×

Vi använder kakor för att göra LingQ bättre. Genom att besöka sajten, godkänner du vår cookie policy.


image

Jag är Zlatan, Kapitel 45

Kapitel 45

DET VAR SÅ VACKERT ATT JAG VILLE GRÅTA

Helena och jag räknade dagarna.

Vi skulle få vårt första barn. Det skulle ske på Lunds lasarett,

för vi litade mest på den svenska vården.

Men det var inte helt enkelt.

Det var media och fotografer.

Det var hysteriskt. Vi tog med oss vakter

och sjukhuset stängde en avdelning åt oss.

Utanför patrullerade polis. Vi var nervösa båda två. Har jag sagt att jag hatar sjukhus? Jag hatar sjukhus.

Jag mår bra när andra mår bra.

Är folk sjuka omkring mig blir jag också sjuk.

Åtminstone känns det så. Jag får ont i magen

av sjukhus. Oftast sticker jag så fort jag kan. Nu hade jag bestämt mig för att stanna och vara med.

Det gjorde mig spänd.

Men värst var det för Helena förstås.

Det är inte lätt att vara jagad medan du föder

ditt första barn. Om något går fel får hela världen

reda på det. Skulle något gå fel?

Jag hade en massa såna tankar. Men det gick bra.

Efteråt kände jag glädje så klart, lycka.

Det var en så fin liten pojke och vi hade klarat det.

Jag var farsa. Att något kunde vara fel på pojken

fanns inte i mitt huvud. Vi hade klarat pärsen

och läkarna och sköterskorna verkade så glada.

Men dramat var inte över, inte alls. Vi döpte pojken till Maximilian.

Det lät mäktigt. Maximilian Ibrahimović.

Vi kallade honom Maxi, men det var bra det också.

Jag drog från sjukhuset nästan direkt.

En väktare satte på mig en läkarrock

för att lura journalisterna.

Sedan stoppades jag ner i en tvättkorg. Helt sjukt.

Väktaren körde korgen ner i garaget.

Där hoppade jag ur, klädde av mig och stack

till Italien. Det var inte lika lätt för Helena.

Det hade varit en jobbig förlossning

och hon var inte lika van vid allt kaos. Jag hade köpt ett radhus i Svågertorp till min mamma.

Dit smugglades Helena och Maxi i varsin bil.

Vi trodde att hon skulle få vara ifred där.

Men efter bara en timme samlades journalisterna

utanför radhuset. Helena kände sig jagad

och flög snart till Milano igen. Jag skulle spela match mot Chievo på San Siro.

Jag var bänkad, för jag hade inte sovit mycket.

Mina tankar fladdrade. Jag tittade upp mot publiken.

Ultras, Inters hårdaste supportrar,

hade hängt en jättestor vit duk från läktaren.

På den duken stod det Benvenuto Maximilian,

Välkommen Maximilian. Jag undrade:

Vem fan är Maximilian? Är det någon spelare?

Sen fattade jag. Det var min son.

Ultras välkomnade min kille till livet!

Det var så vackert att jag ville gråta. De där fansen är inte att leka med.

De är tuffa killar. Men nu ... vad ska jag säga?

Det var Italien när det är som bäst.

Det var kärleken till fotbollen och kärleken till barnen. Jag tog fram telefonen och tog en bild som jag skickade

till Helena. Få saker har gått in i hjärtat på henne så.

Hon får fortfarande tårar i ögonen

när hon pratar om det.


Kapitel 45 Kapitel 45 Chapter 45 Capítulo 45

DET VAR SÅ VACKERT ATT JAG VILLE GRÅTA

Helena och jag räknade dagarna.

Vi skulle få vårt första barn. Det skulle ske på Lunds lasarett,

för vi litade mest på den svenska vården. weil wir der schwedischen Gesundheitsversorgung am meisten vertraut haben. because we trusted Swedish healthcare the most.

Men det var inte helt enkelt. Aber es war nicht ganz einfach.

Det var media och fotografer.

Det var hysteriskt. Vi tog med oss vakter

och sjukhuset stängde en avdelning åt oss. und das Krankenhaus schloss eine Station für uns.

Utanför patrullerade polis. Vi var nervösa båda två. Har jag sagt att jag hatar sjukhus? Jag hatar sjukhus.

Jag mår bra när andra mår bra. Ich fühle mich gut, wenn es anderen gut geht.

Är folk sjuka omkring mig blir jag också sjuk. Wenn Menschen um mich herum krank sind, werde ich auch krank.

Åtminstone känns det så. Jag får ont i magen

av sjukhus. Oftast sticker jag så fort jag kan. I usually leave as soon as I can. Nu hade jag bestämt mig för att stanna och vara med. Jetzt hatte ich beschlossen zu bleiben und mitzumachen.

Det gjorde mig spänd. It made me tense.

Men värst var det för Helena förstås.

Det är inte lätt att vara jagad medan du föder Es ist nicht einfach, während der Geburt gejagt zu werden

ditt första barn. Ihr erstes Kind. Om något går fel får hela världen Wenn etwas schief geht, bekommt es die ganze Welt

reda på det. rausfinden. Skulle något gå fel?

Jag hade en massa såna tankar. Men det gick bra.

Efteråt kände jag glädje så klart, lycka.

Det var en så fin liten pojke och vi hade klarat det.

Jag var farsa. Att något kunde vara fel på pojken That something could be wrong with the boy

fanns inte i mitt huvud. war nicht in meinem Kopf. Vi hade klarat pärsen Wir hatten es geschafft We had passed the press

och läkarna och sköterskorna verkade så glada.

Men dramat var inte över, inte alls. Vi döpte pojken till Maximilian. We named the boy Maximilian.

Det lät mäktigt. Es klang kraftvoll. It sounded mighty. Maximilian Ibrahimović.

Vi kallade honom Maxi, men det var bra det också.

Jag drog från sjukhuset nästan direkt.

En väktare satte på mig en läkarrock A security guard put on a doctor's coat

för att lura journalisterna. to deceive the journalists.

Sedan stoppades jag ner i en tvättkorg. Dann wurde ich in einen Wäschekorb gesteckt. Then I was stuffed into a laundry basket. Helt sjukt.

Väktaren körde korgen ner i garaget. The guard drove the basket down into the garage.

Där hoppade jag ur, klädde av mig och stack There I jumped out, undressed and ran

till Italien. Det var inte lika lätt för Helena.

Det hade varit en jobbig förlossning

och hon var inte lika van vid allt kaos. Jag hade köpt ett radhus i Svågertorp till min mamma.

Dit smugglades Helena och Maxi i varsin bil. Helena und Maxi wurden in ihren jeweiligen Autos dorthin geschmuggelt. Helena and Maxi were smuggled there in each car.

Vi trodde att hon skulle få vara ifred där. We thought she would be left alone there.

Men efter bara en timme samlades journalisterna

utanför radhuset. Helena kände sig jagad

och flög snart till Milano igen. Jag skulle spela match mot Chievo på San Siro.

Jag var bänkad, för jag hade inte sovit mycket. I was bedridden, because I hadn't slept much.

Mina tankar fladdrade. My thoughts fluttered. Jag tittade upp mot publiken.

Ultras, Inters hårdaste supportrar,

hade hängt en jättestor vit duk från läktaren. had hung a huge white cloth from the stand.

På den duken stod det Benvenuto Maximilian,

Välkommen Maximilian. Jag undrade:

Vem fan är Maximilian? Är det någon spelare?

Sen fattade jag. Det var min son.

Ultras välkomnade min kille till livet! Ultras welcomed my guy to life!

Det var så vackert att jag ville gråta. De där fansen är inte att leka med. Bu hayranlar hafife alınmamalı.

De är tuffa killar. Men nu ... vad ska jag säga?

Det var Italien när det är som bäst. It was Italy at its best.

Det var kärleken till fotbollen och kärleken till barnen. Jag tog fram telefonen och tog en bild som jag skickade

till Helena. Få saker har gått in i hjärtat på henne så. Few things have gone into her heart so.

Hon får fortfarande tårar i ögonen She still gets tears in her eyes

när hon pratar om det.