Avsnitt 9: Den svenska synen på barn (3)
Emil:
Det är liksom proffsigt genomarbetat. Man har verkligen tänkt. Väldigt ofta. Sen finns det väldigt dåliga. Men det har nog att göra med att det är hög status. En annan sak som jag tycker är stor skillnad mellan svenska och tyska barnböcker.
Emil:
Det är att svenska barnböcker är alltid PK. På det sättet att det finns representation av olika typer av människor. Vi har till exempel en tysk bok som handlar om djur. Och så står det. Ja, alla djur och människor har en mamma och en pappa.
Emil:
Det skulle aldrig stå i en svensk bok. Det är inte direkt fel. Om man tänker att det krävs en man och en kvinna för att det ska födas ett barn. Det är inte direkt fel. Men det är inte direkt rätt heller. Så man skulle inte skriva det i en svensk bok. Men i en tysk bok är det inget problem.
Sofi:
Det där är ju väl, även i en franska. Det skulle överhuvudtaget inte finnas något annat än en mamma och pappa. Dessutom, en fransk bok är ofta väldigt så här. Det ska finnas en läxa man lär sig. Det är en typisk historia. Det är ett litet barn som ritar på väggen.
Sofi:
Och sen kommer en mamma och pappa och säger att sådär får du inte göra. Och då säger barnet förlåt.
Emil:
Sedelärande.
Sofi:
Ja, och så får man lära sig. Så där är det. En av mina barns favoritböcker på svenska är Dumma teckning av Emma Adebåge. Känner du till den?
Emil:
Nej, jag känner till henne.
Sofi:
Det är jätteintressant. För då är det inte ens några föräldrar närvarande i den här boken. Det är ett syskonpar som sitter och ritar tillsammans. Och så går det dåligt. Man får se från den här lilla systerns perspektiv. Det går hål i pappret och hon välter vatten över och så vidare.
Sofi:
Men så plötsligt svär hon. I den här boken som jag sitter och läser för mina barn skriker hon jävlar. Men det som är intressant är att hennes bror kommenterar på att man får inte svära säger han. Och sen nästa gång hon svär, då svär hon tyst i huvudet.
Sofi:
Så det är ett helt annat resonemang samtidigt som det faktiskt visar på att sådär kan man kanske säga och göra och känna även om det kanske inte är riktigt okej. Där litar vi också mycket mer på att barnet kan reflektera över det där själv istället för att säga nej.
Sofi:
Men man får inte svära. Man får inte rita på väggen.
Emil:
Det är väl en av de stora fördelarna med litteratur. Speciellt som barn, att man får pröva på lite olika känslor och händelser och sinnesstämningar i en säker miljö. Det är ett barnperspektiv annat än att nu ska vi uppfostra barnen.
Sofi:
Samtidigt tänker jag att vi har ju det här svenska synen. Nu låter det nämligen väldigt svenskt. Nu får man ju tänka på det här att man ska vara så fri som barn och man ska testa saker. Man ska vara kreativ. Ibland tänker jag att vi svenskar är så himla tråkiga som vuxna. Så vi på något sätt måste leva ut det där genom våra barn.
Sofi:
Vi har haft en stor konflikt här på vår förskola på sistone. Barnen har haft på sig mer och mer extrema kläder och det har blivit lite jobbigt. När barnen är nervösa. De är väldigt uppklädda och sånt. Ja, och finkläder. Finkläder, precis. Finkläder till vardag.
Sofi:
Till slut sa personalen stopp för att några barn var obekväma. Då blev det väldigt mycket snack där. Då blev det en del väldigt provocerade. De tyckte att barnen behövde leva ut sin kreativitet och experimentera med sin identitet.
Sofi:
Jag såg den här föräldragruppen stå och diskutera det där väldigt livligt. Alla var klädda likadant i svarta kläder och gråa halsdukar. Då började jag fundera på om de hade låtit sig själva experimentera lite med sina klädeuttryck.
Sofi:
Det kanske inte hade varit så viktigt att barnen skulle göra det.
Emil:
Nej, det har det inte varit.
Sofi:
Vi lever väldigt inrutat och har det lite småtråkigt tror jag. Om man jämför med andra länder är det lite mer okej. Kanske förväntat att vara mer exentrisk som vuxen. Men här måste man ta chansen medan man har barn och sen är det kört.
Emil:
De här barnen som vi uppfostrar nu har lite mindre ramar. Men sen kommer de att tycka att det var för lösläpp så kommer de att uppfostra sina barn med mer ramar.
Sofi:
Är det inte som med namn att man inte gör som sina föräldrar gjorde utan man gör något som man inte associerar med vuxenvärlden?
Emil:
Så måste det vara. Nu har vi löst det här.
Sofi:
Ja, som vanligt. I allmänhet så genomlider både du och jag det här att exponeras för avvikande kulturer och barn. Det är väldigt nyttigt både barnen och det andra kulturella perspektivet.
Sofi:
Jag tror att det är väldigt bra att man kanske börjar ifrågasätta sin egen syn på barn och kanske reflektera lite mer över varför man har dem, värderingar man har, det man kanske tar för givet. Jag skulle verkligen uppmuntra våra lyssnare att försöka umgås så mycket ni kan med folk som kommer från andra länder
Sofi:
och har barn som uppfostras lite annorlunda än ditt.
Emil:
Jag håller med. Ett tips är en bok som kommer ut nu i början av året som heter Swedish for Parents.
Sofi:
Det är en engelsk kvinna, Sarah Campbell, som har skrivit det som en introduktion till den svenska kulturen och framförallt hur man kommer in som förälder med småbarn både kulturellt och socialt. Den här ger bland annat lite tips på hur man kan umgås och prata med svenskar som nyförälder i Sverige
Sofi:
och boken vill också uppmuntra till att vi svenskar ska vara öppna för att prata med föräldrar från andra länder.
Emil:
Det står i boken att de utländska föräldrarna som läser den ska våga ta kontakt med svenskar på öppna förskolan till exempel. Alla föräldrar som lyssnar på det här nu måste göra sitt också och våga prata med de utländska föräldrarna på lekplatsen eller på öppna förskolan. Det får vi väl uppmuntra till.
Emil:
Gör det och tipsa om boken Swedish for Parents finns att köpa på lysförlag.com och i vanliga bokhandlar.
Sofi:
Tack så mycket för att ni har lyssnat. Sofie Tegsveden Deveaux heter jag.
Emil:
Emil Molander heter jag. Tack ska ni ha. Hej då.
