Kapitel 20: Rosorna

20. Den lille prinsen går länge i sanden, nära klippor och i snö.

Han hittar en väg.

Vägar går alltid till en plats där det finns människor.

Prinsen ser rosor.

God dag, säger han.

God dag, säger rosorna.

Den lille prinsen ser på rosorna.

De är alla lika hans blomma.

Prinsen är förvånad.

Vilka är ni? frågar han.

Vi är rosor, säger rosorna.

Åh, säger den lille prinsen.

Han är mycket olycklig.

Prinsens blomma säger att det inte finns någon annan ros än hon.

Här finns fem tusen rosor i en trädgård.

Min blomma blir mycket ledsen om hon ser det här.

Hon skulle hosta mycket och se ut som om hon dör.

Då kan jag inte säga att hon är dum, tänker prinsen.

Jag har en helt vanlig ros, inte en skatt.

Jag har rosen och de tre vulkanerna.

De gör mig inte till någon viktig prins, tänker han.

Han lägger sig i gräset och gråter.

Då hör prinsen något.

God dag, säger någon.

God dag, svarar den lille prinsen och ser sig om.

Det finns ingen där.

Jag är här, under trädet, säger någon.

Vem är du? frågar prinsen.

Jag är en räv, säger djuret under trädet.

Kom och lek med mig. Jag är så ledsen, säger den lille prinsen.

Jag kan inte leka med dig. Jag är inte tam, säger räven.

Den lille prinsen tänker.

Vad betyder det att vara tam? frågar han.

Vad letar du efter? frågar räven.

Jag letar efter människorna.

Vad är tam? frågar prinsen igen.

Människorna jagar. Det är så obehagligt, säger räven.

De har hönor. Det är det enda de tänker på.

Letar du efter hönor? frågar räven.

Nej, jag letar efter vänner.

Vad är tam? frågar den lille prinsen.

Det är något som många glömmer.

Att vara tam är att ha band, säger räven.

Att ha band? frågar prinsen.

Ja visst, för mig är du lik hundratusen andra pojkar än så länge.

Jag behöver inte dig. Du behöver inte mig.

Jag är bara en räv som är lik hundratusen andra rävar.

Men om jag blir tam behöver vi varandra.

Du kommer att vara den enda i världen för mig.

Jag kommer att vara den enda i världen för dig, säger räven.

Jag tror att jag förstår. Det finns en blomma.

Jag tror att jag är tam, säger prinsen.

Sådant händer här på jorden, säger räven.

Blomman finns inte på jorden, säger den lille prinsen.

Räven är nyfiken.

Finns den på en annan planet? frågar räven.

Ja, säger prinsen.

Finns det jägare på den planeten? frågar räven.

Nej, säger prinsen.

Intressant. Finns det hönor? frågar räven.

Nej, säger den lille prinsen.

Inget är perfekt. Mitt liv är tråkigt.

Jag jagar hönor. Människorna jagar mig.

Alla hönor är lika. Alla människor är lika.

Men om jag blir tam blir mitt liv som solens ljus.

Det finns ljud av steg som jag känner igen och som inte är som andras.

Andras steg får mig att gömma mig under jorden.

Men dina steg får mig att komma upp i ljuset, säger räven.

Ser du vetet där borta? Jag äter inte bröd.

Vete intresserar mig inte. Vetet är inget för mig.

Men ditt hår är gult som guld. Vetet är också gult som guld.

När jag är tam kommer vetet att få mig att tänka på dig, säger räven.

Räven är tyst.

Han ser länge på den lille prinsen.

Gör mig tam, säger räven.

Det vill jag, men jag har inte mycket tid.

Jag ska hitta nya vänner, säger prinsen.

Du kan bara lära känna den som är tam.

Människan har inte tid att lära sig något.

De köper allt i affärer.

Men det finns inga vänner i affärer.

Människor har inga vänner.

Om du vill ha en vän så gör mig tam, säger räven.

Hur ska jag göra då? Frågar prinsen.

Det tar tid.

Du sätter dig bredvid mig i gräset.

Jag ser på dig och du säger inget.

Om du säger något kan det bli fel.

Men varje dag sätter du dig lite närmare mig, säger räven.