A3: Språk på jobbet: hur mycket svenska måste man kunna? (2)

Sofi: Men det förstår jag. Så tycker jag, liksom… jag tror att många arbetsgivare som jag träffar, i alla fall svenska arbetsgivare, de har väldigt dålig koll på hur det fungerar att lära sig språk. Man tror att det bygger väldigt mycket på att öva och inte särskilt mycket på att liksom ta in informationen. Jag har har till exempel nu den kvinnan som är byggdingenjör och hon och hennes man kom till Sverige för kanske 7-8 år sedan. De har kommit hit för de kan drömma om Sverige. Båda har lärt sig bra svenska och hennes arbetsgivare liksom ligger på henne att hon och hennes man inte pratar svenska hemma för han tycker att hon ska ta alla tillfällen att öva så att hon ska bli bättre för att han tycker inte att det fungerar på jobbet. Det är liksom… ett rent absurd, kan man tänka. Om den här arbetsmyran själv hade flyttat till Ungern med sin familj skulle han plötsligt börja prata ungerska med sin fru.

Emil: Nej, det är vansinnigt…

Sofi: …och särskilt om man inte liksom faktiskt behärskar kanske det nya språket fullt ut, har man en familjär relation börjar man ju prata om ganska djupa saker och känslor och så där, det behöver man ju väldigt bra språkkunskaper.

Emil: Det finns ju ofta den här tron på att det är dåligt att gå på språkkurs för att få språkkurser där får man sitta och lära sig någon sorts skolspråk som inte existerar i verkligheten, nej, man ska ut och jobba och prata med folk. Då lär man sig den riktiga svenskan, är det många som tror och det är ju helt galet, helt absurt. Vad tror de att vi håller på med på språkkurserna? Tror man att vi lever i någon annan värld eller?

Sofi: Jag håller helt med om det här, att man ska gå på kurser, man ska gå i skolbänken. Men man brukar få en del motargument. Ett av de här, det är ju det här med barn går ju inte på kurs. Barn lär sig ju liksom själva ute i verkligheten.

Emil: Ja, men det är en helt annan sak om man är barn och om man är vuxen. Så är det också så att det är ju… barn lär sig snabbare så klart. Men det är också jobbigt för ett barn som hamnar i en helt ny språk.

Sofi: Men gör de det? Jag tänker ett barn som föds… ett barn… om man tänker efter ett år då har vi det här barnet kanske eventuellt börjat säga några få ord. Det är ju egentligen mycket mindre än vad vi förväntar oss av en svensk som har varit i Sverige ett år. Och jag menar… okej, en treåring - det kan vara… han kan väl uttrycka sig relativt okej liksom, men inte på, vad skulle man säga, en yrkesnivå så att den här personen kan diskutera fördelar och nackdelar med en viss lösning till ett problem.

Emil: Du har poänger där, men sen man måste också säga att talapparaten är inte utvecklad fysiskt.

Sofi: Nej, nej.

Emil: Men visst, men det har ju rätt i det. Sen beror också på barnets ålder - om man är under fem år då går det relativt fort att snappa upp det nya språket, då lär man sig det ungefär samtidigt som sitt första språk om man talar om simultant tvåspråkhet eller, ja, upp till tre års ålder. Men sen, mellan fem och åtta års ålder då tar det ganska lång tid att snappa upp det nya språket. Det går lättare sen när man är över åtta år när man börjar bli åtta, nio, tio, tolv år, för då har första språket satt sig och då kan man liksom lära sig… lära sig det nya språket.

Sofi: Men är det inte så också när man kommit upp lite, eller att man då har den här analytiska förmågan och kan börja se mönster och dra slutsatser och göra jämförelser med sin egen så att man har lite mer av ett metaspråketperspektiv som man då också som vuxen har och kan utnyttja om man går en kurs att man kan generalisera och dra slutsatser. Så tänker jag också, så när vi pratar om det här med barnen så är det väldigt mycket fokus på uttalet. Jag tänker barn som lär sig ett språk har ofta väldigt, väldigt fint uttal men kanske inte har ordförrådet eller komplexiteten som en vuxen har. Jag tror att ofta vi dömer ut vuxna som har lärt sig just på grund av uttalet medan de samtal som den här hållbarhetsredovisningskonsulten som har ett jättefint ordförråd och kanske ofta bättre än till och med jag då, men som har ett dåligt uttal. Då liksom… då försvinner allt annat bakom det här.

Emil: Ja, precis. Det är ju ett än själva firman som arbetsgivare och lekman inte ska bedöma språket för man stirra sig blind på uttalet alldeles för mycket. Och en annan sak är ju också detta: om man ska tro att man ska lära sig språket genom att vara bland folk och vara på jobbet, det är ju… vem ska hjälpa dig? Vem ska lära dig språket? För att det uppstår frågor hela tiden - varför heter det en bil men varför heter det ett hus eller ställe? Vad är det med grejen en och ett? Ja, det läs precis vad som skrevs. Men nu har jag som svensk äntligen fått lära mig det här med en och ett. Och då är det så att om det är samma i plural och singular, då är det ett. Så är det till ett hus, många hus, men även vad då? Är det ett äpple, många äpplen? Alltså folk… svenskar i allmänhet har ju liksom fantasier om hur språket fungerar som inte alls stämmer. När man kommer som utlänning och är det som säger det där med detsamma i plural singular så är det ett. Jaha, en lärare, många lärare? Det stämmer ju inte. Man behöver ju en expert som kan språket, som kan förklara hur det hänger ihop för det.

Sofi: Ett annat motargument mot det här att gå på kurs i stället för att, liksom, läras ut i den så kallade verkligheten är att många invandrare som man ser är studioovana, de kanske inte vet hur man tillgodogör sig en mer teoretisk kurs. Ja, vad tror du on det här?

Emil: Jo, men det är ju ett argument. En del har ju svårt att studera. Om man aldrig har studerat så vet man inte riktigt hur man gör och då… tänker de att det är lättare att lära sig genom av att prata med folk. Så kan det vara för vissa, men jag tycker att som lärare så är det min uppgift att hjälpa dem som är studioovana och lära dem studieteknik och tala om dem…

Sofi: Jag tänker där är nästan… för mig, för mig tycker jag det är sätt att inte som tvärtom att den studioovan kanske tycker det ännu svårare att slungas ut i en så kallad verklighet där man liksom ska analysera och räkna ut saker själv utan den personen kan göra mycket, mycket större behov av vägledning om hur man egentligen gör när man lär sig ett språk och, som du säger, prata om studieteknik och att man lär sig saker i rimliga portioner, på rätt sätt, och kanske kombinerar både… att skriva handlar inte bara om att skriva, utan skriva är också en metod för att, liksom, komma ihåg saker? Ja, det vet vi ju alla. Själv skulle vi komma ihåg listor och man skriver ner allt möjligt. Det måste man göra när man lär sig språk, man kan inte ha allt där i huvudet för då har man inte sett den här referensen, man kan gå tillbaka och titta på någonting.

Emil: Precis, det där hör det där igen, att det är att binda ena handen bakom ryggen. En gång så fick ett uppdrag att jag skulle vara någon sorts spansklärare för sexåringar som inte kunde läsa eller skriva på någon friskola som hade det som sin idé. Det var ju helt omöjligt, upptäckte jag, för att om jag inte kan skriva ner nånting alls då är det bara här ‘repeat after me…', ‘säg så här … hola, hola', så skulle du försöka komma ihåg det tio minuter senare. Det är omöjligt. Det är svårt att lära sig ett språk utan att kunna skriva.

Sofi: Ja, precis. Om man kommer tillbaka till barn och så där, då är det ju faktiskt också väldigt mycket repetitiva moment - man sjunger sånger och ramsor och sådär. Det är ju också för att man snappar inte upp så där helt enkelt, utan man behöver vägledning och någon slags metodik eller struktur i det man gör.

Emil: Exakt. Det var det enda som funkade med sexåringar. Det var sjunga sånger vi föräldrar kunde göra.

Sofi: Där kan man komma ihåg någonting.

…

Sofi: Hur lär man sig det svenska för att jobba och när ska man börja jobba? Tycker du?

Emil: Ja, det finns en fantasi om att folk ska ut i arbete så fort som möjligt. Det här är en sådan här politiker dröm att då kommer man ut i verkligheten och lär sig språket. Det klart är bra att få ett jobb så att man får en egen lön och så vidare och får en bra självkänsla, men att hamna på en praktikplats, en arbetsplats när du kan inte ett ord är extremt svårt. Tänk dig själv att du plötsligt är i Kina och nu så ska du jobba här på en restaurang. Alltså… du kan inte ett ord. Du ska jobba. Lär dig språket medan du jobbar! Det är ju extremt mycket begärt. Och det som händer då är att man skickas ut på praktik och så har man kanske gå på SFI om någon dag i veckan, och sedan är man på sin praktikplats och på praktiken pratar man lite grann. Man säger kanske ‘hej', ‘hej då'.

Sofi: Jag var på en föreläsning när man pratade om att det var många som, så att säga, som gick på en SFI kurs och sedan kom ut i arbetslivet och då upptäckte man att när de hade jobbat ett antal månader så hade den språknivån sjunkit, att de hade stimulerat så pass lite i sin arbetsmiljö. De hade förlorat ganska mycket av de språkkunskaperna som de hade fått under kursen tidigare.

Emil: Men det finns en numera känd avhandling av Karin Sandwall där hon mätte några som var på praktik, hur mycket svenska de talade, alltså hur mycket de hade rätt tal själva, hur mycket interaktion med någon annan på svenska. Kan du gissa hur mycket per dag som de talade svenska? Den som talade mest svenska av de här fyra…

Sofi: Pratar vi minuter tror jag här.

Emil: Hur många minuter?

Sofi: Då säger jag… tjugo per dag?

Emil: Om jag inte minns helt fel, så den som talade mest talade 2 minuter per dag.

Sofi: Nejjj… det är ju chockerande faktiskt. Jag undrar om det här egentligen grundar sig i någon, liksom, moral fråga att man tycker att invandrare ska göra rätt för sig, inte sitta här liksom och lata sig plugga, utan… gå att jobba och betala skatt och så där?

Emil: Ja, kanske delvis, det tror jag, men jag tror också det att man har märkt att SFI inte riktigt är så bra som det borde vara. Folk går på SFI för länge, de lär sig inte språket ändå, de får inget jobb ändå, och då har man hittat på till exempel att det här med det… de har inte lärt sig rätt svenska, de vet inte hur man pratar med folk, de måste gå på praktik. Eller så hittar man på att när även de har lärt sig fel ord, vi ska ha kurser i yrkessvenska i stället och då får man gå på någon sorts yrkessvenskakurs från första dagen. Men…

Sofi: Då kan man väl klargöra att det finns olika typer av SFI - det finns Svenska För Invandrare som är, liksom, standard kursen som de flesta…