image

Swedish LingQ Podcast 1.0, #27 André and Anders - Social Competence

#27 André and Anders - Social Competence

André: Då ska vi se.

Då kör vi ännu en podcast med Anders och André. Vi har ju haft ett litet uppehåll på… hur länge är det? Ett år? Anders: Ett och ett halvt år? André: Ett och ett halvt! Jaha, vad har du sysslat med under den här tiden? Anders: Jag har tänkt på det där och kommit fram till att det är lite ironiskt att vår sista podcast handlade ju om hur mycket vi föraktar arbetet. André: Ja, och sen så blev du införlivad i arbetslivet. Anders: Ja, båda två fick ju jobb precis efter där. André: Ja, faktiskt. Det var den som gjorde att vi [laughs] kom in i ett riktigt hederligt förvärvsarbete. Anders: Precis. André: Ett ”åtta-till-fem”-jobb. Ja… Anders: Nej, men det är väl det… Jag har jobbat och du har väl också jobbat? André: Ja, och jag gör det fortfarande. Du är lite mer frilans nuförtiden? Anders: Ja, det är jag. Lite mer åt det hållet. André: Ja, det är gött. Vad ska vi snacka om i dag? Anders: Vi skulle väl prata lite grann ännu en gång om arbetslivet va? André: Ja, om en speciell företeelse som har ”poppat upp” [anglicism] i media nu. Någonting som kallas social kompetens. Vi har stött på åtminstone tre artiklar som på något sätt problematiserar det här fenomenet. Vi kan ju dra lite bakgrund: det är ju så att för typ kanske 10-15 år sedan så blev det väldigt viktigt i jobbannonser att man eftersökte människor som hade social kompetens. Alltså, det blev nästan som att det var det viktigaste. Anders: Ja, jag kommer ihåg det fortfarande att när man gick… Jag gick väl i mellanstadiet kanske och man fick höra hur viktigt det var att man var socialt kompetent liksom. Vikten av att kunna föra sig på en arbetsplats och kunna samarbeta och arbeta i grupp och sånt, var ju väldigt inne där ett tag, i mitten av 90-talet kanske? André: Ja, precis. Och då kan man ju ställa sig frågan vad det berodde på att den här egenskapen blev så viktig? Anders: Det låter lite klyschigt kanske att säga att det har med framväxten av tjänstesamhället att göra? Men det är väl där det ligger svaret va? Att det är viktigare… Alltså, fokus mer på individens person… [laughs] ”individens person”… André: Jo, men precis. Anders: Snarare än vad den utför liksom. Förr kunde man mäta arbete mycket tydligare i vad som uträttades mer än vad man kan nuförtiden. Kan man säga så? André: Ja, jag tror också att själva arbetstiden har ju också förkortats. Eller det själva reella arbetet man gör på ett kontor, det är inte… Det består inte av 8 timmars hamrande på ett tangentbord liksom. Man jobbar kanske effektiv tid 4 timmar på en dag. Anders: Mm. André: Och då måste man ju… För att det finns ju kanske inte så mycket uppgifter att göra, alltså rent funktionella uppgifter, så därför måste man fylla de här andra timmarna med… Anders: Fika… André: Fika… och saker som då hamnar under begreppet social kompetens eller socialt ”utförande” så att säga. Jag tror det. För att… Bonden som plöjde sin åker 12 timmar om dagen hade inte tid att stå och babbla om ”vad ska jag köpa för Macbook?” [laughs]. Anders: Exakt. Nej det kanske kan ligga något i det. André: Mm. Anders: I vilket fall som helst så är det en väldigt viktig egenskap att ha. Man ska kunna sälja sig själv liksom, på något sätt. André: Ja, men i alla fall, så har det ju nu den senaste tiden kommit fram… Skrivits kritiska artiklar om social kompetens. Och det tycker vi båda är bra, eftersom den här företeelsen har ju väldigt länge fått gå okritiserad, alltså ohotad. Man har liksom tagit det som ett obestridligt faktum att man måste ha den här egenskapen. Och det farliga med det är ju att den exkluderar ju människor som inte känner sig bekväma i sociala situationer. Anders: Ja det gör det, definitivt. Och det jag skulle säga innan det blev fel i inspelningen… Är att i alla fall i mitt eget fall… När man söker ett jobb eller har sökt ett jobb, då är man ju alltid i regel övertygad om att man kan utföra själva jobbet som sådant, men man är ju alltid nervös. Och den nervositeten ligger ju oftast, jag tror den gör det för många människor, i huruvida man lever upp till den person man förväntas vara i en arbetssituation, om det så bara är en intervjusituation. För jag tror de flesta människor kan ju utföra de jobb som de söker. Alltså om man inte söker något otroligt specialist… André: Nej precis, läkare… Anders: Men ofta är det själva… Den sociala biten tror jag som folk är nervösa över när det gäller intervjuer. André: Ja. Nej, för min del så känns det som att det är någon form av blyghet liksom. Och en av… Det finns en finsk professor i psykologi som heter Liisa Keltikangas-Järvinen som är citerad i en av de här artiklarna som… Anders: Jusektidningen… André: Ja, men hon är även citerad i DN, i en artikel av Erik Helmerson, som heter ”Hellre kompetent än social”. Men hon säger det, i alla fall, att blyghet är ett tecken på empati. För att en blyg människa har liksom en större empatisk förmåga och det är därför då den är tyst liksom, medan en översocial person inte alltid känner när folk är trötta på en eller så. Och det är ju skadligt för en arbetssituation om en människa tar upp social plats liksom i onödan. Anders: Bara för sakens skull. André: Ja, precis. Anders: Det finns ju någonting tycker jag i själva begreppet social kompetens egentligen som reducerar det just till ett verktyg. Alltså, som om det är någonting man kan lägga sig till med eller öva upp och så vidare. Ja, det är det ju i och för sig kanske i viss mån, men alltså att man kallar det just en typ av kompetens. Det är att reducera mänskliga relationer på något sätt, är det inte det? André: Ja, verkligen. Det blir så falskt också om man ska öva upp det liksom fast man inte har det i sig. Alltså, det finns ju naturligtvis genuint sociala människor som behöver den bekräftelsen eller så, det är ju inget fel i det, men det behöver man ju inte koppla till arbete på det sättet. Anders: Nej, det är ingen kompetens heller. Det är bara någonting man är. André: Det är en egenskap, som man är, som både har för- och nackdelar… Anders: Tvärtom är det väl de människor som kanske inte kallar sig socialt kompetenta som man ofta tycker är jävligt*, väldigt trevliga och… [*in this context the word ”jävligt” is equivalent to ”damn”, as in ”damn nice guy”. In other contexts, however, it can be taken for a curse word]. André: Ja, och som förmodligen också utför arbetet eftersom man inte lägger tid på massa ”fredagsfikediskussioner”… Anders: Nej, precis. Alltså, sådana diskussioner… Det kan ju vara kul att fika lite på fredagarna… André: Ja, naturligtvis. Det är inte det… Anders: Men det kan ju inte vara hela världen om inte alla vill vara med på det där fikat. André: Nej. Och sen samtidigt vill man ju i och för sig inte ha en jäkla Sovjetstat heller där man sitter fastbunden i ett kontor 12 timmar om dagen och inte får… Nej men, nej det är inte det… Anders: Grejen är väl att det på något sätt har skapats, att det har blivit… Att man försöker krysta fram den här härliga stämningen. Och att man letar upp människor inte på basis av vad de kan, utan på just hur trevliga de är. André: Ja, precis. Både du och jag har ju erfarenhet av att jobba hemifrån. Det är ju en liten aspekt man kan lägga in på det hela. För då tar man ju bort hela den här sociala kompetens-biten helt. Och jag tycker att det är jävligt* gött, för att då koncentrerar man sig enbart på jobbet och man skär bort allt det här runt omkring liksom. [*see note above] Anders: Ja, precis. Men jag brukar alltid ta på mig en skjorta ändå. André: Ja, ja…! Just det. Ställer dig vid spegeln och knäpper…slipsknuten såhär. Anders: Ja. André: Och sen går du till jobbet. Anders: Och sen simulerar jag att jag träffar en kund… André: Hälsar på hon i receptionen… Anders: Ja, exakt. André: Jaja. Anders: Nämen… André: Mm, jag tror vi har sagt det mesta nu. Anders: Ja, det har vi absolut. André: Tack för oss. Anders: Tack, tack.



Want to learn a language?


Learn from this text and thousands like it on LingQ.

  • A vast library of audio lessons, all with matching text
  • Revolutionary learning tools
  • A global, interactive learning community.

Språkinlärning, helt enkelt.

#27 André and Anders - Social Competence

André: Då ska vi se. André: Then we'll see. André: Então vamos ver.

Då kör vi ännu en podcast med Anders och André. Then we will run another podcast with Anders and André. Vi har ju haft ett litet uppehåll på… hur länge är det? We have had a little time on ... how long is it? Ett år? One year? Anders: Ett och ett halvt år? Anders: One and a half years? Anders: Um ano e meio? André: Ett och ett halvt! Jaha, vad har du sysslat med under den här tiden? Well, what have you been doing during this time? Anders: Jag har tänkt på det där och kommit fram till att det är lite ironiskt att vår sista podcast handlade ju om hur mycket vi föraktar arbetet. Anders: I've thought about it and found it ironic that our last podcast was about how much we despise the work. André: Ja, och sen så blev du införlivad i arbetslivet. André: Yes, and then you were incorporated into working life. Anders: Ja, båda två fick ju jobb precis efter där. Otherwise: Yes, both of them got to work right after there. André: Ja, faktiskt. Det var den som gjorde att vi [laughs] kom in i ett riktigt hederligt förvärvsarbete. It was the one who made us laugh in a truly honorable employment. Anders: Precis. André: Ett ”åtta-till-fem”-jobb. André: An "eight to five" job. Ja… Anders: Nej, men det är väl det… Jag har jobbat och du har väl också jobbat? Yes ... Other: No, but that's it ... I've been working and you've been working too? André: Ja, och jag gör det fortfarande. André: Yes, and I'm still doing it. Du är lite mer frilans nuförtiden? You are a bit more freelance nowadays? Anders: Ja, det är jag. Anders: Yes, I am. Lite mer åt det hållet. A little more in that direction. André: Ja, det är gött. Vad ska vi snacka om i dag? What should we talk about today? Anders: Vi skulle väl prata lite grann ännu en gång om arbetslivet va? Anders: We should talk a little bit about the working life again, right? André: Ja, om en speciell företeelse som har ”poppat upp” [anglicism] i media nu. André: Yes, about a special phenomenon that has "popped up" [anglicism] in the media now. Någonting som kallas social kompetens. Something called social competence. Vi har stött på åtminstone tre artiklar som på något sätt problematiserar det här fenomenet. We have come across at least three articles that somehow problematize this phenomenon. Vi kan ju dra lite bakgrund: det är ju så att för typ kanske 10-15 år sedan så blev det väldigt viktigt i jobbannonser att man eftersökte människor som hade social kompetens. We can draw some background: it is the case that maybe 10-15 years ago it became very important in job advertisements to look for people who had social skills. Alltså, det blev nästan som att det var det viktigaste. So, it was almost like it was the most important thing. Anders: Ja, jag kommer ihåg det fortfarande att när man gick… Jag gick väl i mellanstadiet kanske och man fick höra hur viktigt det var att man var socialt kompetent liksom. Anders: Yes, I still remember that when you went… I went well in middle school maybe and you were told how important it was that you were socially competent as well. Vikten av att kunna föra sig på en arbetsplats och kunna samarbeta och arbeta i grupp och sånt, var ju väldigt inne där ett tag, i mitten av 90-talet kanske? The importance of being able to behave in a workplace and be able to collaborate and work in groups and such, was very much in there for a while, in the mid-90s maybe? André: Ja, precis. Och då kan man ju ställa sig frågan vad det berodde på att den här egenskapen blev så viktig? And then you can ask yourself the question what was the reason why this property became so important? Anders: Det låter lite klyschigt kanske att säga att det har med framväxten av tjänstesamhället att göra? Anders: Maybe it sounds a bit cliché to say that it has to do with the growth of the service society? Men det är väl där det ligger svaret va? But that's where the answer lies, right? Att det är viktigare… Alltså, fokus mer på individens person… [laughs] ”individens person”… André: Jo, men precis. That it is more important… So, focus more on the individual's person… [laughs] "the individual's person"… André: Yes, but exactly. Anders: Snarare än vad den utför liksom. Anders: Rather than what it performs as well. Förr kunde man mäta arbete mycket tydligare i vad som uträttades mer än vad man kan nuförtiden. In the past you could measure work much more clearly in what was done more than you can nowadays. Kan man säga så? André: Ja, jag tror också att själva arbetstiden har ju också förkortats. André: Yes, I also think that working hours have also been shortened. Eller det själva reella arbetet man gör på ett kontor, det är inte… Det består inte av 8 timmars hamrande på ett tangentbord liksom. Man jobbar kanske effektiv tid 4 timmar på en dag. You may work efficiently 4 hours in one day. Anders: Mm. André: Och då måste man ju… För att det finns ju kanske inte så mycket uppgifter att göra, alltså rent funktionella uppgifter, så därför måste man fylla de här andra timmarna med… Anders: Fika… André: Fika… och saker som då hamnar under begreppet social kompetens eller socialt ”utförande” så att säga. André: And then you have to… Because there may not be much information to do, ie purely functional tasks, so therefore you have to fill these other hours with… Anders: Coffee… André: Coffee… and things that end up under the concept of social competence or social "execution", so to speak. Jag tror det. För att… Bonden som plöjde sin åker 12 timmar om dagen hade inte tid att stå och babbla om ”vad ska jag köpa för Macbook?” [laughs]. For that ... The farmer who plowed his field 12 hours a day did not have time to stand and talk about "what should I buy for Macbook?" [Laughs]. Anders: Exakt. Nej det kanske kan ligga något i det. No, it may be something in it. André: Mm. Anders: I vilket fall som helst så är det en väldigt viktig egenskap att ha. Anders: In any case, it is a very important quality to have. Man ska kunna sälja sig själv liksom, på något sätt. You should be able to sell yourself as well, in some way. André: Ja, men i alla fall, så har det ju nu den senaste tiden kommit fram… Skrivits kritiska artiklar om social kompetens. Och det tycker vi båda är bra, eftersom den här företeelsen har ju väldigt länge fått gå okritiserad, alltså ohotad. And we both think that is good, because this phenomenon has for a very long time been left uncritical, ie unthreatened. Man har liksom tagit det som ett obestridligt faktum att man måste ha den här egenskapen. Och det farliga med det är ju att den exkluderar ju människor som inte känner sig bekväma i sociala situationer. And the dangerous thing about it is that it excludes people who do not feel comfortable in social situations. Anders: Ja det gör det, definitivt. Och det jag skulle säga innan det blev fel i inspelningen… Är att i alla fall i mitt eget fall… När man söker ett jobb eller har sökt ett jobb, då är man ju alltid i regel övertygad om att man kan utföra själva jobbet som sådant, men man är ju alltid nervös. Och den nervositeten ligger ju oftast, jag tror den gör det för många människor, i huruvida man lever upp till den person man förväntas vara i en arbetssituation, om det så bara är en intervjusituation. För jag tror de flesta människor kan ju utföra de jobb som de söker. Alltså om man inte söker något otroligt specialist… André: Nej precis, läkare… Anders: Men ofta är det själva… Den sociala biten tror jag som folk är nervösa över när det gäller intervjuer. André: Ja. Nej, för min del så känns det som att det är någon form av blyghet liksom. Och en av… Det finns en finsk professor i psykologi som heter Liisa Keltikangas-Järvinen som är citerad i en av de här artiklarna som… Anders: Jusektidningen… André: Ja, men hon är även citerad i DN, i en artikel av Erik Helmerson, som heter ”Hellre kompetent än social”. Men hon säger det, i alla fall, att blyghet är ett tecken på empati. But she says, at least, that shyness is a sign of empathy. För att en blyg människa har liksom en större empatisk förmåga och det är därför då den är tyst liksom, medan en översocial person inte alltid känner när folk är trötta på en eller så. Because a shy person has a greater empathic ability and that is why it is silent as well, while an over-social person does not always feel when people are tired of one or the other. Och det är ju skadligt för en arbetssituation om en människa tar upp social plats liksom i onödan. And it is harmful for a work situation if a person takes up social space as well as unnecessarily. Anders: Bara för sakens skull. Anders: Just for the sake of it. André: Ja, precis. Anders: Det finns ju någonting tycker jag i själva begreppet social kompetens egentligen som reducerar det just till ett verktyg. Anders: There is something I really think in the very concept of social skills that actually reduces it to a tool. Alltså, som om det är någonting man kan lägga sig till med eller öva upp och så vidare. Thus, as if it is something you can add to or practice and so on. Ja, det är det ju i och för sig kanske i viss mån, men alltså att man kallar det just en typ av kompetens. Yes, that is in itself perhaps to some extent, but that is to say it is just one type of competence. Det är att reducera mänskliga relationer på något sätt, är det inte det? It's reducing human relationships in some way, isn 't it? André: Ja, verkligen. Det blir så falskt också om man ska öva upp det liksom fast man inte har det i sig. It also gets so fake if you have to practice it as if you do not have it in you. Alltså, det finns ju naturligtvis genuint sociala människor som behöver den bekräftelsen eller så, det är ju inget fel i det, men det behöver man ju inte koppla till arbete på det sättet. So, of course, there are genuinely social people who need that confirmation or something, there is nothing wrong with that, but you do not need to link it to work in that way. Anders: Nej, det är ingen kompetens heller. Anders: No, there is no competence either. Det är bara någonting man är. It's just something you are. André: Det är en egenskap, som man är, som både har för- och nackdelar… Anders: Tvärtom är det väl de människor som kanske inte kallar sig socialt kompetenta som man ofta tycker är jävligt*, väldigt trevliga och… [*in this context the word ”jävligt” is equivalent to ”damn”, as in ”damn nice guy”. André: It is a quality that you are, that has both advantages and disadvantages… Anders: On the contrary, it is probably the people who may not call themselves socially competent who you often think are fucking *, very nice and… [* in this context the word "jävligt" is equivalent to "damn", as in "damn nice guy". In other contexts, however, it can be taken for a curse word]. André: Ja, och som förmodligen också utför arbetet eftersom man inte lägger tid på massa ”fredagsfikediskussioner”… Anders: Nej, precis. André: Yes, and who probably also does the work because you do not spend time on a lot of "Friday coffee discussions"… Anders: No, exactly. Alltså, sådana diskussioner… Det kan ju vara kul att fika lite på fredagarna… André: Ja, naturligtvis. So, such discussions… It can be fun to have a little coffee on Fridays… André: Yes, of course. Det är inte det… Anders: Men det kan ju inte vara hela världen om inte alla vill vara med på det där fikat. André: Nej. Och sen samtidigt vill man ju i och för sig inte ha en jäkla Sovjetstat heller där man sitter fastbunden i ett kontor 12 timmar om dagen och inte får… Nej men, nej det är inte det… Anders: Grejen är väl att det på något sätt har skapats, att det har blivit… Att man försöker krysta fram den här härliga stämningen. Och att man letar upp människor inte på basis av vad de kan, utan på just hur trevliga de är. André: Ja, precis. Både du och jag har ju erfarenhet av att jobba hemifrån. Det är ju en liten aspekt man kan lägga in på det hela. After all, it is a small aspect you can put into it all. För då tar man ju bort hela den här sociala kompetens-biten helt. Because then you completely remove this whole social skills piece completely. Och jag tycker att det är jävligt* gött, för att då koncentrerar man sig enbart på jobbet och man skär bort allt det här runt omkring liksom. [*see note above] Anders: Ja, precis. Men jag brukar alltid ta på mig en skjorta ändå. But I usually always put on a shirt anyway. André: Ja, ja…! Just det. Ställer dig vid spegeln och knäpper…slipsknuten såhär. Anders: Ja. André: Och sen går du till jobbet. Anders: Och sen simulerar jag att jag träffar en kund… André: Hälsar på hon i receptionen… Anders: Ja, exakt. André: Jaja. Anders: Nämen… André: Mm, jag tror vi har sagt det mesta nu. Anders: Nämen… André: Mm, I think we have said most things now. Anders: Ja, det har vi absolut. André: Tack för oss. André: Thanks for us. Anders: Tack, tack.

×

Vi använder kakor för att göra LingQ bättre. Genom att besöka sajten, godkänner du vår cookie policy.