Verben

Tidsöversikt

Urdu uttrycker tid med hjälp av kombinationer av verbstammar, particip och hjälpverb.
Det finns tre huvudformer: nuvarande, dåtid och framtid, varje bildas genom konsekventa mönster.

Present Tense

Används för att beskriva handlingar som händer nu eller regelbundet.
Det använder ofullbordat particip (تا / تی / تے) plus en form av ہونا (att vara).

Struktur:
[Verbstam] + تا / تی / تے + ہوں / ہے / ہیں

Exempel på detta:

Subjekt: میں
Urdu: میں پڑھتا ہوں۔
Transliteration: Main paṛhtā hoon.
Betydelse: Jag läser/jag läser.

Subjekt: وہ (fem.)
Urdu: وہ سوتی ہے۔
Transliteration: Woh sotī hai.
Betydelse: Hon sover.

Subjekt: ہم
Urdu: ہم کھیلتے ہیں۔
Transliteration: Hum khailte hain.
Betydelse: Vi spelar.

Dåtid

Används för avslutade handlingar.
Det använder perfekt particip (dåtid stam) och kräver ofta نے (ne) med transitiva verb.

Struktur:
[Subjekt + نے] + [Dåtid form av verb]

Exempel på detta:

Subjekt: میں
Urdu: میں نے کھایا۔
Transliteration: Main ne khāyā.
Betydelse: Jag åt.

Subjekt: وہ (fem.)
Urdu: وہ گئی۔
Transliteration: Woh gayī.
Betydelse: Hon gick.

Subjekt: ہم
Urdu: ہم نے دیکھا۔
Transliteration: Hum ne dekhā.
Betydelse: Vi såg.

Obs: Om verbet är intransitivt, används inte "نے".
Exempel: Jag sov.

Futurum

Används för att beskriva handlingar som kommer att hända.
Det tillägger suffixet گا (gā) för maskulinum singularis, گی (gī) för feminin singularis, och گے (ge) för plural subjekt till ofullbordad stam.

Struktur:
[Verbstam] + گا / گی / گے

Exempel på detta:

Subjekt: میں
Urdu: میں جاؤں گا۔
Transliteration: Main jāoṅ gā.
Betydelse: Jag kommer att gå.

Subjekt: وہ (fem.)
Urdu: وہ آئے گی۔
Transliteration: Woh āe gī.
Betydelse: Hon kommer att komma.

Subjekt: ہم
Urdu: ہم کریں گے۔
Transliteration: Hum kareṅ ge.
Betydelse: Vi kommer att göra.

Tidsjämförelsesammanfattning

Tense	Exempel (Urdu)	Translitteration	Översättningar
Presens	میں کھاتا ہوں۔	Main khātā hoon.	Jag äter/jag äter.
Tidigare	میں نے کھایا۔	Main ne khāyā.	Jag åt.
Framtid	میں کھاؤں گا۔	Main khāoṅ gā.	Jag ska äta.

Aspektanmärkningar

Urdu kombinerar tid med aspekt för att exakt förmedla betydelse:

• Ofullbordad: pågående, vanemässig — Jag skriver/jag skriver.
• Perfekt: avslutad — jag skrev.
• Progressiv: pågående kontinuerlig — jag skriver just nu.
• Perfekt: avslutad med resultat — jag har skrivit.