×

우리는 LingQ를 개선하기 위해서 쿠키를 사용합니다. 사이트를 방문함으로써 당신은 동의합니다 쿠키 정책.


image

Selma Lagerlöf - Kejsarn av Portugallien, Kapitel 3

Kapitel 3

Dopet

När den lilla flickan från Skrolycka skulle till prästen för att döpas, bar sig Jan, far hennes, så dumt åt, att han höll på att få bannor både av Kattrina och gudföräldrarna.

Det var Erik i Fallas hustru, som skulle bära barnet till dopet. Hon åkte till prästgården med den lilla flickan i sina armar, och Erik i Falla själv gick bredvid kärran och körde. Den första vägbiten ända fram till Duvnäs bruk var ju så dålig, att den knappt kunde kallas för väg, och Erik i Falla ville vara försiktig, då han hade det odöpta barnet att köra för.

Jan i Skrolycka hade stått och sett på avfärden. Han hade själv hämtat ut barnet ur stugan, och ingen visste bättre än han vad det var för ett präktigt folk, som nu tog hand om det. Han visste, att Erik i Falla var likaså säker som körkarl som i allt annat, och om mor i Falla visste han, att hon hade fött och vårdat sju barn, så att han borde inte ha känt den minsta oro.

Men när de väl var borta och Jan igen hade tagit till med dikningen på Erik i Fallas träde, då kom det en sådan förskräcklig ängslan över honom. Tänk, om Erik i Fallas häst skulle skena, eller tänk, om prästen skulle tappa barnet, när han tog emot det av gudmodern, eller tänk, om mor i Falla skulle lägga för många schalar omkring den lilla flickan, så att hon vore kvävd, när de kom fram till prästgården med henne!

Han sa till sig själv, att det var orätt, att han gjorde sig sådana bekymmer, då han hade Erik i Falla och hans hustru till gudfolk. Men oron ville inte ge med sig. Och rätt som det var, satte han ifrån sig spaden och gav sig i väg till prästgården, just sådan som han gick och stod. Han tog genvägen över höjden, och han skyndade sig så, att när Erik i Falla kom körande in på stallgården hos prästens, så var Jan Andersson i Skrolycka den första, som hans ögon mötte.

Det är ju inte alls passande, att far eller mor är med, då barn ska döpas, och Jan såg strax, att de i Falla blev misslynta över att han hade sprungit till prästgården. Erik vinkade inte fram honom för att få hjälp med hästen, utan spände själv ifrån, och mor i Falla lyfte barnet högt på armen, och utan att säga ett ord till Jan gick hon uppför backen in i prästgårdsköket.

När gudföräldrarna inte ville låtsa om honom, tordes Jan inte närma sig dem. Men han hörde ett litet pip ur byltet, när grannmoran gick förbi, så att han fick åtminstone veta, att barnet inte hade blivit kvävt på vägen.

Han tyckte själv, att han bar sig dumt åt, som inte gick hem med detsamma, men nu kände han sig så säker, att prästen skulle tappa barnet, så att han blev nödsakad att stanna.

En stund väntade han på stallgården, sedan gick han upp till manbyggningen och trädde in i förstugan.

Det är så opassande, som något kan vara, att fadern kommer med in till prästen, framför allt då han har sådant gudfolk för sitt barn som Erik i Falla och Erik i Fallas hustru. Och när dörrn till prästens ämbetsrum gick upp och Jan Andersson i Skrolycka i sina dåliga arbetskläder sakta sköt sig in i rummet, strax efter att prästen hade börjat läsningen, så att det inte var någon möjlighet att köra ut den inträdande, då lovade sig båda gudföräldrarna, att bara de kom hem, skulle han få veta hur illa han hade burit sig åt.

Det gick med dopet, som det skulle, utan det minsta tillbud till olycksfall, och Jan Andersson hade alls ingenting för, att han hade trängt sig in. Strax innan akten var slut, öppnade han dörrn och sköt sig sakta ut igen i förstugan. Han såg ju, att allt gick lyckligt och väl honom förutan.

Om en liten stund kom Erik i Falla och hans hustru också ut i förstugan. De skulle gå över till köket, där mor i Falla före dopet hade klätt av barnet alla överflödiga schalar.

Erik i Falla gick före och öppnade köksdörrn för hustrun, men som han detta gjorde, kom två kattungar rusande ut i förstugan och tumlade över varandra rätt framför fötterna på mor i Falla, så att hon kom att snava över dem och höll på att falla framstupa. Hon hann just tänka: ”Nu faller jag mä barnet, å det slår ihjäl sej, å jag blir olycklig i alla mina dar”, då en kraftig hand fick fatt i henne och höll henne uppe. Och när hon såg sig om, så fann hon, att hjälparen var Jan Andersson i Skrolycka, som hade stannat i förstugan, alldeles som om han visste, att här skulle han komma att behövas.

Innan hon hann att sansa sig och säga något till honom, var han borta. Och när hon och hennes man kom hemkörande, stod han igen och dikade.

Han hade känt på sig, att då det där olyckstillbudet var tillbakaslaget, kunde han tryggt gå hem.

Men varken Erik eller mor i Falla sade något till honom om att han hade burit sig opassande åt. I stället bjöd mor i Falla in honom på kaffe, just så lerig och nersmord som han gick där ute på det höstsura trädet.

Kapitel 3 Kapitel 3 Κεφάλαιο 3 Chapter 3 Capitolo 3 Rozdział 3 Глава 3

Dopet

När den lilla flickan från Skrolycka skulle till prästen för att döpas, bar sig Jan, far hennes, så dumt åt, att han höll på att få bannor både av Kattrina och gudföräldrarna. Als das kleine Mädchen aus Skrolycka zum Priester ging, um getauft zu werden, benahm sich Jan, ihr Vater, so dumm, dass er sowohl von Kattrina als auch von den Paten fast verflucht wurde. When the little girl from Skrolycka was going to the priest to be baptized, Jan, her father, behaved so stupidly that he was getting cursed by both Kattrina and the godparents.

Det var Erik i Fallas hustru, som skulle bära barnet till dopet. Es war die Frau von Erik i Falla, die das Kind zur Taufe tragen sollte. It was Erik i Falla's wife, who was to carry the child to the baptism. Hon åkte till prästgården med den lilla flickan i sina armar, och Erik i Falla själv gick bredvid kärran och körde. Sie ging mit dem kleinen Mädchen im Arm zum Pfarrhaus, und Erik i Falla selbst ging neben dem Wagen her und fuhr. She went to the rectory with the little girl in her arms, and Erik in Falla himself walked next to the cart and drove. Den första vägbiten ända fram till Duvnäs bruk var ju så dålig, att den knappt kunde kallas för väg, och Erik i Falla ville vara försiktig, då han hade det odöpta barnet att köra för. Der erste Teil der Straße hinauf zur Mühle von Duvnäs war so schlecht, dass man sie kaum als Straße bezeichnen konnte, und Erik in Falla wollte vorsichtig sein, da er das ungetaufte Kind zu fahren hatte. The first stretch of road all the way to Duvnäs mill was so bad that it could hardly be called a road, and Erik in Falla wanted to be careful, as he had the unbaptized child to drive for.

Jan i Skrolycka hade stått och sett på avfärden. Jan in Skrolycka hatte die Abfahrt beobachtet. Jan in Skrolycka had stood and watched the departure. Han hade själv hämtat ut barnet ur stugan, och ingen visste bättre än han vad det var för ett präktigt folk, som nu tog hand om det. Er hatte das Kind selbst aus der Hütte geholt, und niemand wusste besser als er, was für edle Menschen sich um das Kind kümmerten. He himself had taken the child out of the cottage, and no one knew better than he what a splendid people it was, who now took care of it. Han visste, att Erik i Falla var likaså säker som körkarl som i allt annat, och om mor i Falla visste han, att hon hade fött och vårdat sju barn, så att han borde inte ha känt den minsta oro. Er wusste, dass Erik i Falla als Kutscher so sicher war wie in allem anderen, und von seiner Mutter i Falla wusste er, dass sie sieben Kinder geboren und versorgt hatte, so dass er nicht die geringste Sorge hätte empfinden müssen. He knew that Erik in Falla was as safe as a driver as in everything else, and about mother in Falla he knew that she had given birth and cared for seven children, so that he should not have felt the slightest worry.

Men när de väl var borta och Jan igen hade tagit till med dikningen på Erik i Fallas träde, då kom det en sådan förskräcklig ängslan över honom. Aber als sie weg waren und Jan wieder mit dem Ausgraben des Baumes von Erik i Falla begonnen hatte, überkam ihn eine schreckliche Angst. But once they were gone and Jan had again started digging at Erik in Falla's tree, then such a terrible anxiety came over him. Tänk, om Erik i Fallas häst skulle skena, eller tänk, om prästen skulle tappa barnet, när han tog emot det av gudmodern, eller tänk, om mor i Falla skulle lägga för många schalar omkring den lilla flickan, så att hon vore kvävd, när de kom fram till prästgården med henne! Was wäre, wenn Eric von Fallas Pferd weglaufen würde, oder wenn der Pfarrer das Kind fallen lassen würde, als er es von der Patin in Empfang nahm, oder wenn die Mutter von Falla zu viele Tücher um das kleine Mädchen wickeln würde, so dass es erstickte, als man es ins Pfarrhaus brachte! Imagine if Erik in Falla's horse would shine, or imagine if the priest would lose the child when he received it from the godmother, or imagine if mother in Falla would put too many scarves around the little girl, so that she would be suffocated, when they arrived at the rectory with her!

Han sa till sig själv, att det var orätt, att han gjorde sig sådana bekymmer, då han hade Erik i Falla och hans hustru till gudfolk. Er sagte sich, dass es falsch war, sich so viele Sorgen zu machen, denn er hatte Erik von Falla und seiner Frau als Gottmenschen. He said to himself that it was wrong for him to worry so much, when he had Erik in Falla and his wife as gods. Men oron ville inte ge med sig. Aber die Angst wollte nicht verschwinden. But the anxiety did not want to go away. Och rätt som det var, satte han ifrån sig spaden och gav sig i väg till prästgården, just sådan som han gick och stod. Und tatsächlich, er stellte seine Schaufel ab und ging auf das Pfarrhaus zu, als er gerade ging und stand. And just as it was, he put down the spade and set off for the rectory, just as he was walking and standing. Han tog genvägen över höjden, och han skyndade sig så, att när Erik i Falla kom körande in på stallgården hos prästens, så var Jan Andersson i Skrolycka den första, som hans ögon mötte. Er nahm die Abkürzung über den Hügel und beeilte sich, so dass, als Erik in Falla in den Stallhof des Pfarrers fuhr, Jan Andersson in Skrolycka der erste war, den er sah. He took the shortcut over the hill, and he hurried so that when Erik in Falla came driving into the stable of the priest, Jan Andersson in Skrolycka was the first to meet his eyes.

Det är ju inte alls passande, att far eller mor är med, då barn ska döpas, och Jan såg strax, att de i Falla blev misslynta över att han hade sprungit till prästgården. Es gehört sich nicht, dass Vater oder Mutter bei der Taufe von Kindern anwesend sind, und Jan merkte bald, dass es den Leuten in Falla nicht gefiel, dass er ins Pfarrhaus gelaufen war. It is not at all appropriate for a father or mother to be present when children are to be baptized, and Jan soon saw that they in Falla were displeased that he had run to the rectory. Erik vinkade inte fram honom för att få hjälp med hästen, utan spände själv ifrån, och mor i Falla lyfte barnet högt på armen, och utan att säga ett ord till Jan gick hon uppför backen in i prästgårdsköket. Erik winkte ihm nicht, ihm mit dem Pferd zu helfen, sondern spannte es selbst aus, und die Mutter in Falla hob das Kind hoch auf den Arm, und ohne ein Wort zu Jan zu sagen, ging sie den Hügel hinauf in die Pfarrküche. Erik did not wave to him for help with the horse, but strapped himself away, and mother in Falla lifted the child high on her arm, and without saying a word to Jan, she went up the hill into the rectory kitchen.

När gudföräldrarna inte ville låtsa om honom, tordes Jan inte närma sig dem. Als seine Paten nicht so tun wollten, als ginge es um ihn, hatte Jan Angst, sie anzusprechen. When the godparents did not want to pretend about him, Jan did not dare approach them. Men han hörde ett litet pip ur byltet, när grannmoran gick förbi, så att han fick åtminstone veta, att barnet inte hade blivit kvävt på vägen. Aber er hörte ein kleines Quietschen des Bündels, als die benachbarte Mutter vorbeiging, so dass er zumindest wusste, dass das Kind nicht auf der Straße erstickt war. But he heard a small beep from the bundle when the neighbour's mother passed by, so that he at least learned that the child had not been suffocated on the road.

Han tyckte själv, att han bar sig dumt åt, som inte gick hem med detsamma, men nu kände han sig så säker, att prästen skulle tappa barnet, så att han blev nödsakad att stanna. Er hielt sich für dumm, weil er nicht sofort nach Hause ging, aber jetzt war er sich so sicher, dass der Pfarrer das Kind verlieren würde, dass er bleiben musste. He himself thought he was behaving stupidly, who did not go home immediately, but now he felt so secure that the priest would lose the child, so that he was forced to stay.

En stund väntade han på stallgården, sedan gick han upp till manbyggningen och trädde in i förstugan. Er wartete eine Weile im Stall, ging dann zum Haus hinauf und betrat den Salon. For a while he waited in the stable, then went up to the manor house and entered the vestibule.

Det är så opassande, som något kan vara, att fadern kommer med in till prästen, framför allt då han har sådant gudfolk för sitt barn som Erik i Falla och Erik i Fallas hustru. Es ist so unpassend wie nur irgendetwas, dass der Vater zum Priester kommt, vor allem, wenn er so gottesfürchtige Menschen für sein Kind hat wie Erik von Falla und Erik von Fallas Frau. It is as inappropriate as anything can be for the father to come in to the priest, especially since he has such godly people for his child as Erik in Falla and Erik in Falla's wife. Och när dörrn till prästens ämbetsrum gick upp och Jan Andersson i Skrolycka i sina dåliga arbetskläder sakta sköt sig in i rummet, strax efter att prästen hade börjat läsningen, så att det inte var någon möjlighet att köra ut den inträdande, då lovade sig båda gudföräldrarna, att bara de kom hem, skulle han få veta hur illa han hade burit sig åt. Und als sich die Tür zum Büro des Pfarrers öffnete und Jan Andersson aus Skrolycka in seiner ärmlichen Arbeitskleidung langsam in den Raum drängte, kurz nachdem der Pfarrer mit der Lesung begonnen hatte, so dass es keine Möglichkeit gab, den Eintretenden zu vertreiben, versprachen sich beide Paten, dass, wenn sie nur nach Hause kämen, er wissen würde, wie schlecht er sich benommen hatte. And when the door to the priest's office opened and Jan Andersson in Skrolycka in his bad work clothes slowly pushed himself into the room, shortly after the priest had started reading, so that there was no possibility to drive out the incoming, then both godparents promised , that only they came home, he would know how badly he had behaved.

Det gick med dopet, som det skulle, utan det minsta tillbud till olycksfall, och Jan Andersson hade alls ingenting för, att han hade trängt sig in. Die Taufe verlief, wie es sich gehört, ohne den geringsten Unfall, und Jan Andersson war nicht schuld daran, dass er eingedrungen war. Baptism went as it should, without the slightest incident of an accident, and Jan Andersson had absolutely nothing to do with his intrusion. Strax innan akten var slut, öppnade han dörrn och sköt sig sakta ut igen i förstugan. Kurz bevor der Akt zu Ende war, öffnete er die Tür und schob sich langsam zurück in den Salon. Just before the act was over, he opened the door and slowly pushed himself out again into the hall. Han såg ju, att allt gick lyckligt och väl honom förutan. Er sah, dass alles auch ohne ihn gut lief. He saw that everything was going well and well without him.

Om en liten stund kom Erik i Falla och hans hustru också ut i förstugan. Nach einer Weile kamen auch Erik i Falla und seine Frau in die Stube. De skulle gå över till köket, där mor i Falla före dopet hade klätt av barnet alla överflödiga schalar. Sie gingen hinüber in die Küche, wo die Mutter in Falla dem Kind vor der Taufe alle überflüssigen Tücher abgenommen hatte. They would go over to the kitchen, where mother in Falla before the baptism had stripped the child of all superfluous shawls.

Erik i Falla gick före och öppnade köksdörrn för hustrun, men som han detta gjorde, kom två kattungar rusande ut i förstugan och tumlade över varandra rätt framför fötterna på mor i Falla, så att hon kom att snava över dem och höll på att falla framstupa. Erik i Falla ging voraus und öffnete seiner Frau die Küchentür, aber als er das tat, kamen zwei Kätzchen in die Stube gestürmt und purzelten direkt vor den Füßen von Mutter i Falla übereinander, so dass sie über sie stolperte und fast nach vorne fiel. Erik in Falla went ahead and opened the kitchen door for his wife, but as he did so, two kittens rushed out into the hall and tumbled over each other right in front of the feet of mother in Falla, so that she came to stumble over them and was about to fall forward. . Hon hann just tänka: ”Nu faller jag mä barnet, å det slår ihjäl sej, å jag blir olycklig i alla mina dar”, då en kraftig hand fick fatt i henne och höll henne uppe. Sie hatte gerade noch Zeit zum Nachdenken: "Jetzt werde ich mit dem Kind fallen, und es wird sich umbringen, und ich werde mein Leben lang unglücklich sein", als eine starke Hand sie auffing und hochhielt. She just had time to think: "Now I fall with the child, oh it kills itself, oh I get unhappy in all my days", when a strong hand grabbed her and held her up. Och när hon såg sig om, så fann hon, att hjälparen var Jan Andersson i Skrolycka, som hade stannat i förstugan, alldeles som om han visste, att här skulle han komma att behövas. Und als sie sich umschaute, stellte sie fest, dass es sich bei dem Helfer um Jan Andersson aus Skrolycka handelte, der in der Stube geblieben war, als wüsste er, dass er hier gebraucht werden würde. And when she looked around, she found that the helper was Jan Andersson in Skrolycka, who had stayed in the vestibule, just as if he knew that he would be needed here.

Innan hon hann att sansa sig och säga något till honom, var han borta. Bevor sie zur Besinnung kommen und ihm etwas sagen konnte, war er weg. Before she could calm down and say something to him, he was gone. Och när hon och hennes man kom hemkörande, stod han igen och dikade. Und als sie und ihr Mann nach Hause fuhren, schwänzte er wieder. And when she and her husband came driving home, he stood again and ditched.

Han hade känt på sig, att då det där olyckstillbudet var tillbakaslaget, kunde han tryggt gå hem. Er hatte erkannt, dass er nach dem Unfall sicher nach Hause gehen konnte. He had felt that when that accident had receded, he could safely go home.

Men varken Erik eller mor i Falla sade något till honom om att han hade burit sig opassande åt. Aber weder Erik noch seine Mutter in Falla sagten etwas zu ihm wegen seines Fehlverhaltens. But neither Erik nor Falla's mother said anything to him that he had behaved inappropriately. I stället bjöd mor i Falla in honom på kaffe, just så lerig och nersmord som han gick där ute på det höstsura trädet. Stattdessen lud ihn seine Mutter in Falla zum Kaffee ein, die genauso schlammig und zerschrammt war, wie er da draußen auf dem herbstlichen Baum. Instead, mother in Falla invited him for coffee, just as muddy and smeared as he went out there on the sour tree.