23 - Pippi får besök av tjuvar (02)

Dunder-Karlsson kunde inte låta bli att skratta.

"Blom", sa han, "Herr Nilsson är en apa, aha-ha! " "Ja, vad trodde du han var", hördes Pippis lugna röst under täcket. "En gräsklippningsmaskin? " "Är inte din mamma och pappa hemma?" frågade Blom. "Nä", sa Pippi. "Dom är borta! Alldeles borta! " Dunder-Karlsson och Blom blev så förtjusta att de skrockade. "Hör du, min flicka lilla", sa Dunder-Karlsson.

"Kom fram så får vi prata med dej! " "Nä, jag sover", sa Pippi. "Är det frågan om gåtor igen? För i så fall kan ni först gissa den här: Vad är det för en klocka som går och går och aldrig kommer till dörren? " Men nu tog Blom helt resolut och lyfte täcket av Pippi. "Kan du dansa schottis?

frågade Pippi och såg honom allvarligt in i ögonen. "Det kan jag! " "Du frågar så mycket", sa Dunder-Karlsson. "Kan inte vi få fråga lite också. Var har du till exempel pengarna du hade på golvet i jåns? " "I kappsäcken där på skåpet", svarade Pippi sanningsenligt. Dunder-Karlsson och Blom flinade. "Jag hoppas du inte har nåt emot att vi tar dom, lilla vän", sa Dunder-Karlsson. "Å, för all del", sa Pippi. "Visst inte! Varpå Blom gick fram och lyfte ner kappsäcken.

"Jag hoppas du inte har nåt emot att jag tar dom tillbaks, lilla vän", sa Pippi, klev upp ur sängen och fram till Blom. Blom visste inte riktigt hur det gick till, men kappsäcken befann sig hastigt och lustigt i Pippis hand. "Inget skämt", sa Dunder-Karlsson argt. "Hit med kappsäcken! Han tog Pippi hårt i armen och försökte rycka till sig det efterlängtade bytet.

"Skämta mej hit och skämta mej dit", sa Pippi och lyfte upp Dunder-Karlsson på skåpet. Minuten efteråt satt Blom där också. Då blev de båda luffarna rädda. De började förstå att Pippi inte precis var någon vanlig flicka. Men kappsäcken lockade dem så att de glömde bort sin rädsla. "På en gång, Blom", skrek Dunder-Karlsson, och så hoppade de ner från skåpet och störtade sig över Pippi som höll kappsäcken i handen.

Men Pippi petade till dem med pekfingret så att de satte sig i var sitt hörn. Innan de hade hunnit resa sig upp hade Pippi fått fram ett rep, och kvickt som tanken surrade hon fast armar och ben på de bägge tjuvarna. Nu blev det en annan låt i pipan. "Snälla, goda fröken", bad Dunder-Karlsson.

"Förlåt oss, vi skämtade ju bara! Gör oss inget illa, vi är ju bara två stackars fattiga luffare som kom in för att be om lite mat. " Blom började till och med gråta en skvätt. Pippi ställde ordentligt upp kappsäcken på skåpet igen. Så vände hon sig mot sina fångar. "Kan nån av er dansa schottis? " "Tja, mja", sa Dunder-Karlsson, "det kan vi väl båda två, tänker jag. " "O, så roligt", sa Pippi och klappade i händerna. "Kan vi inte dansa ett tag? Jag har just lärt mej, förstår ni. " "Jo, för all del", sa Dunder-Karlsson något förbryllad. Då tog Pippi en stor sax och klippte av repen som fängslade hennes gäster.

"Men vi har ju ingen musik", sa Pippi bekymrat. Så fick hon en idé. "Kan inte du blåsa på kam", sa hon till Blom, "så dansar jag med honom där." Hon pekade på Dunder-Karlsson. Jodå, Blom kunde visst blåsa på kam.

Och det gjorde han så att det hördes i hela huset. Herr Nilsson satte sig yrvaket upp i sängen lagom för att se Pippi svänga runt med Dunder-Karlsson. Hon var gravallvarlig, och hon dansade med en energi som om det gällde livet. Till sist ville Blom inte blåsa på kammen längre, för han påstod att det killade så obarmhärtigt på munnen.

Och Dunder-Karlsson, som hade traskat längs vägarna hela dan, började bli trött i benen. "Snälla ni, bara en liten stund till", tiggde Pippi och dansade vidare. Och Blom och Dunder-Karlsson hade bara att fortsätta. När klockan var tre på natten sa Pippi: "O, jag skulle kunna hålla på tills torsdag!

Men ni kanske är trötta och hungriga? " Det var just vad de var, fast de tordes knappt säga det. Men Pippi plockade fram ur skafferiet bröd och ost och smör och skinka och kall stek och mjölk, och så satte de sig kring bordet, Blom och Dunder-Karlsson och Pippi, och åt tills de var närapå fyrkantiga. Pippi hällde lite mjölk i sitt ena öra.

"Det är bra för örsprång", sa hon. "Stackare, har du fatt örsprång?" sa Blom. "Nä", sa Pippi, "men jag kanske får! Till sist reste sig de båda luffarna, tackade så mycket för maten och bad att få säga adjö.

"Hva det var roligt att ni kom! Måste ni verkligen redan gå?" sa Pippi beklagande. "Aldrig har jag sett nån som kan dansa schottis som du, min sockergris", sa hon till Dunder-Karlsson. "Öva dej flitigt att spela på kam", sa hon till Blom, "så känner du inte att det killar. " Just när de stod i dörren kom Pippi sättande och gav dem var sin gullpeng. "Det har ni ärligen förtjänt", sa hon.