Filosofiska frågor: Tänk om allt är en illusion
Den taoistiska munken Zhuang Zi var alltid glad, positiv och energisk.
Men en dag fann hans lärjungar honom sittande i sitt rum, gråtandes av förvirring.
De frågade honom vad som hänt, varpå han berättade att han drömt att han var en fjäril.
Han hade känt vinden, lukterna och hur han flög omkring – precis som om han hade varit där.
Lärjungarna såg förvånade ut, och undrade vad som var problemet?
Munken svarade: ”Nu vet jag inte om jag är en munk som drömmer att jag är en fjäril,
eller en fjäril som drömmer att jag är en munk.”
Även i antikens Grekland funderade filosofer på om världen kanske enbart var en illusion,
och Platon hävdade att allt vi uppfattade endast var skuggbilder av verkligheten.
Upplysningsfilosofen René Descartes ifrågasatte om det går att lita på våra sinnen,
och Arthur Schopenhauer kom till slutsatsen att vi egentligen inte existerar som människor.
Den svenska filosofen Nick Bostrom hävdar i en modern teori på samma tema att världen vi lever i enbart är en
datorsimulering, och därmed att ingenting är på riktigt.
Vi kommer här att titta närmare på det så kallade simuleringsargumentet.
Teorin bygger på statistisk sannolikhet, och tar sin utgångspunkt i antagandet
att datortekniken kommer fortsätta att utvecklas.
Bostrom menar att den tekniska utvecklingen inom exempelvis artificiell intelligens i framtiden kan leda till
datorsimuleringar som är så verkliga att simuleringarna själva tror att de är på riktigt.
Vi är långt från de tekniska möjligheterna idag,
men vem vet vad vi har möjlighet till om 1 000, 100 000 eller miljontals år.
Bostrom ser tre framtidsscenarion:
Det första innebär att människoarten dör ut innan vi hunnit utvecklat möjligheten att simulera
mänskligt medvetande. Allt är frid och fröjd, och ingen simulering kommer att ske.
Det andra alternativet innebär att tekniken kan utvecklas, men att den av till exempel moraliska
eller juridiska skäl aldrig kommer prövas.
Detta scenario ser Bostrom själv som det minst troliga då en teknik som denna skulle vara intressant för
mänskligheten. Men det är trots allt en möjlighet.
Det tredje alternativet innebär att tekniken kommer att utvecklas och faktiskt också användas.
Antalet simulerade världar kommer förmodligen att vara stort, hade du själv inte lockats av att köra igång en
simulering på din dator och se hur ”människorna” utvecklas och begrundar livets mysterier?
Vilket av ovanstående alternativ ser du som troligast?
Har du svarat alternativ tre så har du också just ”bevisat” att vi alla befinner oss i en sådan simulering.
För vad skulle sannolikheten vara att just vi tillhör den verkliga världen, när det kan finnas tusentals,
för att inte säga miljontals simulerade världar?
Statistiskt sett är den i det närmaste obefintlig, varför vi är en simulering.
Kanske kan varje simulering i sin tur utvecklas så långt att den skapar egna simuleringar, och att det därmed
kan finnas flera nivåer av verklighet.
Kanske är detta meningen med livet,
kanske möts de av oss som levt ”rätt” av en ”Welcome to level 2” efter vi dött.
Kanske är Gud bara en tonåring framför sin dator.
En del forskare menar faktiskt att vi inte är längre bort än några decennier från att kunna simulera medvetet liv.
Men att simulera en hel värld skulle naturligtvis kräva enorm kapacitet,
men kanske inte så mycket som vi först anar.
Istället för att simulera världen i detalj behöver man endast simulera det som faktiskt går att uppfatta.
Andra galaxer och planeter behöver inte simuleras i större detalj än att ljusglimtar uppfattas från jorden,
och den mikroskopiska världen behöver endast simuleras i detalj när någon faktiskt betraktar den.
