×

We use cookies to help make LingQ better. By visiting the site, you agree to our cookie policy.


image

Harry Potter ja viisasten kivi, Ensimmäinen luku (2/10): Poika joka elää

Ensimmäinen luku (2/10): Poika joka elää

Kun herra ja rouva Dursley heräsivät sinä ankeana harmaana tiistaina, jolloin tarinamme alkaa, mikään pilvisessä taivaassa ei enteillyt outoja ja arvoituksellisia tapahtumia, jotka pian kuitenkin alkoivat kautta maan. Herra Dursley hyräili valitessaan tylsimmän solmionsa töihin ja rouva Dursley lörpötti iloisesti kammetessaan parkuvaa Dudleyta syöttötuoliin.

Kumpikaan ei huomannut, kun iso lehtopöllö liihotti ikkunan ohi.

Kello puoli yhdeksältä herra Dursley otti salkkunsa, suukotti rouvaansa poskelle ja yritti antaa pojalleenkin läksiäisiksi pusun, mutta osui ohi koska Dudley oli saanut kiukkukohtauksen ja paiskoi parastaikaa muroja seinille. “Pikku vintiö”, herra Dursley hörähti astuessaan ovesta ulos. Hän meni autoonsa ja peruutti nelosen pihatieltä kadulle.

Kadunkulmassa hän huomasi ensimmäisen omituisen merkin–kissan lukemassa karttaa. Kesti hetken ennen kuin hän tajusi, mitä oli nähnyt–sitten hän heilautti äkkiä päätään ja katsoi uudestaan. Likusteritien kulmauksessa oli kyllä juovikas kissa, mutta missään ei näkynyt karttaa. Mitä hän oikein oli ajatellut? Hän räpytti silmiään ja tuijotti kissaa. Kissa tuijotti takaisin. Käännyttyään kulmasta ja ajaessaan eteenpäin herra Dursley tarkkaili kissaa taustapeilistä. Nyt se luki Likusteritien nimikilpeä–ei, sehän vain katsoi kilpeä, sillä kissat eivät osaa lukea sen paremmin karttoja kuin kilpiäkään. Herra Dursley ravisti päätään ja pudisti kissan mielestään. Ajaessaan kohti kaupunkia hän ei ajatellut muuta kuin isoa poratilausta, jonka hän toivoi sinä päivänä saavansa.

Mutta kaupungin laidalla porat pyyhkiytyivät hänen mielestään. Istuessaan tavallisessa aamuruuhkassa hän ei voinut olla huomaamatta, että liikkeellä näytti olevan erikoisen paljon omituisesti vaatetettuja ihmisiä. Ihmisiä viitoissa. Herra Dursley ei voinut sietää hassusti pukeutuvia ihmisiä–mitä rynttyitä nuorilla näkikään! Hän oletti, että tämä oli taas uusi typerä muoti. Hän rummutti sormillaan ohjauspyörää ja hänen katseensa osui kummajaisjoukkioon, joka seisoi melko lähellä häntä. He kuiskivat kiihtyneinä keskenään. Herra Dursleyta raivostutti kun hän huomasi, etteivät kaikki kummajaiset olleetkaan nuoria. Hyvänen aika, tuokin mies oli varmasti häntä vanhempi ja silti pukeutunut smaragdinvihreään viittaan! Että kehtaakin! Mutta sitten herra Dursleyn mieleen johtui, että tämä taisikin olla jokin älytön mainostemppu–nuo ihmiset keräsivät tietysti rahaa johonkin tarkoitukseen... aivan, niinpä tietysti. Liikenteen virta lipui eteenpäin ja tuokion kuluttua herra Dursley saapui Grunningsin pysäköintialueelle, ja silloin hän ajatteli taas pelkkiä poria.


Ensimmäinen luku (2/10): Poika joka elää Kapitel 1 (2/10): Der Junge, der lebt Κεφάλαιο 1 (2/10): Το αγόρι που ζει Chapter One (2/10): The Boy Who Lived 第1章(2/10):生きる少年 Rozdział 1 (2/10): chłopiec, który żyje Capítulo 1 (2/10): o rapaz que vive Глава 1 (2/10): мальчик, который живет Kapitel ett (2/10): En pojke som lever

Kun herra ja rouva Dursley heräsivät sinä ankeana harmaana tiistaina, jolloin tarinamme alkaa, mikään pilvisessä taivaassa ei enteillyt outoja ja arvoituksellisia tapahtumia, jotka pian kuitenkin alkoivat kautta maan. Όταν ο κύριος και η κυρία Ντάρσλεϊ ξύπνησαν την θλιβερή γκρίζα Τρίτη που αρχίζει η ιστορία μας, τίποτα στον συννεφιασμένο ουρανό δεν προμήνυε τα παράξενα και μυστηριώδη γεγονότα που σύντομα θα ξεκινούσαν σε όλη τη χώρα. When Mr. and Mrs. Dursley woke up on the dull, gray Tuesday our story starts, there was nothing about the cloudy sky outside to suggest that strange and mysterious things would soon be happening all over the country. När herr och fru Dursley vaknade den där dystra grå tisdagen när vår berättelse börjar, förutsade ingenting på den molniga himlen konstiga och gåtfulla händelser som snart började i hela landet. Herra Dursley hyräili valitessaan tylsimmän solmionsa töihin ja rouva Dursley lörpötti iloisesti kammetessaan parkuvaa Dudleyta syöttötuoliin. Ο κύριος Ντάρσλεϊ μουρμούριζε καθώς διάλεγε την πιο βαρετή γραβάτα του για τη δουλειά και η κυρία Ντάρσλεϊ φλυαρούσε ευτυχισμένη καθώς έβαζε τον Ντάντλεϊ που έκλαιγε στο καρεκλάκι. Mr. Dursley hummed as he picked out his most boring tie for work, and Mrs. Dursley gossiped away happily as she wrestled a screaming Dudley into his high chair. Mr Dursley hümmögött, miközben kiválasztotta legunalmasabb nyakkendőjét a munkához, Mrs Dursley pedig boldogan fecsegett, miközben a síró Dudley-t az etetőszékbe ültette. Mr. Dursley nynnade när han valde sin tråkigaste slips för jobbet, och Mrs. Dursley jublade glatt när han vevade ner den uttorkade Dudleyen i barnstolen.

Kumpikaan ei huomannut, kun iso lehtopöllö liihotti ikkunan ohi. Κανείς τους δεν πρόσεξε όταν μια κουκουβάγια πέρασε από το παράθυρο. None of them noticed a large, tawny owl flutter past the window. Ingendera märkte det när en stor uggla växte förbi fönstret.

Kello puoli yhdeksältä herra Dursley otti salkkunsa, suukotti rouvaansa poskelle ja yritti antaa pojalleenkin läksiäisiksi pusun, mutta osui ohi koska Dudley oli saanut kiukkukohtauksen ja paiskoi parastaikaa muroja seinille. Στις οκτώ και μισή, ο κύριος Ντάρσλεϊ πήρε τον χαρτοφύλακά του, φίλησε τη σύζυγό του στο μάγουλο και προσπάθησε να αποχαιρετήσει με ένα φιλί και τον γιο του, αλλά δεν τα κατάφερε γιατί ο Ντάντλεϊ είχε ξεσπάσει και πετούσε δημητριακά στους τοίχους. At half past eight, Mr. Dursley picked up his briefcase, pecked Mrs. Dursley on the cheek, and tried to kiss Dudley good-bye but missed, because Dudley was now having a tantrum and throwing his cereal at the walls. Klockan halv tio tog Mr. Dursley sin portfölj, kysste sin dam på kinden och försökte ge sin son en farväl rumpa också, men det slog förbi eftersom Dudley hade fått ett utbrott och stänkte flingor på väggarna. “Pikku vintiö”, herra Dursley hörähti astuessaan ovesta ulos. "Παλιόπαιδο", αναφώνησε ο κ. Ντάρσλεϊ καθώς έβγαινε από την πόρτα. “Little tyke,” chortled Mr. Dursley as he left the house. "Liten vinsch," morrade Mr. Dursley när han klev ut genom dörren. Hän meni autoonsa ja peruutti nelosen pihatieltä kadulle. Μπήκε στο αυτοκίνητό του και βγήκε από το δρομάκι στο δρόμο. He got into his car and backed out of number four’s drive. Han satte sig i sin bil och svängde av Nelonens uppfart in på gatan.

Kadunkulmassa hän huomasi ensimmäisen omituisen merkin–kissan lukemassa karttaa. Σε μια γωνία του δρόμου, εντόπισε το πρώτο παράξενο σημάδι - μια γάτα που διάβαζε έναν χάρτη. It was on the corner of the street that he noticed the first sign of something peculiar — a cat reading a map. I gathörnet lade han märke till den första konstiga skylten - en katt som läser en karta. Kesti hetken ennen kuin hän tajusi, mitä oli nähnyt–sitten hän heilautti äkkiä päätään ja katsoi uudestaan. Του πήρε μια στιγμή για να συνειδητοποιήσει τι είχε δει - μετά κούνησε ξαφνικά το κεφάλι του και κοίταξε ξανά. For a second, Mr. Dursley didn’t realize what he had seen — then he jerked his head around to look again. Det tog en stund för honom att inse vad han hade sett - sedan skakade han plötsligt på huvudet och tittade igen. Likusteritien kulmauksessa oli kyllä juovikas kissa, mutta missään ei näkynyt karttaa. Στη γωνία του δρόμου του λικέρ υπήρχε μια γάτα, αλλά πουθενά δεν υπήρχε χάρτης. There was a tabby cat standing on the corner of Privet Drive, but there wasn’t a map in sight. Det låg en strimmig katt i hörnet av lakritsvägen, men kartan syntes ingenstans. Mitä hän oikein oli ajatellut? Τι σκεφτόταν; What could he have been thinking of? Vad exakt tänkte han på? Hän räpytti silmiään ja tuijotti kissaa. Ανοιγόκλεισε τα μάτια και κοίταξε τη γάτα. Mr. Dursley blinked and stared at the cat. Han blinkade och stirrade på katten. Kissa tuijotti takaisin. Η γάτα κοίταξε πίσω. It stared back. Katten stirrade tillbaka. Käännyttyään kulmasta ja ajaessaan eteenpäin herra Dursley tarkkaili kissaa taustapeilistä. Στρίβοντας στη γωνία και συνεχίζοντας την οδήγηση, ο κύριος Ντάρσλεϊ παρακολούθησε τη γάτα στον καθρέφτη. As Mr. Dursley drove around the corner and up the road, he watched the cat in his mirror. När han svängde av hörnet och körde fram, tittade Mr. Dursley på katten från backspegeln. Nyt se luki Likusteritien nimikilpeä–ei, sehän vain katsoi kilpeä, sillä kissat eivät osaa lukea sen paremmin karttoja kuin kilpiäkään. Τώρα διάβαζε την πινακίδα στην οδό Likusterit - όχι, απλά κοίταζε την πινακίδα, γιατί οι γάτες δεν μπορούν να διαβάσουν χάρτες, όπως δεν μπορούν να διαβάσουν πινακίδες. It was now reading the sign that said Privet Drive — no, looking at the sign; cats couldn’t read maps or signs. Nu läste den typskylten för Likusteritie - nej, den tittade bara på plattan, för katter kan inte läsa kartor bättre än de kan. Herra Dursley ravisti päätään ja pudisti kissan mielestään. Ο κύριος Ντάρσλεϊ κούνησε το κεφάλι του και έδιωξε τη γάτα από το μυαλό του. Mr. Dursley gave himself a little shake and put the cat out of his mind. Mr. Dursley skakade på huvudet och skakade kattens sinne. Ajaessaan kohti kaupunkia hän ei ajatellut muuta kuin isoa poratilausta, jonka hän toivoi sinä päivänä saavansa. Καθώς οδηγούσε προς την πόλη, το μόνο που σκεφτόταν ήταν η μεγάλη παραγγελία για γεώτρηση που ήλπιζε να πάρει εκείνη την ημέρα. As he drove toward town he thought of nothing except a large order of drills he was hoping to get that day. När han körde mot staden tänkte han inte på något annat än den stora borrorder han hoppades få den dagen.

Mutta kaupungin laidalla porat pyyhkiytyivät hänen mielestään. Αλλά στα περίχωρα της πόλης, οι ασκήσεις είχαν σβηστεί από το μυαλό του. But on the edge of town, drills were driven out of his mind by something else. Men i utkanten av stan var borrarna utplånade, tänkte han. Istuessaan tavallisessa aamuruuhkassa hän ei voinut olla huomaamatta, että liikkeellä näytti olevan erikoisen paljon omituisesti vaatetettuja ihmisiä. Καθώς καθόταν στη συνηθισμένη πρωινή κίνηση, δεν μπορούσε να μην παρατηρήσει ότι φαινόταν να κυκλοφορεί ένας εξαιρετικός αριθμός παράξενα ντυμένων ανθρώπων. As he sat in the usual morning traffic jam, he couldn’t help noticing that there seemed to be a lot of strangely dressed people about. När han satt i den vanliga morgonrusningen kunde han inte låta bli att märka att det verkade vara ett särskilt stort antal konstigt klädda människor i rörelse. Ihmisiä viitoissa. Άνθρωποι με κάπες. People in cloaks. Människor i kappor. Herra Dursley ei voinut sietää hassusti pukeutuvia ihmisiä–mitä rynttyitä nuorilla näkikään! Ο κύριος Ντάρσλεϊ δεν μπορούσε να αντέξει τους ανθρώπους που ήταν ντυμένοι αστεία - τι όχλο λιντσαρίσματος είδε! Mr. Dursley couldn’t bear people who dressed in funny clothes — the getups you saw on young people! Mr. Dursley kunde inte stå ut med folk som var klädda på ett lustigt sätt - vilket bråttom de unga såg! Hän oletti, että tämä oli taas uusi typerä muoti. Υπέθεσε ότι επρόκειτο για άλλη μια ανόητη μόδα. He supposed this was some stupid new fashion. Han antog att detta återigen var ett nytt dumt mode. Hän rummutti sormillaan ohjauspyörää ja hänen katseensa osui kummajaisjoukkioon, joka seisoi melko lähellä häntä. He drummed his fingers on the steering wheel and his eyes fell on a huddle of these weirdos standing quite close by. Han trummade på ratten med fingrarna och hans blick träffade en skara missfoster som stod ganska nära honom. He kuiskivat kiihtyneinä keskenään. They were whispering excitedly together. De viskade upphetsat till varandra. Herra Dursleyta raivostutti kun hän huomasi, etteivät kaikki kummajaiset olleetkaan nuoria. Mr. Dursley was enraged to see that a couple of them weren’t young at all. Mr. Dursley blev upprörd när han insåg att inte alla freaks var unga. Hyvänen aika, tuokin mies oli varmasti häntä vanhempi ja silti pukeutunut smaragdinvihreään viittaan! Why, that man had to be older than he was, and wearing an emerald- green cloak! Kära tid, den mannen måste ha varit äldre än han och fortfarande bar en smaragdgrön dräkt! Että kehtaakin! The nerve of him! Det är rätt! Mutta sitten herra Dursleyn mieleen johtui, että tämä taisikin olla jokin älytön mainostemppu–nuo ihmiset keräsivät tietysti rahaa johonkin tarkoitukseen... aivan, niinpä tietysti. But then it struck Mr. Dursley that this was probably some silly stunt — these people were obviously collecting for something... yes, that would be it. Men så kom det till Mr. Dursleys sinne att det här måste vara någon nonsens reklamgimmick - de människorna samlade förstås in pengar för något syfte ... helt klart. Liikenteen virta lipui eteenpäin ja tuokion kuluttua herra Dursley saapui Grunningsin pysäköintialueelle, ja silloin hän ajatteli taas pelkkiä poria. The traffic moved on and a few minutes later, Mr. Dursley arrived in the Grunnings parking lot, his mind back on drills. Trafikflödet flög framåt och efter ett ögonblick anlände Mr Dursley till parkeringen i Grunnings, och då tänkte han igen på en övning.