Naturfilosoferna: Demokritos
Till de mest insiktsfulla av naturfilosoferna hör de så kallade atomisterna,
en term som framför allt syftar på Demokritos (ca 460-370 f kr) och dennes lärare Leukippos.
De menade att allting är uppbyggt av små byggstenar de kallade för atomer (átomon är grekiska för odelbar).
De hade noterat att allting långsamt förfaller.
Över tid blir till och med berg och stenar nedslitna av vind och vatten
– alltså måste till synes solida objekt bestå av mindre osynliga beståndsdelar.
Den grundläggande frågan, menade Demokritos,
är hur det kommer sig att samma material, växter och djur återskapas om och om igen?
Ta ett ek-träd som exempel; varje enskilt träd är förgängligt,
men det består av samma material som alla andra ekar som någonsin existerat.
Egenskaperna för materialet ek måste därför härstamma från något evigt och oföränderligt,
någonting som kommer inifrån materialet självt.
Han tänkte sig att allting är uppbyggt av mikroskopiska atomer
som hakar i varandra rent mekaniskt genom små krokar.
Ett material får sina egenskaper från atomernas form, storlek och rörelse.
Järn-atomer är hårda medan vatten-atomer är hala.
Salt-atomer är vassa och spetsiga medan luftatomer är lätta och virvlande.
Vilka egenskaper ett ting har bestäms av de atomer som bygger upp objektet.
Även själen består enligt Demokritos av atomer, särskilt glatta, lätta och rundade,
som är utspridda över kroppen och som löses upp i döden.
Dessa atomer är eviga och oföränderliga, och existerar i ett oändligt antal.
När ett ting upplöses kommer atomerna att bilda nya ting och material.
Men Demokritos insåg att detta inte räcker för att förklara världen.
Hade atomer varit det enda som existerade så hade förändring inte varit möjlig
- detta eftersom atomerna då inte hade möjlighet att förflytta sig.
Därför spelar också tomrummet mellan atomerna en viktig roll i teorin.
Detta tomrum är något Aristoteles senare skulle benämna ”vakuum”.
Dagens moderna atomteori härstammar från den brittiska kemisten John Dalton och början av 1800-talet.
Demokritos atomer påminner närmast om det vi idag benämner molekyler
– alltså en uppsättning atomer som tillsammans skapar ett tings egenskaper.
