin ser livet i Sparta annorlunda ut.
Det är en av få monarkier i Grekland-
-men framför allt synen på samhället och kriget särskiljer dem.
Det kollektiva gick före-
-och hela samhället var organiserat efter statens bästa.
Medborgarna var nåt slags krigarkast.
Krig präglar hela livet för spartanerna, och de erövrar land.
Du ska alltid vara redo för strid, och förlust är inget som accepteras.
Pojkar uppfostras av staten och gör militärtjänst tills de är trettio.
För människor i Sparta står staten och det kollektiva i centrum.
Man ska leva ett sparsamt liv.
Man skulle leva spartanskt.
Man såg ner på materiell rikedom, så man skulle leva fattigt.
Stadsstaterna skiljer sig åt, men inget förenar som en yttre fiende.
En sån har stadsstaterna i öst: det persiska riket.
Perserna är en ärkefiende till den grekiska världen.
Aten och Sparta står sida vid sida mot perserna i flera krig.
Vid Thermopyle åker Grekland på en förlust, och man drömmer om revansch.
När Alexander den store ärver makten i det grekiska kungadömet Makedonien-
-tänker han hämnas.
Han ger sig i väg på en expedition österut och är framgångsrik.
Han erövrar hela perserriket.
Till slut härskar han över dagens Grekland, Turkiet-
-Iran, Irak, Egypten, Afghanistan och Indien.
Han dör ung, förmodligen efter kraftig alkoholkonsumtion.
Han verkar ha drivits av äregirighet.
En vilja att lägga under sig världen.
Efter hans död faller riket isär till små riken igen.
Expansionen leder dock till hellenismen.
Det är blandningen mellan det grekiska och det östliga.
En typisk sån blandning är myntet här.
En sida i grekisk och en i persisk stil.
När det inte är krig - hur är det då i den antika världen?
Det var en härlig period om man var en aristokratisk man.
Då hade man jättekul.
Majoriteten är inte fria män och har inte jättekul.
Slavar har inga rättigheter, och ofta gifts kvinnor bort när de är tolv.
Äktenskapet var främst nåt man ingick-
-av sociala och ekonomiska skäl. Kärleken spelade inte så stor roll.
Målet var att avla fram arvingar-
-så man gifte sig heterosexuellt.
Sen kunde man ha andra relationer-
-som vi kanske skulle beteckna som homosexuella eller bisexuella.
Så tänkte man inte då.
Det finns starka ideal och normer-
-beroende på om du är kvinna eller man, fri eller slav.
En man ska vara stark och ha kontroll.
Man hade kontroll över sin kropp, sina känslor och lustar-
-och även över andra.
Man kontrollerade ju sin hustru, sina barn och sina slavar.
Kvinnan ska vara allt mannen inte är: passiv och utan kontroll.
En slav har inga normer eller ideal, för den ses inte som en människa.
Det här följer med in i del två - den romerska antiken.
Länge samexisterar den grekiska och den romerska antiken.
Från början är Rom en stadsstat, men här har man andra ambitioner.
Det här med självständiga stadsstater är inget för romarna.
De ska bygga ett imperium med Rom i centrum.
Rom lägger områden under sig, och efter tre krig erövrar de Karthago.
Man är i centrum för Medelhavsvärlden och en etablerad supermakt.
Nu kan inget stoppa romarna.
Medelhavet börjar kallas "Vårt hav"-
-och man styr över områden upp till dagens Storbritannien.
Utöver de grekiska områdena tar man också deras gudar.
De får nya, romerska namn. Hej då, Zeus. Välkommen, Jupiter.
Men för människorna i erövrade områden - vad händer med dem?
Hur förändras livet av att tillhöra det romerska imperiet?
En princip är att Rom inte lägger sig i lokala angelägenheter-
-eller det religiösa livet.
Man låter folk tala det språk de talar.
I östra delen talar man fortfarande grekiska.
Man är relativt öppen och tar in medborgare från delar av romarriket.
Till slut kan alla män bli medborgare.
Vissa kan få fullt medborgarskap och andra ett utan rösträtt.
Romarna kallar sin politik för att söndra och härska.
Olika villkor till olika områden-
-gör det svårare för dem att gå samman mot Rom.
De som får rösträtt måste bege sig den långa vägen till Rom.
Det är därifrån republiken styrs.
Här sitter senaten, ett rådgivande organ med rikets förmögnaste män.
Ämbetsmännen ser till att besluten verkställs.
De väljs två och två för ett år i taget-
-för att undvika att nån får för mycket makt.
De två viktigaste ämbetsmännen - konsulerna - leder riket i krig.
Sen finns det folkförsamlingar.
I de som utser ämbetsmän får alla manliga medborgare rösta.
I republiken Rom växer stora städer fram-
-men var du än bor blir det kolsvart så fort solen gått ner.
Här är en romersk oljelampa - det enda ljus man har förutom solen.
Du måste ha många, och det var ett av de absolut vanligaste föremålen.
De tillverkas på löpande band i verkstäder runtom i riket.
Verkstäderna hade namn efter ägaren.
Namnen präntades in på botten, så man visste varifrån lampan kom.
Det var ett av de första föremålen som massproducerades.
Det är också så att de här märkena piratkopieras.
Mycket av arbetskraften är slavar, och de flesta erövras på slagfälten.
Nåt romarna kan är att kriga-
-och här är en av de främsta generalerna: Julius Caesar.
Han drömmer om mer makt och en större roll än vad som tillåts i systemet.
Caesar väljs till konsul, men man kan inte väljas om.
Hans position ryms inte riktigt i systemet.
Hur löser han det? Med våld.
Han tågar mot Rom, och det leder till maktkamp och inbördeskrig.
Till slut står Caesar i huvudstaden med skylten "Veni, vidi, vici".
"Jag kom, jag såg, jag segrade." Caesar utropas till diktator.
Först på ett år, sen tio och till slut på livstid.
Nu får "diktator" en negativ klang.
Det hade varit nåt du kunde väljas till i en krissituation.
Om både konsulerna stupar måste nån styra Rom.
Då kan du välja en diktator på max sex månader, men inte på livstid.
Därför blir Caesar mindre populär och i slutändan mördad av senatorer.
Sen tar kejsartiden vid.
Rom styrs av en kejsare, och alla får titeln Augustus.
Nu följer en period av 200 års fred.
Mycket vi känner igen nu etableras: monument, broar och akvedukter.
För romarna är livet rätt behagligt, men allt gott har ett slut.
Det krackelerar i fogarna, och det romerska riket befinner sig i kris.
Erövringskrigen har avtagit, och de gav ju alla slavar.
De styrande tvingas höja skatten, vilket försämrar för jordbrukarna.
En ny religion dyker upp: kristendom.
Kristna vägrar att tillbe Roms gudar-
-så kristendomen förbjuds och de kristna förföljs.
Men med kejsar Konstantin förändras allt.
Konstantin anar kanske kristendomens potential-
-som nåt som kan hålla samman det nu ganska fragmentariska imperiet.
I slutet av 300-talet förbjuds andra religiösa uttryck-
-och kristendomen är statsreligion.
Nu tvingas alla släppa de romerska gudarna och tillbe den kristna.
Konstantin förbjuder korsfästelse, finansierar Peterskyrkan i Rom-
-och gör söndagen arbetsfri.
Men inte ens det kan hålla ihop riket.
Makten förflyttas till Konstantinopel - dagens Istanbul-
-och den staden blir större och mäktigare än Rom.
Det stora riket splittras i två: Västrom och Östrom.
Östrom växer sig starkt och blir senare det bysantinska riket-
-som lever kvar i tusen år.
För Västrom går det sämre, och den sista kejsaren förlorar makten.
Man säger att antiken slutar år 476, när den sista kejsaren avsätts.
Det har vi hittat på.
Frågan är om nån som levde år 476 märkte nån skillnad 477.
Att en epok var över - antagligen inte.
Det var nog ingen jätteskillnad-
-men antiken har fått symbolisera en härlig tid med filosofi och kunskap.
Vi har läst filosoferna.
De berättar inte hur de utnyttjar kvinnor och slavar-
-och hur andra blir behandlade.
Vi har bara fått den här idealbilden från dem som hade det bra.
Den andra bilden har vi fått gräva fram.
Det demokratiska arvet har fått stor plats, och ofta har det idealiserats.
Inte minst den grekiska demokratin, men så var det inte alltid.
Först på 1850-talet började den antika demokratin-
-ses som en politisk förebild.
Innan dess betraktades demokrati som ett pöbelvälde.
Tanken på en romersk kejsarmakt har inspirerat härskare.
Napoleon, Mussolini och Hitler använde romerska symboler.
Från de första demokratiska stegen i Grekland till militärimperiet i Rom.
I antiken får olika typer av styre och syn på makt ta plats.
Oavsett vad man vill legitimera så kan man ofta hitta det i antiken.
Nästan som en sandlåda av erfarenheter.
Svensktextning: Per Lundgren Iyuno-SDI Group för UR
