Kapitel 6 : Ryktet om den... (5)
Men hur tror du det ska gå att försvara sig mot våld utan att du får använda våld?
Du måste ju följa reglerna och det är deras regler. Deras regler gäller härifrån och till Gnesta, så långt sträcker sig skolans lag och mot den lagen kan du inte göra någonting bara för att du kan hota med att misshandla dom på det där bestialistiska viset, bestialiska menar jag, det betyder djuriskt. Ändå kan du aldrig ställa upp med mera våld än hela Rådet eftersom det är dom som har makten och lagen på sin sida och det hjälper ingenting att säga att det är en taskig lag. Vi i realskolan kan ju inte ändra på den. Förresten måste jag börja gömma mina cigarretter på ett bättre ställe nu. Ja jag röker inte så mycket, det är mest för att det är förbjudet att röka som jag röker.
I protest skulle man kunna säga. I alla fall så har jag cigarretterna fasttejpade under skrivbordet, men fortsätter dom med såna här razzior så hittar dom paketet ganska snart. Jag får göra som dom som har åkt på tredje eller fjärde resan tjuvrökning, ha cigarretterna i en plastpåse i skogen tillsammans med tändstickor och Vademecum. Jo Vademecum använder man efteråt, så att det inte ska lukta rök om en när man kommer från skogen. Fast man måste ju hitta på ett bättre sätt att göra motstånd än våld. Det måste finnas ett intellektuellt sätt att göra det i stället för att misshandla andra människor, har du aldrig tänkt på det?
Men Pierre, du tycks tro att jag är nån sorts sadist. Du får inte tro det, jag tycker inte alls att det är särskilt lustigt att slå andra killar så att dom får märken kvar i ansiktet för resten av sitt liv. När jag kom hit till det här plugget var jag dum nog att tro att jag skulle ha slagits för sista gången i mitt liv, nej kanske inte för sista gången men i alla fall. Ja och så blev det som det blev. Men vad skulle jag ha gjort? Vad skulle jag ha gjort i den där rutan, skulle jag ha gått in för att låtsas förlora efter lagom mycket stryk och sen krupit ut under mängdens hån och garv och sen bara väntat på nästa gång några idioter i tredje ring ville ha dit mej? Och vad skulle jag ha gjort nästa gång? Förstår du inte att jag åtminstone slipper peppisar och slipper rutan och slipper stryk från fjärderingare från och med nu? Du säger att då är i alla fall rådisarna kvar och det har du kanske rätt i.
Men om man får välja mellan rådisarna och bordscheferna och fjärderingarna å ena sidan och bara rådisarna å andra sidan så är det väl bättre med bara rådisarna? Sen är det en annan sak som du kanske inte riktigt förstår eftersom du vet så lite om våld. Inte heller för rådisarna kan det bli så lätt även om dom får. Det dom såg i rutan sitter i huvet på dom. Det är som om du tänker dej att du ska piska en bunden hund. Det kan du förstås göra så länge hunden är bunden, men vad händer om den sliter sig? Förstår du hur jag menar, väldet sitter i huvet på folk och inte så mycket i knytnävarna som du tror. Och om du vill veta vad jag tror så tror jag inte att jag kommer att slå någon enda kille mer så länge jag går kvar här. Vad jag försöker förklara är alltså att man kan använda våld för att slippa våld. Det kanske till och med är enda sättet ibland.
Allt det där låter rätt Erik fast ändå tror jag inte riktigt på det. Du försöker ställa dej själv utanför hela systemet på Stjärnsberg, du tror att det går att upphäva alla lagar som gäller peppisar och tjänst åt fjärderingarna. Men det kan ju bara leda till att rådisarna kommer att göra allt vad dom kan för att få in dej i fållan igen. För tänk om det hela skulle sprida sig i realskolan, tänk om fler än du plötsligt skulle börja vägra göra ärenden åt fjärderingarna och vägra ta emot peppisar. Dom skulle få överfullt med arrestanter och straffarbetare på helgerna så att arresterna inte räckte till och så att alla rådisarna fick stanna här över helgerna för att hålla igång straff arbetarna och det skulle dom nog inte tycka var så kul. Och blev det tillräckligt många som hade så många lördagsöndagar i svarta boken att dom inte längre hade något pris att betala för att käfta eller vägra så skulle hela systemet paja. Det är som när Indien blev fritt. Gandhi du vet. Jasså du har inte läst det där om Gandhi men då ska du låna en bok av mej så förstår du vad jag menar. Alltså om flera protesterar på en gång så kan det funka, men en ensam prins Valiant kan bara dra på sig själv en massa stryk från rådisar som kanske inte leder nån vart alls, varken för dej eller för rådisarna. Du kunde ju tala med dom i Facket, det är våra förtroendevalda i realskolan. Fast riktigt valda kanske dom inte är, egentligen är dom bara utnämnda av Rådet. I alla fall ska Facket ta vara på realskolans intressen gentemot Rådet. Det hela började för några år sen när några i realskolan gick och la anonyma klagobrev i ett litet fack på mösshyllan intill klassrum sex där rådet sammanträder. Sen blev det system och nu är det fem sex killar i realskolan som ska framföra våra klagomål över orättvisa domar och sånt. Kunde man få Facket att ställa upp på att få slut på exempelvis peppisarna så skulle det kanske gå. Du förstår vad jag menar va? Man måste använda andra metoder än våld om man ska slåss mot djävulskapet och man måste vara många lilleputtar på en gång om det ska gå. United we stand – divided we fall, som det står i Amerikas vapen.
Allt det där du säger, Pierre, låter rätt på det där konstiga sättet som när man svarar på frågor i historia och samhällskunskap till exempel och man vet att det man svarar är det svar som räknas som rätt fastän det ändå är något fel med det. På nåt sätt kan det också påminna om en tränare i fotboll som håller på med långa teorigenomgångar om placeringar hit och passningar dit och det låter rätt fastän man vet att det egentligen inte går till så utan bara är frågan om att tränga sig fram och skjuta bollen i mål och ha lite tur så att man får tillräckligt mänga lägen för att skjuta. Äh, det är säkert en dålig jämförelse eftersom du inte spelar fotboll. Men det du säger är bara teori, Pierre. Det låter snyggt och det låter rätt men för att det där skulle fungera så krävs det ju att dom där människorna ställer upp och då krävs det att dom inte är fega till exempel.
Eller att dom inte tror att dom har mer att vinna på att låta bli och där tror jag det spricker. I det gäng jag var med i trodde jag att alla var kompisar och att alla ställde upp för alla just därför att vi var kompisar. Men när det verkligen gällde så svek alla och skyllde på alla och försökte bara klara sig själva. Det krävs mod för att slåss, Pierre, och då menar jag inte bara sånt som att våga gå in i rutan utan det har att göra med att man måste vara bergis på att man har rätt också. Äh det här blir så konstigt så att jag inte vet om jag kan förklara vad jag menar. Men i alla fall så är dom flesta killar ganska fega i ett läge när dom ska välja mellan att bara hålla med den som är starkast, hålla god min och slippa stryk, fjäska och säga att man är kompisar.
Följande skoldag inleddes med en dubbeltimme i gymnastik. Första timmen tränade klassen sprinterstarter och stafettväxlingar. Träningen var metodisk och disciplinerad. Alla tvingades till lika många övningar och Berg tillät inga som helst lustigheter över Pierre och de andra som var sämst. Alla fick göra om gång på gång. Det var stor skillnad från Läroverket där varenda övning snabbt hade sorterat sig i dom bästa och dom sämsta. Erik fick ungefär lika många tekniska korrigeringar som andra.
Men andra timmen fick hela klassen spela fotboll ute på stora gräsplanen i stället för träningsplanen. Det väckte jubel och förvåning. Det var sällan realskolan fick spela där. Tosse Berg delade upp de två lagen (här valde tydligen inte dom två bästa) och gick själv i kedjan i samma lag som Erik. Det var en härlig plan med mjukt välklippt gräs och stora ytor som passade Eriks tyngd och snabbhet perfekt. Efter ett tag märkte han att Berg ville spela sig vägg genom motståndarförsvaret och gärna få den sista passningen så att han själv kunde sätta målet.
En gång när Erik kommit långt ut på högerkanten och just rundat sin back misslyckades han kapitalt med inlägget mot Berg. Det blev en hård inåtskruvad boll i stället för en båge utåt. Men bollen slog i bortre krysset och in i mål. Av de häpna reaktionerna att döma förstod inte de andra att det bara var en grov miss som råkade bli ett konstmål. Erik vände snabbt mot mitten av planen utan att röra en min. I fortsättningen gick det mera normalt. Han slog in tre fyra hårda skott från nära håll.
Efteråt när han satt på läktaren och snörde av sig fotbollsskorna kom Tosse Berg fram till honom och snackade lite allmänt tills de andra hade gått. Sen undrade han om det där målet. Gjorde Erik ofta mål av den typen?
– Äh, sa Erik, det var en miss. Jag skulle ha slagit en skruv med innersidan så att jag fick ut bollen till magistern eftersom magistern stod i fritt läge. Fast nu blev det ju en miss som såg ganska snygg ut. Men det var en miss alltså.
– Ja jag undrade också, sa Berg. Men du kan ju göra mål, det märker man ju.
– Jag kanske har dålig teknik jämfört med andra men jag brukar kunna ta mej igenom försvaret så att jag kommer tillräckligt nära för att inte missa och sen är det bara att löda på. Spelar ju ingen roll om skotten inte sitter i krysset, bara dom går in.
Mål blir det ju alltid.
– Ja skollaget tränar på söndageftermiddagarna. Som du förstår är du ju mycket välkommen dit. En målgörare är precis vad vi saknar i laget.
– Går nog inte. Jag menar... på söndageftermiddagarna kan jag inte komma. Åtminstone inte den här terminen verkar det som.
– Straffarbete och arrest?
– Mm.
– Förbannat dumt. Jag menar... förbannat att spelare som du, nej hela det där systemet är dumt. Men inte mycket att göra åt. Förresten... vi har boxningsträning på onsdagkvällarna om du har lust.
– Aldrig i livet.
– Jasså det var konstigt, jag menar efter vad som sägs så slår du ju som en häst sparkar och då trodde jag du hade ägnat dej...?
– Nej det skulle aldrig falla mej in att gå upp i en boxnings-ring. Det har inte med idrott att göra. Jag skulle aldrig kunna helt enkelt.
– Jamen efter vad jag hört...
– Jag tror jag förstår vad magistern hört, men det har ingenting med idrott att göra. Om magistern hade sett det där så hade magistern förstått bättre.
– Nej... ja var och en får ju ha sin uppfattning. Vad tänker du satsa på för framtiden, friidrott, simning eller fotboll?
– Tja simning är jag ju bäst i men nu bor jag inte i Stockholm längre och det blir ju skillnad när man inte tränar i en simklubb. Man tränar ju för att bli bäst och det hade jag kanske kunnat bli på en eller ett par sprinterdistanser om jag gått kvar i Kappis några år till. Men nu vet jag inte, man har ju några år till på sig för att växa så det är svårt att säga.
– Mm.
