Kapitel 2: En pojke i öknen

Sahara. Sahara är en stor öken i norra Afrika. Sahara är världens största öken.

2. Därför lever jag ensam. Jag talar inte allvarligt med någon.

Jag talar inte med någon men en dag stannar flygplanets motor.

Jag är i Saharas öken. Det är sex år sedan.

Något går sönder i motorn. Jag har ingen annan person med mig i flygplanet.

Jag försöker reparera motorn ensam men det är svårt. Det är en fråga om liv och död.

Jag har vatten för en vecka. Den första kvällen sover jag i öknens sand.

Jag är tusen kilometer från andra människor. Jag är ensammare här än på en liten båt mitt ute i havet.

Jag blir mycket förvånad när jag vaknar tidigt av en liten röst.

Rita ett får åt mig, säger rösten. Vad? Rita ett får? Jag vaknar mycket snabbt.

Jag kan inte tro det. Framför mig står en konstig liten pojke och ser på mig.

Jag ritar en teckning av pojken. Men teckningen är inte bra. Det är inte mitt fel.

De vuxna får mig att sluta teckna när jag är sex år. Det är deras fel.

Jag lär mig aldrig att teckna något annat än ormen. Den här pojken intresserar mig.

Ni minns att jag är tusen kilometer från den närmaste plats där människor bor.

Men den här pojken är inte vilsen. Han är inte mycket trött, inte mycket hungrig eller mycket rädd.

Han ser inte ut som ett barn som är vilse i öknen.

När jag kommer på något att säga frågar jag, vad gör du här?

Då säger han lugnt en gång till, som om det är mycket viktigt, rita ett får åt mig.

Boa ormens utsida. Rita ett får åt mig.

Jag vågar inte annat än att lyda. Jag är här på liv och död.

Jag är tusen kilometer från den närmaste plats där människor bor.

Jag tar upp ett papper och en penna. Jag kan geografi. Jag kan räkna.

Men jag kan bara rita två saker. Jag ritar en av de två teckningar som jag kan.

Jag ritar teckningen av boa ormens utsida.

Nej, nej, jag vill inte ha en elefant som är inne i en boa orm.

Boa ormar är mycket farliga. Och elefanter är mycket stora.

Jag behöver ett får. Rita ett får åt mig, säger pojken.

Då ritar jag ett får. Pojken ser på.

Sedan säger han, det där fåret ser sjukt ut. Rita ett annat får.

Jag ritar.

Min nya vän skrattar vänligt. Du ser väl, det där är inget får. Det är en bagge.

Titta på hornen, säger han. Jag ritar en ny teckning.

Pojken tycker inte om teckningen. Fåret är för gammalt.

Jag vill ha ett får som lever länge, säger han. Jag har inte tid med det här.

Jag ska reparera motorn. Jag ritar snabbt en teckning.

Här är en låda. Fåret som du vill ha är i lådan, säger jag.

Jag blir mycket förvånad när min unge vän är glad.

Det är så jag vill ha det, säger han. Varför vill du det, frågar jag.

Hos mig är allt så litet. Fåret får nog plats i lådan, säger pojken.

Du får ett litet får, säger jag. Det är inte så litet. Se, nu sover fåret, säger pojken.

Det är så jag träffar den lille prinsen.