Kapitel 9: Prinsen åker

9. Prinsen åker från sin lilla planet.

Jag tror att han får hjälp av vilda fåglar.

Han städar planeten före resan.

Han sotar sina vulkaner.

Han har två vulkaner.

De är bra att ha.

De gör frukosten varm.

Han har också en vulkan som har slocknat.

Han sotar vulkanen som har slocknat.

Om du sotar en vulkan brinner den lugnt och fint.

Den får inget utbrott.

Utbrott i en vulkan är som eld i en skorsten.

På jorden är vi människor för små för att sota våra stora vulkaner.

Det är därför våra vulkaner får så många utbrott.

Prinsen tror inte att han ska åka tillbaka till sin planet.

Prinsen rycker upp skotten av Baobab.

Han vill gråta när han ger blomman vatten och lägger kupan över den.

Adjö, säger han till blomman.

Hon svarar inte.

Adjö, säger han igen.

Blomman hostar.

Jag är dum. Förlåt mig.

Försök vara lycklig, säger hon.

Blomman förvånar prinsen.

Han förstår inte att hon är vänlig.

Jag tycker mycket om dig.

Det vet du inte och det är mitt fel.

Du är lika dum som jag, säger blomman.

Jag ska försöka vara lycklig, säger blomman.

Men vinden, säger prinsen.

Luften på natten är bra för mig.

Jag är en blomma.

Men djuren...

Jag får stå ut med larver om jag vill lära känna några fjärilar.

Fjärilar är visst mycket vackra.

Vilka ska jag träffa om inte fjärilarna?

Du kommer att vara långt borta.

Och jag är inte rädd för stora djur.

Jag har mina klor, säger blomman.

Hon visar sina fyra taggar.

Du ska åka.

Åk då, säger hon.

Hon vill inte att prinsen ska se henne gråta.

Hon är en mycket stolt blomma.