×

We use cookies to help make LingQ better. By visiting the site, you agree to our cookie policy.


image

Lysande Lagom, Avsnitt 2: Fördomar och generaliseringar (2)

Avsnitt 2: Fördomar och generaliseringar (2)

Sofi: Och särskilt uppe i Norrland, tänker jag.

Emil: Det är bara fördomar. Men jag tycker det här i USA är egna upplevelser, inte baserat på fakta. Men man träffar ofta på… jag har ofta träffat på utländska kvinnor, som kommer hit, hamnar på kurserna, är super, sociala, pratsamma, glada, spralliga. Och så träffar man deras svenska sambo. Kan knappt säga “Hej” super blyg. Har du träffat på typen? Vet vad vi pratar om?

Sofi: Jo, jo, men det kan jag inte stämma här.

Emil: Jag tror ju att de träffar… det är ovanligt för dem med en man som inte pratar så mycket. Det är ovanligt i andra länder. Så träffar man en svensk som är så och då tänker man “oj, han måste vara väldigt intelligent, annat han har ett stort djup” men egentligen är man jätte blyg. Det är min egen teori, vad tror du om den?

Sofi: Jag tror det ligger något i det. Jag tycker det där kommentarer om intelligensen är ganska intressant. Jag lever ju med en fransk man och han har sin teori att eftersom vi svenskar inte pratar så mycket och framförallt inte diskuterar djupare idéer och mer personliga saker med andra, så blir vi liksom lite dummare. Vi liksom inte utvecklar våra tankar, det här är debattformatet som vi har… så det kanske vi motsäger lite…

Emil: Ja, just det. Nu sitter vi och funderar för oss själva, i stället blir vi lite inte lika smarta.

Sofi: Ja, man skulle behöva lite för den här stimulansen är riktigt god. Konflikt skulle innebära att vi kan spetsa till sina kikare, verkligen förstå vad det egentligen är man tänker på.

Emil: Det låter väldigt osvenskt. Men en sådan här… en annan sak som han ofta pratar om är en stereotyp om svenskar. Det här är med att ge kritik. Att vi är konflikträdda. Hur är det med det?

Sofi: Jo, ofta pratar man med någon, både liksom direkt och indirekt kommunikation. Och där har ju folk ofta ganska mycket fördomar också, tänker sig liksom tyskar, de är direkta, de säger vad de vill och är inget liksom småsnackare, liksom de i Japan till exempel, de är än väldigt indirekt. Men ofta är ju bilderna om liksom kombinationsmönster lite mer komplex än att bara indirekt eller direkt ur. Svenskar är faktiskt ganska direkta när det kommer till vissa saker och mindre direkta i andra saker så ofta om vi liksom ska kommunicera vad vi skulle kunna kalla, liksom objektiv information, då kan vi vara väldigt direkta och då lindar vi inte in det här utan det kan vara “kommer inte på mötet. Kan vi boka om det till nästa vecka?”, vilket ofta kan uppfattas som ganska skrämmande om man kommer från till exempel Storbritannien där det skulle föregås av en ursäkt och så vidare.

Emil: Just det.

Sofi: Men i andra situationer, när det till exempel handlar om kritik eller en konflikt, då plötsligt vänder vi det här kommunikations mönster och gör precis tvärtom, försöker liksom mjuka upp det genom att linda in positiva kommentarer och använda ord som “lite”, “kanske” och så vidare.

Emil: Jag fick en fråga av en före detta kursdeltagare om vad betyder det när de säger “så kan man göra”. Mina kollegor säger “så kan man göra” till mig och då vill jag förklara att det betyder att de tycker att jag gjort fel, de tycker att jag har en dum idé. “Ja, så kan man göra. Nu gör vi så här i stället”.

Sofi: Precis, det finns så mycket… Man har tänkt bara på ordet ja, som kan betyda allt ifrån “ja” till ett riktigt liksom ordentligt…

Emil: “jaaa…”

Sofi: “Jaaaa…” Och det här riktigt avståndstagande och det är väldigt sällan man får det här direkta nejet. Man har till exempel en idé på jobbet.

Emil: Precis. Du har ju en liten tabell här i din bok här där det står olika sätt att säga nej och där det första “nej” betyder “nej”. “Nja” betyder “nej”. “Jag vet inte” betyder nej, eller “kanske” betyder “nej”, och “vi får se”, eller “jag ska tänka på saken” betyder “nej”…

Sofi: …också “nej”.

Sofi: Precis. Om man vill tro, om det ska vara ett “ja”, då är det oftare här liksom väldigt entusiastisk - “absolut”, eller “precis”. Ja…

Emil: Ja, då precis man bara får säga “ja, det kan vi göra”. Då undrar man lite “hmmm, vill de egentligen det eller inte?

Sofi: Precis. Sedan går man där och väntar i ett par veckor, men ingenting händer och då blir man lite osäker på om det verkligen var ett “ja”, eller om det var egentligen något annat som har hänt.

Emil: Precis. Men det intressanta här, du säger mig att att när det är objektiv information eller vi liksom ska informera någon om någonting, då är vi väldigt direkta.

Sofi: Ja och svenskar älskar siffror, jag har kommit på.

Emil: Hur då?

Sofi: Det finns en historia om en man som går längs en sjö. Han är engelsman, tror jag, och han stöter på en svensk som kommer upp och precis har badat och så frågar henne “Är det varmt i vattnet?” och svensken svarar “23”. Och försöker han insistera, den här engelsmannen, “så det är varmt?”, “är det varmt eller kallt?”, men svenska liksom… “23”. Och ofta är det faktiskt så, jag vet min mamma, till exempel, och hon… känner vilken temperatur det är i vattnet, som hon har liksom tränat upp sin känselsinne för att kunna grad-bestämma.

Emil: Ja alltså… alla svenskar vet ju vilken tid på dygnet som helst vad grader är, om det är ju några grader varmt i morse. Du kan fråga vem som helst på gatan. Alla vet den.

Sofi: Men det finns ju en trygghet i det här att slippa ta ställning. Man behöver inte säga varmt eller kallt. Man behöver inte säga att det är långt eller kort att åka sommarstugan, utan det är 46 mil, och alla svenskar vet exakt hur många kvadratmeter deras boende på. Det här är, ja, självklart, absurd, från ett annat perspektiv att man har koll på sådana saker.

Emil: Har du en stor lägenhet? 98 kvadrat.

Sofi: Och i annonsen så står det 99, men sedan har vi mätt och det är 98. Det är väldigt viktigt och om man kan få lite mer svenska gå in, kom och verkligen börja prata om det här är som en natt i min mormors hemby så var det minus 37 grader, det här är det här datumet.

Emil: Det är ett bra tips till de som ska jobba i Sverige om man vill ha en…

Sofi: Precis. Kanske inte de mest konventionella, liksom, konversationsstartar, som jag brukar kalla det, men det kan ofta liksom bryta med jobb i tystnad eller att man inte vet hur man ska prata om någonting.

Emil: Men jag har också märkt ibland att somlig svenskarna blir ganska irriterade om det kommer någon… jag hade en kursdeltagare från en annan kultur som har stod och väntat på mig utanför mitt arbetsrum. Och så ja, jag skulle in liksom, och, “Ja, hej, vad vill du?” och då började han här: “Hur mår du?” “Jag mår bra, tack” “Hur mår din fru?” “Hun mår så bra?” “Hur mår dina barn?” “Ja, de mår bra” “Hur mår dina föräldrar?” Och för hans kultur så är det väldigt oartigt att bara direkt säga vad man tycker, speciellt när man vill liksom begära någonting av någon annan, då måste man först vara lite trevlig. Det blir ju super irriterande till slut och så frågar jag mig “Vad vill du höra? Kom med saken!”

Sofi: Så där har du kanske inte heller varit trevlig tillbaka, för du kanske förväntades fråga om hans familj.

Emil: Precis. Det är så det går till. Ja, men har du något tips då till den som ska arbeta i Sverige med att ge kritik och få kritik. När vi pratar om hur svenskarna är, vad ska man göra som om man är utlänning och ska arbeta i Sverige och ge kritik?

Sofi: Jag då kommer ju först i frågan hur ska man anpassa sig till den nya lokala kulturen eller ska man hålla fast vid sin egen? Det där är ju ofta en ganska svår fråga för många. Då känner jag att det nästan är i konflikt med deras integritet eller identitet att liksom ändra på sig.

Emil: Vi kanske behöver lite nytt blod på olika sätt i det landet också. Det kanske är bra också…

Sofi: Det brukar jag också säga. Tiggeri och kultur förändras alltid och att det flyttar in människor. Det är en del av vår kultur och att en anledning till att det förändras och det har förändrats tidigare så det är inget nytt. Men däremot tycker jag att det är viktigt att man som en utländsk person i ett nytt land ska veta vilka regler eller vilka normer man har att göra med för att en dag sitter man där i en situation och verkligen vill göra ett gott intryck eller vill övertyga med om att ta det beslut man själv vill ta. Och då kan det vara bra att kunna de här sociala koderna hos det svenska sättet att göra det. Och då handlar det ju om liksom att om det handlar om kritik eller en konfrontation, då ska man tona ner det och ta det så försiktigt som möjligt. Det finns ju den här ganska populära “sandwich metoden” att du börjar med något positivt och sedan får du in liksom det riktiga budskapet…

Emil: …det man egentligen vill säga.

Sofi: … precis och sedan avsluta med något “men det var bra ändå”. Det där brukar faktiskt inte vara särskilt svårt för många när de väl liksom har accepterat att det där inte, så att säga, inkräktar på deras person. Men däremot kan det måste vara svårt att faktiskt förstå vad svenskarna menar. Att själv lyckas liksom hitta det där riktiga budskapet mitt i den här stora dubbelmakan, liksom bara onödigt positivt.

Emil: Man måste lära sig sålla lite för att höra vad de egentligen säger…

Sofi: …ja…

Emil: …och kritiken kan ju vara ganska otydlig i dag, så det kan vara så “så kan man göra, men det vore lite bättre om vi kunde nästa gång göra så här”.

Sofi: Ja, och det är det min man hävdar beror på att vi är så ovana att uttrycka kritik, att vi faktiskt inte riktigt vet hur vi är, liksom, att vi inte tycker det är särskilt bra.

Emil: Vi är lite otränade på det. Ja, men en annan fråga är då vad man ska göra om man som utländsk person i Sverige samarbetar om man verkligen vill visa framfötterna. Vi har ju det här fina uttrycket “visa framfötterna” - gör ett gott intryck på jobbet - och liksom verkligen lyckas. Vad gör man då? Man ska inte jobba för hårt. Man ska liksom inte ta över någon annans arbetsuppgifter eller liksom konkurrera ut någon så där.

Sofi: Nej, jag tror det handlar väldigt mycket och blir en del av team möte att liksom bygga förtroende med sina kollegor och sätta sig ner och fika och prata om hur många mil det är till sommarstugan och hur mycket man springer på helgen och hur många gamla… gammal katten är och så där. De är ganska egentligen meningslösa och ytliga relationer som man säkert tycker att det här är och sedan måste man se på lång sikt att om man är en kompetent yrkes person så kommer det alltid visa sig när det väl är dags. Men även då kanske man man man framförallt fokuserar på det gemensamma resultat och inte sig själv som en individ.

Emil: Just det. Teamet före laget före jaget är det som gäller. Men om man då vänder på om man är svensken på arbetsplatsen och så får man en utländsk kollega som inte är van vid normerna kanske, har du några tips där och vad man ska tänka?

Sofi: Jag tror att man alltid ska ha i bakhuvudet liksom att den här personen vill väl och den här personen vill göra ett gott intryck och genom det så tror jag att man får en mycket större tolerans för det som man kanske upplever som avvikande beteende och sedan också se det som en positiv sak att någon som bidrar med ett mer sätt att se saker från ett annat perspektiv. Det är någonting otroligt positivt också för från själva gemenskapen. Och angående fika och så där att faktiskt öppet informera om vad som är förväntningarna både från, så tt säga, högre ort och från kollegorna, så att man man som utländsk kollega faktiskt förstår vad det menar att man ska göra.


Avsnitt 2: Fördomar och generaliseringar (2) Section 2: Prejudices and Generalizations (2)

**Sofi:** Och särskilt uppe i Norrland, tänker jag. Sofi: And especially up in Norrland, I think.

**Emil:** Det är bara fördomar. Emil: It's just prejudice. Men jag tycker det här i USA är egna upplevelser, inte baserat på fakta. But I think this in the US is personal experience, not based on facts. Men man träffar ofta på… jag har ofta träffat på utländska kvinnor, som kommer hit, hamnar på kurserna, är super, sociala, pratsamma, glada, spralliga. But you often meet... I have often met foreign women who come here, end up on the courses, are super, social, talkative, happy, bubbly. Och så träffar man deras svenska sambo. And then you meet their Swedish partner. Kan knappt säga “Hej” super blyg. Can hardly say "Hello" super shy. Har du träffat på typen? Have you met the type? Vet vad vi pratar om? Know what we're talking about?

**Sofi:** Jo, jo, men det kan jag inte stämma här. Sofi: Yes, yes, but I can't say that here.

**Emil:** Jag tror ju att de träffar… det är ovanligt för dem med en man som inte pratar så mycket. Emil: I think they meet... it's unusual for them with a man who doesn't talk much. Det är ovanligt i andra länder. It is unusual in other countries. Så träffar man en svensk som är så och då tänker man “oj, han måste vara väldigt intelligent, annat han har ett stort djup” men egentligen är man jätte blyg. So you meet a Swede who is like that and then you think "oh, he must be very intelligent, otherwise he has great depth" but actually you are very shy. Det är min egen teori, vad tror du om den? That's my own theory, what do you think about it?

**Sofi:** Jag tror det ligger något i det. Sofi: I think there is something in it. Jag tycker det där kommentarer om intelligensen är ganska intressant. I find that comment about the intelligence quite interesting. Jag lever ju med en fransk man och han har sin teori att eftersom vi svenskar inte pratar så mycket och framförallt inte diskuterar djupare idéer och mer personliga saker med andra, så blir vi liksom lite dummare. After all, I live with a French man and he has his theory that because we Swedes don't talk that much and above all don't discuss deeper ideas and more personal things with others, we become a bit dumber. Vi liksom inte utvecklar våra tankar, det här är debattformatet som vi har… så det kanske vi motsäger lite… Wir entwickeln unsere Gedanken irgendwie nicht, das ist das Debattenformat, das wir haben ... also widersprechen wir dem vielleicht ein bisschen ... We kind of don't develop our thoughts, this is the debate format that we have... so maybe we contradict that a bit...

**Emil:** Ja, just det. Nu sitter vi och funderar för oss själva, i stället blir vi lite inte lika smarta. Jetzt sitzen wir da und denken für uns selbst, stattdessen werden wir ein bisschen weniger schlau. Now we sit and think for ourselves, instead we become a little less smart.

**Sofi:** Ja, man skulle behöva lite för den här stimulansen är riktigt god. Sofi: Ja, ein bisschen bräuchte man schon, denn dieser Stimulus ist wirklich gut. Sofi: Yes, you would need a little because this stimulus is really good. Konflikt skulle innebära att vi kan spetsa till sina kikare, verkligen förstå vad det egentligen är man tänker på. Konflikt würde bedeuten, dass wir unser Fernglas schärfen können, wirklich verstehen, was uns wirklich beschäftigt. Conflict would mean that we can sharpen our binoculars, really understand what is really on one's mind.

**Emil:** Det låter väldigt osvenskt. Emil: That sounds very un-Swedish. Men en sådan här… en annan sak som han ofta pratar om är en stereotyp om svenskar. But one like this... another thing he often talks about is a stereotype about Swedes. Det här är med att ge kritik. Dies ist mit dem Geben von Kritik. This is with giving criticism. Att vi är konflikträdda. That we are afraid of conflict. Hur är det med det? How about that?

**Sofi:** Jo, ofta pratar man med någon, både liksom direkt och indirekt kommunikation. Sofi: Yes, you often talk to someone, both direct and indirect communication. Och där har ju folk ofta ganska mycket fördomar också, tänker sig liksom tyskar, de är direkta, de säger vad de vill och är inget liksom småsnackare, liksom de i Japan till exempel, de är än väldigt indirekt. And people there often have quite a lot of prejudices too, they think like Germans, they are direct, they say what they want and are nothing like small talkers, like those in Japan for example, they are still very indirect. Men ofta är ju bilderna om liksom kombinationsmönster lite mer komplex än att bara indirekt eller direkt ur. But often the images of combination patterns are a bit more complex than just indirect or direct. Svenskar är faktiskt ganska direkta när det kommer till vissa saker och mindre direkta i andra saker så ofta om vi liksom ska kommunicera vad vi skulle kunna kalla, liksom objektiv information, då kan vi vara väldigt direkta och då lindar vi inte in det här utan det kan vara “kommer inte på mötet. Swedes are actually quite direct when it comes to some things and less direct in other things so often if we are to sort of communicate what we could call, like objective information, then we can be very direct and then we don't wrap this up but that can be “not coming to the meeting. Kan vi boka om det till nästa vecka?”, vilket ofta kan uppfattas som ganska skrämmande om man kommer från till exempel Storbritannien där det skulle föregås av en ursäkt och så vidare. Can we reschedule it for next week?”, which can often be perceived as quite intimidating if you come from, say, the UK where it would be preceded by an apology and so on.

**Emil**: Just det.

**Sofi**: Men i andra situationer, när det till exempel handlar om kritik eller en konflikt, då plötsligt vänder vi det här kommunikations mönster och gör precis tvärtom, försöker liksom mjuka upp det genom att linda in positiva kommentarer och använda ord som “lite”, “kanske” och så vidare. Sofi: But in other situations, when it's about criticism or a conflict, for example, then suddenly we reverse this pattern of communication and do exactly the opposite, sort of try to soften it by wrapping up positive comments and using words like "little", “maybe” and so on.

**Emil:** Jag fick en fråga av en före detta kursdeltagare om vad betyder det när de säger “så kan man göra”. Emil: I received a question from a former course participant about what it means when they say "that's how you can do it". Mina kollegor säger “så kan man göra” till mig och då vill jag förklara att det betyder att de tycker att jag gjort fel, de tycker att jag har en dum idé. My colleagues say "that's how you can do it" to me and then I want to explain that it means they think I made a mistake, they think I have a stupid idea. “Ja, så kan man göra. Nu gör vi så här i stället”. Now we do this instead".

**Sofi:** Precis, det finns så mycket… Man har tänkt bara på ordet ja, som kan betyda allt ifrån “ja” till ett riktigt liksom ordentligt… Sofi: Exactly, there is so much... They have only thought of the word yes, which can mean anything from "yes" to a really, like properly...

**Emil**: “jaaa…”

**Sofi**: “Jaaaa…” Och det här riktigt avståndstagande och det är väldigt sällan man får det här direkta nejet. Sofi: "Yeah..." And this real distancing and it's very rare that you get this direct no. Man har till exempel en idé på jobbet.

**Emil**: Precis. Du har ju en liten tabell här i din bok här där det står olika sätt att säga nej och där det första “nej” betyder “nej”. “Nja” betyder “nej”. “Jag vet inte” betyder nej, eller “kanske” betyder “nej”, och “vi får se”, eller “jag ska tänka på saken” betyder “nej”…

**Sofi**: …också “nej”.

**Sofi:** Precis. Om man vill tro, om det ska vara ett “ja”, då är det oftare här liksom väldigt entusiastisk - “absolut”, eller “precis”. Ja…

Emil: Ja, då precis man bara får säga “ja, det kan vi göra”. Då undrar man lite “hmmm, vill de egentligen det eller inte? Then you wonder a little "hmmm, do they really want it or not?

**Sofi:** Precis. Sedan går man där och väntar i ett par veckor, men ingenting händer och då blir man lite osäker på om det verkligen var ett “ja”, eller om det var egentligen något annat som har hänt. Then you go there and wait for a couple of weeks, but nothing happens and then you become a little unsure if it really was a "yes", or if it was actually something else that has happened.

**Emil:** Precis. Men det intressanta här, du säger mig att att när det är objektiv information eller vi liksom ska informera någon om någonting, då är vi väldigt direkta.

**Sofi:** Ja och svenskar älskar siffror, jag har kommit på. Sofi: Yes, and Swedes love numbers, I've come up with it.

**Emil**: Hur då? Emil: How then?

**Sofi**: Det finns en historia om en man som går längs en sjö. Sofi: There is a story about a man walking along a lake. Han är engelsman, tror jag, och han stöter på en svensk som kommer upp och precis har badat och så frågar henne “Är det varmt i vattnet?” och svensken svarar “23”. He is English, I think, and he runs into a Swede who comes up and has just bathed and asks her "Is the water warm?" and the Swede answers "23". Och försöker han insistera, den här engelsmannen, “så det är varmt?”, “är det varmt eller kallt?”, men svenska liksom… “23”. And he tries to insist, this Englishman, "so it's warm?", "is it hot or cold?", but Swedish like... "23". Och ofta är det faktiskt så, jag vet min mamma, till exempel, och hon… känner vilken temperatur det är i vattnet, som hon har liksom tränat upp sin känselsinne för att kunna grad-bestämma. And often it is actually like that, I know my mother, for example, and she... feels what temperature it is in the water, which she has sort of trained her sense of touch to be able to determine the degree.

**Emil:** Ja alltså… alla svenskar vet ju vilken tid på dygnet som helst vad grader är, om det är ju några grader varmt i morse. Emil: Yes, then... all Swedes know what the temperature is at any time of the day, if it's a few degrees warm this morning. Du kan fråga vem som helst på gatan. You can ask anyone on the street. Alla vet den. Everyone knows it.

**Sofi:** Men det finns ju en trygghet i det här att slippa ta ställning. Sofi: Aber es gibt ein Gefühl der Sicherheit, nicht Stellung beziehen zu müssen. Sofi: But there is a sense of security in not having to take a stand. Man behöver inte säga varmt eller kallt. You don't have to say hot or cold. Man behöver inte säga att det är långt eller kort att åka sommarstugan, utan det är 46 mil, och alla svenskar vet exakt hur många kvadratmeter deras boende på. You don't need to say that it is far or short to go to the summer cottage, but it is 46 miles, and all Swedes know exactly how many square meters their accommodation is. Det här är, ja, självklart, absurd, från ett annat perspektiv att man har koll på sådana saker. Das ist ja natürlich absurd, aus einer anderen Perspektive, dass man solche Dinge im Griff hat. This is, yes, of course, absurd, from another perspective that you have a handle on such things.

**Emil:** Har du en stor lägenhet? 98 kvadrat.

**Sofi:** Och i annonsen så står det 99, men sedan har vi mätt och det är 98. Sofi: Und in der Anzeige steht 99, aber dann haben wir gemessen und es ist 98. Sofi: And in the ad it says 99, but then we measured and it's 98. Det är väldigt viktigt och om man kan få lite mer svenska gå in, kom och verkligen börja prata om det här är som en natt i min mormors hemby så var det minus 37 grader, det här är det här datumet. It is very important and if you can get a little more Swedish to go in, come and really start talking about this is like a night in my grandmother's home village, it was minus 37 degrees, this is this date.

**Emil:** Det är ett bra tips till de som ska jobba i Sverige om man vill ha en… Emil: It's a good tip for those who are going to work in Sweden if you want a...

**Sofi:** Precis. Kanske inte de mest konventionella, liksom, konversationsstartar, som jag brukar kalla det, men det kan ofta liksom bryta med jobb i tystnad eller att man inte vet hur man ska prata om någonting. Maybe not the most conventional, like, conversation starters, as I usually call it, but it can often kind of break with work in silence or not knowing how to talk about something.

**Emil:** Men jag har också märkt ibland att somlig svenskarna blir ganska irriterade om det kommer någon… jag hade en kursdeltagare från en annan kultur som har stod och väntat på mig utanför mitt arbetsrum. Emil: But I have also sometimes noticed that some Swedes get quite irritated if someone comes... I had a course participant from another culture who has been waiting for me outside my study. Och så ja, jag skulle in liksom, och, “Ja, hej, vad vill du?” och då började han här: “Hur mår du?” “Jag mår bra, tack” “Hur mår din fru?” “Hun mår så bra?” “Hur mår dina barn?” “Ja, de mår bra” “Hur mår dina föräldrar?” Och för hans kultur så är det väldigt oartigt att bara direkt säga vad man tycker, speciellt när man vill liksom begära någonting av någon annan, då måste man först vara lite trevlig. And so yeah, I'd go in like, and, "Yeah, hey, what do you want?" and then he started here: "How are you?" “I'm fine, thanks” “How's your wife?” “She is so well?” "How are your children?" “Yes, they are fine” “How are your parents?” And for his culture, it is very impolite to just directly say what you think, especially when you want to request something from someone else, then you have to be a little nice first. Det blir ju super irriterande till slut och så frågar jag mig “Vad vill du höra? It gets super annoying in the end and then I ask myself “What do you want to hear? Kom med saken!” Bring it on!”

**Sofi:** Så där har du kanske inte heller varit trevlig tillbaka, för du kanske förväntades fråga om hans familj. Sofi: So you might not have been nice back either, because you might have been expected to ask about his family.

**Emil:** Precis. Det är så det går till. That's how it happens. Ja, men har du något tips då till den som ska arbeta i Sverige med att ge kritik och få kritik. När vi pratar om hur svenskarna är, vad ska man göra som om man är utlänning och ska arbeta i Sverige och ge kritik? When we talk about what the Swedes are like, what should you do as if you were a foreigner and were going to work in Sweden and give criticism?

**Sofi:** Jag då kommer ju först i frågan hur ska man anpassa sig till den nya lokala kulturen eller ska man hålla fast vid sin egen? Sofi: I will come first to the question of how to adapt to the new local culture or should you stick to your own? Det där är ju ofta en ganska svår fråga för många. That is often a rather difficult question for many. Då känner jag att det nästan är i konflikt med deras integritet eller identitet att liksom ändra på sig. Then I feel that it is almost in conflict with their integrity or identity to sort of change their mind.

**Emil:** Vi kanske behöver lite nytt blod på olika sätt i det landet också. Emil: Maybe we need some new blood in different ways in that country too. Det kanske är bra också… It might also be good…

**Sofi:** Det brukar jag också säga. Sofi: I usually say that too. Tiggeri och kultur förändras alltid och att det flyttar in människor. Begging and culture is always changing and that it moves people in. Det är en del av vår kultur och att en anledning till att det förändras och det har förändrats tidigare så det är inget nytt. It's part of our culture and that's a reason it's changing and it's changed before so it's nothing new. Men däremot tycker jag att det är viktigt att man som en utländsk person i ett nytt land ska veta vilka regler eller vilka normer man har att göra med för att en dag sitter man där i en situation och verkligen vill göra ett gott intryck eller vill övertyga med om att ta det beslut man själv vill ta. But on the other hand, I think it is important that as a foreign person in a new country you should know what rules or what norms you have to deal with because one day you are sitting there in a situation and really want to make a good impression or want to convince with making the decision you yourself want to make. Och då kan det vara bra att kunna de här sociala koderna hos det svenska sättet att göra det. And then it can be good to know these social codes of the Swedish way of doing it. Och då handlar det ju om liksom att om det handlar om kritik eller en konfrontation, då ska man tona ner det och ta det så försiktigt som möjligt. And then it's about, like, if it's about criticism or a confrontation, then you have to tone it down and take it as carefully as possible. Det finns ju den här ganska populära “sandwich metoden” att du börjar med något positivt och sedan får du in liksom det riktiga budskapet… There is this quite popular "sandwich method" where you start with something positive and then you get the real message in...

**Emil**: …det man egentligen vill säga. Emil: ...what you really want to say.

**Sofi**: … precis och sedan avsluta med något “men det var bra ändå”. Sofi: ... exactly and then finish with something "but it was good anyway". Det där brukar faktiskt inte vara särskilt svårt för många när de väl liksom har accepterat att det där inte, så att säga, inkräktar på deras person. That usually isn't very difficult for many people once they have sort of accepted that it doesn't, so to speak, encroach on their person. Men däremot kan det måste vara svårt att faktiskt förstå vad svenskarna menar. But on the other hand, it must be difficult to actually understand what the Swedes mean. Att själv lyckas liksom hitta det där riktiga budskapet mitt i den här stora dubbelmakan, liksom bara onödigt positivt. To somehow manage to find that real message in the middle of this big double whammy, like just unnecessarily positive.

**Emil**: Man måste lära sig sålla lite för att höra vad de egentligen säger… Emil: You have to learn to sift a little to hear what they are really saying...

**Sofi**: …ja…

**Emil**: …och kritiken kan ju vara ganska otydlig i dag, så det kan vara så “så kan man göra, men det vore lite bättre om vi kunde nästa gång göra så här”. Emil: ...and the criticism can be quite unclear today, so it can be like "that's how you can do it, but it would be a little better if we could do it like this next time".

**Sofi:** Ja, och det är det min man hävdar beror på att vi är så ovana att uttrycka kritik, att vi faktiskt inte riktigt vet hur vi är, liksom, att vi inte tycker det är särskilt bra. Sofi: Yes, and that's what my husband claims is because we're so unaccustomed to expressing criticism, that we don't really know how we are, like, that we don't think it's very good.

**Emil**: Vi är lite otränade på det. Emil: We're a little untrained in that. Ja, men en annan fråga är då vad man ska göra om man som utländsk person i Sverige samarbetar om man verkligen vill visa framfötterna. Yes, but then another question is what to do if you as a foreign person in Sweden cooperate if you really want to show your forefoot. Vi har ju det här fina uttrycket “visa framfötterna” - gör ett gott intryck på jobbet - och liksom verkligen lyckas. After all, we have this nice expression "show the front feet" - make a good impression at work - and sort of really succeed. Vad gör man då? What do you do then? Man ska inte jobba för hårt. You shouldn't work too hard. Man ska liksom inte ta över någon annans arbetsuppgifter eller liksom konkurrera ut någon så där. You shouldn't take over someone else's tasks or compete with someone like that.

**Sofi:** Nej, jag tror det handlar väldigt mycket och blir en del av team möte att liksom bygga förtroende med sina kollegor och sätta sig ner och fika och prata om hur många mil det är till sommarstugan och hur mycket man springer på helgen och hur många gamla… gammal katten är och så där. Sofi: No, I think it matters a lot and becomes part of the team meeting to kind of build trust with your colleagues and sit down and have coffee and talk about how many miles it is to the summer house and how much you run on the weekend and how many old… old the cat is and so on. De är ganska egentligen meningslösa och ytliga relationer som man säkert tycker att det här är och sedan måste man se på lång sikt att om man är en kompetent yrkes person så kommer det alltid visa sig när det väl är dags. They are actually quite pointless and superficial relationships that you probably think this is and then you have to see in the long term that if you are a competent professional, it will always show when the time is right. Men även då kanske man man man framförallt fokuserar på det gemensamma resultat och inte sig själv som en individ. But even then, you may focus above all on the joint result and not yourself as an individual.

**Emil:** Just det. Teamet före laget före jaget är det som gäller. The team before the team before the self is what counts. Men om man då vänder på om man är svensken på arbetsplatsen och så får man en utländsk kollega som inte är van vid normerna kanske, har du några tips där och vad man ska tänka? But if you then turn around if you are Swedish at the workplace and you get a foreign colleague who is perhaps not used to the standards, do you have any tips there and what to think?

**Sofi:** Jag tror att man alltid ska ha i bakhuvudet liksom att den här personen vill väl och den här personen vill göra ett gott intryck och genom det så tror jag att man får en mycket större tolerans för det som man kanske upplever som avvikande beteende och sedan också se det som en positiv sak att någon som bidrar med ett mer sätt att se saker från ett annat perspektiv. Sofi: I think that you should always have in the back of your mind that this person wants well and this person wants to make a good impression, and through that I think that you gain a much greater tolerance for what you might perceive as deviant behavior and then also see it as a positive thing that someone who contributes with a more way of seeing things from a different perspective. Det är någonting otroligt positivt också för från själva gemenskapen. It is something incredibly positive also for from the community itself. Och angående fika och så där att faktiskt öppet informera om vad som är förväntningarna både från, så tt säga, högre ort och från kollegorna, så att man man som utländsk kollega faktiskt förstår vad det menar att man ska göra. And regarding coffee and such, to actually openly inform about what the expectations are both from, so to speak, higher up and from the colleagues, so that you, as a foreign colleague, actually understand what it means to do.