Kapitel 14

DET ÄR HÖG LUFT UTE.

Nästan lite kyligt.

Som om himlen har höjt sig ett snäpp ifrån jorden.

Jag åker hem direkt efter jobbet.

Har ingen annanstans att ta vägen.

Alla Parkteaterns uppsättningar är färdigspelade och det kostar hundra kronor att gå på Stadsteatern.

Om man är ungdom vill säga.

Jag är ungdom.

Kan undra när man blir vuxen.

Om det känns på ett visst sätt.

Jag kanske går runt och är vuxen utan att veta om det.

Stadsteatern verkar inte alls tycka att det är svårt att veta när man blir vuxen.

Stadsteatern tycker att man blir vuxen vid tjugofem. Punkt slut. Då har jag sex år kvar.

Det är när jag står i duschen som jag kommer på att jag kan gå på genrep.

Genrep. Jag ska gå på alla genrep som går att se i hela Stockholm. Jag ska se pjäser som Suzanne Osten har regisserat.

Jag har en dokumentär om henne på en videokassett i min bokhylla.

Hon är en riktig människa.

Och Ann Petrén ska jag se, som jag inte riktigt vet vem det är, men som ska vara helt fantastisk. Jag ska ringa Teater Giljotin också och Teater Moment i Gubbängen.

Det finns ett ställe i Stockholm på gröna linjen, som heter Gubbängen, och där någonstans ifrån kommer Stefan Sundström,

och där någonstans ska det ligga en teater som heter Moment, och dit ska jag ringa.

Jag virar en handduk om håret och tar på mig mina mjukisbyxor med hål på ena knäet. Söker på Eniro. Stadsteatern.

Där har vi det.

»God middag, ni har kommit till Stadsteatern.«

»Jag ringer med anledning av genrep. Jag håller på med teater och vill studera …«

Jag letar efter något bra att säga, men det är som om jag får hjälp.

»Ursäkta vad sa du?

Studerar du teater?

Tillhör du Universitetet, Södertörn eller Teaterhögskolan?«

Jag blir alldeles vimmelkantig.

Teaterhögskolan ... Hon sa verkligen Teaterhögskolan. Jag svarar Universitetet.

»Det är egentligen era handledare eller mentorer som ska stå för den här informationen,

men vänta ett ögonblick ska jag se om jag kan få fram något på min dator.«

Det blir tyst i luren, förutom svaga knappljud från receptionistens fingrar på tangentbordet.

»Är det teaterhistoria du läser?«

»Ja«, svarar jag lite för snabbt.

»Då ska vi se, Kalevala, Stora scenen klockan sjutton på torsdag.«

»Tack«, säger jag och lägger på.