De kriminella | Hitta hem - ep15

Vem är han egentligen?

-Alltså, förstår du? -Ugglan Ulla är underbar. Hej, du har kommit till Göran Hedlund. Lämna ett meddelande. Ja, det är Martina igen.

Varför svarar du inte i telefon? Jag behöver prata med dig. -Aj! Vad du skräms! -Förlåt. -Vad gör du? -Jag ringer lite, bara. -Är allt okej? -Nej, jag tror faktiskt inte... Jag har aldrig sett mina föräldrar så arga och besvikna. -De vill nog inte ens prata med mig. -Jamal... -De kommer att ändra sig. -Ja, kanske. Det är bra att du talade om sanningen. Jag är stolt över dig. -Tack. Ska vi ta en kaffe? -Jag måste fixa en grej först. -Jag ringer dig sen. -Okej. Vi ses. Jag är en envis människa.

Jag ger mig inte förrän jag har fått svar på mina frågor. Göran! Vi måste prata. Varför svarar du inte när jag ringer? -Jag har väl haft mycket att göra. -Sluta. Vad är det du inte berättar? -Varför ska jag inte träffa pappa? -Det är för din egen skull, Martina. -För min egen skull? -Släpp det nu. Konrad är inte den du tror. Jag är ledsen, men jag måste iväg nu. -Nämen... Vad håller du på med? -Jag har undrat i hela mitt liv! Jag flyttade till det här kalla skitlandet för att hitta honom! -Snälla Martina... -Håll käften och lyssna! Sen jag kom hit har jag letat efter pappa dygnet runt. Jag är desperat! Jag kan inte gå vidare med mitt liv om jag inte får veta sanningen! Vem fan är du att bestämma vad jag ska få veta eller inte? När jag och Konrad var unga var vi inga bra människor. -Okej. -Vi begick brott. -Vi lurade folk på pengar. -Gjorde ni? Och Konrad var väldigt duktig på det.

-Min pappa? -Ja. Konrad var charmig och såg bra ut-

-så vi valde ut rika tjejer som Konrad låtsades bli kär i. Han lurade dem att låna ut pengar.

-Så ni var alltså kriminella? -Ja. Jag skötte planeringen och ekonomin och Konrad lurade tjejerna. Fy fan, vilka jävla svin!

-Så min mamma var bara... -Ja, men hon förstod vad vi gjorde. Men allt det där var länge sen. Vi åkte fast och satt i fängelse. Sen slutade vi med dumheterna.

Jag blev lärare och Konrad skaffade familj. En fru och två barn. Och bytte efternamn.

Jag vet inte vad jag ska säga.

Ibland är det bra att vara envis-

-men det är inte alltid man får de svar som man vill ha. Det verkar som att alla har problem.

Ylva tror att en psykolog kan hjälpa.

Okej, Ylva. När du sökte hit berättade du att du är stressad. Att du inte hinner med allt och att du mår dåligt. Precis.

Har du höga krav på dig själv?

Ylva?

Ja, men jag måste hjälpa mina elever.

-Ja, men... -Karim är rädd för tandläkaren. Då måste jag följa med dit. Och Nadimas dotter har dansuppvisning. Sen har jag jättemycket på jobbet nu.

En kollega anmälde mig till rektorn fast jag inte har gjort nåt fel. Och hon...

-Ylva, inte nu. -Jag måste ta det här. -Nej, inte nu. -Hej, Feruz. Hur gick det? Absolut.

Ja, självklart.

Ja, Konrad Rosén.

Hallå? Är det nån där?

Hallå?

Textning: Gabriella Eseland Iyuno Media Group för UR