26 - Pippi går på kafferep (01)

Tommys och Annikas mamma skulle ha kafferep för några damer, och eftersom hon ändå hade bakat så att det räckte tyckte hon att Tommy och Annika kunde få bjuda Pippi på samma gång.

Hon skulle få minst besvär med sina egna ungar på det sättet, trodde hon. Tommy och Annika blev hjärtans glada när de fick höra detta, och de sprang genast över till Pippi för att bjuda henne.

"O, hur ska det gå? Oj, vad jag blir nervös! Tänk, om jag inte kan uppföra mej! " "Det kan du visst det", sa Annika. "Var inte så säker på det", sa Pippi.

"Jag försöker nog, må du tro, men jag har märkt flera gånger att folk inte tycker att jag kan uppföra mej, och det fastän jag stått i och uppfört mej så bra jag nånsin kunnat. På sjön var vi aldrig så noga med sånt där. Men jag lovar att jag ska lägga manken till ordentligt i dag, så ni inte ska behöva skämmas för mej. "Fint", sa Tommy och så pilade han och Annika hem igen i regnvädret.

"I eftermiddag klockan tre, glöm inte det", skrek Annika och kikade fram under paraplyet. I familjen Settergrens vardagsrum satt det tre förnäma damer och så Tommy och Annika och deras mamma. Ett härligt kaffebord stod dukat där, och i den öppna spisen brann en brasa. Damerna pratade lugnt och stilla med varann, och Tommy och Annika satt i soffan och tittade i ett album. Allt var så fridfullt… Men plötsligt stördes friden.

"I geväääääär! " Ett genomträngande rop kom ute från tamburen, och i nästa minut stod Pippi Långstrump på tröskeln. Hon hade ropat så högt och så oväntat att damerna riktigt hoppade till. "Avdelning framåt MARSCH!" ljöd nästa rop, och Pippi gick med taktfasta steg fram till fru Settergren. "Avdelning HALT!" Hon stannade. "Armar framåt sträck, ett, TVÅ", skrek hon och grep med sina båda händer om fru Settergrens ena, vilken hon hjärtligt skakade. "Knäna BÖJ", skrek hon och neg vackert.

Så log hon mot fru Settergren och sa med sin vanliga röst: "Jag är nämligen rätt blyg av mej, så att om jag inte tar det med kommando så skulle jag bara stå i tamburen och trilskas och inte våga gå in. I samma ögonblick kom Ella, familjens hembiträde, med kaffekannan, och fru Settergren sa: "Varsågoda!

" "Pax försten", skrek Pippi och var framme vid bordet i två skutt. Hon rafsade ihop så många kakor hon någonsin kunde komma åt på en tallrik, slängde fem sockerbitar i en kaffekopp, tömde halva grädd-kannan i kaffekoppen och drog sig sen tillbaka till stolen med sitt rov innan damerna ens hade hunnit fram till bordet. Pippi sträckte ut benen framför sig och placerade kakfatet mellan tåspetsarna.

Sen doppade hon friskt i kaffekoppen och körde in så mycket kakor i munnen att hon inte kunde få fram ett ord, hur mycket hon än försökte. I en handvändning hade hon gjort slut på kakorna på fatet. Hon reste sig, slog på tallriken som på en tamburin och gick fram till bordet för att se efter om det fanns några kakor kvar. Damerna tittade ogillande på henne, men det märkte hon inte. Muntert småpratande gick hon runt bordet och högg en kaka här och en kaka där. "Det var verkligen snällt att bjuda mej", sa hon. "Jag har aldrig varit på ett kafferep förr. Det stod en stor gräddtårta på bordet.

I mitten var den prydd med en röd konfektbit. Pippi stod med händerna på ryggen och tittade på den. Plötsligt böjde hon sig ner och högg konfektbiten med munnen. Men hon dök lite för hastigt, och när hon kom upp igen var hela hennes ansikte igenmurat med grädde. "Hahaha", skrattade Pippi, "nu kan vi leka blindbock, för här har vi minsann blindbocken gratis.

Jag ser inte ett dugg. " Hon sträckte ut tungan och slickade bort all grädden. "Ja, det var ju en förfärlig olycka det här", sa hon. "Och tårtan är i alla fall tillspillogiven, så det är lika bra att jag äter upp den med en gång. Och det gjorde hon.

Hon gick löst på den med tårtspaden, och inom mycket kort tid var hela tårtan försvunnen. Pippi klappade sig belåtet på magen. Fru Settergren hade gått ut i köket ett slag och visste inget om olyckan med tårtan. Men de andra damerna tittade mycket strängt på Pippi. De skulle nog också ha velat ha lite tårta. Pippi märkte att de såg missnöjda ut och hon beslöt att muntra upp dem.

"Nu ska ni inte vara lessna för en sån liten olyckshändelse", sa hon tröstande. "Huvudsaken är att man är frisk. Och på kafferep ska man ha roligt.