×

Vi använder kakor för att göra LingQ bättre. Genom att besöka sajten, godkänner du vår cookie policy.


image

Jag är Zlatan, Kapitel 56

Kapitel 56

JAG ÄR EN OROLIG TYP

Vi hade inlett ligan bra. Mitt knä var bättre och jag sköt

det ena otroliga målet efter det andra.

Det kändes tidigt att vi skulle vinna scudetton igen.

Men det var inte så märkvärdigt längre.

Jag hade vunnit fyra gånger redan.

Champions League kändes viktigare.

Det blev en fix idé för mig.

Jag hade aldrig tagit mig långt i den turneringen.

Nu skulle vi möta Manchester United i åttondelsfinalen. Första matchen på vår hemmaplan San Siro blev en besvikelse.

Vi fick bara noll-noll och jag kom inte

riktigt in i spelet. Vi åkte till Manchester Uniteds

hemmaplan Old Trafford för att vinna returen.

Vi spelade fyra-fem-ett med mig på topp

och jag kände trycket att göra mål.

Men jag blev för ensam där framme

och jag var hårt bevakad. Mourinho vrålade:

— Upp och hjälp Ibra! Men United var för bra. Jag blev ensam där uppe.

Redan efter tre minuter nickade Vidić in

ett-noll för United. Det var en kalldusch.

Det räckte med ett mål från oss

för att vi att vi skulle gå vidare,

eftersom mål på bortaplan räknas dubbelt.

Det gick bättre och bättre. Efter en halvtimme

fick jag ett inlägg och nickade hårt, rakt på mållinjen.

Bollen studsade upp och tog i ribban och ut. Vi hade chans efter chans.

Adriano sköt ett volleyskott i stolpen.

Men nej, det gick inte. Istället nickade

Christiano Ronaldo in två-noll till United.

Det var tungt. Minuterna gick

utan att vi lyckades göra mål. Domaren blåste av

och vi var utslagna ur turneringen. Nu började jag tänka att jag aldrig

skulle vinna Champions League med Inter.

Vi var inte tillräckligt bra, trodde jag.

Det var då tanken började gro i mig. Jag ville vidare.

Jag är en orolig typ. Jag har alltid flyttat.

Jag bytte skolor, hem, klubbar redan som barn. Redan i de första intervjuerna efter matchen

uttryckte jag mig tveksamt. Eller rättare sagt,

jag svarade ärligt. Journalisterna frågade:

— Kan du vinna Champions League om du stannar i Inter? — Jag vet inte, svarade jag. Vi får se. Jag borde säkert ha kört samma skitsnack

som många andra stjärnor:

Jag kommer alltid stanna i min klubb, bla bla bla.

Men jag kan inte hålla på så där. Jag var osäker

på framtiden och det sa jag.

Många blev irriterade. Framför allt fansen.

De såg det som ett förräderi.

Särskilt när jag sa grejer som:

— Jag skulle vilja testa någonting nytt.

Jag har varit i Italien i fem år nu.

Jag gillar teknisk fotboll och det spelar de i Spanien. För det var till Spanien jag ville.

Allra helst till Barcelona som spelade lysande det året

och hade killar som Lionel Messi, Xavi och Iniesta.

Min agent Mino förstod precis.

Problemet var att jag sågs som för dyr.

Till och med Mourinho pratade om det:

— Ibra stannar. Ingen klubb kan betala de summor

som krävs. Ingen kan ge hundra miljoner euro. Det kändes vansinnigt. Var jag för dyr för marknaden?

Tidningarna skrev att Real Madrid kanske ville

köpa mig eller Christiano Ronaldo i Manchester United.

Men det var bara snack. Det kom inga bud. Det påverkade inte mitt spel, tvärtom.

Jag var skadefri nu och bättre än någonsin.

Jag fortsatte att göra allt för att få Mourinho

att reagera, att visa några känslor. Mot Reggina dribblade jag förbi tre försvarare.

Publiken trodde säkert att jag skulle avsluta

med ett hårt skott, men jag såg att målvakten

stod för långt ut. Då fick jag en bild, en tanke,

och jag chippade bollen över killen. Bollen gled in i krysset och hela arenan jublade.

Utom Mourinho, förstås. Han stod där i sin grå kostym

och tuggade tuggummi lite bistert.

Det var som vanligt alltså.

Med det målet gick jag upp i delad ledning

i skytteligan. Det är stort i Italien.

Jag siktade på att toppa den för att få en utmaning.

Ingen älskar målgörare så mycket

som de italienska fansen. Men ingen hatar målgörare

som vill lämna sin klubb så mycket heller.


Kapitel 56 Kapitel 56 Κεφάλαιο 56 Chapter 56

JAG ÄR EN OROLIG TYP ICH BIN EIN ÜBERALL-TYP

Vi hade inlett ligan bra. Mitt knä var bättre och jag sköt

det ena otroliga målet efter det andra.

Det kändes tidigt att vi skulle vinna scudetton igen.

Men det var inte så märkvärdigt längre. Aber es war nicht mehr so seltsam.

Jag hade vunnit fyra gånger redan.

Champions League kändes viktigare.

Det blev en fix idé för mig. Es wurde eine feste Idee für mich.

Jag hade aldrig tagit mig långt i den turneringen. Ich hatte es bei diesem Turnier noch nie weit gebracht.

Nu skulle vi möta Manchester United i åttondelsfinalen. Första matchen på vår hemmaplan San Siro blev en besvikelse.

Vi fick bara noll-noll och jag kom inte

riktigt in i spelet. Vi åkte till Manchester Uniteds

hemmaplan Old Trafford för att vinna returen.

Vi spelade fyra-fem-ett med mig på topp

och jag kände trycket att göra mål. und ich spürte den Druck, ein Tor zu erzielen.

Men jag blev för ensam där framme Aber ich war zu einsam da oben

och jag var hårt bevakad. Mourinho vrålade:

— Upp och hjälp Ibra! Men United var för bra. Jag blev ensam där uppe.

Redan efter tre minuter nickade Vidić in

ett-noll för United. Det var en kalldusch.

Det räckte med ett mål från oss Ein Tor von uns hat gereicht

för att vi att vi skulle gå vidare,

eftersom mål på bortaplan räknas dubbelt.

Det gick bättre och bättre. Efter en halvtimme

fick jag ett inlägg och nickade hårt, rakt på mållinjen.

Bollen studsade upp och tog i ribban och ut. Der Ball sprang hoch und traf die Latte und aus. Vi hade chans efter chans.

Adriano sköt ett volleyskott i stolpen.

Men nej, det gick inte. Istället nickade

Christiano Ronaldo in två-noll till United.

Det var tungt. Es war schwer. Minuterna gick

utan att vi lyckades göra mål. Domaren blåste av

och vi var utslagna ur turneringen. Nu började jag tänka att jag aldrig

skulle vinna Champions League med Inter.

Vi var inte tillräckligt bra, trodde jag. Wir waren nicht gut genug, dachte ich.

Det var då tanken började gro i mig. Jag ville vidare.

Jag är en orolig typ. Jag har alltid flyttat.

Jag bytte skolor, hem, klubbar redan som barn. Ich habe schon als Kind die Schule, das Zuhause, den Verein gewechselt. Redan i de första intervjuerna efter matchen

uttryckte jag mig tveksamt. Eller rättare sagt,

jag svarade ärligt. Journalisterna frågade:

— Kan du vinna Champions League om du stannar i Inter? — Jag vet inte, svarade jag. Vi får se. Jag borde säkert ha kört samma skitsnack Ich hätte wahrscheinlich den gleichen Bullshit machen sollen

som många andra stjärnor:

Jag kommer alltid stanna i min klubb, bla bla bla.

Men jag kan inte hålla på så där. Aber ich kann so nicht weitermachen. Jag var osäker

på framtiden och det sa jag. in der Zukunft und das habe ich gesagt.

Många blev irriterade. Framför allt fansen.

De såg det som ett förräderi.

Särskilt när jag sa grejer som: Vor allem, wenn ich Dinge sagte wie:

— Jag skulle vilja testa någonting nytt.

Jag har varit i Italien i fem år nu.

Jag gillar teknisk fotboll och det spelar de i Spanien. För det var till Spanien jag ville. Weil ich nach Spanien wollte.

Allra helst till Barcelona som spelade lysande det året Besonders an Barcelona, das in diesem Jahr brillant gespielt hat

och hade killar som Lionel Messi, Xavi och Iniesta.

Min agent Mino förstod precis.

Problemet var att jag sågs som för dyr. Das Problem war, dass ich als zu teuer angesehen wurde.

Till och med Mourinho pratade om det:

— Ibra stannar. Ingen klubb kan betala de summor

som krävs. es braucht. Ingen kan ge hundra miljoner euro. Det kändes vansinnigt. Var jag för dyr för marknaden?

Tidningarna skrev att Real Madrid kanske ville

köpa mig eller Christiano Ronaldo i Manchester United.

Men det var bara snack. Det kom inga bud. Det påverkade inte mitt spel, tvärtom. Mein Spiel hat es nicht beeinflusst, im Gegenteil.

Jag var skadefri nu och bättre än någonsin. Ich war jetzt verletzungsfrei und besser denn je.

Jag fortsatte att göra allt för att få Mourinho Ich habe alles getan, um Mourinho zu bekommen

att reagera, att visa några känslor. reagieren, Gefühle zeigen. Mot Reggina dribblade jag förbi tre försvarare.

Publiken trodde säkert att jag skulle avsluta Das Publikum dachte wahrscheinlich, ich würde aufhören

med ett hårt skott, men jag såg att målvakten

stod för långt ut. Då fick jag en bild, en tanke,

och jag chippade bollen över killen. Bollen gled in i krysset och hela arenan jublade.

Utom Mourinho, förstås. Han stod där i sin grå kostym

och tuggade tuggummi lite bistert.

Det var som vanligt alltså. Da war es wie immer.

Med det målet gick jag upp i delad ledning Mit diesem Tor ging ich mit geteilter Führung nach oben

i skytteligan. in der Schützenliga. Det är stort i Italien.

Jag siktade på att toppa den för att få en utmaning. I aimed to top it to get a challenge.

Ingen älskar målgörare så mycket

som de italienska fansen. Men ingen hatar målgörare

som vill lämna sin klubb så mycket heller. der seinen Verein auch so gerne verlassen möchte.