image

Swedish LingQ Podcast 1.0, #25 André & Anders – Work, Work, Work

#25 André & Anders – Work, Work, Work

ANDRÉ Ja, välkomna till ännu en podcast från Malmö av...

ANDERS André och Anders

ANDRÉ eller Anders och André.

Idag ska vi snacka lite om jobbsamhället och ta nån form av filosofisk "take"... ANDERS vi är ju filosofer till yrket kan man säga...

ANDRÉ och hippies

ANDERS Många människor har ju förlorat sina jobb...

ANDRÉ Ja, just det.

ANDERS ...på sistone. I och med att det råder en finanskris. Då är det ju många som förlorar sina jobb som inte bara förlorar sitt jobb utan också sin identitet. Och det är ju intressant.

ANDRÉ Vad händer med människorna när de förlorar sitt jobb och sin identitet?

ANDERS Och vad är det för samhälle man lever i när man i så hög grad får sitt värde som människa beroende på sin sysselsättning liksom. Det är ett västerländskt symptom tror jag.

ANDRÉ Ja, vi borde titta på buddisterna. Jag tycker det är så sjukt att när en person blir arbetslös så blir den personen på något sätt förlamad, alltså känslomässigt förlamad på något sätt. Det finns ju jättemycket saker att göra här i samhället om man bara vill liksom. Men om man har tutat i en människa att du ska vara på ett jobb hela tiden, åtta timmar om dagen. Där ska du vara hela livet. Och då finns det ju inget utrymme för den här personen att förverkliga sig själv. Eller för många finns det ju inte det. Och när väl arbetlösheten slår till, då står de ju där och...

ANDERS ...upplever tomhet...

ANDRÉ ja, vad ska man göra nu liksom. Det är ju inte så att man ska gå runt och lalla liksom genom livet. Det är ju klart att människor vill ju jobba, det är väl inte så konstigt...

ANDERS Samtidigt tror jag nog det finns en omedveten mänsklig benägenhet att tycka att man ska lida lite. Om man njuter för mycket i livet, det är ju självklart, hela puritanismen liksom. Det är någon sjuklig, vad är det för någon konstig...ens existens som har fått lära sig att, att existensen går ut på att lida.

ANDRÉ Det är jättemärkligt alltså...Det är ju också så här att om man träffar nya människor och när man gör det så brukar man ofta ganska snabbt komma in på "vad jobbar du med? Det är roligt att experimentera lite då och säga någonting som inte förväntas. Antingen kan man säga kanske att "ja, jag har världens roligaste jobb" eller "jag tycker inte alls att mitt jobb är tråkigt". Man måste alltid kunna gnälla lite på sitt jobb.

ANDERS Det är ju självklart så, gärna gnälla uppåt också. Det är aldrig bra...

ANDRÉ Om man har ett jobb som man är 100% nöjd med så är man ju konstig på något sätt. Eller vad kan man mer göra? Jag har sagt så någon gång... "vad sysslar du med?" "Ja, jag jobbar på att försöka bli en bättre människa" har jag sagt en gång. Då blev de väldigt förvånade.

ANDERS Jag jobbar på att bli mig själv...

ANDRÉ Ja, men typ så. "Men men men, vad gör du då? Du måste ju kunna betala hyran"[skratt] Anledningen till att så många människor känner sig handikappade när de förlorar sina jobb beror ju inte på att de inte har någon inneboende kraft att vara något annat än sina jobb utan för att de är på sina jobb 8 timmar om dagen. Det finns inte så mycket utrymme att hitta någon form av inre kärna då så klart. Och då man då helt plötsligt lämnas åt sig själv och inte förväntas infinna sig någonstans, det är klart att det känns väldigt konstigt. Om man träffar en arbetslös människa som uttrycker lättnad eller glädje över att vara jobblös, givetvis är det en börda att inte ha en ekonomisk trygghet, men om träffar någon som är arbetslös men ändå så där men "ah, jag tycker det är rätt gött alltså". Det är på något sätt tabu alltså.

ANDRÉ Ja det är det verkligen!

ANDERS Det säger något om samhället. Man ska jobba, man ska ta i, och gärna ska man ta i lite mer än vad som behövs. Jag tror att Bertrand Russell skrev en kort essä en gång som heter...

ANDRÉ Vem är Bertrand Russell?

ANDERS Bertrand Russell, han är en av 1900-talets största filosofer och matematiker kan man säga.

ANDRÉ Jaha.

ANDERS Han skrev en liten essä kan man säga som heter "In Praise of Idleness". Han är ekonom för övrigt, han är allting man kan vara [skratt].

ANDRÉ Han är jäkligt smart alltså...

ANDERS Ja, och där han menar att för att tillgodose människans materiella behov så skulle ingen egentligen behöva jobba mer än 4 timmar om dagen. Alltså, om alla drog sitt strå till stacken. Han menar att om man såg till att säkra det materiella välståndet så skulle det även finnas utrymme för folk som vill förkovra sig i läkaryrken, alltså alla yrken som är lite mer än bara förvärvsarbeten.

ANDRÉ Ja, men det är ju en känsla jag har haft också på något sätt, att folk jobbar för mycket. Eller inte alls! De som har ett jobb, jobbar för mycket medan de som inte har ett jobb blir då liksom utestängda och blir liksom stigmatiserade av det...

ANDERS Varför inte bara sprida ut det lite...

ANDRÉ Men det är konstigt, det är fint att ha för mycket att göra...

ANDERS Ja, det är härligt ju...

ANDRÉ Det är gött att vara utbränd liksom. Man ska helst ligga på den nivån under utbrändhet.

ANDERS Man ska vara på gränsen till sjuk...

ANDRÉ Och där har vi det här igen att det är gött att gnälla över att man lider...

ANDERS Ja, människan gillar att lida...

ANDRÉ Ja, det är inte fint liksom att säga "det är så jävla gött att vara arbetslös, jag bara ligger hemma och läser, surfar...", eller vad som helst. ANDERS Ja, eller säga jag jobbar 75% eller 50%, jobba halvtid, jag betalar hyran och sen spenderar jag resten av min tid åt annat. Som ett Malmö-band sjunger: "It's a half time job, but the afternoons are free". Jag tycker det är en bra mening alltså.

ANDRÉ Mmm, otroligt bra. Det är fint att ha eftermiddagen fri.

ANDERS Det är ju det på nåt sätt. Men man blir bemött på ett annat sätt tror jag om man befinner sig i ett mingelsammanhang till exempel, då ska man gärna vara upp över öronen stressad...

ANDRÉ Om man frågar människor som är inne i den här jobb-bubblan vad de skulle välja mellan mer fritid eller mer pengar, vad tror du de hade sagt liksom? De flesta? Jag tror att de hade sagt mer pengar.

ANDERS Ja, mer pengar, tror jag med...

ANDRÉ Men varför? Har man en heltidslön så klarar man sig rätt bra på den. Okej, det finns dåliga heltidslöner, som om man jobbar på Posten till exempel [skratt], det är klart det är jävligt "crap", då vill man nog ha lite mer pengar, men de flesta heltidslöner är helt okej. ANDERS Man överlever ju. Man behöver ju inte skapa behov som egentligen är överflödiga.

ANDRÉ Då känns det som om människan är rädd för att få mer fritid, att hon inte vet vad hon ska göra med den. Hon har lärt sig att vara på jobbet hela tiden och då bara...

ANDERS Ja, man är sig jobb liksom.

ANDRÉ Ja, då får man lite sin identitet borttagen, eller jag vet inte.

ANDERS Det är ju också synd det här med folk som upptäcker efter att ha jobbat i 15 år, upptäcker när de är 40 (år), då börjar man fråga sig "är det här meningen med livet? Det borde man ju fråga sig väldigt tidigt i livet tycker jag så att man snabbt kan försöka utforma det. Jag tror många människor skapar problem som är onödiga. De försätter sig i en ekonomisk situation som inte hade behövts finnas om man skalade bort vissa behov som är pålagda av samhället mer än kommer inifrån, eller som är skapade av förväntningar eller normer där man ska ha det och det, där man vid en viss ålder ska ha uppnått ett ekonomiskt välstånd. Man ska gärna ha den och den prylen. Sådana saker försätter människor, låser människor i tänket att de måste jobba så mycket som de gör, medan det bara är att sälja villan och flytta till en mindre lägenhet istället.

ANDRÉ Det är ju en cirkel...

ANDERS Ja, det är det, det ena bidrar ju till det andra...

ANDRÉ Konsumtionen bidrar till produktionen och vice versa. Men vad var det jag tänkte på...jo, även det där som vi säger då, folk i 40-årsåldern börjar ifrågasätta sina liv, där är ju också en cirkelgrej. Folk i 20-årsåldern tittar på de 40 och ser att de har jäkligt schyssta prylar och materiell standard. De man inte har i 20-årsåldern vill man ju gärna skaffa sig och då gör man allt för att få ett schysst jobb och man tror då att det är meningen med livet. Sen när man väl kommer dit och inser hur tomt det är, det är då man börjar ifrågasätta det så klart. Synd då bara att de där 40-åringarna inte säger att det inte var så häftigt liksom...

ANDERS Gör något annat, det är inte värt det...Sen finns det ju människor som förverkligar sig själva i sitt jobb liksom. Men jag tror många människor, det är ju ett undantag som bekräftar regeln...människor som trivs på sina jobb. Då höjer man på ögonbrynen.



Want to learn a language?


Learn from this text and thousands like it on LingQ.

  • A vast library of audio lessons, all with matching text
  • Revolutionary learning tools
  • A global, interactive learning community.

Språkinlärning, helt enkelt.

#25 André & Anders – Work, Work, Work # 25 André & Anders - Work, Work, Work

ANDRÉ Ja, välkomna till ännu en podcast från Malmö av... ANDRÉ Yes, welcome to another podcast from Malmö by ...

ANDERS André och Anders

ANDRÉ eller Anders och André.

Idag ska vi snacka lite om jobbsamhället och ta nån form av filosofisk "take"... Today we are going to talk a little about the job society and take some form of philosophical "take" ... ANDERS vi är ju filosofer till yrket kan man säga...

ANDRÉ och hippies

ANDERS Många människor har ju förlorat sina jobb... ANDERS Many people have lost their jobs ...

ANDRÉ Ja, just det.

ANDERS ...på sistone. I och med att det råder en finanskris. As there is a financial crisis. Då är det ju många som förlorar sina jobb som inte bara förlorar sitt jobb utan också sin identitet. Och det är ju intressant.

ANDRÉ Vad händer med människorna när de förlorar sitt jobb och sin identitet?

ANDERS Och vad är det för samhälle man lever i när man i så hög grad får sitt värde som människa beroende på sin sysselsättning liksom. ANDERS And what's the society in which you live in as much as your human value depends on your employment as well. Det är ett västerländskt symptom tror jag. It is a western symptom I think.

ANDRÉ Ja, vi borde titta på buddisterna. Jag tycker det är så sjukt att när en person blir arbetslös så blir den personen på något sätt förlamad, alltså känslomässigt förlamad på något sätt. I think it's so sick that when a person becomes unemployed, that person is in some way paralyzed, thus emotionally paralyzed in some way. Det finns ju jättemycket saker att göra här i samhället om man bara vill liksom. There are lots of things to do here in the community if you just want to. Men om man har tutat i en människa att du ska vara på ett jobb hela tiden, åtta timmar om dagen. But if you've been thinking of a human being, you're going to be on a job all the time, eight hours a day. Där ska du vara hela livet. There you will be your whole life. Och då finns det ju inget utrymme för den här personen att förverkliga sig själv. And then there is no room for this person to realize himself. Eller för många finns det ju inte det. Or too many, it is not. Och när väl arbetlösheten slår till, då står de ju där och... And as soon as unemployment breaks, they'll be there and ...

ANDERS ...upplever tomhet... OTHERS ... experiencing emptiness ...

ANDRÉ ja, vad ska man göra nu liksom. Otherwise, what should you do now? Det är ju inte så att man ska gå runt och lalla liksom genom livet. It's not the case that you have to walk around and lalla as well as through life. Det är ju klart att människor vill ju jobba, det är väl inte så konstigt... It's clear that people want to work, it's not that strange ...

ANDERS Samtidigt tror jag nog det finns en omedveten mänsklig benägenhet att tycka att man ska lida lite. ANDERS At the same time, I think there is an unaware human tendency to feel like suffering a little. Om man njuter för mycket i livet, det är ju självklart, hela puritanismen liksom. If you enjoy too much in life, it is of course all Puritanism as well. Det är någon sjuklig, vad är det för någon konstig...ens existens som har fått lära sig att, att existensen går ut på att lida. It's somebody sick, what's it like for a strange one's existence that has been taught that existence is about to suffer.

ANDRÉ Det är jättemärkligt alltså...Det är ju också så här att om man träffar nya människor och när man gör det så brukar man ofta ganska snabbt komma in på "vad jobbar du med? ANDRÉ It's so strange that way ... It's also true that if you meet new people and when you do that, you often often get into "what are you working with? Det är roligt att experimentera lite då och säga någonting som inte förväntas. It's fun to experiment a bit then and say something that is not expected. Antingen kan man säga kanske att "ja, jag har världens roligaste jobb" eller "jag tycker inte alls att mitt jobb är tråkigt". Either one might say that "yes, I have the world's funniest job" or "I do not think my job is boring at all". Man måste alltid kunna gnälla lite på sitt jobb. You must always be able to whine a little on his job.

ANDERS Det är ju självklart så, gärna gnälla uppåt också. ANDERS Of course, of course, please feel good about it. Det är aldrig bra... It's never good ...

ANDRÉ Om man har ett jobb som man är 100% nöjd med så är man ju konstig på något sätt. ANDRÉ If you have a job that you are 100% satisfied with, you are strange in some way. Eller vad kan man mer göra? Or what else can you do? Jag har sagt så någon gång... "vad sysslar du med?" I've said so sometime ... "What are you doing?" "Ja, jag jobbar på att försöka bli en bättre människa" har jag sagt en gång. "Yes, I'm working on trying to be a better person," I said once. Då blev de väldigt förvånade. Then they became very surprised.

ANDERS Jag jobbar på att bli mig själv... ANDERS I'm working on becoming myself ...

ANDRÉ Ja, men typ så. ANDRÉ Yes, but please. "Men men men, vad gör du då? "But but, what are you doing then? Du måste ju kunna betala hyran"[skratt] You must be able to pay the rent "[laughter] Anledningen till att så många människor känner sig handikappade när de förlorar sina jobb beror ju inte på att de inte har någon inneboende kraft att vara något annat än sina jobb utan för att de är på sina jobb 8 timmar om dagen. The reason why so many people feel disabled when they lose their jobs are not because they have no intrinsic power to be anything but their jobs but because they are at work 8 hours a day. Det finns inte så mycket utrymme att hitta någon form av inre kärna då så klart. There is not much space to find any kind of inner core then, of course. Och då man då helt plötsligt lämnas åt sig själv och inte förväntas infinna sig någonstans, det är klart att det känns väldigt konstigt. And when you suddenly leave for yourself and not expected to appear anywhere, it's clear that it feels very strange. Om man träffar en arbetslös människa som uttrycker lättnad eller glädje över att vara jobblös, givetvis är det en börda att inte ha en ekonomisk trygghet, men om träffar någon som är arbetslös men ändå så där men "ah, jag tycker det är rätt gött alltså". If you meet an unemployed person who expresses relief or joy at being unemployed, of course it is a burden not to have an economic security, but if someone meets unemployed but still so but "ah, I think it is pretty good so ". Det är på något sätt tabu alltså. It is somehow taboo.

ANDRÉ Ja det är det verkligen!

ANDERS Det säger något om samhället. Man ska jobba, man ska ta i, och gärna ska man ta i lite mer än vad som behövs. You have to work, you have to take in, and you have to take in a little more than what is needed. Jag tror att Bertrand Russell skrev en kort essä en gång som heter...

ANDRÉ Vem är Bertrand Russell?

ANDERS Bertrand Russell, han är en av 1900-talets största filosofer och matematiker kan man säga.

ANDRÉ Jaha.

ANDERS Han skrev en liten essä kan man säga som heter "In Praise of Idleness". Han är ekonom för övrigt, han är allting man kan vara [skratt]. He's an economist by the way, he's everything you can be [laughing].

ANDRÉ Han är jäkligt smart alltså...

ANDERS Ja, och där han menar att för att tillgodose människans materiella behov så skulle ingen egentligen behöva jobba mer än 4 timmar om dagen. Alltså, om alla drog sitt strå till stacken. Das heißt, wenn jeder sein Stroh zum Haufen ziehen würde. So, if everyone pulled their straw to the stack. Han menar att om man såg till att säkra det materiella välståndet så skulle det även finnas utrymme för folk som vill förkovra sig i läkaryrken, alltså alla yrken som är lite mer än bara förvärvsarbeten. He believes that if they ensured the material prosperity, there would also be room for people who want to improve in the medical professions, ie all professions that are a little more than just gainful employment.

ANDRÉ Ja, men det är ju en känsla jag har haft också på något sätt, att folk jobbar för mycket. Eller inte alls! De som har ett jobb, jobbar för mycket medan de som inte har ett jobb blir då liksom utestängda och blir liksom stigmatiserade av det...

ANDERS Varför inte bara sprida ut det lite...

ANDRÉ Men det är konstigt, det är fint att ha för mycket att göra...

ANDERS Ja, det är härligt ju...

ANDRÉ Det är gött att vara utbränd liksom. Man ska helst ligga på den nivån under utbrändhet. Auf diesem Niveau sollten Sie während eines Burnouts vorzugsweise liegen. You should preferably be at that level during burnout.

ANDERS Man ska vara på gränsen till sjuk...

ANDRÉ Och där har vi det här igen att det är gött att gnälla över att man lider... ANDRÉ And there we have it again that it's good to whine about suffering ...

ANDERS Ja, människan gillar att lida...

ANDRÉ Ja, det är inte fint liksom att säga "det är så jävla gött att vara arbetslös, jag bara ligger hemma och läser, surfar...", eller vad som helst. ANDERS Ja, eller säga jag jobbar 75% eller 50%, jobba halvtid, jag betalar hyran och sen spenderar jag resten av min tid åt annat. Som ett Malmö-band sjunger: "It’s a half time job, but the afternoons are free". Jag tycker det är en bra mening alltså.

ANDRÉ Mmm, otroligt bra. Det är fint att ha eftermiddagen fri.

ANDERS Det är ju det på nåt sätt. ANDERS That's the way it is. Men man blir bemött på ett annat sätt tror jag om man befinner sig i ett mingelsammanhang till exempel, då ska man gärna vara upp över öronen stressad... Aber Sie werden anders behandelt, ich denke, wenn Sie zum Beispiel in einem Mischkontext sind, dann sollten Sie gerne über die Ohren gestresst werden ...

ANDRÉ Om man frågar människor som är inne i den här jobb-bubblan vad de skulle välja mellan mer fritid eller mer pengar, vad tror du de hade sagt liksom? De flesta? Jag tror att de hade sagt mer pengar.

ANDERS Ja, mer pengar, tror jag med...

ANDRÉ Men varför? Har man en heltidslön så klarar man sig rätt bra på den. If you have a full-time salary, you can do it quite well. Okej, det finns dåliga heltidslöner, som om man jobbar på Posten till exempel [skratt], det är klart det är jävligt "crap", då vill man nog ha lite mer pengar, men de flesta heltidslöner är helt okej. Okay, there are bad full-time salaries, as if you work at Posten for example [laughs], of course it's damn "crap", then you probably want a little more money, but most full-time salaries are perfectly okay. ANDERS Man överlever ju. Man behöver ju inte skapa behov som egentligen är överflödiga.

ANDRÉ Då känns det som om människan är rädd för att få mer fritid, att hon inte vet vad hon ska göra med den. Hon har lärt sig att vara på jobbet hela tiden och då bara...

ANDERS Ja, man är sig jobb liksom.

ANDRÉ Ja, då får man lite sin identitet borttagen, eller jag vet inte.

ANDERS Det är ju också synd det här med folk som upptäcker efter att ha jobbat i 15 år, upptäcker när de är 40 (år), då börjar man fråga sig "är det här meningen med livet? ANDERS It is also a shame this is with people who discover after working for 15 years, when they are 40 (years), then they start to ask themselves "is this the meaning of life? Det borde man ju fråga sig väldigt tidigt i livet tycker jag så att man snabbt kan försöka utforma det. You should ask yourself this very early in life, I think so that you can quickly try to design it. Jag tror många människor skapar problem som är onödiga. De försätter sig i en ekonomisk situation som inte hade behövts finnas om man skalade bort vissa behov som är pålagda av samhället mer än kommer inifrån, eller som är skapade av förväntningar eller normer där man ska ha det och det, där man vid en viss ålder ska ha uppnått ett ekonomiskt välstånd. They put themselves in an economic situation that had not been needed if one scaled away certain needs imposed by society more than coming from within, or that were created by expectations or norms where one should have it and that, where one at a certain age should have achieved economic prosperity. Man ska gärna ha den och den prylen. You should like to have this and that stuff. Sådana saker försätter människor, låser människor i tänket att de måste jobba så mycket som de gör, medan det bara är att sälja villan och flytta till en mindre lägenhet istället. Solche Dinge schrecken die Leute ab, zwingen die Leute dazu zu denken, dass sie genauso viel arbeiten müssen wie sie, während sie nur die Villa verkaufen und stattdessen in eine kleinere Wohnung ziehen. Such things put people off, lock people into thinking they have to work as much as they do, while just selling the villa and moving to a smaller apartment instead.

ANDRÉ Det är ju en cirkel...

ANDERS Ja, det är det, det ena bidrar ju till det andra... ANDERS Yes, that's it, one contributes to the other ...

ANDRÉ Konsumtionen bidrar till produktionen och vice versa. Men vad var det jag tänkte på...jo, även det där som vi säger då, folk i 40-årsåldern börjar ifrågasätta sina liv, där är ju också en cirkelgrej. Aber woran habe ich da gedacht ... naja, auch was wir damals sagen, Menschen in ihren 40ern fangen an, ihr Leben in Frage zu stellen, es gibt auch eine Kreissache. Folk i 20-årsåldern tittar på de 40 och ser att de har jäkligt schyssta prylar och materiell standard. People in their 20s look at the 40 and see that they have damn nice stuff and material standard. De man inte har i 20-årsåldern vill man ju gärna skaffa sig och då gör man allt för att få ett schysst jobb och man tror då att det är meningen med livet. Those you do not have in your 20s, you want to get and then you do everything to get a decent job and you think that is the meaning of life. Sen när man väl kommer dit och inser hur tomt det är, det är då man börjar ifrågasätta det så klart. Then once you get there and realize how empty it is, that's when you start to question it of course. Synd då bara att de där 40-åringarna inte säger att det inte var så häftigt liksom... Too bad then that those 40-year-olds do not say that it was not so cool as ...

ANDERS Gör något annat, det är inte värt det...Sen finns det ju människor som förverkligar sig själva i sitt jobb liksom. ANDERS Do something else, it's not worth it ... Then there are people who realize themselves in their job as well. Men jag tror många människor, det är ju ett undantag som bekräftar regeln...människor som trivs på sina jobb. But I think a lot of people, it's an exception that confirms the rule ... people who thrive on their jobs. Då höjer man på ögonbrynen. Then you raise the eyebrows.

×

Vi använder kakor för att göra LingQ bättre. Genom att besöka sajten, godkänner du vår cookie policy.