×

우리는 LingQ를 개선하기 위해서 쿠키를 사용합니다. 사이트를 방문함으로써 당신은 동의합니다 쿠키 정책.


image

Selma Lagerlöf - Kejsarn av Portugallien, Kapitel 10

Kapitel 10

Skoltävlan

Det var konstigt med den lilla flickan från Skrolycka och hennes far. Det såg ut, som om han och hon var så skurna ur ett stycke, att de kunde läsa varandras tankar. – – –

I Svartsjö fanns det en skollärare, som var en gammal soldat. Han undervisade långt borta i socknen och hade inte något skolhus som klockarn, men var alldeles ofantligt älskad av alla barn. De visste inte själva om, att de gick i skola för honom. De trodde, att de bara var tillsammans och lekte.

Det rådde den allra största vänskap mellan de två skolmästarna, men det hände ibland, att den yngre sökte förmå gubben att följa med sin tid och ville sätta honom in i ljudmetod och andra nymodigheter. Gubben fördrog sådant med lugn för det mesta, men hur det nu var, så blev han ond en gång.

– Du är så stor på dej, du Svartling, för att du har fått skolhus, sa han. Men jag ska säja dej, att mina barn läser lika bra som dina, fast vi bara har bondstugor å sitta i.

– Ja, sa klockarn, det vet jag, å jag har aldrig annat sagt. Jag menar bara, att om barnen kunna lära en sak med mindre besvär – – –

– Ja, vad så? sa gubben.

Klockarn hörde på rösten, att han hade sårat honom, och han försökte dra sig tillbaka.

– Du gör det ju i alla fall så lätt för dina barn, så de klaga aldrig över några läxor.

– Kanske att jag gör det för lätt för dom? Kanske att jag inte lär dom någe? sa gubben och slog handen i bordet.

– Vad i all världen går det åt dej i dag, Tyberg? sa klockarn. Du blir ju ond för allt, vad jag säger.

– Ja, du gör jämt så många anspelningar.

Folk kom nu till, och det blev utjämnat mellan skolmästarna, så att de var lika goda vänner som vanligt, då de skildes åt. Men när gubben Tyberg blev ensam på hemvägen, kom klockarns ord igen upp i hans tankar, och han blev nästan mer ond än förut.

”Varför ska den där pojkvaskern komma å säja, att jag kunde lära barna mera, om jag följde mä min tid?” tänkte han. ”Han tycker nog, att jag är för gammal, fast han inte vill säja't mä rena ord.”

Han kunde inte glömma sin förtret, och när han kom hem, talade han om alltsammans för hustrun.

– Inte ska du ta dej åv vad klockarn pratar, sa hon. Yngre är lättare, men äldre är rättare, plär jag säja. Ni är bra skolmästare, både du å klockarn.

– Ja, vad hjälper det, att du säjer så? svarade mannen. Di andra tror vad di tror i alla fall, di.

Han gick där ett par dar och såg så mörk ut, att hustrun fick riktigt ont av honom.

– Kan du inte visa dom, att di har orätt då? sa hon.

– Visa dom vad? Vad menar du nu?

– Jag menar, att om du vet, att dina skolbarn är likaså styva som klockarns – – –

– Visst vet jag det.

– Ja, då borde du begära, att era barn fick prövas på samma gång.

Gubben låddes, som om han inte brydde sig om vad hon sa, men det var nog ändå så, att tanken slog an. Om några dagar fick klockarn ett brev, däri skolmästarn föreslog, att barnen från de två skolorna skulle få mäta sina krafter med varandra.

Ja, inte hade klockarn något emot den saken, men han önskade, att tävlingen skulle äga rum under jullovet, för då kunde man göra den till en liten rolighet för barnen och behövde inte begära tillåtelse av skolrådet.

”Det var riktigt bra påhittat, det här”, tänkte klockarn. ”Nu ska jag slippa att ge några bakläxor på den här terminen.”

Och det slapp han också. Det var alldeles förskräckligt vad det lästes och knogades i de två skolorna.

Annandag jul på kvällen skulle den stora tävlingsstriden försiggå. Skolsalen var klädd med granar, och i dem strålade alla de ljus, som hade blivit över i kyrkan efter julottan. Det fanns äpplen så många, att det skulle räcka till ett par åt vart barn, och det viskades om att föräldrar och målsmän, som hade kommit för att höra på barnen, skulle bli bjudna på kaffe.

Men det var då i alla fall den stora tävlingen, som var det förnämsta. På ena sidan av skolsalen satt Tybergsbarnen, och på den andra satt klockarbarnen. Och nu gällde det för lärjungarna att försvara sina lärares anseende, för det var skolmästar Tyberg, som skulle förhöra klockarbarnen, och klockarn, som skulle förhöra Tybergsbarnen. Om det var några frågor och tal, som den ena skolan inte kunde reda sig med, så fick de gå till den andra. Och varenda sådan fråga skulle räknas, så att man kunde avgöra vilken skola som var den förnämsta.

Klockarn fick börja, och det märktes nog, att han gick fram varsamt i förstone, men så snart han kom underfund med vad det var för kunniga barn, som han hade att göra med, satte han åt dem värre och värre. Det var riktigt grant att höra Tybergsbarnen. De var så bergfasta, att de inte lät en enda fråga gå ifrån sig.

Sedan blev det Tybergsgubbens tur att förhöra klockarbarnen. Gubben var inte ond nu längre, och då hans barn redan hade visat, att de kunde sina stycken, så flög skälmen i honom. Han gjorde klockarbarnen några ordentliga frågor till att börja med, men länge kunde han inte hålla sig allvarsam, utan han blev likaså munter, som han brukade vara i sin egen skola.

– Ja, jag vet ju, att ni har läst mycke mer än vi, som kommer ifrån en avkrok i socken, sa han. Ni har läst både naturlära å annat. Men jag undrar om det finns nån ibland er, som kan säja mej hurudana stenarna är i Motala ström.

Det var inte ett av klockarbarnen, som satte upp handen, men på den andra sidan for det upp hand vid hand.

Där satt då på klockarsidan Olof Olsson, han, som visste, att han hade det bästa huvudet i socknen, och August Där Nol av den goda bondeätten, och de kunde ingenting säga. Och där satt Karin Svens, den raska tösen från soldatbostället, som inte hade försummat en dag i skolan, och hon som de andra kunde bara undra och tänka, att det var besynnerligt, att klockarn inte hade lärt dem vad det var för märkvärdigt med stenarna i Motala ström.

Och där satt Klara Fina Gulleborg från Skrolycka, som var uppkallad efter själva solen, och i hennes hjärna var det lika mörkt som i alla de andras.

Skolmästar Tyberg stod och såg allvarsam ut, och klockarn satt och stirrade ner mot golvet i djupt bekymmer.

– Det blir visst inte någe annat, än att denna frågan får gå ifrån er, sa skolmästarn. Tänk, att så många klipska pojkar å töser, som här sitter, inte ska kunna svara på e så lätt sak!

Det var i sista minuten, som Klara i Skrolycka vände sig om och såg bort till Jan, som hon var van att göra, när hon inte visste sig någon annan råd. Jan stod så långt bort från Klara Gulla, att han inte kunde viska svaret till henne, men när Klara Gulla hade mött faderns blick, så visste hon vad hon skulle säga.

Hon satte inte bara upp handen. Hon reste sig upp, hela ungen, så ivrig var hon.

De vände sig mot henne, alla kamraterna, och klockarn såg glad ut över att inte frågan skulle gå ifrån hans barn.

– Di är blöta! skrek hon utan att vänta på att frågan skulle ges henne, för det var det ju inte tid med.

Och i den nästa stunden tänkte hon, att hon hade svarat något så dumt, så att nu hade hon fördärvat saken för dem allihop. Hon sjönk ner igen på bänken, och hon nästan kröp ihop under pulpeten, för att ingen skulle se henne.

– Ja se, det var rätt svarat, det, min tös, sa skolmästarn. Det var väl för er klockarbarn, att det fanns en ibland er, som kunde svara, för nu höll ni på å bli bet, så morska ni än vill vara.

Och det blev ett sådant skratt ibland barnen på bägge sidor och ibland de stora med. Det var barn, som fick ställa sig upp för att riktigt kunna skratta ut, och det var andra, som måste lägga sig ner med ansiktet mot bänken, och det var slut med all ordning.

– Ja, nu tror jag vi flyttar ut bänkarna å tar oss en sväng kring julgran, sa Tybergsgubben.

Och så roligt hade de aldrig förr haft i skolhuset och inte sedan heller.

Kapitel 10 Kapitel 10 Chapter 10 Chapitre 10

Skoltävlan The school competition

Det var konstigt med den lilla flickan från Skrolycka och hennes far. Das kleine Mädchen aus Skrolycka und ihr Vater hatten etwas Seltsames an sich. It was strange with the little girl from Skrolycka and her father. Det såg ut, som om han och hon var så skurna ur ett stycke, att de kunde läsa varandras tankar. Es sah so aus, als wären er und sie so aus einem Guss, dass sie die Gedanken des anderen lesen konnten. It looked as if he and she were so cut in one piece that they could read each other's thoughts. – – –

I Svartsjö fanns det en skollärare, som var en gammal soldat. In Svartsjö gab es einen Schullehrer, der ein alter Soldat war. In Svartsjö there was a school teacher who was an old soldier. Han undervisade långt borta i socknen och hade inte något skolhus som klockarn, men var alldeles ofantligt älskad av alla barn. Er unterrichtete weit entfernt in der Gemeinde und hatte kein eigenes Schulhaus wie der Page, wurde aber von allen Kindern sehr geliebt. He taught far away in the parish and did not have a schoolhouse as a bell ringer, but was absolutely immensely loved by all the children. De visste inte själva om, att de gick i skola för honom. Sie wussten selbst nicht, dass sie für ihn in die Schule gehen würden. They did not know themselves that they went to school for him. De trodde, att de bara var tillsammans och lekte. Sie dachten, sie würden nur zusammen spielen. They thought they were just together and playing.

Det rådde den allra största vänskap mellan de två skolmästarna, men det hände ibland, att den yngre sökte förmå gubben att följa med sin tid och ville sätta honom in i ljudmetod och andra nymodigheter. Zwischen den beiden Schulmeistern herrschte beste Freundschaft, aber es kam vor, dass der jüngere versuchte, den alten Mann zu überreden, mit der Zeit zu gehen, und ihn mit der Tonmethode und anderen Neuerungen vertraut machen wollte. There was the greatest friendship between the two schoolmasters, but it sometimes happened that the younger one tried to persuade the old man to follow his time and wanted to introduce him to sound methods and other innovations. Gubben fördrog sådant med lugn för det mesta, men hur det nu var, så blev han ond en gång. Im Großen und Ganzen hat der alte Mann solche Dinge durch Ruhe ersetzt, aber wie es der Zufall will, wurde er einmal böse. The old man tolerated such things calmly for the most part, but as it was, he became angry once.

– Du är så stor på dej, du Svartling, för att du har fått skolhus, sa han. - You are so big on you, you Svartling, because you have got a schoolhouse, he said. Men jag ska säja dej, att mina barn läser lika bra som dina, fast vi bara har bondstugor å sitta i. Aber ich kann Ihnen sagen, dass meine Kinder genauso gut lesen wie Ihre, auch wenn wir nur Bauernhäuser haben, in denen wir sitzen. But I'll tell you, my children read as well as yours, even though we only have farmhouses to sit in.

– Ja, sa klockarn, det vet jag, å jag har aldrig annat sagt. - Ja, sagte der Page, das weiß ich, und ich habe nie etwas anderes behauptet. "Yes," said the watchman, "I know that, but I have never said anything else." Jag menar bara, att om barnen kunna lära en sak med mindre besvär – – – Ich meine nur, wenn die Kinder eine Sache mit weniger Mühe lernen könnten - - - -. I just mean, if the kids can learn something with less hassle - - -

– Ja, vad så? - Ja, na und? sa gubben. sagte der alte Mann. sa gubben.

Klockarn hörde på rösten, att han hade sårat honom, och han försökte dra sig tillbaka. Der Wächter hörte an seiner Stimme, dass er ihn verletzt hatte, und versuchte, sich zurückzuziehen. The bell-ringer heard in his voice that he had hurt him, and he tried to retreat.

– Du gör det ju i alla fall så lätt för dina barn, så de klaga aldrig över några läxor. - Immerhin machen Sie es Ihren Kindern so leicht, dass sie sich nie über Hausaufgaben beschweren. - You make it so easy for your children, so they never complain about homework.

– Kanske att jag gör det för lätt för dom? - Vielleicht mache ich es ihnen zu leicht? - Maybe I make it too easy for them? Kanske att jag inte lär dom någe? Vielleicht bringe ich ihnen gar nichts bei? Maybe I do not teach them anything? sa gubben och slog handen i bordet. sagte der alte Mann und schlug mit der Hand auf den Tisch.

– Vad i all världen går det åt dej i dag, Tyberg? - Was in aller Welt ist heute mit Ihnen los, Tyberg? - What in the world is going on with you today, Tyberg? sa klockarn. Du blir ju ond för allt, vad jag säger. Du wirst für alles böse, sage ich dir. You get angry at everything I say.

– Ja, du gör jämt så många anspelningar. - Ja, Sie machen immer so viele Anspielungen. - Yes, you make so many allusions at once.

Folk kom nu till, och det blev utjämnat mellan skolmästarna, så att de var lika goda vänner som vanligt, då de skildes åt. Nun kamen die Leute, und die Dinge wurden zwischen den Schulmeistern ausgeglichen, so dass sie beim Abschied so gut befreundet waren wie sonst auch. People came now, and it was leveled between the schoolmasters, so that they were as good friends as usual, when they parted. Men när gubben Tyberg blev ensam på hemvägen, kom klockarns ord igen upp i hans tankar, och han blev nästan mer ond än förut. Aber als der alte Tyberg auf dem Heimweg allein gelassen wurde, kamen ihm die Worte des Glöckners wieder in den Sinn, und er wurde fast noch böser als zuvor. But when old Tyberg was left alone on the way home, the watchmaker's words came to his mind again, and he became almost more evil than before.

”Varför ska den där pojkvaskern komma å säja, att jag kunde lära barna mera, om jag följde mä min tid?” tänkte han. "Warum sollte dieser junge Mann kommen und sagen, dass ich den Kindern mehr beibringen könnte, wenn ich meiner Zeit folgen würde?" dachte er. "Why should that boy washer come to say that I could teach the children more, if I followed my time?" he thought. ”Han tycker nog, att jag är för gammal, fast han inte vill säja't mä rena ord.” "Wahrscheinlich hält er mich für zu alt, auch wenn er es nicht offen sagen will." "He probably thinks I'm too old, even though he does not want to say it in pure words."

Han kunde inte glömma sin förtret, och när han kom hem, talade han om alltsammans för hustrun. Er konnte seine Verärgerung nicht vergessen, und als er nach Hause kam, erzählte er seiner Frau alles. He could not forget his annoyance, and when he came home, he told his wife everything.

– Inte ska du ta dej åv vad klockarn pratar, sa hon. - Man sollte nicht darauf achten, was die Uhr anzeigt, sagte sie. "You should not take what the watchman is talking about," she said. Yngre är lättare, men äldre är rättare, plär jag säja. Jünger ist einfacher, aber älter ist schöner, sage ich gerne. Younger is easier, but older is more correct, I dare say. Ni är bra skolmästare, både du å klockarn. Sie sind gute Lehrmeister, sowohl Sie als auch der Page.

– Ja, vad hjälper det, att du säjer så? - Aber was nützt es, das zu sagen? svarade mannen. Di andra tror vad di tror i alla fall, di. Die anderen glauben sowieso, was sie glauben, sie. You others believe what you believe anyway, you.

Han gick där ett par dar och såg så mörk ut, att hustrun fick riktigt ont av honom. Er ging für ein paar Tage dorthin und sah so düster aus, dass seine Frau sehr verletzt von ihm war. He went there a couple of days and looked so dark that his wife really felt bad for him.

– Kan du inte visa dom, att di har orätt då? - Können Sie ihnen nicht zeigen, dass sie sich irren? - Can't you show them that you are wrong then? sa hon. sagte sie.

– Visa dom vad? Vad menar du nu?

– Jag menar, att om du vet, att dina skolbarn är likaså styva som klockarns – – – - Ich meine, wenn Sie wissen, dass Ihre Schulkinder so steif sind wie die Uhrmacher - - - -. - I mean, if you know that your school children are as stiff as bellmen's - - -

– Visst vet jag det. - Natürlich weiß ich das. - Of course I know that.

– Ja, då borde du begära, att era barn fick prövas på samma gång. - Dann sollten Sie beantragen, dass Ihre Kinder zur gleichen Zeit getestet werden. - Yes, then you should request that your children be tested at the same time.

Gubben låddes, som om han inte brydde sig om vad hon sa, men det var nog ändå så, att tanken slog an. Der alte Mann sah aus, als ob es ihn nicht interessierte, was sie sagte, aber der Gedanke kam ihm trotzdem. The old man was boxed, as if he did not care what she said, but it was probably still the case that the thought struck. Om några dagar fick klockarn ett brev, däri skolmästarn föreslog, att barnen från de två skolorna skulle få mäta sina krafter med varandra. Ein paar Tage später erhielt der Page einen Brief, in dem der Schulleiter vorschlug, dass die Kinder der beiden Schulen ihre Kräfte miteinander messen sollten. In a few days the bell-ringer received a letter, in which the headmaster suggested that the children from the two schools should be allowed to measure their strengths with each other.

Ja, inte hade klockarn något emot den saken, men han önskade, att tävlingen skulle äga rum under jullovet, för då kunde man göra den till en liten rolighet för barnen och behövde inte begära tillåtelse av skolrådet. Nun, der Page hatte nichts dagegen, aber er wünschte sich, dass der Wettbewerb in den Weihnachtsferien stattfinden sollte, denn dann könnte man den Kindern einen kleinen Spaß bereiten, und es wäre nicht nötig, den Schulrat um Erlaubnis zu fragen. Well, the bell ringer didn't mind that, but he wanted the competition to take place during the Christmas holidays, because then you could make it a little fun for the children and didn't have to ask permission from the school council.

”Det var riktigt bra påhittat, det här”, tänkte klockarn. "Das ist eine wirklich gute Erfindung", dachte der Uhrmacher. "This was really well invented," thought the watchmaker. ”Nu ska jag slippa att ge några bakläxor på den här terminen.” "Jetzt muss ich in diesem Schuljahr keine Hausaufgaben mehr aufgeben." "Now I will not have to give any homework this semester."

Och det slapp han också. Und das musste er auch nicht. And he escaped that too. Det var alldeles förskräckligt vad det lästes och knogades i de två skolorna. Es war absolut schrecklich, was in den beiden Schulen gelesen und getan wurde. It was absolutely awful what was read and chewed in the two schools.

Annandag jul på kvällen skulle den stora tävlingsstriden försiggå. Am Abend des zweiten Weihnachtstages sollte die große Rennschlacht stattfinden. On the second day of Christmas in the evening, the big competition battle would take place. Skolsalen var klädd med granar, och i dem strålade alla de ljus, som hade blivit över i kyrkan efter julottan. Der Schulraum war mit Tannenbäumen geschmückt, in denen alle Kerzen leuchteten, die nach Weihnachten in der Kirche zurückgelassen worden waren. The school hall was covered with spruces, and in them shone all the candles that had been left in the church after Christmas. Det fanns äpplen så många, att det skulle räcka till ett par åt vart barn, och det viskades om att föräldrar och målsmän, som hade kommit för att höra på barnen, skulle bli bjudna på kaffe. Es gab genug Äpfel, um für jedes Kind ein Paar zu machen, und es wurde geflüstert, dass die Eltern und Erziehungsberechtigten, die gekommen waren, um die Kinder zu hören, zum Kaffee eingeladen würden. There were so many apples that a couple would be enough for each child, and it was whispered that parents and guardians, who had come to listen to the children, would be offered coffee.

Men det var då i alla fall den stora tävlingen, som var det förnämsta. Aber immerhin gab es den großen Wettbewerb, der der prestigeträchtigste war. But it was then in any case the big competition, which was the most important thing. På ena sidan av skolsalen satt Tybergsbarnen, och på den andra satt klockarbarnen. Auf der einen Seite des Schulraums saßen die Tyberg-Kinder, auf der anderen die Bell-Kinder. On one side of the school hall sat the Tyberg children, and on the other sat the bell boys. Och nu gällde det för lärjungarna att försvara sina lärares anseende, för det var skolmästar Tyberg, som skulle förhöra klockarbarnen, och klockarn, som skulle förhöra Tybergsbarnen. Und nun mussten die Schüler den Ruf ihrer Lehrer verteidigen, denn es war Schulmeister Tyberg, der die Pagenkinder verhören sollte, und der Pagenjunge, der die Tybergkinder verhören sollte. And now it was up to the disciples to defend the reputation of their teachers, because it was schoolmaster Tyberg, who would interrogate the bellboys, and the bellboy, who would interrogate Tyberg's boys. Om det var några frågor och tal, som den ena skolan inte kunde reda sig med, så fick de gå till den andra. Wenn es Fragen und Reden gab, die eine Schule nicht beantworten konnte, mussten sie sich an die andere wenden. Och varenda sådan fråga skulle räknas, så att man kunde avgöra vilken skola som var den förnämsta. Und jede dieser Fragen würde gezählt werden, so dass entschieden werden könnte, welche Schule die beste ist. And every such question would be counted, so that one could decide which school was the foremost.

Klockarn fick börja, och det märktes nog, att han gick fram varsamt i förstone, men så snart han kom underfund med vad det var för kunniga barn, som han hade att göra med, satte han åt dem värre och värre. Der Glöckner durfte beginnen, und es war auffällig, dass er zunächst behutsam vorging, aber sobald er merkte, mit was für klugen Kindern er es zu tun hatte, machte er sie immer schlechter. The bell-ringer had to start, and it was probably noticed that he proceeded cautiously at first, but as soon as he found out what kind of knowledgeable children he was dealing with, he set them on worse and worse. Det var riktigt grant att höra Tybergsbarnen. Es war wirklich toll, die Tyberg-Kinder zu hören. It was really nice to hear the Tyberg children. De var så bergfasta, att de inte lät en enda fråga gå ifrån sig. Sie waren so standhaft, dass sie sich keine einzige Frage entgehen ließen. They were so rock solid that they did not let a single question go unnoticed.

Sedan blev det Tybergsgubbens tur att förhöra klockarbarnen. Dann war Tybergsgubben an der Reihe, die Pagen zu befragen. Then it was Tybergsgubben's turn to interrogate the bellboys. Gubben var inte ond nu längre, och då hans barn redan hade visat, att de kunde sina stycken, så flög skälmen i honom. Der alte Mann war nicht mehr böse, und da seine Kinder bereits gezeigt hatten, dass sie ihre Stücke kannten, durchfuhr ihn ein Schauer. The old man was no longer evil, and when his children had already shown that they knew their pieces, the evil flew into him. Han gjorde klockarbarnen några ordentliga frågor till att börja med, men länge kunde han inte hålla sig allvarsam, utan han blev likaså munter, som han brukade vara i sin egen skola. Er begann damit, den Pagen ein paar gute Fragen zu stellen, aber er konnte nicht lange ernst bleiben und wurde genauso fröhlich, wie er es in seiner eigenen Schule zu sein pflegte. He asked the bell-ringer children some proper questions to begin with, but for a long time he could not stay serious, but he became as cheerful as he used to be in his own school.

– Ja, jag vet ju, att ni har läst mycke mer än vi, som kommer ifrån en avkrok i socken, sa han. - Ja, ich weiß, dass Sie viel mehr gelesen haben als wir, die wir aus einem abgelegenen Teil der Gemeinde kommen", sagte er. - Yes, I know that you have read much more than us, who come from a corner in the parish, he said. Ni har läst både naturlära å annat. Sie haben sowohl Naturwissenschaften als auch andere Fächer studiert. You have read both natural sciences and other things. Men jag undrar om det finns nån ibland er, som kan säja mej hurudana stenarna är i Motala ström. Aber ich frage mich, ob es jemanden unter Ihnen gibt, der mir sagen kann, welche Art von Steinen sich im Motala-Bach befinden. But I wonder if there is anyone among you who can tell me what kind of stones are in the Motala stream.

Det var inte ett av klockarbarnen, som satte upp handen, men på den andra sidan for det upp hand vid hand. Es war nicht einer der Pagen, der seine Hand hob, sondern auf der anderen Seite ging sie von Hand zu Hand. It was not one of the bell children who put up his hand, but on the other side it went up hand in hand.

Där satt då på klockarsidan Olof Olsson, han, som visste, att han hade det bästa huvudet i socknen, och August Där Nol av den goda bondeätten, och de kunde ingenting säga. Dort saßen Olof Olsson, der wusste, dass er den besten Kopf in der Gemeinde hatte, und August Där Nol von der guten Bauernschaft, und sie konnten nichts sagen. There then sat on the clock side Olof Olsson, he, who knew that he had the best head in the parish, and August There Nol of the good peasant family, and they could say nothing. Och där satt Karin Svens, den raska tösen från soldatbostället, som inte hade försummat en dag i skolan, och hon som de andra kunde bara undra och tänka, att det var besynnerligt, att klockarn inte hade lärt dem vad det var för märkvärdigt med stenarna i Motala ström. Und dort saß Karin Svens, das flinke Mädchen aus dem Soldatenhaus, das keinen Schultag versäumt hatte, und sie konnte sich wie die anderen nur wundern und denken, dass es seltsam war, dass der Wächter ihnen nicht erklärt hatte, was an den Steinen im Motala-Bach so bemerkenswert war. And there sat Karin Svens, the quick girl from the soldier's residence, who had not neglected a day at school, and she, like the others, could only wonder and think that it was strange that the bell-ringer had not taught them what was so strange about the stones. in Motala stream.

Och där satt Klara Fina Gulleborg från Skrolycka, som var uppkallad efter själva solen, och i hennes hjärna var det lika mörkt som i alla de andras. Und dort saß Klara Fina Gulleborg aus Skrolycka, die nach der Sonne selbst benannt war, und ihr Geist war so dunkel wie der aller anderen. And there sat Klara Fina Gulleborg from Skrolycka, who was named after the sun itself, and in her brain it was as dark as in all the others.

Skolmästar Tyberg stod och såg allvarsam ut, och klockarn satt och stirrade ner mot golvet i djupt bekymmer. Schulmeister Tyberg stand mit ernster Miene da, und der Page saß da und starrte besorgt auf den Boden. Schoolmaster Tyberg stood looking serious, and the bellman sat staring down at the floor in deep concern.

– Det blir visst inte någe annat, än att denna frågan får gå ifrån er, sa skolmästarn. - Es bleibt Ihnen nichts anderes übrig, als diese Angelegenheit auf sich beruhen zu lassen", sagte der Schulmeister. - It will certainly not be anything other than that this question may go away from you, said the headmaster. Tänk, att så många klipska pojkar å töser, som här sitter, inte ska kunna svara på e så lätt sak! Wenn man bedenkt, dass so viele kluge Jungen und Mädchen hier sitzen, die nicht in der Lage sind, eine so einfache Frage zu beantworten! Think, that so many naughty boys and girls, who are sitting here, should not be able to answer e such an easy thing!

Det var i sista minuten, som Klara i Skrolycka vände sig om och såg bort till Jan, som hon var van att göra, när hon inte visste sig någon annan råd. In letzter Minute drehte sich Klara in Skrolycka um und schaute zu Jan hinüber, wie sie es zu tun pflegte, wenn sie keinen anderen Rat wusste. It was at the last minute that Klara in Skrolycka turned and looked away at Jan, as she was wont to do when she knew no other choice. Jan stod så långt bort från Klara Gulla, att han inte kunde viska svaret till henne, men när Klara Gulla hade mött faderns blick, så visste hon vad hon skulle säga. Jan war so weit von Klara Gulla entfernt, dass er ihr die Antwort nicht zuflüstern konnte, aber als Klara Gulla dem Blick ihres Vaters begegnete, wusste sie, was sie sagen musste. Jan stood so far away from Klara Gulla that he could not whisper the answer to her, but when Klara Gulla had met her father's gaze, she knew what to say.

Hon satte inte bara upp handen. Sie hat nicht nur die Hand gehoben. She didn't just raise her hand. Hon reste sig upp, hela ungen, så ivrig var hon. Sie stand auf, das ganze Kind, sie war so eifrig. She got up, the whole kid, she was so eager.

De vände sig mot henne, alla kamraterna, och klockarn såg glad ut över att inte frågan skulle gå ifrån hans barn. Sie drehten sich zu ihr um, alle Kameraden, und der Wächter sah erfreut aus, dass die Frage nicht von seinen Kindern abging. They turned to her, all the comrades, and the bell-ringer looked glad that the question would not go away from his children.

– Di är blöta! - Sie sind nass! - You're wet! skrek hon utan att vänta på att frågan skulle ges henne, för det var det ju inte tid med. rief sie, ohne die Frage abzuwarten, denn dafür war keine Zeit. she shouted without waiting for the question to be given to her, because there was no time for that.

Och i den nästa stunden tänkte hon, att hon hade svarat något så dumt, så att nu hade hon fördärvat saken för dem allihop. Und im nächsten Moment dachte sie, dass sie so dumm geantwortet hatte, dass sie die Sache für sie alle ruiniert hatte. And the next moment she thought she had answered something so stupid, that now she had ruined the matter for them all. Hon sjönk ner igen på bänken, och hon nästan kröp ihop under pulpeten, för att ingen skulle se henne. Sie ließ sich wieder auf die Bank sinken und rollte sich fast unter dem Schreibtisch zusammen, damit sie niemand sehen konnte. She sank back down on the bench, and she almost crawled under the desk so that no one would see her.

– Ja se, det var rätt svarat, det, min tös, sa skolmästarn. - Nun, das ist die richtige Antwort, mein Mädchen", sagte der Lehrer. - Yes, look, that was the right answer, that, my girl, said the schoolmaster. Det var väl för er klockarbarn, att det fanns en ibland er, som kunde svara, för nu höll ni på å bli bet, så morska ni än vill vara. Es war gut für euch Glöckner, dass es jemanden unter euch gab, der antworten konnte, denn ihr wart kurz davor, gebissen zu werden, so sehr ihr es auch wolltet. It was probably for you bell-ringer children, that there was one among you who could answer, because now you were about to be bitten, no matter how funny you want to be.

Och det blev ett sådant skratt ibland barnen på bägge sidor och ibland de stora med. Und die Kinder auf beiden Seiten und manchmal auch die Erwachsenen lachten viel. And there was such a laugh sometimes among the children on both sides and sometimes the older ones. Det var barn, som fick ställa sig upp för att riktigt kunna skratta ut, och det var andra, som måste lägga sig ner med ansiktet mot bänken, och det var slut med all ordning. Es gab Kinder, die aufstehen mussten, um wirklich lachen zu können, und es gab andere, die sich mit dem Gesicht gegen die Bank legen mussten, und es gab keine Ordnung mehr. There were children who had to stand up to really laugh out loud, and there were others who had to lie down with their faces to the bench, and it was all over.

– Ja, nu tror jag vi flyttar ut bänkarna å tar oss en sväng kring julgran, sa Tybergsgubben. - Ja, ich glaube, wir stellen die Bänke raus und gehen um den Weihnachtsbaum herum, sagte der Tyberg-Mann. - Yes, now I think we will move the benches out and take a turn around the Christmas tree, said Tybergsgubben.

Och så roligt hade de aldrig förr haft i skolhuset och inte sedan heller. Und so viel Spaß hatten sie im Schulgebäude noch nie zuvor oder danach gehabt. And they had never had such fun in the schoolhouse before and not since.