Kapitel 1: Transsylvanien

Jonathan Harkers dagbok

4 maj — Mitt tåg var försenat och det var redan mörkt när jag anlände till mitt rum på Hotell Krone i Transsylvanien, bokat åt mig av greve Dracula. Jag frågade ägaren om han kunde berätta något om Dracula, eftersom vi aldrig träffats, men han gjorde bara korstecknet och ville inte säga något. Medan jag förberedde mig för att åka till Draculas borg morgonen därpå hängde hotellägarens fru ett stort krucifix om min hals.

”Om du verkligen måste åka dit så ta med det här för din mors skull!” viskade hon.

Jag fruktar det här besöket av anledningar jag ännu inte förstår. Om jag inte återvänder hem och denna dagbok når min älskade Mina, låt detta vara mitt farväl till henne ...

I droskan kunde jag urskilja ord som ”djävul” och ”vampyr” från de andra passagerarnas viskande samtal om mig. Det var ett obehagligt sätt att påbörja resan, men jag försökte skaka av mig mina olustkänslor och förlora mig i det vackra landskapet.

Kusken körde snabbt och anlände tidigt till platsen där Draculas droska skulle hämta mig.

”Det står ingen droska här. Kom så åker vi”, sa han ängsligt.

Men precis då anlände en svart droska dragen av fyra kolsvarta hästar. Kuskens ögon glimmade röda i mörkret. Vi reste i många timmar. Ibland steg kusken av för att skrämma iväg ylande vargar som förföljde oss medan vi färdades in i natten.

5 maj — Jag somnade, och när jag vaknade tornade en mörk borg upp sig över oss högt upp i bergen. Droskan stannade och jag väntade oroligt utanför borgens portar. Till slut kom en gammal man, helt klädd i svart, och öppnade dem.

”Greve Dracula?” frågade jag nervöst.

”Jag är Dracula, och jag hälsar dig välkommen till mitt hem, mr Harker.” Han bugade sig djupt innan han tog min hand. Hans grepp var fast och kallt som is, det fick mig att rycka till.

Dracula satt med mig en stund medan jag åt och ursäktade sig med att han ätit middag tidigare. Jag iakttog honom noggrant. Han var lång och gammal med en vit mustasch, buskiga ögonbryn under en välvd panna och med en lång näsa. Hans hy var anmärkningsvärt blek och hans öron spetsiga. Jag noterade ett grymt drag över hans mun och väldigt vassa hörntänder som stack ut över hans underläpp.

Märkligt nog var hans fingernaglar slipade till vassa spetsar och det växte hår i hans handflator. När han lade sin hand på min drog jag mig undan från hans beröring och han log kyligt. Men trots hans ovanliga sätt var greven fascinerande och vi talade hela natten tills gryningen kom.

Nästa dag uppenbarade sig greven inte förrän det blivit mörkt. Jag tyckte det var märkligt eftersom han hade kallat hit mig för att ordna med huset, Carfax, han tänkte köpa i England, och det fanns mycket att diskutera. Jag satt och läste tills han slutligen sökte upp mig. Sedan talade vi ännu en gång till morgonens första ljusning.