Avsnitt 8: Är svenska ett svårt språk? För vem? (1)
Emil:
Så då säger folk så här, jag ska gå till Stockholm. Ja, nu bor du redan i Stockholm, men här säger de det. Jag ska gå till Frankrike. Oj, då måste du bli trött i benen, säger jag då.
[Intro]
Lysande lagom.
Emil:
Lysande lagom heter podden, välkomna. Det här är en podd om svensk kultur, svenska språket och om att lära sig svenska. Jag heter Emil Molander, lärare i svenska som andraspråk.
Sofi:
Och jag heter Sofie Tegseren Devoe, jag driver företaget Be Swedish som har kurser i svenska och svenskhet. Men temat idag alltså är, är svenska ett svårt språk och för vem?
Emil:
Man får ju höra ibland av folk att de säger så här, ja svenska som är så svårt. Hon har lärt sig svenska bra men det är ju ett väldigt svårt språk. För det är många som tror det. Många svenskar som tror det, ja. Ja, precis. Och jag tror det är därför också man, det där som vi kanske har tittat lite på.
Sofi:
Men tror de verkligen det? Ibland får jag uppfattning att de inte alls tror någonting överhuvudtaget men säger det bara för att liksom säga någonting. Jag tror inte svenskar tror särskilt mycket alls om hur det är att lära sig svenska.
Emil:
Nej, men om det är något de säger så slänger de väl ur sig det där liksom. Ja, de kommer inte ihåg. Jag tror att det där är lite också varför man säger bra så fort någon har lärt sig säga hej. Bara, åh fantastiskt, svenska som är så svårt.
Sofi:
Jag har en egen teori att folk gärna säger det där. För de tycker att folk, alltså icke-svenskar pratar så dålig svenska och de är ganska ovana. Om man jämför med engelska till exempel. Engelska pratas ju på en massa olika sätt. Det är inte bara i liksom Storbritannien och USA och Australien utan även i många före detta kolonier.
Sofi:
Så man är ju van vid att det låter lite hur som helst. Men på svenskarna är vi ju vana vid att det ska låta på ett väldigt visst sätt. Så när någon kommer med en liten brytning då verkar det, oj vad svårt det där verkar.
Emil:
Ja precis, vi har inte haft lika lång träning kanske att höra olika varieteter av svenska. Plus att svenska är ett språk som är mer kanske beroende av betoning och ton eller prosodi än engelskan är. Så vi har liksom noggrannare öron.
Emil:
Det är ju skillnad på banan och banan för en svensk. Det är ju väldigt stor skillnad. Men den typen av närliggande uttalsskillnader finns inte på engelska.
Sofi:
Vad jag upplever eller vad jag får höra av de som lär sig svenska är att det är ganska lätt språk i början. När man väl kommer igång. Den första nybörjarkursen känner man sig ganska trygg. Ja men det här fixar jag på ett par månader och nu är jag nästan flytande efter ett par gånger. Men sen när man väl kommit in och börjat grotta ner sig i mer detaljer.
Sofi:
Då upplevs svenskan som plötsligt mycket svårare än vad man trodde i början.
Emil:
Ja, det där har jag upplevt också. Det finns någon nivå där någon har lärt sig ganska mycket och tycker att nu kan jag svenska. Och sen när man börjar plugga lite mer då märker de att oj jag kan ingenting. Precis. Ja men sådär är det. Och jag tror att det där beror på ganska mycket att vi har en rätt så enkel grammatik jämfört med många andra språk.
Emil:
Och framförallt det här med att vi inte böjer verben efter person. Utan det heter jag är, du är, han är, vi är, ni är. Förr i tiden hette det ni är och vi är och. Men det har vi tagit bort. På engelska så är det ju svårare. I am, you are, he is. Och på många andra språk som tyska till exempel där är det ju nio olika former.
Emil:
Precis.
Sofi:
Och det är väldigt många olika. Jag menar franskan tror jag har 16 tempus plus att man böjer per person. Det är ju flera hundra ord man ska lära sig för bara ett enda verb.
Emil:
Ja, precis. Det är dels det. Och sen att vi inte heller har kasus det här med att substantiven också förändras. Som finskan har till exempel. Om du säger jag tittar på bordet. Då heter bordet en viss sak. Då heter det bord A till exempel.
Emil:
Eller jag lägger pennan under bordet. Då heter det bord I.
Sofi:
Om bordet står i hallen då blir det bord U.
Emil:
Ja, precis. Det där har vi ju inte utan vi har ju istället prepositioner på bordet, under bordet eller i hallen.
Sofi:
Som visserligen är ganska svåra för många. Jag känner att det finns många prepositioner på svenskan. Jag tycker att min man som är fransk det är liksom A på franska hela tiden.
Emil:
Ja, precis. Men det är ofta så att antingen har ett språk många kasusformer som finskan. Eller så har det många prepositioner som svenskan. Så det är antingen eller. Man får välja där pest eller kola. Men jag tror jag hellre väljer prepositioner faktiskt. Kasus tycker jag är skitjobbigt. Bara på tyska.
Emil:
Där är det nominativ, aktiv och dativ man behöver bry sig om. Men jag tycker det är skitjobbigt.
Sofi:
Men det är väl ungefär som svenskan också har sett ut. För det är ju en poäng här också. Svenskan har väl, vad ska man säga, blivit lättare. Om man jämför med kanske om man skulle ha pluggat svenska för 300 år sedan tror jag.
Emil:
Ja, absolut. Och bara för 150 år sedan också tror jag det är lättare nu. Så det jag brukar säga det är så här att ni ska vara glada att ni lär er svenska nu och inte för 150 år sedan. Men sen om 100 år i framtiden kanske det är ännu lättare.
Emil:
För då behöver man inte bry sig om det och dem till exempel. Då skriver alla dem det och det. Ja just det. Men då kommer vi vara döda.
Sofi:
Vi vänder oss och vänder oss och grövar där över de grejerna. Men varför är svenskan svårt då? Om man tänker att det är ett enkelt språk på grund av grammatiken. Vad är det egentligen som gör det svårt?
Emil:
Ja, jag tror att det som är svårt är uttalet. Just det som vi var inne på det här med ljud, banan, banan och så vidare. Att vi betonar saker på, vi har olika betoningar. Det kan bli helt olika ord beroende på hur man betonar det. Vi har många vokalljud. Vi har ju nio vokaler men de kan uttalas på 20-22 olika sätt.
Emil:
Beroende på om de är långa eller korta. Om ett ö följs av ett r till exempel så blir det ju ö istället. Det heter snö men det heter smör. Det är olika öljud. Så det är mycket sånt här som man behöver fundera på. Så det är ju en sak.
Sofi:
Svårt också upplever många faktiskt. Ofta när man pratar om språk så är det att man ska producera språket. Man ska skriva, säga, prata och säga rätt sak. Men det är också det här med att vara receptiv och att lyssna. Till exempel att förstå vad någon säger. Jag tror att svenskan, just den här hörförståelsen, ofta underskattas av många.
Sofi:
Det är väl lite relaterat till det här med betoning. Att vi pratar ganska snabbt när vi inte har de här betonande stavelserna som gör att det är svårt att hänga med i snacket.
Emil:
Ja, precis. Vi fokuserar väldigt mycket på de betonade orden. Vi springer förbi de obetonade orden brukar jag säga. När vi pratar så säger de små orden ganska fort. Vi säger hur är det med dig? Så det är dig som är det viktiga men hur är det med...
Emil:
Då kan det inte vara så lätt att fatta hur det är med dig.
Sofi:
Det där reducerar vi också. Vi tar bort flera av de här konsonanterna och smäller ihop det till ett mer...
Emil:
Ja, så det där gör vi hela tiden utan att vi tänker på. Som det jag sa nu, det där gör vi hela tiden utan att vi tänker på. Det där krumpas ihop. Det låter som att det är ett enda ord för många nybörjare.
Sofi:
Precis. Och även de som har studerat ett tag men inte fokuserat på uttal och hörförståelse.
Emil:
Ja, och många som har studerat utlandet kanske också som inte är vana vid att höra fritt tal så ofta.
Sofi:
Och sen finns det ju de här hemska lärarna som pratar skriftspråk med sina kursdeltagare. Ja, god morgon. Men det är inte så många.
Emil:
Ja, men precis. Både ja och nej tycker jag. Det är en jättevanlig fråga som jag ofta får när jag berättar att jag lär vuxna människor svenska. Då säger de, jaha, från vilket språk då?
Sofi:
Ja, men det tror de att man sitter och pratar på någon annan språk och berättar om svenskan.
Emil:
Ja, precis. De tror att man pratar om svenska, att jag måste kunna arabiska om jag ska lära en arabiskt talande svenska. Men det som jag alltid säger då är att det inte är så stor skillnad om den du lär svenska talar arabiska, grekiska, turkiska eller engelska.
Emil:
Det är ändå samma språk man lär sig. Men sen är det självklart att om du redan talar norska, danska eller tyska så har du väldigt många ord som är gemensamma med svenska. Det är mycket lättare att komma ihåg orden, bara en sån sak.
Sofi:
Precis, men samtidigt, jag hade någon gång någon kille från Italien som hade bott flera år i Norge. Det var ju omöjligt att lära honom svenska, för han babblade på tillbaka på norska. Jag fann mig lite alldeles för mycket i det. Det kan ju också vara ett problem när det ligger för nära.
Emil:
Ja, men det är sant. Jag har en sån kurshälttagare nu faktiskt som talar norska. Jag har bott några år i Norge och det är ju liksom norska allting. Jag förstår ju det mesta. Det är liksom avancerade ord, men då kommer det in så här, ja, icke sånt.
Emil:
Nej, det heter eller hur. Det är ju väldigt mycket sånt där. Eller ok, ok. Det är mycket svårare att vänja sig och ändra ok till ok än att börja med något helt nytt. Det säger väl många såna här som gör karriär på att lära sig tio, tolv språk.
Emil:
Det är mycket svårare med snarlika språk än sådana som är vitt skilda. Att separera dem alltså. Men det är självklart, om ditt första språk är koreanska och du kan inget annat språk, då är det helt nytt med svenska. Då är det nya bokstäver, nya ord som inte låter som någonting som du säger på ditt första språk.
Emil:
Men kan du då engelska däremot så är det ju massor av ord som är väldigt lika.
Sofi:
Precis, och det där brukar ju vara ganska svårt. Jag har en kinesisk kille just nu och han beskriver det. Från hans perspektiv så är ju svenska och engelska mer eller mindre samma. Han har ju kunnat engelska kanske i 20 år. Han har pluggat på engelska. Han kan engelska rätt bra och nu kan han även rätt svenska rätt bra.
Sofi:
Men för honom är det där mer eller mindre samma sak. Skillnaden mellan de två språken är så otroligt minimal om man jämför med skillnaden mellan engelska och kinesiska. Så det är också lite i vägen för honom att om man ska säga hand eller hand
Sofi:
spelar det någon roll? Han mixar ju ganska hejfritt där för det är ju ungefär samma ändå för honom. Skillnaderna ser ju väldigt olika ut också beroende på från vilket håll man kommer.