×

We use cookies to help make LingQ better. By visiting the site, you agree to our cookie policy.


image

Lysande Lagom, Avsnitt 10: Den flerspråkiga familjen: Hur gör man? (1)

Avsnitt 10: Den flerspråkiga familjen: Hur gör man? (1)

[Intro]

Lysande lagom.

Välkomna till Lysande lagom. Det här är en podd om svensk språk, svensk kultur, om att lära sig svenska och en massa annat. Jag heter Emil Molander och jag är lärare i svenska som andraspråk.

Och jag heter Sofi Tegsveden Deveaux och driver företaget Bee Swedish. Mitt första språk som jag lärde mig var finska. För jag gick hos en så kallad dagmamma på den tiden och hon var finsk. Och det var även ganska många av de andra barnen där.

Så jag tror jag började när jag var två, två och ett halvt år. Jag har väldigt starka minnen av att jag förstod att det var någonting annorlunda med de här barnen. Att de pratade på ett annat sätt. Men jag hade själv inte något ord för vad som pågick. Alltså att det var ett annat språk.

Men jag har väldigt starkt minne. Jag visste ju att de pratade på ett annat sätt. Och mitt sätt och min metod att komma in i det där var att lyssna och testa och se vad som hände. Så var det någon sån där dag, ungefär som nu, mörk december eftermiddag.

Och jag och en kille stod, jag tror han hette Mikko eller Micka eller någonting. Han och jag stod utanför dörren. Och så hade det varit en fras där som jag hade hört dem säga flera gånger. Så jag tänkte, nu är det chansen att testa. Så jag sa det där. Och han klippte till mig så jag åkte rakt in i dörren.

För då hade jag sagt något riktigt läskigt svordom. Du är ju en skitstövel eller någonting.

Oj! Du kom inte ihåg vad det heter på finska?

Jag har glömt allt. Precis allt. Men däremot har jag fått höra av ganska många finnar. Jag har träffat, jag har ett fint uttal när jag ska säga något sådär. Finskstad eller någonting. Men det slutade inte med det. Utan när jag började skolan så fick jag gå på hemspråk. Som det kallades då. I Thaï.

I Thaï? Yes. Och det har ju inte heller något med mig att göra. Jag förstod inte heller då vad som hände. Men vad som måste ha hänt. Det var en av mina kompisar i en klasskamrat. Hennes mamma kom från Thailand och hon skulle ha det här hemspråket.

Men hon vågade inte gå själv. Så jag fick följa med och sitta där. Det var väldigt mycket alfabet. Att man fick fylla i streckade linjer. Och lära sig Thaïland. De var 56 eller 58 bokstäver.

Ja just det. De har mycket betoning här upp och ner. Och hit och dit.

I tre år hade jag Thaï en gång i veckan. Men slutsatsen av det här är att jag glömt precis allting. Jag kommer ihåg ett ord från Thaï. Det var ordet för bi eller geting. Det är pung på Thaï.

Vad sa du? Bil och geting?

Jag kommer inte ihåg vad bil var. Det var små kort. Ordkort som man visar. Idag ska vi prata lite om det här med flerspråkighet hos barn. Man skulle kunna tänka sig att jag som började livet med att få finska och Thaï helt gratis.

Gjorde det mesta av det. Och har fortsatt och fördjupat mig. Och blivit väldigt bra på det. Men som barn så fattar man inte poängen. När det var slut så skedde jag i det där. Och har verkligen inte gjort något försök att hålla de där språken vid liv.

Det var kul så länge det var där. Men ingenting som jag tog med mig till resten av livet.

Det är där som är nackdelen med språk. Det måste hela tiden hållas igång. Annars börjar man tappa. Men vi har ju flerspråkiga barn båda två. Eller försöker i alla fall ha det.

Vi försöker ju. Jag tänker ofta på det här när jag lärde mig att finska när jag är med mina barn. Jag var ju så vårdslös med den där finskan. Det var ju ingenting jag försökte bli bättre på.

Pratar ni franska hemma? Eller din man pratar franska med dem?

Min man pratar franska med dem. Och mina barn har faktiskt precis just nu, de senaste fyra-fem veckorna börjat prata franska tillbaka. De är fyra och ett halvt nu mina barn.

Men han är helt konsekvent och pratar bara franska?

Han är jättekonsekvent faktiskt. Jag är väldigt imponerande. Oftast så har de pratat svenska tillbaka. Och det är inte så himla kul för honom tror jag.

Men med dig pratar han bara svenska?

Med mig pratar han engelska. Och så jag pratar engelska tillbaka och sen svenska med barnen. Och ni har väl ett liknande?

Ja, min fru pratar enbart tyska med barnen och enbart svenska med mig. Så hon är den som behöver anpassa sig och ändra sitt språk hela tiden. För barnen pratar bara svenska med henne. Min dotter som är fem, hon kan prata tyska om hon vill.

Och det låter som att, som tyska också. Men min son som är lite äldre, när han försöker så låter det som en svensk som försöker prata lite tyska. Ja, bara lite bitning. Ja, precis. Och han tycker det är jättesvårt. Ja. Det första som man får höra när man säger att man pratar ett annat språk med barnen är ju att

Åh, så fantastiskt! De får ju språket gratis. I helvete heller! Det är inte alls gratis.

Särskilt inte gratis för föräldrarna.

Nej, men det är svårt. Det var det vi trodde kanske när han föddes då, han är sju år nu. Att ja, men det här, han kommer lära sig tyska automatiskt. Det är helt gratis. Första tiden när han var, när min fru var mamma ledig så var det ju bara tyska han hörde i princip.

Så då sa han ju traktor och sa han bagga, för det hette det på tyska. Och han sa ball istället för boll. Ja. Men sen så blev ju jag föräldraledig och han började på förskola och så vidare. Och nästan alla runtomkring pratar bara svenska.

Då blir det inte så mycket.

Men du säger att han inte alls är lika duktig eller inte låter lika tyst som din dotter. Vad beror det på tror du? Är det åldern eller är det?

Jag tror det beror dels på att vi trodde att allt bara skulle ske automatiskt. Att helt plötsligt bara så skulle han prata tyska utan att vi gjorde någonting. Det är det ena. Och det andra är väl att när dottern föddes sen så hörde ju hon mycket mer tyska eftersom hon hörde min fru prata med min son också.

Hon fick mycket mer input. Och det är väl det som krävs först och främst att man får mycket input. Man får höra språket.

Nu vill jag säga emot dig lite här eftersom jag har ju fördelen att kunna göra en tvillingstudio på precis allting här i världen om barns utveckling. Jag har två ex-tvillingar som är väldigt olika på många olika sätt. Och man ser också att de har en väldigt, gentemot varandra, olika språkutveckling i franskan.

Min dotter har väldigt dåligt uttal. Hon har väldigt stark svensk brytning när hon pratar franska. Hon sätter ihop meningar och försöker faktiskt ändå konversera på franska.

Medan min son som inte alls försöker säga någonting och helst vill prata svenska. När han väl pratar franska så har han otroligt fint uttal och låter helt inföd. Trots att de har haft exakt samma exponering för språket.

De har varit lika mycket med mig, sammanblandade och så vidare. Jag tror att det finns också viss person. Barnen är ju olika individer också.

Självklart, det finns ju massor av individuella faktorer i hjärnan eller hur man är som person. Det finns också det här som kallas språkbegåvning eller språköra som varierar. En del har lättare för sig än andra. Det tror jag är fallet mellan mina barn också.

Jag tror det har med viljan och relationen att göra. Att man kanske har en bättre relation till den föräldern som pratar det ena språket. Då kan det kännas lite mer motiverat att bli bra på det.

Ja, precis. Jag tror att det är en jättestor faktor också. Vad man identifierar sig. Min son kanske identifierar sig mer med mig på något sätt. Då är svenska viktigare för honom. Min dotter är tyska viktigare. Hon identifierar sig med sin mamma. Eller, inte vet jag, men något sånt där tror jag påverkar.

Hur vanligt är det egentligen att vara flerspråkig? Är det normen eller inte någon norm i Sverige, i världen och så vidare?

Det är mycket vanligare i världen att vara tvåspråkig eller flerspråkig än att vara bara enspråkig. Det där kan man tycka känns lite konstigt som svensk, där vi har en bild av att här pratar alla svenska. Men det finns något sådant där. I Indien på 1800-talet eller något sådant där, då tvistade man huruvida det fanns enspråkiga personer eller inte.

För det var verkligen normen att man kan många olika språk. Finns det verkligen någon som bara kan ett språk? Så det är absolut mycket vanligare att kunna flerspråk. Men problem kanske är att språkforskning och sånt som har utrett det här med flerspråkighet och språkenlärning,

de har utgått från en engelsspråkig värld, där de flesta kanske är enspråkiga.

Men flerspråket, vad kan den? Vad kan han eller hon?

Ja, det beror ju på. Det där är lite svårt hur man ska tänka på det här med flerspråkighet. Ofta när vi vill lära oss ett språk så handlar det om att vi ska lära oss det så bra som möjligt. Speciellt när vi tänker på någon som har två språk från barnsben, att båda språken ska talas perfekt.

Man ska uppnå någon sorts likvärdighet i språken, då är man fullständigt tvåspråkig. Det finns ganska mycket forskning som tyder på att det där inte riktigt sker. Det är väldigt ovanligt att kunna tvåspråk exakt lika bra inom alla områden.

Det där är en typisk sak som har kommit från att forskningen har varit baserad i länder som har varit enspråkiga. Att man tänker att är man tvåspråkig då är man enspråkig två gånger. Man har två språk som går lika bra, men så har det inte fungerat i flerspråkiga samhällen.

Där har man vissa språk till vissa saker. Man kanske har ett språk i skolan eller ett som hörs på radion och ett som du pratar med dina barn med. Det är naturligt att språk tillhör olika domäner och att man har olika nivåer i olika språk. Det blir lite konstigt att se att om man inte är fullständigt tvåspråkig, då har man någon sorts brist i det enda språket.

Man måste tillåta alla sorters varianter i språkkunskaperna.

Har man något ansvar som förälder att ändå försöka kompensera för att det inte blir fullständigt likvärdigt mellan de två språken?

Nej, det tycker jag nog inte. Man får väl göra det som man vill göra. Man har väl inget ansvar mot dem. Men det är klart att det är ganska lätt att se de positiva effekterna av att mina barn kommer kunna tyska när de är vuxna. De har större möjligheter i sitt liv till exempel.

Men skulle det vara likadant om dina barn inte pratade tyska som ett relativt stort språk? Utan att de pratade estniska som ändå är ett ganska litet och begränsat språk utan några större möjligheter?

Jo, estniska är väl ett stort språk? Om du tänker globalt. Ja, i Estland. Jo, men det är ändå miljoner som talar det. Det är ju inte ett litet språk så att det är hundra personer i en by. Det är ändå ett språk i världen och det finns ett samhälle byggt runt det språket och en kultur.

Och sen, inte minst, så är det ju såklart ens egen släkt och ens egen historia som man får en koppling till.

Min man, han kommer ju från Frankrike, men hans föräldrar bor på Indiska Oceanen. Och där pratar de med varandra i alla fall inte franska utan de pratar en slags kreol. Och när vi har kontakt med hans familj över internet så pratar de ju inte franska med barn utan de pratar om den här kreolen.

Avsnitt 10: Den flerspråkiga familjen: Hur gör man? (1) Episode 10: Die mehrsprachige Familie: Wie macht man das? (1) Episode 10: The multilingual family: How to do it? (1) Episodio 10: La familia multilingüe: ¿cómo hacerlo? (1) Épisode 10 : La famille multilingue : comment faire ? (1) Episodio 10: La famiglia multilingue: come fare? (1) Aflevering 10: Het meertalige gezin: hoe doe je dat? (1) Эпизод 10: Многоязычная семья: как это сделать? (1) Bölüm 10: Çok dilli aile: Nasıl yapmalı? (1)

\[Intro\]

Lysande lagom.

Välkomna till Lysande lagom. Welcome to Brilliant Law. Det här är en podd om svensk språk, svensk kultur, om att lära sig svenska och en massa annat. This is a podcast about the Swedish language, Swedish culture, learning Swedish and a lot more. Jag heter Emil Molander och jag är lärare i svenska som andraspråk. My name is Emil Molander and I am a teacher of Swedish as a second language.

Och jag heter Sofi Tegsveden Deveaux och driver företaget Bee Swedish. And my name is Sofi Tegsveden Deveaux and I run the company Bee Swedish. Mitt första språk som jag lärde mig var finska. The first language I learned was Finnish. För jag gick hos en så kallad dagmamma på den tiden och hon var finsk. Because I went to a so-called childminder at that time and she was Finnish. Çünkü o zamanlar sözde bir çocuk bakıcısına gidiyordum ve o Finliydi. Och det var även ganska många av de andra barnen där. And there were also quite a few of the other children there. Ayrıca orada birkaç çocuk daha vardı.

Så jag tror jag började när jag var två, två och ett halvt år. So I think I started when I was two, two and a half years old. Sanırım iki ya da iki buçuk yaşındayken başladım. Jag har väldigt starka minnen av att jag förstod att det var någonting annorlunda med de här barnen. I have very strong memories of understanding that there was something different about these children. Bu çocuklarda farklı bir şeyler olduğunu fark ettiğime dair çok güçlü anılarım var. Att de pratade på ett annat sätt. That they spoke in a different way. Farklı bir şekilde konuştuklarını. Men jag hade själv inte något ord för vad som pågick. But I myself had no words for what was going on. Ama benim neler olup bittiğine dair söyleyecek hiçbir sözüm yoktu. Alltså att det var ett annat språk. So it was another language. Yani farklı bir dildi.

Men jag har väldigt starkt minne. But I have a very strong memory. Ama çok güçlü bir hafızam var. Jag visste ju att de pratade på ett annat sätt. I knew that they talked in a different way. Farklı bir şekilde konuştuklarını biliyordum. Och mitt sätt och min metod att komma in i det där var att lyssna och testa och se vad som hände. And my way and my method to get into that was to listen and test and see what happened. Benim bu işe girme yolum ve yöntemim ise dinlemek, test etmek ve ne olduğunu görmekti. Så var det någon sån där dag, ungefär som nu, mörk december eftermiddag. Then there was one of those days, much like now, dark December afternoon. Sonra o günlerden biri geldi, tıpkı şimdiki gibi, karanlık bir Aralık öğleden sonrası.

Och jag och en kille stod, jag tror han hette Mikko eller Micka eller någonting. And me and a guy were standing, I think his name was Mikko or Micka or something. Ben ve bir adam ayakta duruyorduk, sanırım adı Mikko ya da Micka gibi bir şeydi. Han och jag stod utanför dörren. He and I stood outside the door. O ve ben kapının dışında durduk. Och så hade det varit en fras där som jag hade hört dem säga flera gånger. And there had been a phrase there that I had heard them say several times. Ve orada onlardan birkaç kez duyduğum bir cümle vardı. Så jag tänkte, nu är det chansen att testa. So I thought, now is the time to try it. Ben de şimdi bunu deneme şansım var diye düşündüm. Så jag sa det där. So I said that. Ben de öyle dedim. Och han klippte till mig så jag åkte rakt in i dörren. Und er schlug mich, so dass ich direkt gegen die Tür ging. And he punched me so I went straight into the door. Bana yumruk attı, ben de doğruca kapıya gittim.

För då hade jag sagt något riktigt läskigt svordom. Because then I would have said a really scary swear word. Çünkü o zaman gerçekten korkunç bir küfür ederdim. Du är ju en skitstövel eller någonting. You are an asshole or something. Sen götün tekisin ya da öyle bir şeysin.

Oj! Du kom inte ihåg vad det heter på finska? You didn't remember what it's called in Finnish? Fince'de ne dendiğini hatırlamıyor musun?

Jag har glömt allt. I have forgotten everything. Precis allt. Everything. Her şeyi. Men däremot har jag fått höra av ganska många finnar. However, I have been told by quite a few pimples. Bununla birlikte, birkaç sivilce tarafından bana söylendi. Jag har träffat, jag har ett fint uttal när jag ska säga något sådär. I have met, I have a nice pronunciation when I say something like that. Tanıştım, böyle bir şey söylediğimde güzel bir telaffuzum var. Finskstad eller någonting. Finnish town or something. Men det slutade inte med det. But it didn't end there. Utan när jag började skolan så fick jag gå på hemspråk. Instead, when I started school, I had to use my home language. Bunun yerine, okula başladığımda ana dilimi kullanmak zorunda kaldım. Som det kallades då. As it was called then. O zamanki adıyla. I Thaï. I Thai.

I Thaï? Yes. Och det har ju inte heller något med mig att göra. And it has nothing to do with me either. Jag förstod inte heller då vad som hände. Even then, I did not understand what was happening. O zaman bile neler olduğunu anlamamıştım. Men vad som måste ha hänt. But what must have happened. Ama ne olmuş olmalı. Det var en av mina kompisar i en klasskamrat. It was one of my friends from a classmate. Sınıf arkadaşlarımdan biriydi. Hennes mamma kom från Thailand och hon skulle ha det här hemspråket. Her mother came from Thailand and she would have this home language. Annesi Tayland'dan gelmişti ve bu ev diline sahipti.

Men hon vågade inte gå själv. But she did not dare to go alone. Ama yalnız gitmeye cesaret edemedi. Så jag fick följa med och sitta där. So I had to come and sit there. Det var väldigt mycket alfabet. It was very much an alphabet. Att man fick fylla i streckade linjer. That you had to fill in dotted lines. Och lära sig Thaïland. And learn about Thailand. De var 56 eller 58 bokstäver. They were 56 or 58 letters.

Ja just det. Yes, that's right. De har mycket betoning här upp och ner. They have a lot of emphasis here up and down. Och hit och dit. And here and there.

I tre år hade jag Thaï en gång i veckan. For three years I had Thaï once a week. Men slutsatsen av det här är att jag glömt precis allting. But the conclusion of this is that I have forgotten everything. Jag kommer ihåg ett ord från Thaï. I remember a word from Thai. Det var ordet för bi eller geting. It was the word for bee or wasp. Det är pung på Thaï. It's scrotum on Thaï.

Vad sa du? What did you say? Bil och geting? Car and wasp?

Jag kommer inte ihåg vad bil var. I don't remember what the car was. Det var små kort. They were small cards. Ordkort som man visar. Word cards that you show. Idag ska vi prata lite om det här med flerspråkighet hos barn. Today we are going to talk about multilingualism in children. Man skulle kunna tänka sig att jag som började livet med att få finska och Thaï helt gratis. You might think that I started life by getting Finnish and Thai for free.

Gjorde det mesta av det. Made the most of it. Och har fortsatt och fördjupat mig. And have continued and deepened my knowledge. Och blivit väldigt bra på det. And become very good at it. Men som barn så fattar man inte poängen. But as a child you don't get the point. När det var slut så skedde jag i det där. When it was over, I was in it. Och har verkligen inte gjort något försök att hålla de där språken vid liv. And have certainly made no attempt to keep those languages alive.

Det var kul så länge det var där. It was fun while it was there. Men ingenting som jag tog med mig till resten av livet. But nothing that I took with me for the rest of my life.

Det är där som är nackdelen med språk. This is the downside of language. Det måste hela tiden hållas igång. It has to be kept going all the time. Annars börjar man tappa. Otherwise you start losing. Men vi har ju flerspråkiga barn båda två. But we both have multilingual children. Eller försöker i alla fall ha det. Or at least try to.

Vi försöker ju. We are trying. Jag tänker ofta på det här när jag lärde mig att finska när jag är med mina barn. I often think about this when I was learning Finnish when I am with my children. Jag var ju så vårdslös med den där finskan. I was so careless with that Finnish. Det var ju ingenting jag försökte bli bättre på. It wasn't something I was trying to get better at.

Pratar ni franska hemma? Do you speak French at home? Eller din man pratar franska med dem? Or your husband speaks French with them?

Min man pratar franska med dem. My husband speaks French with them. Och mina barn har faktiskt precis just nu, de senaste fyra-fem veckorna börjat prata franska tillbaka. And my children have actually just now, in the last four or five weeks, started speaking French back. De är fyra och ett halvt nu mina barn. They are four and a half now, my children.

Men han är helt konsekvent och pratar bara franska? But he is completely consistent and only speaks French?

Han är jättekonsekvent faktiskt. He is very consistent actually. Jag är väldigt imponerande. I am very impressed. Oftast så har de pratat svenska tillbaka. Usually they have spoken Swedish back. Och det är inte så himla kul för honom tror jag. And it's not so much fun for him, I think.

Men med dig pratar han bara svenska? But with you he only speaks Swedish?

Med mig pratar han engelska. With me he speaks English. Och så jag pratar engelska tillbaka och sen svenska med barnen. And so I speak English back and then Swedish with the children. Och ni har väl ett liknande? And you have a similar one, right?

Ja, min fru pratar enbart tyska med barnen och enbart svenska med mig. Yes, my wife speaks only German with the children and only Swedish with me. Så hon är den som behöver anpassa sig och ändra sitt språk hela tiden. So she is the one who needs to adapt and change her language all the time. För barnen pratar bara svenska med henne. Because the children only speak Swedish with her. Min dotter som är fem, hon kan prata tyska om hon vill. My daughter who is five, she can speak German if she wants to.

Och det låter som att, som tyska också. And it sounds like that, like German too. Men min son som är lite äldre, när han försöker så låter det som en svensk som försöker prata lite tyska. But my son, who is a bit older, when he tries, it sounds like a Swede trying to speak some German. Ja, bara lite bitning. Yes, just a little bit of biting. Ja, precis. Och han tycker det är jättesvårt. And he finds it very difficult. Ja. Det första som man får höra när man säger att man pratar ett annat språk med barnen är ju att The first thing you hear when you say that you speak another language with the children is of course that

Åh, så fantastiskt! Oh, how fantastic! De får ju språket gratis. They get the language for free. I helvete heller! Aber nein! Hell no! Det är inte alls gratis. It is by no means free.

Särskilt inte gratis för föräldrarna. Especially not free for the parents.

Nej, men det är svårt. No, but it is difficult. Det var det vi trodde kanske när han föddes då, han är sju år nu. That's what we thought maybe when he was born then, he is seven years old now. Att ja, men det här, han kommer lära sig tyska automatiskt. That yes, but this, he will learn German automatically. Det är helt gratis. It is completely free of charge. Första tiden när han var, när min fru var mamma ledig så var det ju bara tyska han hörde i princip. The first time he was, when my wife was on maternity leave, he basically only heard German.

Så då sa han ju traktor och sa han bagga, för det hette det på tyska. So he said tractor and he said bagga, because that's what it was called in German. Och han sa ball istället för boll. And he said ball instead of ball. Ja. Men sen så blev ju jag föräldraledig och han började på förskola och så vidare. But then I went on parental leave and he started preschool and so on. Och nästan alla runtomkring pratar bara svenska. And almost everyone around speaks only Swedish.

Då blir det inte så mycket. Then it won't be so much.

Men du säger att han inte alls är lika duktig eller inte låter lika tyst som din dotter. But you say that he is not nearly as good or as quiet as your daughter. Vad beror det på tror du? Why do you think that is? Är det åldern eller är det? Is it age or is it?

Jag tror det beror dels på att vi trodde att allt bara skulle ske automatiskt. I think this is partly because we thought that everything would just happen automatically. Att helt plötsligt bara så skulle han prata tyska utan att vi gjorde någonting. That all of a sudden he would speak German without us doing anything. Det är det ena. That is one thing. Och det andra är väl att när dottern föddes sen så hörde ju hon mycket mer tyska eftersom hon hörde min fru prata med min son också. And the other thing is that when the daughter was born, she heard much more German because she heard my wife talking to my son as well.

Hon fick mycket mer input. She got much more input. Och det är väl det som krävs först och främst att man får mycket input. And that's what you need first and foremost, a lot of input. Man får höra språket. You can hear the language.

Nu vill jag säga emot dig lite här eftersom jag har ju fördelen att kunna göra en tvillingstudio på precis allting här i världen om barns utveckling. Now I want to contradict you a bit here because I have the advantage of being able to do a twin studio on just about everything in the world about child development. Jag har två ex-tvillingar som är väldigt olika på många olika sätt. I have two ex-twins who are very different in many ways. Och man ser också att de har en väldigt, gentemot varandra, olika språkutveckling i franskan. And you can also see that they have a very different language development in French compared to each other.

Min dotter har väldigt dåligt uttal. My daughter has very bad pronunciation. Hon har väldigt stark svensk brytning när hon pratar franska. She has a very strong Swedish accent when she speaks French. Hon sätter ihop meningar och försöker faktiskt ändå konversera på franska. She puts together sentences and actually tries to converse in French anyway.

Medan min son som inte alls försöker säga någonting och helst vill prata svenska. While my son who doesn't try to say anything at all and prefers to speak Swedish. När han väl pratar franska så har han otroligt fint uttal och låter helt inföd. When he speaks French, he has an incredibly good pronunciation and sounds completely native. Trots att de har haft exakt samma exponering för språket. Even though they have had exactly the same exposure to the language.

De har varit lika mycket med mig, sammanblandade och så vidare. They have been equally with me, mixed up and so on. Jag tror att det finns också viss person. I think there is also certain person. Barnen är ju olika individer också. Children are also different individuals.

Självklart, det finns ju massor av individuella faktorer i hjärnan eller hur man är som person. Of course, there are lots of individual factors in the brain or how you are as a person. Det finns också det här som kallas språkbegåvning eller språköra som varierar. There is also this thing called language aptitude or language ear which varies. En del har lättare för sig än andra. Some people find it easier than others. Det tror jag är fallet mellan mina barn också. I think this is the case between my children as well.

Jag tror det har med viljan och relationen att göra. I think it has to do with the will and the relationship. Att man kanske har en bättre relation till den föräldern som pratar det ena språket. That you might have a better relationship with the parent who speaks one language. Då kan det kännas lite mer motiverat att bli bra på det. Then it can feel a bit more motivated to get good at it.

Ja, precis. Jag tror att det är en jättestor faktor också. I think this is a huge factor as well. Vad man identifierar sig. What you identify yourself with. Min son kanske identifierar sig mer med mig på något sätt. My son may identify more with me in some way. Då är svenska viktigare för honom. Then Swedish is more important to him. Min dotter är tyska viktigare. For my daughter, German is more important. Hon identifierar sig med sin mamma. She identifies with her mother. Eller, inte vet jag, men något sånt där tror jag påverkar. Well, I don't know, but I think something like that has an impact.

Hur vanligt är det egentligen att vara flerspråkig? How common is it to be multilingual? Är det normen eller inte någon norm i Sverige, i världen och så vidare? Is it the norm or not a norm in Sweden, in the world and so on?

Det är mycket vanligare i världen att vara tvåspråkig eller flerspråkig än att vara bara enspråkig. Being bilingual or multilingual is much more common in the world than being monolingual. Det där kan man tycka känns lite konstigt som svensk, där vi har en bild av att här pratar alla svenska. This may seem a bit strange to a Swede, where we have an image that everyone here speaks Swedish. Men det finns något sådant där. But there is something like that. I Indien på 1800-talet eller något sådant där, då tvistade man huruvida det fanns enspråkiga personer eller inte. In India in the 19th century or so, there was a dispute about whether there were monolinguals or not.

För det var verkligen normen att man kan många olika språk. Because it was really the norm to know many different languages. Finns det verkligen någon som bara kan ett språk? Is there really someone who only knows one language? Så det är absolut mycket vanligare att kunna flerspråk. So it is definitely much more common to be multilingual. Men problem kanske är att språkforskning och sånt som har utrett det här med flerspråkighet och språkenlärning, But the problem may be that language research and other studies have investigated multilingualism and language learning,

de har utgått från en engelsspråkig värld, där de flesta kanske är enspråkiga. they have started from an English-speaking world, where most people may be monolingual.

Men flerspråket, vad kan den? But what can multilingualism do? Vad kan han eller hon? What can he or she do?

Ja, det beror ju på. Well, it depends. Det där är lite svårt hur man ska tänka på det här med flerspråkighet. It's a bit difficult to know how to think about multilingualism. Ofta när vi vill lära oss ett språk så handlar det om att vi ska lära oss det så bra som möjligt. Often, when we want to learn a language, we want to learn it as well as possible. Speciellt när vi tänker på någon som har två språk från barnsben, att båda språken ska talas perfekt. Especially when we think of someone who has two languages from childhood, that both languages should be spoken perfectly.

Man ska uppnå någon sorts likvärdighet i språken, då är man fullständigt tvåspråkig. You have to achieve some kind of equivalence in the languages, then you are fully bilingual. Det finns ganska mycket forskning som tyder på att det där inte riktigt sker. There is quite a lot of research to suggest that this is not really happening. Det är väldigt ovanligt att kunna tvåspråk exakt lika bra inom alla områden. It is very unusual to be equally proficient in two languages in all areas.

Det där är en typisk sak som har kommit från att forskningen har varit baserad i länder som har varit enspråkiga. That is a typical thing that has come from research being based in countries that have been monolingual. Att man tänker att är man tvåspråkig då är man enspråkig två gånger. Thinking that if you are bilingual you are monolingual twice. Man har två språk som går lika bra, men så har det inte fungerat i flerspråkiga samhällen. You have two languages that work equally well, but this has not been the case in multilingual societies.

Där har man vissa språk till vissa saker. There are certain languages for certain things. Man kanske har ett språk i skolan eller ett som hörs på radion och ett som du pratar med dina barn med. You may have one language at school or one that you hear on the radio and one that you speak to your children. Det är naturligt att språk tillhör olika domäner och att man har olika nivåer i olika språk. It is natural that languages belong to different domains and that there are different levels in different languages. Det blir lite konstigt att se att om man inte är fullständigt tvåspråkig, då har man någon sorts brist i det enda språket. It is a bit strange to see that if you are not fully bilingual, then you have some kind of deficiency in the only language.

Man måste tillåta alla sorters varianter i språkkunskaperna. All kinds of variations in language skills must be allowed.

Har man något ansvar som förälder att ändå försöka kompensera för att det inte blir fullständigt likvärdigt mellan de två språken? Do you have a responsibility as a parent to try to compensate for the fact that the two languages are not completely equivalent?

Nej, det tycker jag nog inte. No, I don't think so. Man får väl göra det som man vill göra. You have to do what you want to do. Man har väl inget ansvar mot dem. You have no responsibility towards them. Men det är klart att det är ganska lätt att se de positiva effekterna av att mina barn kommer kunna tyska när de är vuxna. But of course it is quite easy to see the positive effects of my children knowing German when they are adults. De har större möjligheter i sitt liv till exempel. They have more opportunities in their lives, for example.

Men skulle det vara likadant om dina barn inte pratade tyska som ett relativt stort språk? But would it be the same if your children did not speak German as a relatively major language? Utan att de pratade estniska som ändå är ett ganska litet och begränsat språk utan några större möjligheter? Without speaking Estonian, which is still a rather small and limited language without much opportunity?

Jo, estniska är väl ett stort språk? Well, Estonian is a big language, isn't it? Om du tänker globalt. If you think globally. Ja, i Estland. Yes, in Estonia. Jo, men det är ändå miljoner som talar det. Yes, but there are still millions who speak it. Det är ju inte ett litet språk så att det är hundra personer i en by. It is not a small language so there are a hundred people in a village. Det är ändå ett språk i världen och det finns ett samhälle byggt runt det språket och en kultur. It is still a language in the world and there is a society built around that language and culture.

Och sen, inte minst, så är det ju såklart ens egen släkt och ens egen historia som man får en koppling till. And then, not least, it is of course your own family and your own history that you get a connection to.

Min man, han kommer ju från Frankrike, men hans föräldrar bor på Indiska Oceanen. My husband, he is from France, but his parents live in the Indian Ocean. Och där pratar de med varandra i alla fall inte franska utan de pratar en slags kreol. And there they do not speak French to each other, but they speak a kind of Creole. Och när vi har kontakt med hans familj över internet så pratar de ju inte franska med barn utan de pratar om den här kreolen. And when we have contact with his family over the internet, they don't speak French with children, they talk about this creole.