×

우리는 LingQ를 개선하기 위해서 쿠키를 사용합니다. 사이트를 방문함으로써 당신은 동의합니다 쿠키 정책.


image

Selma Lagerlöf - Kejsarn av Portugallien, Kapitel 2

Kapitel 2

Klara Fina Gulleborg

Nästa dag stod Jan i Skrolycka flera timmar i stugdörrn och väntade med den lilla flickan på armen.

Det var en lång väntan, detta med, men nu var allt så annorlunda mot i går. Nu stod han där i så gott sällskap, att han varken kunde bli trött eller utledsen.

Han kunde inte beskriva hur gott det kändes att hålla den lilla varma kroppen tryckt intill sig. Han tyckte, att han allt hittilldags hade varit rätt osmaklig och bitter också för sig själv, men nu fanns det bara salighet och sötma inom honom. Han hade aldrig vetat om, att man kan bli så förljuvligad av att tycka riktigt om någon.

Han hade inte ställt sig där i dörröppningen utan ärende, som man kan förstå. Det var en viktig sak, som han skulle söka att få avgjord, medan han stod där.

Hela förmiddagen hade han och Kattrina försökt att välja namn åt barnet. De hade hållit på både länge och väl, men de hade inte kunnat bestämma sig.

– Jag ser mej ingen annan råd, än att du får ta jänta å ställa dej på tröskeln mä'na, hade Kattrina sagt till sist. Å så får du fråga det första kvinnfolk, som går härförbi, vad ho heter. Det namnet, som ho då nämner, får vi ge flicka, vicket det så är grovt eller fint.

Men nu låg ju stugan litet avsides. Det var inte så vanligt att någon gick förbi hos dem. Jan fick stå både länge och väl i dörröppningen, utan att det kom någon. Det var en gråvädersdag nu också, men det föll inte något regn, och det var inte blåsigt och kallt, utan snarast litet kvalmigt.

Om inte Jan hade stått med den lilla flickan i sina armar, så skulle han ha misströstat om alltsammans.

– Min snälla Jan Andersson, skulle han ha sagt till sig själv, kommer du inte ihåg, att du bor borta vid Duvsjön i Askedalarna, där det inte ligger mer än en enda riktig bondgård å annars bara små backstugor å fiskarkojor? Vem finns det här, som har ett så fint namn, att du vill ge det te den lilla flicka?

Men när det nu gällde dottern, så tvivlade inte Jan på att allt skulle gå bra. Han stod och tittade neråt Duvsjön utan att vilja se hur avstängd från hela bygden den låg i sin bergkittel. Det kunde ju ändå hända, att det skulle komma någon herrskapsmänniska med ett grant namn roende från Duvnäsbruket där nere vid södra ändan av sjön. Bara för den lilla flickans skull var han nästan säker på att det skulle gå så.

Barnet sov hela tiden, så för den delen kunde han stå där och vänta, hur länge han ville. Men värre var det med Kattrina. Hon undrade och frågade gång på gång om ingen kom. För nu gick det väl inte an, att han stod ute längre med jäntan.

Jan vände ögonen uppåt Storsnipa, som steg rakt upp ur de små hagarna och åkertäpporna i Askedalarna och vaktade över dem som ett fästningstorn för att hålla alla främmande på avstånd. Det kunde ju ändå hända, att några fina fruntimmer, som hade varit uppe på berget och sett på den granna utsikten, kunde gå vilse på nervägen och förirra sig bort till Skrolycka.

Han lugnade Kattrina så gott han kunde. Det gick ingen nöd varken på honom eller barnet. När han nu hade stått där så länge, ville han gärna vänta en stund till.

Inte en människa syntes, men han var viss om att bara han höll ut, så skulle han få hjälp. Det var inte möjligt annat. Det skulle inte ha förundrat honom, om en drottning hade kommit farande i guldkaret genom berg och snår för att ge sitt namn åt den lilla flickan.

Det led om än en stund, men nu kände han på sig, att det snart var kvällsdags, och då kunde han inte få stå där längre.

Kattrina kunde se på klockan inne i stugan, och hon gav sig återigen till att be honom komma in.

– Ge dej bara te tåls ett ögonblick! sa han. Jag tycker, att det skymtar fram nånting borta i väster.

Det hade varit mulet hela dagen, men just i den stunden hände det, att solen bröt fram ur molnen och sände ett par strålar ner till barnet.

– Jag undrar inte på att du vill se på jänta ett slag, innan du går ner, sa Jan till solen. Ho är allt värd å titta på.

Solen bröt fram allt skarpare och kastade ett rött sken över både barn och stuga.

– Kanske att du te å mä vill vara gudmor åt'na? sa Jan i Skrolycka.

Solen svarade just ingenting på detta. Hon lyste fram stor och röd än en gång, men så drog hon molnslöjan över sig och försvann.

Då hördes Kattrina återigen.

– Var det nån där? Jag tyckte, att du talte ve nån. Du får allt komma in nu.

– Ja, nu kommer jag, sa han och trädde in med detsamma. Det var e så fin herrskapsmänniska, som gick förbi. Men det var så brått för'na, så jag hann knappt säja go'dag, förrn ho var borta igen.

– Kära då! Det var bra förargligt, när vi nu har väntat så länge. Du hann väl inte å fråga'na vad ho hette?

– Jo, ho hette Klara Fina Gulleborg, så mycke fick jag ur'na.

– Klara Fina Gulleborg! Det blir väl ett för grant namn, det, sa Kattrina, men hon gjorde ingen vidare invändning.

Men Jan i Skrolycka var rent häpen över sig själv, som hade kunnat hitta på något så fint som att ta solen till gudmor. Ja, han hade blivit en annan människa i det ögonblicket, då den lilla flickan blev lagd i armarna på honom.

Kapitel 2 Kapitel 2 Κεφάλαιο 2 Chapter 2 Capitolo 2 Глава 2 第二章

Klara Fina Gulleborg Klara Fina Gülleborg Klara Fina Gulleborg

Nästa dag stod Jan i Skrolycka flera timmar i stugdörrn och väntade med den lilla flickan på armen. Am nächsten Tag stand Jan i Skrolycka mehrere Stunden in der Kabinentür und wartete mit dem kleinen Mädchen auf dem Arm. The next day Jan stood in Skrolycka for several hours in the cabin door, waiting with the little girl on his arm.

Det var en lång väntan, detta med, men nu var allt så annorlunda mot i går. Es war eine lange Wartezeit, einschließlich dieser, aber jetzt war alles so anders als gestern. It was a long wait, this too, but now everything was so different from yesterday. Nu stod han där i så gott sällskap, att han varken kunde bli trött eller utledsen. Nun stand er in so guter Gesellschaft da, dass er weder müde noch gelangweilt werden konnte. Now he stood there in such good company that he could neither get tired nor distracted.

Han kunde inte beskriva hur gott det kändes att hålla den lilla varma kroppen tryckt intill sig. Er konnte nicht beschreiben, wie gut es sich anfühlte, den kleinen warmen Körper an sich gedrückt zu halten. He couldn't describe how good it felt to hold the small warm body pressed against him. Han tyckte, att han allt hittilldags hade varit rätt osmaklig och bitter också för sig själv, men nu fanns det bara salighet och sötma inom honom. Er dachte, dass er bis jetzt ziemlich widerlich und bitter gewesen war, sogar gegen sich selbst, aber jetzt war nur Glückseligkeit und Süße in ihm. He thought that up until now he had been quite distasteful and bitter even to himself, but now there was only bliss and sweetness within him. Han hade aldrig vetat om, att man kan bli så förljuvligad av att tycka riktigt om någon. Er hatte nie gewusst, dass man so betört sein kann, jemanden wirklich zu mögen. He had never known that you can be so lovable by really liking someone.

Han hade inte ställt sig där i dörröppningen utan ärende, som man kan förstå. Er hatte nicht geschäftslos in der Tür gestanden, wie Sie verstehen. He had not stood there in the doorway without a case, as you can understand. Det var en viktig sak, som han skulle söka att få avgjord, medan han stod där. Es war eine wichtige Angelegenheit, die er zu regeln versuchen würde, während er dort stand. It was an important thing, which he would seek to get settled while he stood there.

Hela förmiddagen hade han och Kattrina försökt att välja namn åt barnet. Den ganzen Morgen hatten er und Kattrina versucht, einen Namen für das Kind zu finden. De hade hållit på både länge och väl, men de hade inte kunnat bestämma sig. Sie waren schon lange und gut dabei, aber sie hatten sich nicht entscheiden können. They had been at it for a long time and well, but they hadn't been able to make up their minds.

– Jag ser mej ingen annan råd, än att du får ta jänta å ställa dej på tröskeln mä'na, hade Kattrina sagt till sist. - Ich sehe keinen anderen Rat, als dass ihr das Mädchen nehmen und euch vor die Tür stellen könnt, Männer, hatte Kattrina schließlich gesagt. - I don't see any other advice, except that you have to take a girl on the threshold, Kattrina had finally said. Å så får du fråga det första kvinnfolk, som går härförbi, vad ho heter. Oh, und Sie können die erste Frau, die vorbeigeht, nach ihrem Namen fragen. Oh, you have to ask the first women who go past what they called. Det namnet, som ho då nämner, får vi ge flicka, vicket det så är grovt eller fint. Diesen Namen, den sie dann erwähnt, können wir einem Mädchen geben, weil er grob oder nett ist. The name, which she then mentions, we may give girl, if it is rough or fine.

Men nu låg ju stugan litet avsides. Aber jetzt lag die Kabine etwas abgelegen. But now the cottage was a little secluded. Det var inte så vanligt att någon gick förbi hos dem. Es war nicht so üblich, dass jemand bei ihnen vorbeischaute. Jan fick stå både länge och väl i dörröppningen, utan att det kom någon. Jan musste lange in der Tür stehen, ohne dass jemand kam. Det var en gråvädersdag nu också, men det föll inte något regn, och det var inte blåsigt och kallt, utan snarast litet kvalmigt. Es war jetzt auch ein grauer Wettertag, aber es fiel kein Regen, und es war nicht windig und kalt, sondern eher ein bisschen ekelerregend. It was a gray weather day now too, but there was no rain, and it was not windy and cold, but rather a little nauseous.

Om inte Jan hade stått med den lilla flickan i sina armar, så skulle han ha misströstat om alltsammans. Wenn Jan nicht mit dem kleinen Mädchen im Arm dagestanden hätte, wäre er an allem verzweifelt. If Jan had not stood with the little girl in his arms, he would have despaired of everything.

– Min snälla Jan Andersson, skulle han ha sagt till sig själv, kommer du inte ihåg, att du bor borta vid Duvsjön i Askedalarna, där det inte ligger mer än en enda riktig bondgård å annars bara små backstugor å fiskarkojor? - Mein lieber Jan Andersson, hätte er sich gesagt, erinnerst du dich nicht, dass du drüben am Duvsjön in Askedalarna wohnst, wo es nicht mehr als einen einzigen richtigen Bauernhof gibt und sonst nur kleine Häuschen und Fischerhütten am Hang? - My kind Jan Andersson, he would have said to himself, do you not remember, that you live away by Duvsjön in Askedalarna, where there is no more than a single real farm on the other hand only small back cottages on fisherman's huts? Vem finns det här, som har ett så fint namn, att du vill ge det te den lilla flicka? Wer ist da, der hat so einen schönen Namen, dass du dem kleinen Mädchen Tee schenken willst? Who is there, that has such a nice name, that you want to give it tea to the little girl?

Men när det nu gällde dottern, så tvivlade inte Jan på att allt skulle gå bra. Aber wenn es um die Tochter ging, hatte Jan keine Zweifel, dass alles gut gehen würde. But when it came to the daughter, Jan had no doubt that everything would go well. Han stod och tittade neråt Duvsjön utan att vilja se hur avstängd från hela bygden den låg i sin bergkittel. Er stand da und blickte auf Duvsjön hinab, ohne sehen zu wollen, wie abgeschnitten es vom ganzen Dorf in seinem Felsenkessel war. He stood looking down at Lake Duvsjön without wanting to see how suspended from the whole countryside it lay in his rock cauldron. Det kunde ju ändå hända, att det skulle komma någon herrskapsmänniska med ett grant namn roende från Duvnäsbruket där nere vid södra ändan av sjön. Es konnte immer noch passieren, dass ein Herr mit vornehmem Namen von Duvnäsbruk dort unten am südlichen Ende des Sees ruderte. It could still happen that there would be a gentleman with a big name rowing from Duvnäsbruket down there at the southern end of the lake. Bara för den lilla flickans skull var han nästan säker på att det skulle gå så. Nur um des kleinen Mädchens willen war er sich fast sicher, dass es so laufen würde. Just for the sake of the little girl, he was almost sure it would go that way.

Barnet sov hela tiden, så för den delen kunde han stå där och vänta, hur länge han ville. Das Kind schlief die ganze Zeit, also konnte es dort stehen und so lange warten, wie es wollte. The child was sleeping the whole time, so for that matter he could stand there and wait as long as he wanted. Men värre var det med Kattrina. Aber bei Kattrina war es noch schlimmer. But it was worse with Kattrina. Hon undrade och frågade gång på gång om ingen kom. Sie wunderte sich und fragte immer wieder, ob niemand käme. She wondered and asked again and again if no one came. För nu gick det väl inte an, att han stod ute längre med jäntan. Denn nun war es ihm nicht mehr möglich, bei dem Mädchen aufzufallen. For now it did not matter that he stood out any longer with the girl.

Jan vände ögonen uppåt Storsnipa, som steg rakt upp ur de små hagarna och åkertäpporna i Askedalarna och vaktade över dem som ett fästningstorn för att hålla alla främmande på avstånd. Jan richtete seinen Blick nach oben zur Großen Bekassine, die sich direkt aus den kleinen Koppeln und Feldern im Askedalar erhob und wie ein Festungsturm über ihnen wachte, um alle Fremden in Schach zu halten. Jan turned his eyes upwards to Storsnipa, who rose straight out of the small pastures and fields in Askedalarna and guarded them like a fortress tower to keep all strangers at a distance. Det kunde ju ändå hända, att några fina fruntimmer, som hade varit uppe på berget och sett på den granna utsikten, kunde gå vilse på nervägen och förirra sig bort till Skrolycka. Es konnte immer noch passieren, dass einige feine Damen, die oben auf dem Berg waren und die nahe Aussicht betrachteten, sich auf dem Weg nach unten verirrten und nach Skrolycka abwanderten. It could still happen that some nice ladies, who had been up on the mountain and looked at the beautiful view, could get lost on the nerve path and stray away to Skrolycka.

Han lugnade Kattrina så gott han kunde. Er beruhigte Kattrina so gut er konnte. He reassured Kattrina as best he could. Det gick ingen nöd varken på honom eller barnet. Weder er noch das Kind wurden verletzt. There was no need for him or the child. När han nu hade stått där så länge, ville han gärna vänta en stund till. Jetzt, wo er so lange dort gestanden hatte, wollte er noch etwas warten.

Inte en människa syntes, men han var viss om att bara han höll ut, så skulle han få hjälp. Kein Mensch war in Sicht, aber er war sich sicher, dass er Hilfe bekommen würde, wenn er sich festhielt. Not a human was seen, but he was sure that as long as he persevered, he would get help. Det var inte möjligt annat. Anders war es nicht möglich. Det skulle inte ha förundrat honom, om en drottning hade kommit farande i guldkaret genom berg och snår för att ge sitt namn åt den lilla flickan. Es hätte ihn nicht gewundert, wenn eine Königin in dem goldenen Gefäß durch Berge und Dickicht geeilt gekommen wäre, um dem kleinen Mädchen ihren Namen zu geben. It would not have surprised him if a queen had come riding in the golden vessel through mountains and thickets to give her name to the little girl.

Det led om än en stund, men nu kände han på sig, att det snart var kvällsdags, och då kunde han inte få stå där längre. Es dauerte eine Weile, aber jetzt spürte er, dass es bald Abend wurde, und dann konnte er nicht länger dort stehen. It went on for a while, but now he felt that it was soon evening time, and then he could no longer stand there.

Kattrina kunde se på klockan inne i stugan, och hon gav sig återigen till att be honom komma in. Kattrina konnte die Uhr in der Kabine sehen, und sie gab erneut nach und bat ihn, hereinzukommen. Kattrina could look at the clock inside the cottage, and she again went to ask him to come in.

– Ge dej bara te tåls ett ögonblick! - Gönnen Sie sich doch kurz einen Tee! - Give yourself only tea can be tolerated for a moment! sa han. er sagte. Jag tycker, att det skymtar fram nånting borta i väster. Ich glaube, da drüben im Westen bahnt sich etwas an. I think that something is glancing away in the west.

Det hade varit mulet hela dagen, men just i den stunden hände det, att solen bröt fram ur molnen och sände ett par strålar ner till barnet. Es war den ganzen Tag bewölkt gewesen, aber gerade in diesem Moment brach die Sonne aus den Wolken hervor und schickte ein paar Strahlen auf das Kind herab. It had been overcast all day, but just at that moment it happened that the sun broke out of the clouds and sent a couple of rays down to the child.

– Jag undrar inte på att du vill se på jänta ett slag, innan du går ner, sa Jan till solen. - Ich wundere mich nicht, dass du das Mädchen noch eine Weile ansehen willst, bevor du untergehst, sagte Jan zur Sonne. - I do not wonder that you want to look at the girl once, before you go down, Jan said to the sun. Ho är allt värd å titta på. Sie ist allesamt sehenswert. She is worth watching.

Solen bröt fram allt skarpare och kastade ett rött sken över både barn och stuga. Die Sonne brach immer heller hervor und warf einen roten Schein über die Kinder und das Häuschen. The sun broke out sharper and threw a red light over both the children and the cottage.

– Kanske att du te å mä vill vara gudmor åt'na? - Vielleicht möchten Sie Patin für sie sein? - Maybe you want tea but want to be godmother to it? sa Jan i Skrolycka. sagte Jan in Skrolycka. said Jan in Skrolycka.

Solen svarade just ingenting på detta. Die Sonne hat einfach nicht darauf reagiert. The sun did not respond to this. Hon lyste fram stor och röd än en gång, men så drog hon molnslöjan över sig och försvann. Sie leuchtete noch einmal groß und rot, aber dann zog sie den Wolkenschleier über sich und verschwand. She shone big and red again, but then she pulled the cloud cover over and disappeared.

Då hördes Kattrina återigen. Dann wurde Kattrina wieder gehört. Then Kattrina was heard again.

– Var det nån där? - War jemand da? - Was there anyone there? Jag tyckte, att du talte ve nån. Ich dachte, du redest mit jemandem. I thought you talked to someone. Du får allt komma in nu. Du bekommst jetzt alles rein.

– Ja, nu kommer jag, sa han och trädde in med detsamma. - Ja, jetzt komme ich, sagte er und trat sofort ein. - Yes, now I'm coming, he said and stepped in immediately. Det var e så fin herrskapsmänniska, som gick förbi. Es war so ein feiner Herr, der vorbeiging. It was such a nice gentleman who passed by. Men det var så brått för'na, så jag hann knappt säja go'dag, förrn ho var borta igen. Aber sie hatte es so eilig, dass ich kaum Zeit hatte, Guten Tag zu sagen, bevor sie wieder weg war. But it was so sudden for the people, so I barely had to say goodbye, until they were gone again.

– Kära då! - Oh je! - Dear then! Det var bra förargligt, när vi nu har väntat så länge. Das war sehr ärgerlich, da wir so lange gewartet haben. It was pretty annoying, now that we've been waiting so long. Du hann väl inte å fråga'na vad ho hette? Du hattest keine Zeit, sie nach ihrem Namen zu fragen, oder? You did not have time to ask what her name was, did you?

– Jo, ho hette Klara Fina Gulleborg, så mycke fick jag ur'na. - Nun, ihr Name war Klara Fina Gulleborg, so viel habe ich von ihr erfahren. - Yes, she was called Klara Fina Gulleborg, so I got a lot.

– Klara Fina Gulleborg! Det blir väl ett för grant namn, det, sa Kattrina, men hon gjorde ingen vidare invändning. Das wäre ein zu großer Name, sagte Kattrina, aber sie erhob keine weiteren Einwände. It will probably be one for a grant, that, Kattrina said, but she made no further objection.

Men Jan i Skrolycka var rent häpen över sig själv, som hade kunnat hitta på något så fint som att ta solen till gudmor. Aber Jan in Skrolycka war über sich selbst erstaunt, dass ihm so etwas Schönes einfiel, wie die Sonne als Patin zu nehmen. But Jan in Skrolycka was completely amazed at himself, who could have come up with something as nice as taking the sun to godmother. Ja, han hade blivit en annan människa i det ögonblicket, då den lilla flickan blev lagd i armarna på honom. Ja, in dem Moment, als das kleine Mädchen in seine Arme gelegt wurde, war er ein anderer Mensch geworden. Yes, he had become a different person at the moment when the little girl was placed in his arms.