Avsnitt 5: Ordförråd (2)
Det var någon bilstöld eller något. Sen när de hade pratat klart, jag bara, men varför gick han ut för att vattna potatisen på natten? Vad såg jag när du hörde det uttrycket? Det tror jag begränsar. Jag har inte med det på kurserna i alla fall. Men kasta vatten däremot. Vattenkastning.
Vad ska man ställa när man ställer frågan? Hur är det med vattenkastningen? Kisseriet brukar de fråga mig. Ja, kisseriet. Det låter så himla barnsligt, men det har väl blivit lite mer sådär. Det är väl rädslan för det här sexualiserade som gör att man kanske går in i en mer barnsligare språk.
Men urinering är inte så himla sexigt kanske. Men det kanske känns för formellt också när en läkare pratar med en patient. Att man inte vill använda alldeles för formella ord, utan vill prata mer med ett vardagligt språk på patientens nivå.
Det finns en sån trend också, en demokratisering av patient-läkare-relationen. Ja, det gör det. Det finns ju riktlinjer i patientdatalagen tror jag det är. Där det står hur man ska skriva i journaler till exempel.
Man ska skriva på ett språk som patienten förstår. Och då ska man inte skriva gluteus eller natus, utan då skriver man rumpan eller stjärten. Så det har väl också bidragit tror jag. Men det är väldigt tydligt när man är läkare att man ska lära sig ord för kroppsdelar och interna organ.
Det är väldigt lätt motiverat. För mig är det väldigt vanligt när folk lär sig ett språk, oavsett om det är för allmänna syften eller för jobbet, att man vill lära sig rätt ordning, att det viktigaste först.
Det finns Facebook-grupper när folk ska lära sig svenska för jobb som jag brukar följa, för att få inblick i hur mina kursdeltagare tänker när jag inte är där. Men då cirkulerar det ofta, det finns någon som har ställt samman ett dokument med svenskans tusen vanligaste ord.
Och det där tänker man, nu måste man lära sig de vanligaste orden först, och sen de viktigaste, och sen lämna sig resten. Men vad jag upplever ofta är, när jag har kurser, att det är klart i början så blir det ju liksom, hej och hur mår du, och nu ska jag äta, dricka, sjunga, spela fotboll, gå till jobbet.
Där känns det väldigt lätt, att det här är motiverat, det här måste jag kunna. Men samtidigt kommer vi in på ett ord och de säger, men varför ska jag lära mig ordet fästing? Jag är aldrig ute i naturen. Det finns en motvilja till att lära sig ord som man inte känner någon egen relation till.
Varför är det så tror du? Eller känner du igen det här? Ja, det är konstigt. Ja, lite grann. Det är väl att man tror att det finns någon sorts gräns för hur många ord man kan lära sig. Man har någon slags budget att man hushållar med utrymmet i hjärnan. Ja, men precis. Men det här med frekvensband som man kallar det här med de tusenvanligaste
eller två tusenvanligaste orden, det där är ju mycket mer vanligt utomlands. Det börjar komma först på senare tid till Sverige tror jag. Men jag har en ganska intressant, läst en ganska intressant sak om det där. För att det finns ju, ja dels så kan man säga de tusenvanligaste orden och nästa tusenvanliga ord
och så upp till fem tusen, de är såklart viktiga för de hör man ofta. Men sen beror det ju på vad man ska göra med språket också. Man behöver ju de ord som man behöver använda. Och då finns det någonting som, både svenska och engelska så har man ställt samman någonting som heter akademisk ordlista. Alltså de vanligaste orden inom studier inom universiteten.
Det är därifrån de kommer, men det är också sådant som används i arbetslivet ganska ofta. Och då är det någon forskare som har upptäckt att om man lär sig först de, nu minns jag inte om det var tusen eller två tusenvanligaste orden, istället för att lära sig nästa frekvensband, istället för att lära sig nästa tusenord
så är det bättre att lära sig de här 5-600 orden som finns i den akademiska ordlistan. För att klara sig på arbetet. För att om du ska jobba på ett universitet till exempel så har man mer nytta av det. Och det här är engelsk forskning för där tittar man noga på det här med frekvensbanden.
Men det är ganska intressant ändå att det finns den här samlingen. Det beror på vad man ska göra. Man kan göra en frisörordlista också och säga att de här är viktigare för dig som ska jobba med det. Men det har väl inte gjorts än vad jag vet. Det är jätteintressant. Jag tycker också det här, nu kommer du in på att det finns studier på engelska och svenska,
men en sak som jag ofta får som en reaktion är också att det här ordet existerar inte på mitt språk eller det här ordet är väldigt ovanligt på mitt språk. Eller det här ordet är väldigt vanligt på mitt språk. Det vill jag använda i svenska, att man gör den här frekvensbedömningen från ett annat språk i svenskan.
Ett exempel på det är ordet föredrar. Det är väldigt vanligt på engelska till exempel. I prefer coffee to tea, att jag föredrar kaffe över te. Men säger du det? Nej, jag säger aldrig det. Jag försöker göra en bedömning.
Jag tror jag har använt ordet föredrag tio gånger i mitt liv och det är säkert en enorm underdrift. Men det kommer inte naturligtvis mig, utan då använder jag ju istället satsat verbet hellre eller helst. Jag dricker helst kaffe. Och det där kan vara jättesvårt att acceptera, att det finns en annan typ av ord som man använder för att kommunicera samma sak.
Eller hjälpverbet brukar som inte existerar på engelska eller många andra språk. Om jag som svensk skulle säga att jag brukar dricka kaffe till frukost, då säger mina kursdeltagare helst att jag vanligtvis dricker en kopp kaffe till frukost.
För de tar engelska usually som man säger, ett adverb och inte ett verb för att förklara den här grejen. Ja, men det där tror jag är en viktig sak i vårt arbete som lärare, att visa på vad som är idiomatiskt. Det där säger jag ofta, att det där är inte fel. Man kan säga så, men det är inte idiomatiskt. Det låter inte lika bra. Vi brukar säga så här.
Ja, och det finns ju en poäng att du säger att jag vill inte låta så. Men det handlar ju också om att förstå vad andra säger. När man lär sig ett språk handlar det också väldigt mycket om att imitera det. För det är ju ett socialt kontrakt. Om man kan säga en sak, då förstår man också när en annan person säger samma sak.
Så man kan ju inte uppfinna sitt eget språk och använda de ord man själv tycker är bra. Man måste ju göra vad andra gör och passa in. Ja, jag brukar säga att språket ska ju inte märkas. Man vill ju inte att någon ska tänka på hur du säger någonting, utan man vill att de ska tänka på vad du säger.
Och inte ta den där extra sekunden för att processa. Aha, så där sa han. Nej, okej, menar det här? Det blir jobbigt att prata med en person som uttrycker sig så okonventionellt hela tiden. Jag tänkte komma tillbaka till det du pratade om, om rumpan och könsorganen, kisseriet.
Du har ju en roll som lärare att presentera och hjälpa till att välja det här ordförrådet. Och framför allt att hjälpa kursdeltagarna att välja rätt ord och mest naturligt uttryck. Men har du också en roll att censurera här, att ni får inte säga röv?
Eller du kanske inte ens vill berätta att ordet röv existerar, för du tycker det är så vulgärt. Vad är vår roll där, tycker du? Ja, men precis. Det där hör man ibland och det kan man läsa i Facebookgrupper för lärare. Säger ni ordet dagis eller säger ni förskola?
Berättar ni för dem att daget finns, för man ska ju säga förskola. Lär ni dem att hen finns eller säger ni inte att det finns, ordet hen. Det där tycker jag är så himla knäppt. Då tar man inte sin kursdeltagare på allvar som en vuxen människa.
Ska man dölja och censurera? Nej, det går inte. Jag kan säga att det heter förskola, men nästan alla säger dagis. För så hette det förut, det hette daghem och det blev dagis. Man måste lära sig båda. Sen är det klart att man berättar att det finns ett ord som heter hen.
Det betyder varken han eller hon, eller båda. Men då är det mitt jobb att också förklara kontexten. Om du använder hen kan vissa tycka att du är onödigt pk. Det är en liten signal att du har någon sorts värdering om du använder det.
Det är det man måste berätta då. Annars tar jag dem inte på allvar, bara att hen glömde det. Eller att ni måste använda hen. Det finns också sådana som propagerar att de tycker att det är rätt att använda hen. Då måste ni också göra det.
Det är väldigt viktigt att dels att man kontextualiserar, som du säger, men också att man förklarar. Vad finns det för associationer? Vilken typ av människor använder det här? Vad är reaktionerna? Jag vet att jag själv använder ordet dagis i en lite rebell syfte.
Men att jag kan förklara att jag gör det, men det är fel. Nu kommer du antagligen att höra mig säga det. Vad är reaktionerna? I vilken typ av målgrupp? Det är också en kulturell insikt att förstå hur resonemanget,
det politiska resonemanget och värderingsresonemanget pågår i samhället. Det är lika viktigt som att lära sig språket. Precis. Man måste lära sig vad folk har för konnotationer till orden som vi använder. Hur är det med svarord? Ska utlänningar få svära på svenska?
Det är klart att de ska. Eller det får de väl göra om de vill. Det är väldigt lätt att svära på ett språk som inte är ens eget. Man har inte den där känslan av att det är fult. Är det därför svenskar gärna säger fuck or shit?
Ja, men absolut. Det känns ju inte att det är fult. Det är ingen känsla inom bord. Svärord är väl bara att berätta att de här är de vanligaste. Fan jävlar, helvete. Sen finns det några som är mycket värre att säga hora eller kuk.
Det får man göra precis som med alla andra ord. Förklara nyanserna och vad det innebär. Och sen kanske också förklara vad det är för typ av ordklass. Det tycker jag är jättejobbigt när någon går runt och säger Ja, men det är så jävla...
Det är så jävla dåligt får man säga. Eller ett helvete. Men samtidigt ta debatterna. Ska man använda svärord? I vilka sammanhang kan det ses som ett problem? Du kan säga fan på jobbet, men du kan inte säga fitta.
Precis. Det måste man ju ta upp. Ja. Men det där är också intressant, för det har jag också sett på många kurser. Det finns lärare som har en viss politisk åsikt eller värdering som sen han eller hon känner något ansvar för.
Att ge vidare till kursdeltagare. Om man kanske själv är vegetarian. Att man tar det som en del av sin undervisning. Vad tycker du om det? Hur mycket får man dela med sig av sina värderingar och åsikter när man har kurs?
Ja, det är klart man måste visa sig själv som människa. Och vem man är. Och dela med sig av det om man förväntar sig att eleverna ska göra samma sak. Men vissa saker kan man ju inte vara helt neutral i. Homofobi till exempel.
Då måste man ju förklara att det där är inte acceptabelt att göra så där i Sverige. Generellt i samhället. Om du säger så där om homosexuella, då kommer folk att bli rädda för dig. Det där tror jag är jätteviktigt. Jag tror det är väldigt svårt att säga till folk vad de ska tycka.