Existentialism: Friedrich Nietzsche (del 1 av 2)
Hej filosofer, jag heter Joakim och välkommen till den här första av två videor där vi undersöker
Friedrich Nietzsches filosofiska idéer.
Vi kommer att undersöka hans syn på moral, nihilism, lidande, sanning, övermänniskan,
amor fati och evig upprepning.
Nietzsche, kanske mer än någon annan filosof, är öppen för tolkning.
Med uttalanden som ”Det som inte dödar mig gör mig starkare”, ”Gud är död! Och vi har dödat honom!”
och ”Världen är vacker men människan är en sjukdom” är hans filosofi både kittlande och provocerande.
Det är förmodligen därför mer än 20.000 olika böcker har publicerats om honom och hans skrifter.
Han föddes 1844 i en liten by i den östra delen av Tyskland där hans far var präst.
Han ansågs vara ett underbarn och blev professor vid universitetet i Basel vid 24 års ålder.
Hans karriär blev dock inte lyckosam.
Han tröttnade på sina kolleger, gav upp sitt jobb och flyttade till de schweiziska alperna
där han bodde ensam och skrev på sina böcker.
Han var sjuklig, opiumberoende och ogillade sin familj:
”Jag tycker inte om min mor och det är smärtsamt att så mycket som höra min systers röst”.
Kvinnor avvisade honom och hans böcker sålde inte.
Bara 44 år gammal fick han ett mentalt sammanbrott när han såg en häst bli piskad av kusken.
Han sprang över att omfamna hästen skrikandes ”Jag förstår dig!”.
Han återhämtade sig aldrig, sjönk djupt ner i galenskap och spenderade återstoden av sitt liv på mentalsjukhus.
Vidare var han vegetarian, avhållsam vad gäller kaffe och alkohol, samt hade en galet stor mustasch.
Han var starkt påverkad av Schopenhauers tankar om att världen vi uppfattar är vår egen föreställning,
alltså en rent subjektiv upplevelse.
Även om han kom att göra avsteg från dennes filosofi förblev hans livsuppfattning
besläktad med Schopenhauers pessimism.
För Nietzsche var filosofi inte bara abstrakta teorier, utan hade ett praktiskt syfte.
Filosofin avsåg att underlätta framväxten av en ny och bättre typ av människa som ägnade sitt liv åt utveckling,
självförverkligande och livsbejakande – en människa som inte hölls tillbaka av moraliska åsikter
som rätt och fel, en människa som bejakade det djuriska i sig.
Nietzsche såg sig själv som en guide för en sådan person.
”Enbart dessa är mina läsare, mina rättmätiga läsare, mina förbestämda läsare. Vad spelar resten för roll?
Resten är bara människor.”
Centralt i Nietzsches filosofi är begreppet ”Viljan till makt”
som ska ses som en respons till Schopenhauers ”Viljan att leva”.
Där Schopenhauer menar att allt i universum är ett uttryck för viljan att leva, menade Nietzsche att
den huvudsakliga drivkraften inte är liv utan makt – ”en outtömlig, alstrande livskraft”.
Enligt honom är driften att expandera sin makt starkare än driften att anpassa sig och överleva.
Denna vilja till makt finns varhelst det finns liv, och även de starkaste av varelser
kommer att riskera sina liv i sin strävan efter än mer makt.
Till skillnad från Schopenhauer ser dock inte Nietzsche viljan som en negativ kraft
utan som någonting att bejaka även om den ibland kan vara destruktiv.
Medan Schopenhauer ser medlidandet som en positiv utväg,
ter det sig för Nietzsche som en livshämmande faktor.
Detta ska alltså tolkas som en psykologiskt förklaring till mänskligt beteende och en förklaring till varför vi ägnar
oss åt risker i livet, såsom krigföring och konkurrens.
Det är maktsträvan som sporrar människan till allt hon tar sig för: framsteg, ambitioner, självförverkligande,
personlig mognad, önskan att nå högsta möjliga position i livet – allt är produkter av viljan till makt.
Nietzsches exemplifierar med de gamla grekiska hjältarna och aristokraterna som inte huvudsakligen
sökte ett lång liv, utan ett liv med makt, ära och storhet.
Här anar vi också vad som kom att bli Nietzsches stora kamp – ett ifrågasättande av den traditionella moralen.
Om nu viljan till makt är det som driver livet, hur kommer det sig att det ofta anses moraliskt fel
eller fult att stå för den åsikten?
Nietzsche höll med Schopenhauer om att det inte finns någon Gud eller någon odödlig själ.
De var också överens om att livet är en meningslös historia präglad av lidande
och styrd av en irrationell kraft som kan kallas Viljan.
Däremot förkastade han Schopenhauers slutsats att vi bör känna avsky för denna värld.
Han menade tvärtom att vi bör leva våra liv så att vi får ut så mycket som möjligt av dem.
En stor del av Nietzsches filosofi handlar om just detta
– hur vi ska leva ett rikt liv i en meningslös och gudlös värld.
Nietzsche hade extrema saker att säga om kristendomen.
”I hela Nya testamentet finns det endast en person värd att respektera: Pilatus, den romerske ståthållaren”.
Enligt Bibeln var Pontius Pilatus den person som beslöt att korsfästa Jesus.
Kristendomen hade, i Nietzsches tolkning, uppstått från romerska slavar som hade saknat kraften att uppnå
vad de verkligen ville och i stället skapade en filosofi som gjorde dygd av deras feghet.
Kristna, som han benämnde ”die Herde” – flocken, ville också njuta av livet (intellektuella utmaningar,
kreativitet, sex mm) men var för odugliga för att uppnå en hög nivå av njutning och tillfredställelse.
Därför anslöt de sig till en hycklande tro där de fördömde vad de önskade, men var för svaga
för att uppnå – och hyllade vad de råkade ha, men inte efterfrågade.
I det kristna värdesystemet blev sexuell oförmåga till renhet. Svaghet blev godhet. Apati blev tålamod,
och oförmåga till hämnd blev förlåtelse.
Kristendomen var enligt Nietzsche en gigantisk maskin av bittert förnekande.
”Efter att ha kommit i kontakt med en religiös man så känner jag alltid att jag måste tvätta händerna.”
Nietzsche menade att vad som gjort det möjligt för oss människor att lämna djurstadiet
och utveckla en civilisation var att de svaga oupphörligen eliminerades av de starka,
de odugliga av de dugliga, de dumma av de intelligenta.
Tack vare att dessa processer upprepats genom årtusendena
utvecklades människan till den varelse hon är idag.
Men för ca 2000 år sedan hände något olyckligt.
Moralisterna, med Sokrates och Jesus i spetsen, kom då och sa att denna utvecklingsprocess var fel.
De hävdade att det borde finnas lagar som skyddar de svaga mot de starka.
De menade att rättvisa skulle gå före styrka, att jorden skulle tillhöra de lata, inte de företagsamma.
”Självständigt tänkande och kraftfullt intellekt betraktas som farligt;
allt som lyfter en individ över massan skrämmer, och benämns hädanefter som det onda.”
I varje människa finns det en instinkt Nietzsche kallar för flockbeteende,
ett behov av att anpassa sig till massorna.
Ofta kommer detta som uttryck i att man anpassar sin moral, dvs vad man tycker är rätt och fel i samhället.
”Moral är den bästa av alla anordningar för att leda mänskligheten i fördärvet”
förkunnade Nietzsche i boken ”Antikrist”.
En sådan moral, som accepterats av massorna, kallade Nietzsche för slavmoral.
Han menade att denna moral tjänade ett tydligt syfte
– att ge mediokra individer övertygelsen att deras svaghet inte är ett fel, utan en styrka.
”Jag har ofta skrattat åt dessa veklingar som trodde sig vara goda bara för att de saknade klor”,
skrev Nietzsche i ”Så talade Zarathustra”.
På det sättet hävdar slavmoralen att egenskaper den själv saknar är onda.
Genom slavmoralen får de svaga respekt.
Får-lika kvalitéer hyllas som bra, och individer pressas därmed att bli svaga och lydiga.
Vi måste därför, menade Nietzsche, fly slavmoralens bojor och i dess ställe skapa en ny,
självständig och livsbejakande moral – herremoralen.
Vi måste bekämpa slavmoralen som den sjukdom den är, men för att lyckas med detta måste man först
fysiskt skiljas från skocken och leva ett liv i ensamhet.
Nietzsche menade att svaga människor strukturerar sina liv så att de aldrig behöver reflektera
kring existensens svåra frågor.
Men vi måste, för att uppnå storhet i livet, begrunda de frågor som skocken är rädd eller för svag för.
Och för detta behöver vi vår ensamhet.
”För han måste nu tränga ner i tillvarons djup med nyfikna frågor på sina läppar: Varför lever jag?
Vilka lärdomar har livet lärt mig? Hur blir jag vad jag är och varför lider jag av att vara den jag är?”
