EMIL: Du förresten, sa du anekdot?
SOFI: Det får man ju inte göra.
EMIL: Alltså, jag måste ju rätta dig här om du säger anekdot, det heter ju anekdot.
INTRO
EMIL: Ja, välkomna till Lysande lagom, en podcast om svensk kultur, svenskt språk och om att lära sig svenska också. Jag heter Emil Molander, jag är lärare i svenska som andraspråk och sjukvårdssvenska.
SOFI: Och jag heter Sofi Tegsveden Deveaux. Jag driver ett företag, Bee Swedish, som har kurser i både svenska och svenskhet.
EMIL: Vad menas med det där med svenskhet? Vad är det du lär dem då egentligen?
SOFI: Ja, det här med att kommunicera och samarbeta och vara med andra människor handlar lite mer än bara själva språket utan också hur man säger saker och vilka sociala koder som finns, etc.
EMIL: Är det även sånt här lite praktiskt också, hur man söker jobb osv?
SOFI: Ja, just nu håller jag faktiskt på och hjälper en tjej med ett CV och jag hjälper henne just med att fixa till CV:t och ansökningsbrev och lite intervjuteknik och så där. Och svenska.
EMIL: Vad är det som är svårt då, för henne?
SOFI: Allt. Det är första gången. Även om hon har jobbat i Sverige länge så blev hon flyttad från ett annat land och så att säga fick sitt svenska jobb via ett utländskt företag, så det är första gången hon ska anpassa sig till svenska normer och presentera sig enligt svensk kultur och hur man… Men det här CV:t det startar med arbetslivserfarenhet och utbildning och sen är det lite programvaror och så där, och på sista delen så kommer vi till rubriken ”Övrigt”. Och där Emil, nu ska jag testa dig lite, för här har hon skrivit: ”Jag är också en ivrig spis som njuter av att dra.” Vad gör du med det?
EMIL: En ivrig spis… Njuter av att dra… Alltså man har ju hört lite såna här andraspråksfel tidigare. Njuter av, det måste ju vara enjoy som är sånt här svåröversatt…
SOFI: Du tänker att hon översätter från engelska här?
EMIL: Ja, det måste ju vara något sånt. Hon njuter av att dra, det brukar ju vara då att man tycker om nånting. I enjoy a glass of wine eller nånting sånt. Men vad är det hon gillar? Dra? Vad menar hon, har du frågat henne?
SOFI: Jo då, vi har gått igenom det här i detalj och hon har ju använt sig av maskinöversättningsprogram, Google Translate och har skrivit in engelskans ”draw” så att rita då menas, men har blivit dra.
EMIL: Alltså är du som jag att du förbjuder Google Translate för dina elever?
SOFI: Oh ja, det är vår värsta fiende här.
EMIL: Det är bra. Men vad var det första då, ”ivrig spis”?
SOFI: ”Jag är en ivrig spis” och även detta härstammar ju från engelska och det kan sägas här att engelska inte är hennes första språk och det var faktiskt ett fel på hennes engelska CV också som vi upptäckte för hon har skrivit ”cooker” som på engelska faktiskt betyder spis medan hon menade ”cook”. Hon är bra på att laga mat helt enkelt, och tycker om att rita.
EMIL: Just det. Men det där är så typiskt alltså, att det inte går att översätta. Vi säger bara ”jag gillar det” eller ”jag är bra på det” istället för att… Det är ju mycket enklare att säga det än att krångla till det med någonting.
SOFI: Precis, men både du och jag möter ju folk som vill krångla till det eller i alla fall verkar vilja krångla till det, och jag har faktiskt samlat på mig en lista här med några fel som jag har stött på under min karriär här. Och jag tänkte att du skulle få berätta för mig var du tror att de kommer ifrån och vad personen menar.
EMIL: Ja, vad kul.
SOFI: Här har vi nummer 1. ”Hela sommaren seglade vi i trädgården.”
EMIL: Va? Okej. Hela sommaren seglade vi i trädgården. Det måste ju vara… ja är det trädgården eller är det seglade som är…
SOFI: Det är trädgården här som är problemet.
EMIL: Ska det stå skärgården?
SOFI: Ja, det är skärgården.
EMIL: Yes.
SOFI: Men vad är det här för feltyp, skulle du säga?
EMIL: Det måste vara att personen har hört det där ordet skärgården men kanske inte läst det och det har kanske blandats ihop med… de har läst ordet trädgården mycket oftare så att de har liksom blandats ihop på något sätt skulle jag tro. Att man inte riktigt har fokuserat tydligt på vad ordet är, utan bara på ett ungefär, och gården – gården, det är ganska likt.
SOFI: Det är egentligen bara två bokstäver där som är olika. Många av mina kursdeltagare påstår att svenskan har väldigt många ord som är lika varandra. Är det så, finns det något belägg för det?
EMIL: Det vet jag inte. Nej, men det där upplever man väl alltid när man ska lära sig ett språk. Har du försökt lära dig några ord på kinesiska?
SOFI: Nej.
EMIL: Det är exakt samma ord hela tiden, det låter shishushishu, tycker jag. Så jag tror att man upplever det bara. Skärgården och trädgården, nej det är ju stor skillnad. Delvis kan det bero på det här med Å, Ä och Ö, att de som ser det här tycker att det är en och samma bokstav och då blir det liksom… ”hår, har, här” blir samma ord för många.
SOFI: Ja, gud ja. Det där tar ju folk inte på allvar har jag upptäckt. Ibland har man de där som skriver en hel uppsats utan å, ä och ö och sen när de är klara tar de fram pennan igen och dekorerar lite här och där för att det ska se ut som svenska.
EMIL: Men du, vi sitter och skrattar åt folk här. Ska vi säga att du har lov att ta de här exemplen och att berätta om din klient här.
SOFI: Mm. Precis. Nummer 2. ”Hon har tagit tjänstledigt för att ploga.”
EMIL: Den var ju kul. Ny karriär. Ja men ”plugga” så klart. Ja, vad beror det felet på. Hur tänker du med den?
SOFI: Det här är ju ett uttalsfel helt enkelt. Man har väldigt svårt att höra skillnad på plugga och ploga och det är ju både vokalljudet där, det är två ganska lika vokalljud och också lite fråga om vad som är långt i ljudet, att vi har ett långt o i ploga men ett långt g i plugga.
EMIL: Precis.
SOFI: Och det här är väl ganska vanligt fel upplever jag i alla fall och jag tror att du säkert har sett många varianter av samma.
EMIL: Precis, det typiska är ju det där vad man har för fritidsintresse, om man gillar yoga, jaga eller jogga. Det är ju väldigt närliggande så det kanske stämmer, vi har många ord som är lika.
SOFI: Vi har ju inte det eftersom jag är nere i Stockholm. Här är det ingen som jagar utan det är bara jogga och yoga.
EMIL: Just det. Det är Norrlandsproblem det där.
SOFI: I de jämtländska skogarna… På nummer 3. ”Tårna rann nedför mina kinder.”
EMIL: Den var också bra. Ja, tårna, tårarna måste det ju vara. Den där är ju rätt bra, för tår och tårar, alltså tå är ju ett väldigt ovanligt substantiv. Det är en stavelse och så är det bara ett r i plural. Det finns inte så många som är så, det är några till, sko – skor. Och hustru – hustrur, men annars är det ganska ovanligt så det är inte så konstigt att man gör fel med ordet tår. Det ser inte ut som att det är plural så då lägger man på –ar istället. Nej.
SOFI: Tvärtom är det.
EMIL: Ja, tvärtom. Det var tårna.
SOFI: Inte lätt för oss heller här.
EMIL: Har du någon fler.
SOFI: Ja, det är min sista och den här vet jag att du faktiskt har hört. Det var den här killen som… han slutade sitt jobb i Sverige. Han var en väldigt uppskattad medarbetare och som avskedspresent efter det här jobbet så fick han faktiskt en hel fin cykel. Och han blev naturligtvis helt överväldigad över den här fina presenten och han kom till mig som hans lärare då och ville ha lite hjälp för han skulle skriva ett brev och tacka sina kollegor för den här cykeln. Och det startade väldigt artigt med ”Jag betackar mig för den fina cykeln.”
EMIL: Den är himla bra. Ja, man tar i. Inte bara tackar, utan man betackar.
SOFI: Precis, man tar i lite extra där.
EMIL: Men på tyska säger de ju ”Ich bedanke mich.” och de har ju det som ett starkare… Var det en tysk?
SOFI: Det var en tysk person, ja.
EMIL: Jag förstod det.
SOFI: Jag tänker liksom, varifrån kommer felen? Kommer de som i det här fallet från modersmålet eller finns det någon annan källa till att saker inte blir rätt?
EMIL: Det där fallet var ju helt klart det. Det var olyckligt att vi har ordet ”betackar” också på svenska men det betyder motsatsen eller någonting annat på svenska. Så ibland kan det ju vara översättningsfel, men de flesta som du har tagit upp nu är ju egentligen svårigheter som har med svenskan att göra.
SOFI: Det är sant, ja.
EMIL: Men liksom, det är ju väldigt vanligt att folk tror så här ”man tänker på sitt förstaspråk och så blir det fel för man översätter” men ofta är det inte så. Speciellt inte när det gäller ordföljdsfel till exempel. Jag har en mening till dig här då. Jag hade en student från Tyskland som sa så här: ”I Tyskland det finns inte snö så mycket.” Det är ju fel ordföljd.
SOFI: Det är helt fel ordföljd, ja.
EMIL: ”I Tyskland det finns inte snö så mycket.” Det ska ju vara ”I Tyskland finns det inte så mycket snö”. Men på tyska så säger man ju exakt samma ordföljd som på svenska, ”In Deutschland gibt es nicht so viel Schnee”. Så varför har den här personen som har tyska som förstaspråk gjort det felet?
SOFI: Jag har faktiskt en gammal kollega, Ylva Falk, som nu forskar på Stockholms universitet och hon pratar om det här med tredjespråksinlärning och det handlar om att vi kanske inte så att säga använder vårt förstaspråk som referens så mycket när vi lär oss ett nytt språk, utan det är vårt andraspråk, så i det här fallet kanske det är engelska, att även om den här personen pratar tyska från födseln så har han lärt sig engelska och sen hamnar så att säga svenskan på samma plats i hjärnan som engelskan. Är det dit du vill få mig, eller?
EMIL: Nej. Det är ju en av teorierna som finns, och det där tror jag alla kan märka också, när man försöker lära sig ett nytt språk, att man tar hjälp av det man redan kan. Man vill låta utländsk så då gör man det på lite… om man studerar ryska till exempel då tar man lite tyska för… det låter som någonting så där…
SOFI: Låter lite bättre…
EMIL: Ja men den platsen i hjärnan för något utländskt och konstigt ungefär. Det är ju en teori. Men det här tror jag… Ja man tänker på engelska ”In Germany there is”, ”I Tyskland det finns”.
SOFI: Men sen blir det lite konstigt det här med ”mycket”…
