A3: Språk på jobbet: hur mycket svenska måste man kunna? (1)
Emil: Det var en utländsk läkare som frågade mig om jag var uppstoppad.
Men han menade förstoppning.
INTRO
Lysande Lagom
Emil: Välkommen till Lysande Lagom. En podd om svensk kultur, svenskt språk och om att lära sig svenska. Jag heter Emil Molander, jag är lärare i svenska som andraspråk.
Sofi: Och jag heter Sofi Tegsveden Deveaux och jag driver företaget Bee Swedish som ger kurser i svenska och svenskhet. Välkommen!
Emil: Du träffar ganska många olika yrkesgrupper i ditt jobb.
Sofi: Ja, precis, så jag har ju väldigt många kurser i svenska och framförallt till företagen som är mina kunder och jag ger deras arbetstagare kurser och ofta då kurser som är anpassade till deras yrkesområden.
Emil: Vad för typiska yrkena?
Sofi: Jag jobbar ju i Stockholm så det är väldigt mycket IT folk som är mjukvaruutvecklare och ingenjörer av olika slag. Sen har jag ganska många arkitekter, en del civilekonomer eller marknadsförare. Jag har en del sjukvårdspersonal. Vad jag gillar med att jobba med yrkesgruppen är att det att jag får lära känna folk från olika expert områden och att de sedan delar med sig. Det blir ofta att de pratar om sitt jobb och jag hjälper dem att uttrycka sig på jobb och jag måste göra research, hitta artiklar och texter och ord och så där som knyter an till det de gör och det som är så roligt för mig att jag får lära mig jättemycket om det dem håller på med och det finns ju alla möjliga människor. Jag hade någon expert på, sa papier maché och höll på liksom professionellt att göra drakar av det som sålde vad skulle jag aldrig intresserat mig för annars så tvinga sig in med det här och lära mig dessa tekniker.
Emil: Då får du krav från en arbetsgivare, då på papier maché fabrik.
Sofi: Hon var i ett eget företag.
Emil: Ok jag förstår. Men den här Kalle här från Ungern, han måste lära sig att programmera på svenska. Nej, men han måste kunna svenska i jobbet.
Sofi: [namn] från Indien?
Emil: Ja, just det. Kan du någonting om programmering och vad man säger då? Vad saker heter eller hur du går tillväga?
Sofi: Nu har jag lärt mig ganska mycket och just programmering brukar sällan vara behov av att kunna själva, liksom programmeringsarbetet, utan då är det ju mer fokus på andras. För många svenskar använder engelska även när de sitter och programmerar. Det är liksom ett universellt språk, men däremot finns det ofta ett stort behov av att kunna samarbeta och kommunicera både internt och externt och att programmera ofta internt att bygga upp samarbetsförmågan genom språket.
Emil: Så det är inte, liksom, den speciella yrkes terminologin egentligen, utan det är liksom någon mer allmän yrkessvenska eller?
Sofi: Ja, precis. Det handlar om vad jag måste göra för ofta har jag arbetsgivaren som har ingen koll alls utan de tycker liksom de. Men det här är inte tillräckligt bra som får jag försöka lista ut vad det är som inte funkar. Ibland kan det vara till exempel att någon person helt enkelt upplevs som ganska otrevlig i gruppen och det är ju egentligen sällan någonting som är liksom personligt utan du… personen behöver…
Emil: …det är inte det…
Sofi: …det kan vara personligt såklart, men ofta är en språklig eller kulturell sak. Den här personen som inte riktigt vet hur han ska kommunicera med de andra svenskarna och… eller känner sig väldigt blyg och inte vågar kommunicera utan blir väldigt tillbakadragen. Då kan det ju vara lätt att åtgärda genom språkliga verktyg för att fungera i gruppen.
Emil: Ja, jag tycker ofta det kan vara så här att om om när någon som är blyg och tystlåten så är det oftast att de inte vet vad de ska säga. De har inte några ord och då blir man tyst och blyg i stället och framstår som otrevliga.
Sofi: Ja, eller? Det kan också vara att den personen inte förstår vad de andra säger, och liksom nickar och låtsas förstå, men inte förstår.
Emil: Men det är just någon sorts allmän språkkurs man har med bara…
Sofi: Sedan jobbade jag ganska länge har med kärnkraftsingenjör låtit väldigt avancerat och jag lärde mig ganska mycket om kärnkraften höll på med bränsle, bränsle, behållare till olika av olika slag och det var väldigt viktigt att det var rätt dimensioner och så där. Men vad var hon egentligen konkret gjorde på jobbet är bara att hon skrev rapporter. De här rapporterna är väldigt viktiga. Det är nästan som ett juridiskt dokument att de måste vara väldigt tydliga, att man säger en sak och inte är tvetydlig på något sätt, vad liksom landade i vad hon behövde bli väldigt, väldigt bra på struktur. Alltså att strukturera språket, använda sambandsord som till exempel däremot, eller dessutom, tydligen, alltså den typen av ord på rätt sätt.
Emil: Ja, jag tycker det ofta är så där att det är de där namnen på olika bränsle behåller det… de går ganska bra att lära sig själv som de kunde ha säkert redan. De hade liksom sätt att ha det där måste motsvara det här objektet på mitt språk.
Sofi: Precis.
Emil: Sa när det där är substantiv som den här saken, vad heter den? Det är mycket lättare. Det svårare är ju än att få ihop det.
Sofi: Precis. Hur man ska se ut, vad som är vår och när man kommer in på en arbetsplats för en person som redan jobbar, den får ju redan… den personen får redan språklig support från medarbetare och den… som svensk medarbetare så är det ganska lätt att förklara terminologi att man kan slå upp en Wikipedia artikel eller visa på en bild eller… alltså det går ganska lätt att förklara det i enkla ord. Men med det som ofta den här svenska medarbetaren saknar innehar metaspråkliga kompetensen, att han eller hon kan se lite bortom just orden. Vad är det som egentligen inte fungerar?
…
Sofi: Jag har ju en hållbarhetsredovisningskonsult också och han har varit i Sverige..
Emil: Så klart som han har
Sofi: …i snart tio år. Han är en otroligt duktig så han kan ju i princip alla ord på svenska. Han jobbar också väldigt mycket med juridiska texter. Och där fick jag också göra en felsökning. Varför upplevde han att det … är hans eget företag upplever att det är någonting som inte funkar och vad vi kom fram till är att han han kan inte uttala sammansatta ord inklusive då, som sin egen titel som hållbarhetsredovisningskonsult.
Emil: Just det. Det ska vara betoning i början och slutet av HÅLLbarhetsredovisningskonSULT. Det är inte så himla självklart.
Sofi: Det är inte så himla självklart och det är många av den typen. Liksom klimatmål, Kyotoavtalet… Så många ord som är och återkommer i hans jobb som han inte kunde uttala. Det blir jättejobbigt.
Emil: Ja, det där är ofta en sådan här sak, det märker jag också. De sammansatta orden, vi går till dem.
Sofi: Ska vi förklara för för den är inte insatta lyssnare vad ett sammansatt ord är?
Emil: Ja, men det är ett ord som består i sin tur av andra ord som satt ihop som hållbarhet, redovisning och konsult, man setter upp ett ord med en väldigt speciell betoning på svenska som dock varierar i olika dialekter. Men jag brukar ju säga att det ska låta nu finns här [*demonstrerar betoning*] hållbarhetsredovisningskonsult som gäller inte om man bor i Skåne då. Men när det gäller det i Stockholm eller?
Sofi: Ja, det gäller i Stockholm och dessutom betoningen vilka ljud som är långt att… För många, till exempel italienare som hör till den engelska monoton betoning eller gör det liksom någonting som blir långt på fel ställe blir hållbArhetsrEdovIsningskonsult att… liksom betoningen blir helt fel och det är helt omöjligt för svenska öron att lista ut vad den här personen säger.
Emil: Alltså betoningen är väldigt viktigt och just det att det aldrig får vara mer än två långa betonade ord. Det får inte vara hållbarhetsredovisningskonsult. Så det blir konstigt då det ska vara första och sista hållbarhets och då är dom andra på samma ton: ‘hållbarhetsredovisnings kon de de de de… suuult' och det tar lite tid att lära sig en del och tror inte på när man kan berätta det för dem heller.
Sofi: …och inte svenska det heller.
Emil: Nej, vi arbetar i motvind.
…
Sofi: Men hur vet man som arbetsgivare om en sökande till ett jobb har rätt förkunskaper i språket?
Emil: Ja, jag tycker att man inte riktigt vet det. Det är svårt som lekman att bedöma språk… det är klart. Du kan sitta och prata med en människa och då kan du tycka att det här fungerar. Men det beror ju…. För det första beror det på vad du pratar om. Jag får ofta i uppgift att landstinget anställer en läkare. Så vill de veta. Men hur är språket? Då tar de in mig. I stället för att göra det med den själv så kommer jag dit och så träffar jag personer och så pratar vi ‘jaha, varifrån kommer du?' Men det går jättebra. Han berättar om sin utbildning och vad de gör. Sedan ställer jag en sådan här fråga ‘Jaha, men kan du förklara vad högt blodtryck är för någonting? Hur ska man behandla högt blodtryck?' och då börjar [*stamning*], alltså språket tar stopp, det börjar staka sig inte samma flyt, de har inte ordförrådet, de vet inte hur de ska uttrycka sig. Det är som om man jobbar som arbetsgivare bara sitter och pratar om privatlivet eller något, då kan man tycka att det är hur bra som helst. Men man har inte testat en svårare situation.
Sofi: Ja, precis. Det finns ju en annan sak: är det många som måste söka ett jobb? Jag hjälper ju också folk att förbereda sig för intervju, där att man har pluggat in svar på liksom ganska förutsägbara frågor som de frågor ‘vad har du jobbat med tidigare?' då har man varit in med en monolog.
Emil: Man har en harang…
Sofi: Så det är inte bara svåra saker utan nu har oväntade frågor också som kan få en att tappa. Då måste man vara spontan och, så att säga, plocka ihop orden och formulera sig själv. Och då är det väl så att man…
Emil: Precis. Ju men det är dels det och sedan även skriftligt. Där är det klart att som arbetsgivare kan man ju skriva privata brev och skriva om det här, men det beror också på hur man tycker också man ska ta till som är professionell. Lärare som utbildar de här, att de kan göra en uppgift där man får visa prov på språk på en högre nivå. Om du behöver skriva rapporter som förklarar hur saker och ting hänger ihop eller vad liksom vilka slutsatser det ska leda helt, men då måste man visa att man kan skriva den typen av text också. Det går inte att skriva vad det gjorde i helgen och allt är korrekt, men det är mycket svårare att skriva om någonting komplicerat.
Sofi: Precis. Det är intressant…. Alltså jag har många arbetsgivare när de anlitar mig, men de kan väl inte skriva. Det finns väl inget behov av att skriva utan vi ska fokusera på att prata… Det verkar nästan som jag upplever att det finns en allmän trend, att man börjar se det här skriftliga språket som väldigt sekundärt och att det är liksom viktigare på något sätt att personen ska prata och att man också kommer in att man börjar prata svenska snabbare om man bara fokuserar på att prata.
Emil: Ja, det är en jättevanlig missuppfattning att det viktigaste är att man kan prata, men det man behöver inte - man ska inte sitta och lära sig grammatik utan man ska bara prata. Och så tror folk att det liksom är bra. Jag hade… jag träffade en människa som har bott 30 år i Sverige och jobbar som lärare och hon ångrade så att hon inte hade lärt sig språket ordentligt från början, hon hade inte lärt sig skriftspråk. Hon pratar ju bra och ett stort ordförråd kan uttrycka vad hon vill. Men i skrift så har han jättesvårt. Hon säger ‘Så när jag skriver brev till mina elevers föräldrar, då måste jag be min egen dotter att korrläsa, för jag vill inte framstå som mindre vetande i föräldrarnas ögon eller framstå som att jag har liksom dåligt språk och inte vet vad jag håller på med' och det tyckte jag var som en sorg för henne.