Sveriges sekularisering förklarad | RELIGIONSKUNSKAP | Gymnasienivå

Det sägs att svenskar är världens mest sekulariserade folk-

-och att i Sverige har religion knappt nån plats längre.

Det märkts tydligast om man frågar folk.

Då menar en stor majoritet att de inte är religiösa-

-och som menar att religion inte har nån påverkan på deras vardagsliv.

Men Sveriges historia är präglad av religion.

I hundratals år fanns en kristen kyrka som skötte mycket av samhället-

-som alla, ja alla, var tvungna att tillhöra.

Den genomsyrade allt från lagar och samhällsstruktur-

-till folks vardag och sätt att se på världen.

Så hur gick vi från en statsreligion till att separera kyrkan och staten?

Och hur har det påverkat folks förhållande till religion och tro?

Om man kommer till Sverige i adventstid-

-tror jag att man slås av att nästan alla fönster har en adventsljusstake.

Tänk dig att du är turist och ser alla ljusstakar-

-och börjar prata med folk på gatan så säger de:

"Jag satte upp adventsstaken, men det är inget religiöst."

Vardagen är fylld av symboler som en gång var kopplade till religion-

-men som vi knappt ser eller tänker på som religiösa.

Det är en del i den process som kallas sekularisering.

Men vad betyder det?

Ordet kommer från "sekulär" som är motsatsen till andlig-

-och kan tolkas som "utan gudstro".

Sekularisering betyder att religionen har tryckts åt sidan.

Det kan man se i lagstiftning.

Att religion och stat inte längre är sammanblandade.

Men det kan också vara att religion inte har en plats i människors liv.

Sverige har en lång historia av att staten och kyrkan gjorde saker ihop.

Vi börjar med hur staten har ändrat sitt förhållande till religion.

Vi börjar på 1500-talet med nåt som heter enhetskyrkan.

Även om Sverige hade präglats av kristen kultur i flera hundra år-

-är det när vi ansluter oss till den lutherska utbrytargrenen-

-som staten och kyrkan knyts ihop på riktigt. Det finns det papper på.

Det här är Uppsala mötes beslut från 1593.

I och med det blir Sverige protestantiskt.

Gudstjänsterna ska utövas på samma sätt.

Det här är början på det man brukar kalla för den svenska enhetskyrkan.

Processen att ersätta den katolska kyrkan kallas för reformation.

I Sverige har Gustav Vasa öppnat dörren ett par decennier tidigare.

Men inte enbart för att höra gudstjänster på svenska.

För Gustav Vasa finns det stora vinster med den lutherska läran-

-framför allt ekonomiska och maktpolitiska.

Han kan bryta med påven och blir själv kyrkans överhuvud-

-och kan lägga beslag på de stora tillgångar som finns inom kyrkan.

Katoliker som vill behålla sin tro landsförvisas och kloster bränns ner.

I Sverige ska alla tro på samma sätt. Det ger harmoni. I alla fall på ytan.

Jag brukar skoja och säga att på 1600-talet fungerade allt perfekt.

Det fanns egentligen inga alternativ. Guds och Sveriges lag var ett.

Är man ändå osäker finns nåt i alla hem att läsa för vägledning.

En viktig del av protestantismen är en egen relation till Guds ord.

Människor ska också på sin fritid ägna sig åt andakt-

-och att be och komma samman och tänka på bibelord.

I det sammanhanget blir Luthers katekes viktig.

Luthers katekes var en sammanfattning av kristendomen enligt Martin Luther.

Men i Sverige hade katekesen ett förord som kallades hustavlan.

Det var en beskrivning av samhället-

-som satte in alla olika medborgare eller undersåtar, som man sa då-

-i en större ordning. Alla har en roll i samhällsmaskineriet.

Det fanns en vers som löd så här:

"När var och en sin syssla sköter, går oss väl, vad än vi möter."

I den lutherska traditionen i katekesen är ritualer mindre viktiga.

Man ska vara en god samhälls- medborgare och sköta sin syssla.

Och religionen står i centrum.

Inte på samma sätt som i dag-

-med existentiella frågor eller existentiell tro.

Religionen var marinerad inom alla livets och samhällets områden.

Så allt hängde ihop och religionen hade alltid ett finger med i spelet.

Man levde ett kort liv med krig, svält och umbäranden.

För många var tanken på Gud och livet efter detta det som höll dem uppe.

Och kyrkan blev också ett sätt att umgås. Att gå på dop och begravning-

-att ta hand om varandra, att skvallra... Att ses, helt enkelt.

Nu ansvarade inte kyrkan enbart för tron-

-utan för det som kommuner, regioner och myndigheter gör i dag.

För att se till så att folk verkligen läser sin katekes hålls husförhör.

Präster reser helt enkelt runt och förhör människor om Bibelns texter.

Här ser vi det i "Emil i Lönneberga".

Nå, Lina. Vad hette våra första föräldrar?

Tor och Freja.

Lina hade inte full koll på sin Bibel-

-men många börjar fråga sig varför de ska utöva religion som staten lär ut.

Det finns bara en religion och alla måste vara medlemmar.

Under 1800-talet kommer det grupper som vill utöva egna gudstjänster.

Det är förbjudet till 1873-

-då dissenterlagen införs och staten tillåter frikyrkor.

Uppluckringen leder dock till svårigheter för enhetskyrkan.

De fria samfunden utmanar monopolet.

Då krackelerar maktbasen som den gamla statskyrkan hade.

Det är en lång process från 1850-

-och den pågår ju nästan ända till de ändrade relationerna år 2000.

Det är inte bara idén om att alla ska tro likadant som ifrågasätts.

Nu utmanas religionens centrala roll i människors liv.

Det fungerade perfekt på landsbygden.

Men i städerna är inte kyrkan i centrum, som i socknarna.

Det blir ett annat sätt att leva i storstäderna.

Den kyrkliga seden gick ner och kyrkan tappade kontrollen.

Men trots det finns det fortfarande strikta lagar och regler-

-för vad folk får säga om religion.

Det här är Långholmens kronohäkte.

Här sitter blivande statsminister Hjalmar Branting i tre månader.

Han var ansvarig för en tidning där en ung man skrivit en hemsk artikel.

Vad är det då som är så hemskt?

"Det finns ingen Gud", "det finns inga djävlar, inget helvete"

Och så "Sluta att tro på honom och börja i stället tro på dig själv."

Det är väldigt provocerande i Sverige i slutet på 1800-talet.

Och det är kanske svårt för oss i dag att förstå.

Ja, för under 1900-talet går förändringarna snabbt.

1951 skrivs religionsfrihet in i lagboken.

Nu är alla fria att tro på nåt annat. Hur ska det då gå för statskyrkan?

Det gör det omöjligt på nåt sätt-

-att kombinera religionsfrihet och en statskyrka. Det blir spiken i kistan.

År 2000 skiljs staten och kyrkan fullt ut organisatoriskt.

Den gamla enhetskyrkan är ett minne blott.

Sen den 1 januari 2000 är Svenska kyrkan inte längre en statskyrka-

-utan ett trossamfund som andra trossamfund-

-som frikyrkorna eller katolska kyrkan.

Det som hände var att man klippte av den sista tunna tråden till staten.

En följd är att personer börjar lämna Svenska kyrkan.

Andelen som är medlemmar i svenska kyrkan sjunker stadigt.

Dels för att folk lämnar, men också att nyfödda inte ansluts automatiskt.

Kurvorna går ner när det gäller dop, konfirmationer och kyrkbröllop.

Efter nästan 500 år med en enhetskyrka-

-sekulariseras Sverige i rasande fart under 1900-talet.

Spåren kan vi dock se i samhället.

Vår statschef ska enligt lag vara troende luthersk evangelisk.

Alla högtider utom två är kristna högtider. Vår flagga har ett kors.

Av de hedniska förfädernas vilda midvinterblot-

-har vi endast kvar doppet i grytan.

Organisationen är nedmonterad-

-men hur ser sekulariseringen ut för individen?

Slutade vi tro för att staten och kyrkan skildes åt?

Effekten på individuell religiositet var inte så stor.

Men svenskkyrklighet, att vara en del av den lutherska kyrkan-

-är allt mindre en del av att vara svensk.

Många menar att det sker ett skifte i hur människor ser på sig själva-

-från kollektivism till individualism i takt med att samhället förändras.

Och den individualismen, fokuset på det egna inre livet-

-påverkar religionen på ett avgörande sätt.

Man sitter i kyrkbänken, som folk alltid har suttit där.

Man sitter där på 60- eller 70-talet i Sverige-

-som man har gjort i hela sitt liv och folk har gjort i generationer.

Och plötsligt känner man "Nej, jag blir inte berörd av det här".

"Jag vill inte vara här."

"Jag tar hellre sovmorgon eller påtar i trädgården."

Det blir ett aktivt beslut att vara religiös.

Förr var det ett aktivt beslut att inte vara det.

När individen får mer plats blir det upp till den att bestämma.

Religionen blir privat.

Privatiseringen av religion är en del av sekulariseringen.

Det är en klassisk definition av sekularisering.

Att religionen förskjuts från det offentliga till det privata.

På det sättet är Sverige ett mycket sekulärt land.

Men inte i att folk inte funderar över vad som händer efter döden-

-varför vi finns eller relaterar till en högre makt.

Det tror jag att man gör. Men inte i en religiös referensram-

-där man plikttroget utför vissa handlingar, tänker tankar och ber.

Det religiösa språket är inte så levande.

Sekulariseringen medför också att religion kan ses som nåt förlegat.

Vad är det som ersätter den gamla kristendomen? Vad ska man kalla det-

-för att inkludera upplevelser utan tro på övernaturliga saker?

Man kan säga "livsåskådning". Och det finns organiserad sekulärhumanism.

Det är en rörelse med en tro på vetenskapen-

-att det är vetenskapen som får förklara hur verkligheten ser ut.

Endast 15 % av Sveriges befolkning tror på en personlig gud-

-men bara 20 % säger att de inte tror på nåt alls, att de är ateister.

Det är alltså vanligare att tro på nåt än att inte tro alls.

Man pratar om sekulär andlighet, en andlighet utan gudstro.

Att vara religiös är negativt, att tro på nåt är positivt.

Så säger man att "jag tror på nåt, men jag är inte religiös".

Man har inte en idé om hur Gud ser ut eller vad Gud kan göra.

Det är en känsla av att det finns nåt större. Det är det vanligaste.

Hela grejen med ett inre själsliv som man bör haussas-

-det haussas med individualismen.

Svenskan har ett ord för tro, engelskan två. "Belief" och "faith".

Jag tror att det här svaret att man tror på något-

-är faith, den här tillförsikten.

Den är inte liksom formulerad.

Samtiden är fylld av meditation, yoga, tarotkort och astrologi.

Samhället, som förr var homogent med en gemensam kyrka, en katekes-

-och en religion som påverkade lagar och värderingar, har luckrats upp.

I dag ser vi en mångfald.

1990-tal är verkligen brytningstiden när det kommer till det religiösa.

Vi får ett inflöde av individer som inte har en svenskkyrklig identitet.

Både större grupper som är muslimer och buddhister-

-men också katolska och ortodoxa kyrkor.

Sverige är enligt vissa mått Europas mest mångreligiösa land-

-i betydelsen att det finns en mängd organiserade religioner.

De som tillhör den gamla statskyrkan får syn på sitt eget religiösa arv.

Det svenska monopolet på tro är uppenbart brutet.

Men att det under flera hundra år faktiskt fanns ett monopol-

-och bara fanns ett tillåtet sätt att tro-

-hur har det påverkat förhållandet till religion?

Intresset för religion har falnat.

Det är som att det bara fanns ett fotbollslag, säg Hammarby.

Hur intressant är det att vara Hammarbyare då?

Fotbollssupporterlivet bygger på att det finns andra lag.

Religiös mångfald ökar intresset och aktiviteten i de olika religionerna.

Svensktextning: Stina Hedin Iyuno-SDI Group för UR