×

우리는 LingQ를 개선하기 위해서 쿠키를 사용합니다. 사이트를 방문함으로써 당신은 동의합니다 쿠키 정책.


image

Selma Lagerlöf - Kejsarn av Portugallien, Kapitel 11

Kapitel 11

Fiskafänget

Det var omöjligt förstås för någon människa att tycka lika mycket om den lilla flickan i Skrolycka, som hennes far gjorde. Men nog kan man säga så mycket, som att hon hade en riktigt god vän i den gamla Notbindar-Ola.

Vänskapen mellan dem började på det sättet, att Klara Gulla en vår hade tagit sig för att lägga ut ståndkrok i Tvättbäcken för de små laxöringarna, som drev fram där. Det gick bättre för henne, än man skulle ha tänkt sig. Hon kom hem med ett par fiskpinnar redan första dagen.

Hon var styv på saken, som man kan förstå, och hon fick beröm till och med av mor sin för att hon kunde dra hem mat till huset, då hon inte var mer än åtta år gammal. Och för att uppmuntra henne lät Kattrina henne rensa fisken och steka den, och Jan åt av den och sa, att maken till fisk hade han aldrig smakat. Detta var säkert rena sanningen, för fisken var så benig och torr och nerrökt, att den lilla flickan själv knappast kunde få ner en munsbit.

Men hon var lika ivrig med fiskafänget fördenskull. Hon steg upp vid samma tid på mornarna som Jan själv. Hon tog en korg på armen för att bära hem fisken i, och mask till att sätta på de avätna krokarna förde hon med i en liten blecklåda. På det sättet rustad gick hon uppåt Tvättbäcken, som kom dansande ner ifrån höjden med många branta fall och långa forsdrag, men däremellan också hade mörka, stillsamma dödvatten och klara ställen, där vattnet flöt sakta och genomskinligt över sand och släta hällar.

Men tänk, att det tog slut med fiskelyckan efter den första veckan! Masken var borta för det mesta från alla krokarna, men ingen fisk hade fastnat på dem i dess ställe. Hon flyttade sina don från forsar till dödvatten och från dödvatten till branta fall, och hon bytte om krokar, men det blev ingen bättring.

Hon frågade pojkarna hos Börjes och hos Eriks i Falla om det var de, som steg upp i ottan och tog bort fisken för henne, men de ville knappt svara på en sådan fråga, för det var ingen pojke, som nedlät sig till att ta fisk i Tvättbäcken. De hade ju hela Duvsjön att meta i. Det var lagom för småjäntor, som inte fick gå ner till sjöstranden, att springa och leta efter fisk i skogsbackarna.

Men hur sturskt än pojkarna svarade, så trodde hon dem inte mer än jämnt. Det fick väl i all världen lov att vara någon, som tog fisken av krokarna, för det var riktiga krokar och inte bara krökta knappnålar, som hon la ut i Tvättbäcken.

För att få klarhet i saken steg hon till sist upp en morgon tidigare än både Jan och Kattrina och sprang bort till bäcken. När hon kom nära den, saktade hon farten, gick med små, små steg och aktade sig för att halka på stenar och rassla i buskar.

Och tänk bara! Hon tyckte, att hon blev stel i hela kroppen, när hon kom fram till bäckkanten och såg, att hon hade haft rätt. Det stod en tjuvfiskare just på det stället, där hon hade lagt ut sina krokar förra morgonen, och vittjade dem.

Det var ingen av pojkarna, såsom hon hade väntat, utan det var en vuxen karl. Han stod lutad över vattnet och drog just upp en fisk. Hon såg hur den blänkte till, när han tog den av kroken. Klara Gulla var inte mer än åtta år, men rädd var hon aldrig, och nu rusade hon fram och tog tjuven på bar gärning.

– Jaså, det är ni, som går här å tar min fisk! sa hon. Det var då väl, att jag kom på er en gång, så att det kan bli slut på detta tjuveriet.

Nu lyfte karlen på huvudet, så att Klara Gulla fick se hans ansikte. Det var den gamla notbindarn, som bodde i en av grannstugorna.

– Jag vet allt, att det är dina don, di här, sa han alldeles lugnt utan att bli förargad och häftig, som folk eljest brukar bli, när man kommer på dem med något orätt.

– Men hur understår ni er å ta någe, som inte är ert? sa flickstackarn.

Då såg karlen på henne, och den blicken glömde hon aldrig. Hon tyckte, att hon såg ner i två tomma, öppna svalg, där det låg ett par halvslocknade ögon, som var utanför både sorg och glädje.

– Jo, ser du, jag vet, att du får vad du behöver åv föräldrarna dina, å att du fiskar bara för ro skull. Men hemma hos mej håller vi på å svälta ihjäl.

Den lilla flickan blev röd över hela ansiktet. Hon begrep inte hur det kom sig, men nu var det hon, som skämdes.

Notbindarn sa inte något mer. Han tog upp mössan, som hade fallit av honom, medan han hade böjt sig över krokarna, och gick sin väg.

Klara Gulla sa ingenting, hon heller. Det låg ett par fiskar och sprattlade på stranden, men hon tog inte upp dem. När hon hade stått och sett på dem en stund, sparkade hon till dem med foten, så att de for ut i vattnet tillbaka.

Hela den dagen kände sig den lilla flickan missnöjd med sig själv, utan att hon förstod varför. Det var ju i alla fall inte hon, som hade gjort orätt.

Hon kunde inte få den gamla notbindarn ur tankarna. Folk sa om honom, att han hade varit rik en gång i tiden. Han skulle ha ägt sju gårdar, som var för sig var lika mycket värda som Erik i Fallas. Men han hade gjort av med alltsammans på något märkvärdigt sätt, så att nu var han utfattig.

Nästa morgon gick hon allt ändå till Tvättbäcken och såg efter sina krokar. Nu hade ingen varit där och vittjat dem, utan hon fann fisk på varenda en. Hon lossade fiskarna från krokarna och la dem i korgen, men hon gick inte hem med dem, utan hon vandrade raka vägen till notbindarns.

Den gamla karlen stod ute på backen och högg ved, när Klara Gulla kom gående med sin korg. Hon stannade vid stättan och såg på honom, innan hon steg över. Han var bra fattigt och trasigt klädd. Hon hade aldrig sett far sin se ut på det sättet.

Hon hade hört sägas, att det fanns välbärgat folk, som hade bjudit honom att bo hos dem ända till döddagar. Men han hade i stället flyttat till en sonhustru, som bodde här i Askedalarna, för att hjälpa henne så gott han kunde. Hon hade många små barn, och mannen hade givit sig av bort för länge sedan och skulle nu vara död.

– Det var allt fisk på krokarna i dag! ropade den lilla flickan, där hon stod på stättan.

– Jaså, du, sa notbindarn, det var bra, det, du.

– Jag vill gärna ge er all fisk, som jag får, om jag bara får sköta om fiskninga själv, sa den lilla flickan.

Hon kom fram till honom och tömde ut korgen på marken bredvid honom, och hon väntade sig, att notbindarn skulle bli glad och berömma henne, såsom hon var van, att Jan, far hennes, blev glad över allt, vad hon sa eller gjorde.

Men han tog det på samma lugna sätt som allt annat.

– Behåll du det, som är ditt! sa han. Vi är så vana å svälta här, så nog kan vi undvara ett par småfiskar.

Det var något eget med den här gamla fattiga karlen. Klara Gulla kunde inte ge sig med mindre, än att han skulle tycka om henne.

– Ni får ta fisken åv krokarna å sätta på mask, ni får ta alltsammans, erbjöd hon.

– Nej, du, jag vill inte ta den roligheta ifrån dej, sa gubben. Men Klara Gulla stod kvar. Hon ville inte gå sin väg, förrän hon hade funderat ut ett sätt att få honom nöjd.

– Vill ni, att jag ska komma hit å hämta er var morron, å att vi ska ta opp krokarna tesammans, å att vi ska ta hälften var åv fisken? frågade hon.

Då slutade gubben upp att hugga. Han vände de besynnerliga, slocknade ögonen mot henne, och skymten av ett leende for över hans ansikte.

– Ja, nu fick du napp te sist, sa han. Det förslaget ska jag inte säja nej te.

Kapitel 11 Kapitel 11 Chapter 11 Chapitre 11

Fiskafänget

Det var omöjligt förstås för någon människa att tycka lika mycket om den lilla flickan i Skrolycka, som hennes far gjorde. Es war natürlich unmöglich, dass ein Mann das kleine Mädchen in Skrolycka so sehr liebte wie ihr Vater. It was, of course, impossible for any human being to like the little girl in Skrolycka as much as her father did. Men nog kan man säga så mycket, som att hon hade en riktigt god vän i den gamla Notbindar-Ola. Aber es ist sicher, dass sie in dem alten Notbindar-Ola einen wirklich guten Freund hatte. But you can probably say so much, as if she had a really good friend in the old Notbindar-Ola.

Vänskapen mellan dem började på det sättet, att Klara Gulla en vår hade tagit sig för att lägga ut ståndkrok i Tvättbäcken för de små laxöringarna, som drev fram där. Die Freundschaft zwischen den beiden begann, als Klara Gulla in einem Frühjahr einen Haken in den Waschbach setzte, um die kleinen Lachsforellen zu fangen, die dort trieben. The friendship between them began in the way that one spring Klara Gulla had taken it upon herself to lay out a stand hook in Tvättbäcken for the small salmon trout, which drifted there. Det gick bättre för henne, än man skulle ha tänkt sig. Sie hat besser abgeschnitten, als man erwartet hätte. Hon kom hem med ett par fiskpinnar redan första dagen. Gleich am ersten Tag kam sie mit ein paar Fischstäbchen nach Hause. She came home with a couple of fishing rods already the first day.

Hon var styv på saken, som man kan förstå, och hon fick beröm till och med av mor sin för att hon kunde dra hem mat till huset, då hon inte var mer än åtta år gammal. Sie war verständlicherweise hartnäckig und wurde von ihrer Mutter sogar dafür gelobt, dass sie ihr Essen ins Haus brachte, als sie gerade einmal acht Jahre alt war. She was rigid in the matter, as you can understand, and she was even praised by her mother for being able to bring food home to the house, when she was not more than eight years old. Och för att uppmuntra henne lät Kattrina henne rensa fisken och steka den, och Jan åt av den och sa, att maken till fisk hade han aldrig smakat. Und um sie zu ermutigen, ließ Kattrina sie den Fisch ausnehmen und braten, und Jan aß ihn und sagte, er habe noch nie einen solchen Fisch gegessen. And to encourage her, Kattrina had her clean the fish and fry it, and Jan ate of it and said that he had never tasted fish. Detta var säkert rena sanningen, för fisken var så benig och torr och nerrökt, att den lilla flickan själv knappast kunde få ner en munsbit. Das war sicher die Wahrheit, denn der Fisch war so knochig und trocken und rauchig, dass das kleine Mädchen selbst kaum einen Bissen herunterbekommen konnte. This was certainly pure truth, for the fish was so bony and dry and smoked that the little girl herself could hardly get a mouthful down.

Men hon var lika ivrig med fiskafänget fördenskull. Aber sie war genauso scharf darauf, um des Fischens willen zu fischen. But she was just as eager about the fish trap because of it. Hon steg upp vid samma tid på mornarna som Jan själv. Sie stand morgens zur gleichen Zeit auf wie Jan selbst. She got up at the same time in the morning as Jan himself. Hon tog en korg på armen för att bära hem fisken i, och mask till att sätta på de avätna krokarna förde hon med i en liten blecklåda. Sie nahm einen Korb auf den Arm, um den Fisch nach Hause zu tragen, und den Wurm, den sie auf die aufgefressenen Haken legte, trug sie in einer kleinen Blechdose. She took a basket on her arm to carry the fish home, and she brought a mask to put on the dehydrated hooks in a small tin box. På det sättet rustad gick hon uppåt Tvättbäcken, som kom dansande ner ifrån höjden med många branta fall och långa forsdrag, men däremellan också hade mörka, stillsamma dödvatten och klara ställen, där vattnet flöt sakta och genomskinligt över sand och släta hällar. So ausgerüstet stieg sie den Tvättbäcken hinauf, der mit vielen steilen Wasserfällen und langen Stromschnellen vom Berg heruntertanzte, aber dazwischen gab es auch dunkle, ruhige Tümpel und klare Stellen, an denen das Wasser langsam und durchsichtig über Sand und glatte Felsen floss. Equipped in this way, she went up Tvättbäcken, which came dancing down from the heights with many steep falls and long rapids, but in between also had dark, quiet dead water and clear places, where the water flowed slowly and transparently over sand and smooth slabs.

Men tänk, att det tog slut med fiskelyckan efter den första veckan! Aber stellen Sie sich vor, das Angelglück wäre nach der ersten Woche vorbei! But imagine that it ended with the fishing happiness after the first week! Masken var borta för det mesta från alla krokarna, men ingen fisk hade fastnat på dem i dess ställe. Der Wurm war größtenteils von allen Haken verschwunden, aber kein Fisch war stattdessen an ihnen hängen geblieben. The worm was gone for the most part from all the hooks, but no fish had stuck to them in its place. Hon flyttade sina don från forsar till dödvatten och från dödvatten till branta fall, och hon bytte om krokar, men det blev ingen bättring. Sie wechselte ihre Jigs von Stromschnellen zu totem Wasser und von totem Wasser zu steilen Wasserfällen, und sie änderte die Haken, aber es gab keine Verbesserung. She moved her devices from rapids to dead water and from dead water to steep falls, and she changed hooks, but there was no improvement.

Hon frågade pojkarna hos Börjes och hos Eriks i Falla om det var de, som steg upp i ottan och tog bort fisken för henne, men de ville knappt svara på en sådan fråga, för det var ingen pojke, som nedlät sig till att ta fisk i Tvättbäcken. Sie fragte die Jungen in Börjes und Eriks in Falla, ob sie es seien, die morgens aufstünden und die Fische für sie mitnähmen, aber sie würden kaum auf eine solche Frage antworten, denn in Tvättbäcken gab es keinen Jungen, der sich herabließ, Fische mitzunehmen. She asked the boys at Börjes and Erik's in Falla if they were the ones who got up early and took the fish away for her, but they hardly wanted to answer such a question, because there was no boy who pretended to take fish. in Tvättbäcken. De hade ju hela Duvsjön att meta i. Det var lagom för småjäntor, som inte fick gå ner till sjöstranden, att springa och leta efter fisk i skogsbackarna. Sie hatten den gesamten Pigeon Lake zum Angeln. Das war genau das Richtige für kleine Mädchen, die nicht zum Seeufer hinuntergehen durften, um an den Waldhängen nach Fischen zu suchen. They had the whole of Duvsjön to fish in. It was just right for little girls, who were not allowed to go down to the lake shore, to run and look for fish in the forest slopes.

Men hur sturskt än pojkarna svarade, så trodde hon dem inte mer än jämnt. Aber egal, wie hartnäckig die Jungen antworteten, sie glaubte ihnen nicht mehr als ebenbürtig. But no matter how stubborn the boys were, she did not believe them more than ever. Det fick väl i all världen lov att vara någon, som tog fisken av krokarna, för det var riktiga krokar och inte bara krökta knappnålar, som hon la ut i Tvättbäcken. Es musste jemand da sein, der die Fische von den Haken nahm, denn es waren echte Haken und nicht nur gebogene Stifte, die sie in das Waschbecken legte. She was allowed in the whole world to be someone who took the fish off the hooks, because it was real hooks and not just curved pins, which she put out in Tvättbäcken.

För att få klarhet i saken steg hon till sist upp en morgon tidigare än både Jan och Kattrina och sprang bort till bäcken. Um die Sache zu klären, stand sie schließlich eines Morgens früher auf als Jan und Kattrina und lief zum Bach. To clarify the matter, she finally got up one morning earlier than both Jan and Kattrina and ran away to the brook. När hon kom nära den, saktade hon farten, gick med små, små steg och aktade sig för att halka på stenar och rassla i buskar. Als sie sich ihm näherte, verlangsamte sie ihr Tempo und ging mit kleinen Schritten, vorsichtig, um nicht auf den Steinen und Sträuchern auszurutschen. When she got close to it, she slowed down, took small, small steps and was careful not to slip on rocks and rattle in bushes.

Och tänk bara! Und denken Sie nur! And just think! Hon tyckte, att hon blev stel i hela kroppen, när hon kom fram till bäckkanten och såg, att hon hade haft rätt. Sie spürte, wie sich ihr ganzer Körper versteifte, als sie den Rand des Baches erreichte und merkte, dass sie Recht gehabt hatte. She thought she was stiff throughout her body when she reached the edge of the brook and saw that she was right. Det stod en tjuvfiskare just på det stället, där hon hade lagt ut sina krokar förra morgonen, och vittjade dem. Ein Wilderer stand genau an der Stelle, an der sie am Morgen ihre Haken gesetzt hatte, und durchwühlte sie. There was a poacher right at the place where she had laid out her hooks last morning, and whitewashed them.

Det var ingen av pojkarna, såsom hon hade väntat, utan det var en vuxen karl. Es war nicht einer der Jungen, wie sie erwartet hatte, sondern ein erwachsener Mann. It was none of the boys, as she had expected, but it was a grown man. Han stod lutad över vattnet och drog just upp en fisk. Er lehnte sich über das Wasser und zog gerade einen Fisch an Land. He was leaning over the water and just pulled up a fish. Hon såg hur den blänkte till, när han tog den av kroken. Sie sah, wie es blitzte, als er es vom Haken nahm. She saw how it shone when he took it off the hook. Klara Gulla var inte mer än åtta år, men rädd var hon aldrig, och nu rusade hon fram och tog tjuven på bar gärning. Klara Gulla war gerade einmal acht Jahre alt, aber sie hatte nie Angst, und jetzt stürzte sie vor und erwischte den Dieb auf frischer Tat. Klara Gulla was no more than eight years old, but she was never afraid, and now she rushed forward and caught the thief in the act.

– Jaså, det är ni, som går här å tar min fisk! - Oh, du bist es, der hierher kommt, um mir meinen Fisch wegzunehmen! - Well, it's you who go here and take my fish! sa hon. sagte sie. Det var då väl, att jag kom på er en gång, så att det kan bli slut på detta tjuveriet. Es ist ein Glück, dass ich Sie einmal gefunden habe, so dass dieser Diebstahl gestoppt werden kann. It was then, of course, that I found you once, so that this theft can be put to an end.

Nu lyfte karlen på huvudet, så att Klara Gulla fick se hans ansikte. Jetzt hob der Mann den Kopf, so dass Klara Gulla sein Gesicht sehen konnte. Det var den gamla notbindarn, som bodde i en av grannstugorna. Es war der alte Musiker, der in einem der Nachbarhäuser wohnte. It was the old sheet music binder, who lived in one of the neighboring cottages.

– Jag vet allt, att det är dina don, di här, sa han alldeles lugnt utan att bli förargad och häftig, som folk eljest brukar bli, när man kommer på dem med något orätt. - Ich weiß, dass es dein Don ist", sagte er ruhig, ohne wütend und gewalttätig zu werden, wie es die Leute normalerweise tun, wenn man sie dabei erwischt, etwas falsch zu machen. "I know everything, that it's your don, you here," he said very calmly without being annoyed and violent, as people otherwise tend to be, when you come up with something wrong.

– Men hur understår ni er å ta någe, som inte är ert? - Aber wie kannst du es wagen, etwas zu nehmen, das dir nicht gehört? - But how do you understand yourself to take something, which is not yours? sa flickstackarn. sagte das Mädchen.

Då såg karlen på henne, och den blicken glömde hon aldrig. Dann sah der Mann sie an, und sie hat diesen Blick nie vergessen. Then the man looked at her, and she never forgot that look. Hon tyckte, att hon såg ner i två tomma, öppna svalg, där det låg ett par halvslocknade ögon, som var utanför både sorg och glädje. Sie glaubte, in zwei leere, offene Kehlen zu blicken, in denen sich ein Paar halb geschlossene Augen befanden, die sowohl Kummer als auch Freude verbargen. She thought she was looking down into two empty, open throat, where there were a pair of half-extinguished eyes, which were beyond both sorrow and joy.

– Jo, ser du, jag vet, att du får vad du behöver åv föräldrarna dina, å att du fiskar bara för ro skull. - Nun, ich weiß, dass du von deinen Eltern bekommst, was du brauchst, und dass du nur zum Spaß fischst. - Well, you see, I know, that you get what you need from your parents, that you fish only for peace. Men hemma hos mej håller vi på å svälta ihjäl. Aber bei mir zu Hause sind wir am Verhungern. But at my house we're starving to death.

Den lilla flickan blev röd över hela ansiktet. Das kleine Mädchen wurde über das ganze Gesicht rot. The little girl turned red all over her face. Hon begrep inte hur det kom sig, men nu var det hon, som skämdes. Sie konnte nicht verstehen, warum, aber jetzt schämte sie sich. She did not understand how it came about, but now it was she who was ashamed.

Notbindarn sa inte något mer. Mehr hat der Musiker nicht gesagt. Han tog upp mössan, som hade fallit av honom, medan han hade böjt sig över krokarna, och gick sin väg. Er hob seine Mütze auf, die heruntergefallen war, als er sich über die Haken beugte, und ging weg. He picked up the hat, which had fallen off him, while bending over the hooks, and went his way.

Klara Gulla sa ingenting, hon heller. Auch Klara Gulla hat nichts gesagt. Klara Gulla said nothing, neither did she. Det låg ett par fiskar och sprattlade på stranden, men hon tog inte upp dem. Am Strand trieben ein paar Fische herum, aber sie hob sie nicht auf. There were a couple of fish lying on the beach, but she did not catch them. När hon hade stått och sett på dem en stund, sparkade hon till dem med foten, så att de for ut i vattnet tillbaka. Nachdem sie sie eine Weile betrachtet hatte, trat sie mit dem Fuß gegen sie, und sie fielen zurück ins Wasser. When she had stood and watched them for a while, she kicked them with her foot, so that they went back into the water.

Hela den dagen kände sig den lilla flickan missnöjd med sig själv, utan att hon förstod varför. Den ganzen Tag über war das kleine Mädchen unglücklich mit sich selbst, ohne zu wissen, warum. All that day the little girl felt dissatisfied with herself, without understanding why. Det var ju i alla fall inte hon, som hade gjort orätt. Schließlich war es nicht sie, die Unrecht getan hatte.

Hon kunde inte få den gamla notbindarn ur tankarna. Der alte Notenständer ging ihr nicht mehr aus dem Kopf. Folk sa om honom, att han hade varit rik en gång i tiden. Die Leute sagten über ihn, er sei einst reich gewesen. People said of him that he had been rich once upon a time. Han skulle ha ägt sju gårdar, som var för sig var lika mycket värda som Erik i Fallas. Er hätte sieben Höfe besessen, von denen jeder so viel wert war wie Erik i Fallas. He would have owned seven farms, each of which was as valuable as Erik in Fallas. Men han hade gjort av med alltsammans på något märkvärdigt sätt, så att nu var han utfattig. Aber er hatte alles auf bemerkenswerte Weise ausgegeben, so dass er nun mittellos war. But he had done away with everything in some strange way, so that now he was destitute.

Nästa morgon gick hon allt ändå till Tvättbäcken och såg efter sina krokar. Am nächsten Morgen ging sie trotzdem nach Washing Creek und suchte nach ihren Haken. The next morning she still went to the wash basin and looked for her hooks. Nu hade ingen varit där och vittjat dem, utan hon fann fisk på varenda en. Jetzt war niemand da, um sie zu riechen, aber sie fand auf jedem einzelnen Fisch. Now no one had been there and whitewashed them, but she found fish on every single one. Hon lossade fiskarna från krokarna och la dem i korgen, men hon gick inte hem med dem, utan hon vandrade raka vägen till notbindarns. Sie nahm die Fische vom Haken und legte sie in den Korb, aber sie nahm sie nicht mit nach Hause, sondern ging direkt in den Musikladen. She untied the fish from the hooks and put them in the basket, but she did not go home with them, she walked straight to the seine.

Den gamla karlen stod ute på backen och högg ved, när Klara Gulla kom gående med sin korg. Der alte Mann hackte gerade auf dem Hügel Holz, als Klara Gulla mit ihrem Korb vorbeikam. The old man was standing on the hill chopping wood when Klara Gulla came walking with her basket. Hon stannade vid stättan och såg på honom, innan hon steg över. Sie blieb an der Tür stehen und sah ihn an, bevor sie hinüberging. She stopped at the town and looked at him before stepping over. Han var bra fattigt och trasigt klädd. Er war wohlhabend und zerlumpt gekleidet. He was well poor and badly dressed. Hon hade aldrig sett far sin se ut på det sättet. Sie hatte ihren Vater noch nie so gesehen. She had never seen her father look that way.

Hon hade hört sägas, att det fanns välbärgat folk, som hade bjudit honom att bo hos dem ända till döddagar. Sie hatte gehört, dass es wohlhabende Leute gab, die ihn eingeladen hatten, bis zu seinem Tod bei ihnen zu bleiben. She had heard that there were well-to-do people who had invited him to stay with them until the day of his death. Men han hade i stället flyttat till en sonhustru, som bodde här i Askedalarna, för att hjälpa henne så gott han kunde. Stattdessen war er zu der Frau eines Sohnes gezogen, die hier in Askedalarna lebte, um ihr so gut wie möglich zu helfen. But he had instead moved to a son-in-law, who lived here in Askedalarna, to help her as best he could. Hon hade många små barn, och mannen hade givit sig av bort för länge sedan och skulle nu vara död. Sie hatte viele kleine Kinder, und ihr Mann hatte sie vor langer Zeit verlassen und würde jetzt tot sein. She had many small children, and the husband had long since left and would now be dead.

– Det var allt fisk på krokarna i dag! - Heute waren nur Fische an den Haken gegangen! ropade den lilla flickan, där hon stod på stättan. rief das kleine Mädchen, das auf der Treppe stand. cried the little girl, where she stood on the ledge.

– Jaså, du, sa notbindarn, det var bra, det, du. - Oh, du, sagte der Musiker, das ist gut, du.

– Jag vill gärna ge er all fisk, som jag får, om jag bara får sköta om fiskninga själv, sa den lilla flickan. - Ich würde dir gerne alle Fische geben, die ich fange, wenn ich nur selbst fischen kann", sagte das kleine Mädchen. - I would like to give you all the fish I get, if I can just take care of the fishing myself, said the little girl.

Hon kom fram till honom och tömde ut korgen på marken bredvid honom, och hon väntade sig, att notbindarn skulle bli glad och berömma henne, såsom hon var van, att Jan, far hennes, blev glad över allt, vad hon sa eller gjorde. Sie ging auf ihn zu und leerte den Korb neben ihm auf den Boden, in der Erwartung, dass der Notar sich freuen und sie loben würde, wie sie es gewohnt war, und dass Jan, ihr Vater, über alles, was sie sagte oder tat, erfreut sein würde. She came to him and emptied the basket on the ground next to him, and she expected the musician to be happy and praise her, as she was used to, that Jan, her father, was happy about everything she said or did.

Men han tog det på samma lugna sätt som allt annat. Aber er nahm es mit der gleichen Gelassenheit wie alles andere. But he took it in the same calm way as everything else.

– Behåll du det, som är ditt! - Behalte das, was dir gehört! - Keep what is yours! sa han. Vi är så vana å svälta här, så nog kan vi undvara ett par småfiskar. Wir sind hier so sehr ans Hungern gewöhnt, dass wir ein paar kleine Fische entbehren können. We are so used to starving here, so we can probably do without a couple of small fish.

Det var något eget med den här gamla fattiga karlen. There was something special about this poor old man. Klara Gulla kunde inte ge sig med mindre, än att han skulle tycka om henne. Klara Gulla konnte nicht nachgeben, wenn er sie nicht mochte. Klara Gulla could not give in with less than that he would like her.

– Ni får ta fisken åv krokarna å sätta på mask, ni får ta alltsammans, erbjöd hon. - Du kannst den Fisch vom Haken nehmen und den Wurm aufsetzen, du kannst alles nehmen", bot sie an. "You can take the fish off the hooks and put on a mask, you can take everything," she offered.

– Nej, du, jag vill inte ta den roligheta ifrån dej, sa gubben. - Nein, ich will dir den Spaß nicht nehmen, sagte der alte Mann. - No, you, I don't want to take the fun away from you, said the old man. Men Klara Gulla stod kvar. Aber Klara Gulla blieb stehen. But Klara Gulla remained. Hon ville inte gå sin väg, förrän hon hade funderat ut ett sätt att få honom nöjd. Sie wollte nicht gehen, bevor sie einen Weg gefunden hatte, ihn glücklich zu machen. She did not want to go her way until she had figured out a way to make him happy.

– Vill ni, att jag ska komma hit å hämta er var morron, å att vi ska ta opp krokarna tesammans, å att vi ska ta hälften var åv fisken? - Willst du, dass ich dich jeden Morgen hier abhole und wir gemeinsam die Haken einholen und jeder die Hälfte des Fisches mitnimmt? Do you want me to come here to pick you up every morning, for us to take up the hooks together, for us to take half of each of the fish? frågade hon. fragte sie.

Då slutade gubben upp att hugga. Dann hörte der alte Mann auf zu hacken. Then the old man stopped chopping. Han vände de besynnerliga, slocknade ögonen mot henne, och skymten av ett leende for över hans ansikte. Er sah sie mit diesen seltsamen, eingefallenen Augen an, und der Anflug eines Lächelns zeichnete sich auf seinem Gesicht ab. He turned the strange ones, his eyes went out, and a glimpse of a smile passed over his face.

– Ja, nu fick du napp te sist, sa han. - "Ja, du hast deinen letzten Bissen gegessen", sagte er. - Yes, now you got a pacifier last, he said. Det förslaget ska jag inte säja nej te. Zu diesem Vorschlag kann ich nicht nein sagen. I should not say no to that proposal.