×

We use cookies to help make LingQ better. By visiting the site, you agree to our cookie policy.


image

Lysande Lagom, Avsnitt 7: Alla dessa möten: Något typiskt svenskt? (1)

Avsnitt 7: Alla dessa möten: Något typiskt svenskt? (1)

Sen brukar jag ju gå på föräldrar möta mina barn. Jag skulle inte vilja påstå att det är strukturerat, men däremot är det ju väldigt innehållslöst. Så det handlar ju mest om formen och liksom, jag och mina föräldrar vill känna att de är informerade, men det skulle ju kunna sägas i ett kort mejl liksom. Men det ska ändå ske.

♪ Lysande Lagom

Välkommen till Lysande Lagom, en podd om svensk kultur, svensk språk och om att lära sig svenska.

Emil Molander heter jag, lärare i svenska som andraspråk. Och Sofi Tegsveden Deveaux, jag har företaget Bee Swedish som har kurser i svenska och svenskhet. Du, jag såg en ganska bra mugg som man kan beställa på nätet. Det är texten så här.

I survived another meeting that should have been an email. Ja. Har du sett den? Nej. Vill du köpa den åt mig? Ja, den är ganska bra. Men du är ju egenföretagare, alltså bästa anledning till att man blir det måste ju vara att man slipper alla möten. Ja, gud ja. Jag stöntar ut.

Nej, men det finns väl en massa anledningar till att man inte vill samarbeta med andra. Ja. Möten är gärna av dem. Men det är klart att det är ju någonting som jag tycker är väldigt tidsödande och ofta ganska frustrerande.

Ja, men alla tycker det. Alla hatar möten. Alla hatar möten. Utan någon som håller i dem kanske. Och framförallt då, eftersom vårt perspektiv är de här som inte är svenska som kommer till Sverige och ska utsättas för de här alla mötena och inte riktigt förstår varför.

De hyser vi väldigt stort medlidande för kan jag tänka mig. Ja, men det där är en sån där typisk sak som man ofta får höra av utlänningar som jobbar här. Ja, det är möten. Du har ju skrivit den här boken Working in Sweden som är en guide för utlänningar.

Och där har du en lista, en tabell med 16 olika möten. Måndagsmöte, veckomöte, krismöte, uppstartsmöte, fackmöte, apt, kundmöte. Alltså det finns hur många som helst. Är det det som är grejen att vi har många olika sorters möten? Ja, och sen också vad som egentligen är ett möte.

Det där hör jag ofta att någon säger att jag har ett möte med min tandläkare nu i eftermiddag. Då säger jag att det har du ju inte alltid. Du har ju inte alltid tid med tandläkaren eller frisören eller läkaren. Det är ju liksom ingen konsensus där utan du betalar för att komma dit eller någon annan betalar för att du kommer dit.

Det är ju samma sak att man inte har ett möte med en kompis på fredag eftermiddag utan det är ju mer att man hänger eller att man träffas. Så det är vad ordet betyder som är ett problem. Mötet måste ju vara på jobbet. Och det måste ha, inte alltid på jobbet, det kommer jag till lite senare, men det måste ha en viss struktur.

Och det är ju verkligen inte för att det är roligt. Och det är ju verkligen inte så att man går därifrån med någonting. När man går från tandläkaren med en fixad tand, man går från frisören med lite snyggare hår, utan mötet liksom lämnar man utan att man har fått något över det.

Tyvärr är det ju ofta så, kanske. Men poängen är väl att man ska ha, att det finns någon anledning till att vi har så mycket möten. Precis, och det härstammar ju från den svenska konsensuskulturen att alla ska få vara med och bestämma

eller i alla fall att det får kännas som att man är med och bestämmer och tycker och tänker om saker och beslut och sådär att man är informerad om allting och inte känner sig överkörd. Det är ju den här svenska känslan att nu blev jag överkörd, de andra gjorde någonting utan mig

och det får man inte göra i Sverige. Det där partikelverbet borde vi haft i förra avsnittet att vi överkörde. Ja, köra över, inte bara med bilen utan även på jobbet. Ja, men vi har ju till och med lagar runt det där, MBL och sådär. Medbestämmande lagen, ja.

Ja, man måste få vara med och bestämma. Så det är väl positivt, då borde vi kanske gilla möten egentligen. Jo, och jag tror att det är lite dubbelt för många känslor. Dels tycker man att det är jättejobbigt att sitta med på de här ganska långa och långrandiga mötena

men det är ju inte kul att inte få komma heller. Och då står man där utanför dörren och undrar lite, heter de prinsesstårta där inne eller vad bjuds det på idag? Det här har jag haft en kollega som gjorde, så det är lite dubbelt där. Men vad är det som, alltså vi har olika sorters möten också, olika former.

Ja, precis. Vi har ju det här veckomötet och det här är ju liksom en massa ritual. Man ska träffas på måndagar och börja veckan och sen när det når arbetsplatsen och bestämt att måndagar kanske blir det för mycket, då får man köra det här på tisdagar och det blir tisdagsmöt i stället för måndagsmöt. Och sen har man ju liksom ledning...

Det låter så tråkigt! Det är tråkigt! Och det kanske kallas veckomöt och ibland händer det där varannan vecka i stället. Eller en gång i månaden med lite extra fika. Och sen finns det ju avstämningsmöt och det där tror jag är väldigt, väldigt svenskt.

Nu ska vi se hur det går för alla och så ska vi se på samma sida. Just det, man har börjat med ett projekt och alla jobbar med det men då måste vi ha lite avstämning efter ett tag och se hur det har gått. Vi kan inte bara jobba vidare för då kan vi tappa kontrollen. Precis, då tappar man kontrollen på vad de andra håller på med.

Och sen vill man väl känna sig lite uppmärksamma för jag tror att det också relaterar till att våra chefer går liksom inte och snokar så mycket på vad vi håller på med och sådär. Det finns ju väldigt lite sådär micromanagement i svensk företagskultur. Då är det ett annat sätt att få lite bekräftelse att någon faktiskt ser att man jobbar på och gör det man ska göra.

Just det, det där hör jag ju ofta också. Speciellt om man har deltagare som kommer från ganska annorlunda kulturer jämfört med den svenska. De har en bild av att chefen är någon som vars uppgift är att kontrollera så att alla sköter sitt jobb.

Att liksom gå runt och hålla koll på vad alla gör hela tiden. Och så är det ju verkligen inte i Sverige. Men det kanske är därför vi har de här avstämningsmötena istället. Ja, för många ser det ju som väldigt positivt att de slipper den här kontrollen. Men samtidigt så saknar de lite av en fadersfigur kanske. Alltså någon som bryr sig om och intresserar sig.

Så att det där brukar också bli lite av en besvikelse när de kommer till de här platta hierarkierna och ingen bryr sig om någonting man gör. Och om man pratar om chefer och sådär, det där brukar också vara väldigt konstigt. Att om man har ett möte, då har man en mötesordförande men det är inte nödvändigtvis chefen.

Utan det skulle kunna vara lite vem som helst. Ibland roterar man så att alla får prova på att ha den rollen och dunka i bordet och sådär. Men alltså hur är det i andra länder? Då har de inte möten. Jag tror man har färre möten. Jag tror framförallt att färre är inbjudna till mötena.

Jag jobbade ganska länge i Storbritannien och då var jag kanske på tre möten per år eller någonting. För jag var inte en särskilt viktig person i den här hierarkin. Så då gick min överordnade på det här viktiga mötet med kunden kanske. Sen när det var klart så kom han till mig och smällde någon bunt med ritningar eller papper i bordet.

Och så fick jag veta vad jag skulle göra. Jag tror att på en svensk arbetsplats hade jag kanske varit involverad i det här mötet. Men där i Storbritannien tyckte man att jag skulle väl ändå inte ha rätt att ge någon input. Eller ställa någon relevant fråga. Så för mig var det mer effektivt att sitta och jobba hela tiden.

Kände du inte då att du saknade inflytande och att du var lite ensam? Eller att de bestämmer över ditt huvud? Jag har ju samarbetat svårigheter i allmänhet. Jag vet inte om vi ska skylla på det för att jag inte fick vara med på mötet. Men det tror jag att många svenskar, eller om jag flyttade dit nu när jag blivit lite mer tillvan till det svenska systemet.

Att man har det här behovet av att tycka till. Och att alla ska få veta allt. Det är ett behov av transparens och att det är jämnt. Jag hade en gammal kursdeltagare som hade en väldigt högt uppsatt position på en liten organisation.

Hon var så otroligt frustrerad när hon var med på de här arbetsplatsmötena. Hon tyckte att det sjönk till botten. När hon fick sitta och diskutera. Man diskuterade i den här gruppen om man skulle ändra typen av toalettpapper man köpte till kundtoaletterna.

Jag är direktören här, vad har jag med det att göra? Där finns det ju risk att hon upplevs som en översittare. Att hon är för bra för det där. Precis, är du fint för att prata om toalettpappret här?

Jag jobbade lite i Spanien på en skola och det var väldigt lite möten. De hade några ibland där lärarna satt runt ett bord. Men det var mest så att de blev informerade. Det var en av de första mötena att rektorn eller någon chef kom in i arbetsrummet. Det var ett väldigt trångt rum där många satt.

Han kom in och bara sa, nu kommer det bli så här, nu ska det bli så här. Och så gick han iväg och sen fick de här lärarna i arbetsgruppen stå och prata om det en liten stund. Det var mycket mer informellt, nu kom det lite information här och nu ska vi prata om det. Precis, men det funkar ju inte i Sverige att vara spontan.

För att nu ska någon hämta på dagis och någon annan har tid att snappa paten. Men de måste ju iväg, de borde ha mejlat och sagt att vi ska prata om det här. Vi vill ha en kallelse och en dagordning och så ska man ju själv kunna räkna ut vad man vill bidra med i ett sådant beslut.

Men sen en annan sak som många reagerar på är att det här blivit mycket populärt med de här alternativa mötesformerna. Att man ska ha ett promenadmöte eller till och med något slags joggingmöte. Att inte sitta vid ett bord med dagordning och ta anteckningar och sådär. Och det tror jag också är lite typiskt för Sverige.

Vi tror att vi är lite som Los Angeles här. Vi ska vara väldigt trendiga och ut och springa samtidigt som vi träffas. Men det kan ju inte vara så många gånger det har skett utanför Stockholm eller? Nej, det är säkert. Det är säkert Stockholm-syndrom.

Det går ju inte ens att prata när man joggar. Nej, men det kanske är det som är poängen. Men vad tycker du om sådana här promenad- och joggingmöten? Du låter ju inte så jätteentusiast. Jag har aldrig provat det. Men om det är ett möte så är vi väl en grupp människor som ska prata om någonting och försöka komma överens med någonting.

Det är ganska svårt att prata om man är fem stycken som går bredvid varandra. Det kanske passar om man är två personer. På så sätt kan jag tycka att det är lite positivt att man inte känner någon press att det måste ha en väldigt konventionell form att mötas. Samtidigt tänker jag framför allt med de som kanske kommer från en annan kultur.

Avsnitt 7: Alla dessa möten: Något typiskt svenskt? (1) Episode 7: All diese Treffen: etwas typisch Schwedisches? (1) Episode 7: All these meetings: Something typically Swedish? (1) Episodio 7: Todas estas reuniones: ¿algo típicamente sueco? (1) Épisode 7 : Toutes ces réunions : quelque chose de typiquement suédois ? (1) Episodio 7: Tutti questi incontri: qualcosa di tipicamente svedese? (1) Aflevering 7: Al die ontmoetingen: iets typisch Zweeds? (1) Odcinek 7: Wszystkie te spotkania: Coś typowo szwedzkiego? (1) Episódio 7: Todas estas reuniões: algo tipicamente sueco? (1) Эпизод 7: Все эти встречи: что-то типично шведское? (1) Bölüm 7: Tüm bu toplantılar: tipik İsveçli bir şey mi? (1)

Sen brukar jag ju gå på föräldrar möta mina barn. Then I usually go to parents meet my children. Dan ga ik meestal naar de ouders om mijn kinderen te ontmoeten. Jag skulle inte vilja påstå att det är strukturerat, men däremot är det ju väldigt innehållslöst. I wouldn't say it is structured, but it is very empty. Ik zou niet zeggen dat het gestructureerd is, maar het is erg leeg. Så det handlar ju mest om formen och liksom, jag och mina föräldrar vill känna att de är informerade, men det skulle ju kunna sägas i ett kort mejl liksom. So it's mostly about the form and, like, me and my parents want to feel that they are informed, but it could be said in a short email. Het gaat dus vooral om de vorm en ik en mijn ouders willen het gevoel hebben dat ze op de hoogte zijn, maar het kan ook in een korte e-mail, bijvoorbeeld. Men det ska ändå ske. But it will still happen. Maar het zal nog steeds gebeuren.

♪ Lysande Lagom

Välkommen till Lysande Lagom, en podd om svensk kultur, svensk språk och om att lära sig svenska.

Emil Molander heter jag, lärare i svenska som andraspråk. Och Sofi Tegsveden Deveaux, jag har företaget Bee Swedish som har kurser i svenska och svenskhet. Du, jag såg en ganska bra mugg som man kan beställa på nätet. Hey, I saw a pretty good mug that you can order online. Det är texten så här.

I survived another meeting that should have been an email. Ik heb weer een vergadering overleefd die een e-mail had moeten zijn. Ja. Har du sett den? Nej. Vill du köpa den åt mig? Will you buy it for me? Ja, den är ganska bra. Men du är ju egenföretagare, alltså bästa anledning till att man blir det måste ju vara att man slipper alla möten. But you are self-employed, so the best reason to be self-employed must be to avoid all the meetings. Maar je bent zelfstandige, dus de beste reden om zelfstandige te zijn moet zijn om alle vergaderingen te vermijden. Ja, gud ja. Jag stöntar ut. I groan out. Ik kreun.

Nej, men det finns väl en massa anledningar till att man inte vill samarbeta med andra. No, but there are many reasons why people do not want to cooperate with others. Ja. Möten är gärna av dem. Meetings are happy to do so. Men det är klart att det är ju någonting som jag tycker är väldigt tidsödande och ofta ganska frustrerande. But of course it is something that I find very time-consuming and often quite frustrating.

Ja, men alla tycker det. Alla hatar möten. Alla hatar möten. Utan någon som håller i dem kanske. Without someone to hold them, perhaps. Och framförallt då, eftersom vårt perspektiv är de här som inte är svenska som kommer till Sverige och ska utsättas för de här alla mötena och inte riktigt förstår varför. And most importantly, because our perspective is those who are not Swedish who come to Sweden and are exposed to all these meetings and don't really understand why. En vooral, omdat ons perspectief niet-Zweedse mensen zijn die naar Zweden komen en worden blootgesteld aan al deze bijeenkomsten en niet echt begrijpen waarom.

De hyser vi väldigt stort medlidande för kan jag tänka mig. We feel very sorry for them, I imagine. Ik kan me voorstellen dat we medelijden met ze hebben. Ja, men det där är en sån där typisk sak som man ofta får höra av utlänningar som jobbar här. Yes, but this is one of those typical things you often hear from foreigners working here. Ja, det är möten. Yes, there are meetings. Du har ju skrivit den här boken Working in Sweden som är en guide för utlänningar.

Och där har du en lista, en tabell med 16 olika möten. Måndagsmöte, veckomöte, krismöte, uppstartsmöte, fackmöte, apt, kundmöte. Alltså det finns hur många som helst. Är det det som är grejen att vi har många olika sorters möten? Is it the fact that we have many different types of meetings? Ja, och sen också vad som egentligen är ett möte.

Det där hör jag ofta att någon säger att jag har ett möte med min tandläkare nu i eftermiddag. Ik hoor vaak iemand zeggen: "Ik heb vanmiddag een afspraak met mijn tandarts. Då säger jag att det har du ju inte alltid. Then I say that you don't always have it. Dan zeg ik dat je het niet altijd hebt. Du har ju inte alltid tid med tandläkaren eller frisören eller läkaren. You don't always have time for the dentist or hairdresser or doctor. Je hebt niet altijd tijd voor de tandarts, kapper of dokter. Det är ju liksom ingen konsensus där utan du betalar för att komma dit eller någon annan betalar för att du kommer dit. There is no consensus there; you pay to get there or someone else pays for you to get there. Daar is geen consensus over; je betaalt om er te komen of iemand anders betaalt voor jou om er te komen.

Det är ju samma sak att man inte har ett möte med en kompis på fredag eftermiddag utan det är ju mer att man hänger eller att man träffas. It's the same thing that you don't have a meeting with a friend on Friday afternoon, it's more like hanging out or meeting up. Het is hetzelfde als dat je geen afspraak hebt met een vriend op vrijdagmiddag, het is meer een beetje rondhangen of afspreken. Så det är vad ordet betyder som är ett problem. So it is what the word means that is a problem. Mötet måste ju vara på jobbet. The meeting must be at work. De vergadering moet op het werk plaatsvinden. Och det måste ha, inte alltid på jobbet, det kommer jag till lite senare, men det måste ha en viss struktur. Und es muss eine Struktur haben, nicht immer bei der Arbeit, dazu komme ich später, aber es muss eine Struktur haben. En het moet, niet altijd op het werk, daar kom ik later op terug, maar het moet enige structuur hebben.

Och det är ju verkligen inte för att det är roligt. And it's certainly not because it's fun. En het is zeker niet omdat het leuk is. Och det är ju verkligen inte så att man går därifrån med någonting. And it is certainly not the case that you walk away with anything. När man går från tandläkaren med en fixad tand, man går från frisören med lite snyggare hår, utan mötet liksom lämnar man utan att man har fått något över det. Wenn man den Zahnarzt mit einem reparierten Zahn verlässt, verlässt man den Friseursalon mit besser aussehendem Haar, ohne das Treffen verlässt man ihn, ohne etwas gewonnen zu haben. When you go from the dentist with a fixed tooth, you go from the hairdresser with a little nicer hair, without the meeting, you leave with nothing to show for it. Als je de tandarts verlaat met een vaste tand, verlaat je de kapper met mooier haar, zonder de bijeenkomst vertrek je zonder er iets aan gehad te hebben.

Tyvärr är det ju ofta så, kanske. Unfortunately, this is often the case, perhaps. Men poängen är väl att man ska ha, att det finns någon anledning till att vi har så mycket möten. But the point is that you should have, that there is some reason why we have so many meetings. Maar het punt is dat er een reden is waarom we zoveel bijeenkomsten hebben. Precis, och det härstammar ju från den svenska konsensuskulturen att alla ska få vara med och bestämma Exactly, and it stems from the Swedish consensus culture that everyone should be involved in the decision-making process. Precies, en het komt voort uit de Zweedse consensuscultuur dat iedereen betrokken moet zijn bij het besluitvormingsproces.

eller i alla fall att det får kännas som att man är med och bestämmer och tycker och tänker om saker och beslut och sådär att man är informerad om allting och inte känner sig överkörd. oder dass man zumindest das Gefühl hat, dass man an den Entscheidungen beteiligt ist, dass man mitdenkt, dass man über alles informiert ist und dass man sich nicht überstimmt fühlt. or at least that it can feel like you are involved in deciding and thinking about things and decisions and that you are informed about everything and do not feel overruled. of in ieder geval dat het kan voelen alsof je betrokken bent bij het beslissen en meedenken over dingen en beslissingen en dat je over alles geïnformeerd bent en je niet overruled voelt. Det är ju den här svenska känslan att nu blev jag överkörd, de andra gjorde någonting utan mig

och det får man inte göra i Sverige. and you can't do that in Sweden. Det där partikelverbet borde vi haft i förra avsnittet att vi överkörde. We hadden dat deelwerkwoord moeten hebben in het laatste deel dat we overwonnen. Ja, köra över, inte bara med bilen utan även på jobbet. Ja, inhalen, niet alleen met de auto maar ook op het werk. Ja, men vi har ju till och med lagar runt det där, MBL och sådär. Yes, but we even have laws around that, MBL and so on. Ja, maar daar hebben we zelfs wetten voor, MBL enzovoort. Medbestämmande lagen, ja. The co-determination law, yes. De medezeggenschapswet, ja.

Ja, man måste få vara med och bestämma. Yes, you have to be involved in the decision-making process. Ja, je moet betrokken zijn bij het besluitvormingsproces. Så det är väl positivt, då borde vi kanske gilla möten egentligen. So that's a good thing, then maybe we should like meetings. Jo, och jag tror att det är lite dubbelt för många känslor. Yes, and I think it's a bit too many emotions. Ja, en ik denk dat het een beetje te veel emoties zijn. Dels tycker man att det är jättejobbigt att sitta med på de här ganska långa och långrandiga mötena On the one hand, people find it very difficult to sit through these rather long and verbose meetings.

men det är ju inte kul att inte få komma heller. but it's no fun not to come either. maar het is ook niet leuk om niet te kunnen komen. Och då står man där utanför dörren och undrar lite, heter de prinsesstårta där inne eller vad bjuds det på idag? And then you stand there outside the door and wonder, are they called princess cake in there or what is being offered today? En dan sta je daar voor de deur en vraag je je af, heet het daar prinsessentaart of wat serveren ze vandaag? Det här har jag haft en kollega som gjorde, så det är lite dubbelt där. I had a colleague who did this, so it's a bit of a double whammy. Ik had een collega die dit deed, dus het is een beetje een dubbele slag. Men vad är det som, alltså vi har olika sorters möten också, olika former. But what is it that, well, we have different kinds of meetings too, different forms. Maar wat is het dat, nou ja, we hebben ook verschillende soorten bijeenkomsten, verschillende vormen.

Ja, precis. Vi har ju det här veckomötet och det här är ju liksom en massa ritual. We have this weekly meeting and this is like a ritual. We hebben deze wekelijkse bijeenkomst en dit is een soort ritueel. Man ska träffas på måndagar och börja veckan och sen när det når arbetsplatsen och bestämt att måndagar kanske blir det för mycket, då får man köra det här på tisdagar och det blir tisdagsmöt i stället för måndagsmöt. Je moet op maandag vergaderen en de week beginnen, en als dan op de werkvloer wordt besloten dat maandag misschien te veel is, dan moet je dit op dinsdag doen en wordt het een dinsdagvergadering in plaats van een maandagvergadering. Och sen har man ju liksom ledning... And then you have management ... En dan heb je nog het management ...

Det låter så tråkigt! Dat klinkt zo saai! Det är tråkigt! Het is saai! Och det kanske kallas veckomöt och ibland händer det där varannan vecka i stället. En misschien heet het een wekelijkse vergadering en soms gebeurt het om de twee weken. Eller en gång i månaden med lite extra fika. Och sen finns det ju avstämningsmöt och det där tror jag är väldigt, väldigt svenskt. And then there is the reconciliation meeting, which I think is very, very Swedish.

Nu ska vi se hur det går för alla och så ska vi se på samma sida. Let's see how everyone is doing, and let's look at the same page. Laten we eens kijken hoe iedereen het doet, en laten we op dezelfde pagina kijken. Just det, man har börjat med ett projekt och alla jobbar med det men då måste vi ha lite avstämning efter ett tag och se hur det har gått. Ja, je bent een project begonnen en iedereen werkt eraan, maar dan moeten we na een tijdje een check-up houden en kijken hoe het is gegaan. Vi kan inte bara jobba vidare för då kan vi tappa kontrollen. We can't just keep working because then we might lose control. We kunnen niet gewoon blijven werken, want dan verliezen we misschien de controle. Precis, då tappar man kontrollen på vad de andra håller på med. Exactly, you lose control of what the others are doing. Precies, je verliest de controle over wat de anderen doen.

Och sen vill man väl känna sig lite uppmärksamma för jag tror att det också relaterar till att våra chefer går liksom inte och snokar så mycket på vad vi håller på med och sådär. And then you want to feel a little attentive, because I think it also relates to the fact that our managers don't go snooping around so much about what we're doing and so on. En dan wil je je een beetje attent voelen, want ik denk dat het ook te maken heeft met het feit dat onze managers niet zoveel rondneuzen over wat we aan het doen zijn en zo. Det finns ju väldigt lite sådär micromanagement i svensk företagskultur. In de Zweedse bedrijfscultuur komt dergelijk micromanagement nauwelijks voor. Då är det ett annat sätt att få lite bekräftelse att någon faktiskt ser att man jobbar på och gör det man ska göra. Then it's another way to get some confirmation that someone actually sees that you are working hard and doing what you should be doing. Dan is het nog een manier om bevestiging te krijgen dat iemand echt ziet dat je hard werkt en doet wat je moet doen.

Just det, det där hör jag ju ofta också. Yes, I often hear that too. Speciellt om man har deltagare som kommer från ganska annorlunda kulturer jämfört med den svenska. Especially if you have participants who come from quite different cultures compared to the Swedish one. De har en bild av att chefen är någon som vars uppgift är att kontrollera så att alla sköter sitt jobb. They have an image of the manager as someone whose job is to check that everyone is doing their job.

Att liksom gå runt och hålla koll på vad alla gör hela tiden. To sort of walk around and keep track of what everyone is doing all the time. Och så är det ju verkligen inte i Sverige. Men det kanske är därför vi har de här avstämningsmötena istället. Ja, för många ser det ju som väldigt positivt att de slipper den här kontrollen. Yes, because many people see it as very positive that they don't have to go through this control. Men samtidigt så saknar de lite av en fadersfigur kanske. Alltså någon som bryr sig om och intresserar sig. That is, someone who cares and is interested.

Så att det där brukar också bli lite av en besvikelse när de kommer till de här platta hierarkierna och ingen bryr sig om någonting man gör. So that also tends to be a bit of a disappointment when they come to these flat hierarchies and nobody cares about anything you do. Och om man pratar om chefer och sådär, det där brukar också vara väldigt konstigt. And if you talk about managers and such, that's also usually very strange. Att om man har ett möte, då har man en mötesordförande men det är inte nödvändigtvis chefen. If you have a meeting, you have a chairperson, but it is not necessarily the manager.

Utan det skulle kunna vara lite vem som helst. It could be just about anyone. Ibland roterar man så att alla får prova på att ha den rollen och dunka i bordet och sådär. Sometimes you rotate so that everyone gets to try out that role and pound the table and so on. Men alltså hur är det i andra länder? But what about in other countries? Då har de inte möten. Jag tror man har färre möten. Jag tror framförallt att färre är inbjudna till mötena. In particular, I think fewer people are invited to the meetings.

Jag jobbade ganska länge i Storbritannien och då var jag kanske på tre möten per år eller någonting. För jag var inte en särskilt viktig person i den här hierarkin. Because I was not a very important person in this hierarchy. Så då gick min överordnade på det här viktiga mötet med kunden kanske. Sen när det var klart så kom han till mig och smällde någon bunt med ritningar eller papper i bordet. Then when it was finished, he came to me and slammed a stack of drawings or papers on the table.

Och så fick jag veta vad jag skulle göra. And then I was told what to do. Jag tror att på en svensk arbetsplats hade jag kanske varit involverad i det här mötet. Men där i Storbritannien tyckte man att jag skulle väl ändå inte ha rätt att ge någon input. But in the UK, they thought that I shouldn't be allowed to give any input anyway. Eller ställa någon relevant fråga. Så för mig var det mer effektivt att sitta och jobba hela tiden.

Kände du inte då att du saknade inflytande och att du var lite ensam? Didn't you feel that you had no influence and that you were a bit lonely? Eller att de bestämmer över ditt huvud? Jag har ju samarbetat svårigheter i allmänhet. I have cooperated with difficulties in general. Jag vet inte om vi ska skylla på det för att jag inte fick vara med på mötet. I don't know if we should blame it on the fact that I wasn't allowed to attend the meeting. Men det tror jag att många svenskar, eller om jag flyttade dit nu när jag blivit lite mer tillvan till det svenska systemet. But I think many Swedes do, or if I moved there now that I've become a bit more accustomed to the Swedish system.

Att man har det här behovet av att tycka till. That you have this need to have your say. Och att alla ska få veta allt. And that everyone should know everything. Det är ett behov av transparens och att det är jämnt. There is a need for transparency and fairness. Jag hade en gammal kursdeltagare som hade en väldigt högt uppsatt position på en liten organisation. I had an old course participant who had a very senior position in a small organization.

Hon var så otroligt frustrerad när hon var med på de här arbetsplatsmötena. She was so incredibly frustrated when she attended these workplace meetings. Hon tyckte att det sjönk till botten. She thought it was sinking to the bottom. När hon fick sitta och diskutera. When she had to sit and discuss. Man diskuterade i den här gruppen om man skulle ändra typen av toalettpapper man köpte till kundtoaletterna.

Jag är direktören här, vad har jag med det att göra? I am the director here, what do I have to do with it? Där finns det ju risk att hon upplevs som en översittare. There is a risk that she will be perceived as a bully. Att hon är för bra för det där. That she is too good for that. Precis, är du fint för att prata om toalettpappret här? Right, are you fine to talk about the toilet paper here?

Jag jobbade lite i Spanien på en skola och det var väldigt lite möten. De hade några ibland där lärarna satt runt ett bord. They had some instances where the teachers sat around a table. Men det var mest så att de blev informerade. But it was mostly that they were informed. Det var en av de första mötena att rektorn eller någon chef kom in i arbetsrummet. Det var ett väldigt trångt rum där många satt. It was a very crowded room where many people were sitting.

Han kom in och bara sa, nu kommer det bli så här, nu ska det bli så här. He came in and just said, this is how it will be, this is how it will be. Och så gick han iväg och sen fick de här lärarna i arbetsgruppen stå och prata om det en liten stund. And so he went away and then these teachers in the working group had to stand and talk about it for a little while. Det var mycket mer informellt, nu kom det lite information här och nu ska vi prata om det. It was much more informal, now there was some information here and now we are going to talk about it. Precis, men det funkar ju inte i Sverige att vara spontan.

För att nu ska någon hämta på dagis och någon annan har tid att snappa paten. Because now someone has to pick up the kindergarten and someone else has time to grab the patent. Men de måste ju iväg, de borde ha mejlat och sagt att vi ska prata om det här. But they have to go, they should have emailed and said that we should talk about this. Vi vill ha en kallelse och en dagordning och så ska man ju själv kunna räkna ut vad man vill bidra med i ett sådant beslut. We want a notice and an agenda, and people should be able to work out for themselves what they want to contribute to such a decision.

Men sen en annan sak som många reagerar på är att det här blivit mycket populärt med de här alternativa mötesformerna. Att man ska ha ett promenadmöte eller till och med något slags joggingmöte. Att inte sitta vid ett bord med dagordning och ta anteckningar och sådär. Och det tror jag också är lite typiskt för Sverige.

Vi tror att vi är lite som Los Angeles här. Vi ska vara väldigt trendiga och ut och springa samtidigt som vi träffas. Men det kan ju inte vara så många gånger det har skett utanför Stockholm eller? But there can't be that many times it has happened outside Stockholm, can there? Nej, det är säkert. Det är säkert Stockholm-syndrom.

Det går ju inte ens att prata när man joggar. You can't even talk while jogging. Nej, men det kanske är det som är poängen. No, but maybe that's the point. Men vad tycker du om sådana här promenad- och joggingmöten? Du låter ju inte så jätteentusiast. Jag har aldrig provat det. Men om det är ett möte så är vi väl en grupp människor som ska prata om någonting och försöka komma överens med någonting.

Det är ganska svårt att prata om man är fem stycken som går bredvid varandra. It is quite difficult to talk if there are five people walking next to each other. Det kanske passar om man är två personer. På så sätt kan jag tycka att det är lite positivt att man inte känner någon press att det måste ha en väldigt konventionell form att mötas. In this way, I think it's a bit positive that you don't feel any pressure to meet in a very conventional way. Samtidigt tänker jag framför allt med de som kanske kommer från en annan kultur. At the same time, I think especially with those who may come from a different culture.