Kapitel 4 : Flykten från borgen
29 juni — Greven sa att jag kan lämna borgen i morgon. Jag bönade om att få åka i dag, men när han öppnade dörren stod där en vargflock som morrande blockerade min väg till friheten. Jag hade inget annat val än att stanna.
Senare hörde jag viskande röster vid min dörr, och sedan hörde jag greven lågmält säga ”Ha tålamod! I morgon kväll blir han er!”
På morgonen var huvudingången låst igen. Utom mig tog jag mig till kapellet. Dracula låg i sin låda med jord, men en fruktansvärd förändring hade skett. Han såg ut som om han hade återfått sin ungdom. Hans vita hår var mörkt, hans vanligtvis bleka hy var rosig och hans mun var fläckad med färskt blod. Han låg stilla, som en fet, blodfylld igel. Jag insåg att jag genom att hjälpa honom att köpa Carfax hade blivit en del av hans plan att sätta skräck i London. Tanken drev mig till vansinne. Jag grabbade tag i en spade för att hugga av hans huvud. Plötsligt vändes hans huvud mot mig och hans ögon öppnades. Jag missade, men spaden gjorde ett djupt hack i grevens panna innan lådans lock slog igen med en smäll. Jag flydde till mitt rum och hörde romerna ta med sig Dracula och lådorna med jord. Jag lämnades ensam i borgen, i väntan på de fasansfulla kvinnorna som skulle tömma mig på blod. Jag tänker klättra utmed fasaden och möta vargarna. Jag vägrar vänta här på min död.