1. Att läsa, skriva och förstå akademiska texter: Vad är akademiskt språk?
Hej och välkommen till den här serien om akademiskt språk.
Jag heter Åsa Jonsén och är språkhandledare på Högskolan i Borås.
Den här serien vänder sig främst till dig som är ny på högskola eller universitet,
men jag hoppas att även du som har kommit en bit i utbildningen kan hitta intressanta saker här.
Under din utbildning kommer du att skriva väldigt många texter och läsa ännu fler.
Vissa är vana för att de har övat tidigare.
Men för andra blir hoppet från tidigare utbildning stort och det kan kännas överväldigande.
Kanske rentav lite frustrerande om man inte riktigt vet vad som förväntas av en.
Akademiskt skrivande är inget man på något magiskt sätt bara kan så fort man blir antagen till en högskoleutbildning.
Som med alla andra typer av skrivande så måste man öva och prova sig fram – och söka förebilder och tips.
I den här serien skall vi titta på hur akademiska texter kan och bör se ut.
Det akademiska språket har som syfte att förmedla kunskap.
Målet med att behärska det är inte bara att bli bra på att bara upprepa sådant
som andra har skrivit och visa att man har förstått kurslitteratur och föreläsningar.
Visst handlar en del av arbetet om att sortera ut det viktiga i en informationsmassa
och sammanfatta det rättvist men också om att förmedla nya fynd
och tankar man får med hjälp av att studera tidigare forskning och sedan
göra egna studier, undersökningar eller skriver översikter.
Textskrivande är alltså i sig ett verktyg för att lära sig.
För många är det när de börjar använda litteraturen för att skriva en
egen text som de verkligen börjar se samband, dvs upptäcka saker som
hänger ihop, och lär sig ifrågasätta saker. Ju mer man övar, desto bättre
blir man på att dra slutsatser utifrån fakta istället för magkänsla.
Det är väldigt viktigt att kunna även ute i vardagslivet.
Ju mer du läser och skriver om ditt ämne, desto skarpare och snabbare blir du på det här.
Du blir en expert på ditt område.
Den akademiska texten har alltid en tänkt mottagare, andra akademiker,
oftast inom närliggande eller samma område som du själv skriver i.
Även om det kanske känns som en avlägsen tanke när man är ny på
högskola eller universitet så är man en del i den akademiska miljön redan
från dag ett.
Basen för allt akademiskt skrivande är tidigare forskning, och eftersom det är
omöjligt att återge allt som finns skrivet i ämnet måste ett urval ske.
Även i en kortare första uppgift där du skall använda en vetenskaplig artikel
eller välja ut avsnitt att fokusera på ur kurslitteratur för att besvara en fråga
så gör du ett urval, du väljer ut det du tycker är viktigt att lyfta fram.
Det går trender även i den akademiska världen, och även ditt urval blir en del
av vilka ämnen och frågor som tas upp i den världen,
exempelvis vid ett seminarium.
Och även om vi nu har tidigare forskning som en så viktig grund,
har vetenskap och forskning ändå som syfte att bidra med någonting nytt.
Vetenskaplig kunskap utökas, omarbetas och granskas kontinuerligt
och eftersom man dokumenterar sin fackkunskap i form av skriftliga
arbeten, kan andra granska den.
Under din utbildning granskas dina texter av handledare och examinatorer,
och när forskare skriver texter granskas de av andra
forskare och ibland av media och intresserad allmänhet.
Men det akademiska skrivandet är förstås också en väldigt viktig yrkeskompetens.
Många av de texter som skrivs inom kommun, näringsliv och
statsförvaltningen följer nämligen det vetenskapliga eller formella mönstret.
Även den som inte själv skriver texter varje dag i sitt yrkesliv kommer att ha
lättare att förstå och ta till sig texter de behöver läsa för att kunna utöva sitt
yrke, tack vare att de har skrivit själva i utbildningen.
Det är därför vi lägger så stor vikt vid skrivandet i utbildningen
för att vi skall öva oss på att tänka, arbeta och skriva som experter på vårt område.
Det finns ytterst få akademikeryrken där man aldrig läser eller skriver texter.
Du kommer att bli en mer kompetent yrkesperson
om du lär dig hur man kommunicerar klart och tydligt.
Hur akademiska texter ser ut skiljer sig lite åt beroende på ämne.
En labbrapport i något naturvetenskapligt ämne ser annorlunda ut jämfört med
en essä i pedagogik både när det gäller ordval och struktur.
De använder troligtvis också olika referenssystem för att hänvisa till sina källor.
Martin G Erikson nämner just
”det systematiska relaterandet till vad andra forskare tidigare har gjort”
som ett viktigt drag som kännetecknar akademiska texter
jämfört med vardagliga.
Så just att man baserar sin text till så stor del på tidigare forskning är alltså
gemensamt, även om formen och nyanserna i stilen kan variera mellan disciplinerna.
En källhänvisning är den information som visar var ett påstående kommer ifrån.
I akademiska texter handlar det om att ge läsaren så pass mycket detaljer
att läsaren själv kan hitta källan, kontrollera fakta
eller helt enkelt läsa mer om något.
Källor redovisas enligt olika system, referenssystem.
Om du exempelvis byter inriktning på studierna eller byter lärosäte kan det hända
att du måste lära dig ett nytt referenssystem.
Lär dig därför hur man använder en guide. Vid Högskolan i Borås finns en
väl genomarbetad och populär guide till Harvardsystemet
och den används också av många andra lärosäten.
Men det finns också många gemensamma drag som hör till genren
och nu ska vi titta på några speciella egenheter som utmärker akademiska texter.
I akademiska texter jämfört med vardagliga finns en mycket högre grad
av metakommunikation, det vill säga en ”text om texten”
exempelvis när man beskriver hur man har gått tillväga, eller när man
sammanfattar sina resultat i ett abstract. Detta gör man också för att
ta läsaren vid handen för att den skall kunna koncentrera sig på
ditt innehåll och inte tappa bort sig i texten.
Det akademiska språket skall vara: objektivt
Vad man tycker som privatperson är ointressant i vetenskapliga sammanhang.
Vi har ju alla åsikter så klart, men som skrivforskaren Sofia Ask har sagt
så är det väsentliga hur man kan argumentera för sina kunskaper;
alla ens argument måste vara väl underbyggda och trovärdigt förankrade:
Man stödjer sig på tidigare forskning och på egna resultat.
Använd vetenskapliga källor och fakta i mesta möjliga mån.
En icke-vetenskaplig källa skall bara användas om informationen absolut
inte finns att hämta någon annanstans och måste då granskas extra noga,
trovärdigheten måste bedömas.
Undvik ”cherry picking”!
Alla viktiga argument ska presenteras, inte bara de som stödjer det
resonemang man vill föra. Finns det något som säger motsatsen,
ja, då bör det också redovisas.
Var beredd på att du kanske kommer att behöva ändra uppfattning i en viss fråga.
Som tidigare nämnt handlar vetenskap om kontinuerlig utvärdering,
och att tjurigt hålla fast vid en åsikt trots att du hittar fler och fler argument
emot den är inte ett vetenskapligt förhållningssätt.
Till objektivitet hör även ditt språkbruk. Använd ett neutralt språk som inte tar
fokus från det du vill förmedla. Läsaren skall koncentrera sig på vad du skriver,
inte hur du skriver.
Ett neutralt språk behöver inte vara tråkigt, vilket jag skall berätta mer om i kommande avsnitt.
Det akademiska språket skall också vara kritiskt-analytiskt
All forskning ifrågasätts och granskas. För att en text skall vara kritisk-analytisk skall
man visa hur man förhåller sig till tidigare forskning. Även när man själv inte syns
i texten med ett ”jag anser” så kan man ha invändningar och motivera dem
till exempel genom att jämföra källor och resultat.
Granska och jämför dina källor. Välj ut det viktigaste. Det finns många anledningar till
att något väljs ut: det kan vara den nyaste forskningen, det kan vara en mycket
välkänd forskare, det kan vara uppseendeväckande resultat eller så kan
det vara så enkelt som att den källan berör just det smala ämne du vill skriva om.
När du har valt ut materialet du vill använda för att besvara din fråga skall du
leta mönster i texterna: likheter och motsatser. Saker som har
förändrats över tid. Saker som sticker ut eller är oväntade.
Koppla dina tankar till dina källor. Även om du så att säga vet något sedan tidigare,
måste du visa att det finns kopplingar till forskning. Du kanske har erfarenhet från
yrkeslivet som gör att du har upplevt något själv eller så vet du att du har hört det från
någon tillförlitlig källa. Du måste ändå visa hur du har kommit fram till det
resonemang du för och de argument du lägger fram måste kopplas till
vetenskapliga artiklar eller kurslitteratur. Din läsare måste ha möjlighet att
kritiskt granska och analysera ditt material.
Finns det något i dina källor som du ifrågasätter?
Var inte rädd för att vara kritisk – vetenskaplig kunskap bygger på att den
utvärderas och utmanas med ny kunskap och nya tankar. Men var ödmjuk och
inte dömande när du lägger fram dina funderingar – det kan mycket väl vara så
att det är du som inte har tillräckligt mycket kunskap i ämnet ännu.
Om hur man uttrycker sig försiktigt kommer vi att tala om i avsnittet om stilen i akademisk text.
Du vill att de källor du hittar skall presentera tydliga argument baserat på
trovärdig forskning, och din text kommer att granskas på samma sätt!
Även din allra första uppgift måste visa tecken på att vara objektiv, kritisk-analytisk
och genomskinlig, även om kraven höjs ju längre in i utbildningen du kommer.
Och så var det det här med genomskinlighet.
När man säger att det akademiska språket skall vara genomskinligt
– eller transparent som man ibland säger –
så betyder det att inget får vara dolt för läsaren; vi måste öppet och ärligt
redovisa till exempel vilka källor vi har använt eller vilken metod vi har använt.
Läsaren skall aldrig behöva agera detektiv.
I dikter får vi bryta mot alla skrivregler och i skönlitteratur vill vi ju inte veta hur
boken slutar precis när vi börjar läsa den. Vi kan också skriva en sak
men mena en annan och låta läsaren tolka. I formell akademisk text skall det
helst vara precis tvärtom: formen skall vara förutsägbar, budskapet skall vara
klart och tydligt och referenshanteringen genomskinlig.
Bra att du ställer frågan varför! Ta det för vana genom hela din utbildning.
Om någon hävdar något bestämt skall de också kunna svara på varför - och hänvisa till källa.
Varför behöver vi genomskinlighet? Jo, för att visa vår läsare att vi är objektiva och att
vårt arbete, vår analys och slutsats vilar
på vetenskapliga resonemang. På så vis kan läsaren fokusera på det ofta ganska
komplicerade innehållet och inte behöva tänka på formen eller tolka en otydlig text.
För att skapa denna genomskinlighet eller transparens har vi formalia till hjälp.
Formalia kallas de riktlinjer som handlar om bland annat:
Hur texten ska utformas grafiskt: titelblad, innehållsförteckning, vilka typsnitt som
är lämpliga, radavstånd, hur rubriker skall utformas, hur tabeller och figurer skall
se ut, men också hur stycken markeras, och så vidare
Och naturligtvis hur källhänvisningar och referenslista ska skrivas.
Formalia ger enhetlighet. Då kan läsaren koncentrera sig på innehållet i stället för på formen.
Korrekt formalia gör dessutom att texten uppfattas som vetenskaplig och trovärdig.
En van läsare bedömer texten även utifrån formalia,
och Martin G. Erikson avslöjar dessutom i sin bok ”Referera reflekterande”
att det är mycket vanligt att examinatorn läser referenslistan först av allt
för att göra sig en bild av vilka källor arbetet bygger på och
vilken tradition man skriver i.
I nästa avsnitt skall vi prata om hur man bäst identifierar och förstår alla
de nya ord och begrepp man möter i högre utbildning.
